Simsalabim så blev det ett storköp

På stan i lördags upptäckte jag att det inte var nån kö på Phone House. Passade på att fråga en sak om min mobil. Fick till svar att det nog var dags att byta. Den andre personen i hushållet hickade till när jag slog till med: ”Jamen då gör vi det, vi köper två nya telefoner!” Försäljaren, som för övrigt är från Hammarn och är väldigt trevlig, blev lika förvånad han. Jag såg väl inte precis ut som en som fattar snabba beslut om tekniska innovationer.

Nåja, han ville ändå testa lite säljargument och berättade att den var så bra eftersom man kunde ha den under vattnet…. ta kort under vattnet också. Himla bra upplysning för mej som på sin höjd doppar mig i två sekunder på grunt vatten och då knappast har mobilen med ut.

Sen fanns det förstås en rad andra tekniska finesser. Jag avbröt honom och sa att det enda jag var intresserad av var att den var av senaste modell. Skulle inte falla mej in och köpa nåt som är för gammalt innan man knappt lärt sig den.

Flytta över från gamla telefonen? Nej men det är så himla lätt. Det fixar ni själva… OK! Vi betalade en mindre förmögenhet och gick hem med två kartonger innehållande den nyaste modellen av Iphone.

Sen var det bara att sätta igång. Nu skulle gamla telefonen tanka över sitt innehåll till Itunes…??? Och sen skulle man byta SIM-kort och sen skulle man skicka tillbaka det som funnits i gamla telefonen, men numera befann sig i datorn, till den nya?? Jag började med att förbinda telefon och dator med en sladd. Men sen? Jomen det kanske räckte så, för nu plötsligt visade displayen att det blev mer och mer som var laddat.

Just då ringde yngsta dottern från tunnelbanan. Jag berättade vad jag gjorde och hon sa helt panikslagen:
– Men kan du det?
– Jadå sa jag, jag håller på och tankar över innehållet nu till nåt som heter Itunes. Känner du till det?
– Såklart jag gör. Hur tankar du över det?
– Jag har satt i sladden
– Jamen du har väl tagit upp nåt program på Itunes?
– Njae
– Du måste ju leta upp ett program som heter Säkerhetskopiering. Nu håller du bara på att ladda mobilen.
Här följde en oändlig ström av information som kastades från min gata i stan till en tunnelbanetunnel. Stundtals var tonen både hög och ohjärtlig. Ibland blev hon faktiskt riktigt irriterad över min brist på insikt. Tror jag det! Som tur var för henne bröts förbindelsen och då hade jag precis kommit till rätt ställe på Itunes. Och längst upp stod det ”Barbros Iphone”. Visst är det fantastiskt! Nu var det bara att säkerhetskopiera så det stod härliga till.

Sen byta SIM-kort och se, då fanns allt i den nya på en gång. Dumheterna om att man skulle hämta nåt från datorn verkade vara helt överflödigt. Det blev så bra, alla apparna och mapparna och telefonnumren följde med. Och jag var så himla glad. Tills hon ringde igen och frågade om jag hade tankat tillbaks allting
– Behövdes inte, allt är på plats.
– Jag sa ju att du skulle följa alla anvisningar.
– Det kom inga anvisningar om att jag skulle sätta igång med sladden igen.
– Klart det gjorde.
Jag kände att jag var ute på svag is och försökte styra över samtalet från mitt tekniska obefinnande och göra alla på bättre humör genom att undra vilket väder det var i Stockholm.

Och faktiskt, jag har en ny fin telefon och allt, som jag kan se, fungerar. Jag  kanske går in till mobilmannen nån dag och kollar nån liten säkerhetsdetalj, som t ex om jag ska spara i Molnet eller på Itunes. Då lär även han bli förvånad över min terminologi. Jag behöver ju inte säga att jag inte gjort som man skulle.

Här skulle jag ha lagt till en fin bild på min telefon, men det får jag inte till. Nåt konstigt lösenord för utgående mejl som jag inte kan komma ihåg. Därför blir det en bild på min fantastiska fönsterskrapa. För den har jag använt idag. Jag har putsat ”alla” på insidan…. Tjoflöjt!

 

Rubriksättare – vilket kneg!

Ibland måste jag beundra dom som sätter rubriker. Dom är duktiga. Man måste bara läsa vidare efter att ha sett vissa rubriker. Dom lyckas således. Det senaste som jag läste härom dagen var två:

”Har ni sett på maken!” – detta gamla kända uttryck som det faktiskt var länge sen jag använde, måhända beroende på att jag tror mej ha sett och hört det mesta. Nu användes det i samband med en artikel om kungaparets mellandotters man Chris O´Neill. Han tar sig oanade och opassande friheter och hovet gnuggar alla knölar dom hittar; fett- geni, stress-, för att förklara alla hans påstådda krogkvällar, resor i hovstabens limousiner, resor utan familjen mm. Kul var det i alla fall!

Sen var det i samma veva som det stod. ”Nu är prästen kär i prinsen!” Bild på hovprästen, vad han nu heter. Men gud (vits!), tänkte jag: ”Är han kär i Carl Filip?” Är det därför han ser så allvarlig ut vid alla vigslar och dop och annat? Men icke, han hade hittat drömPRINSEN.  Även där, bra jobbat, jag läste ju.

Annars står jag och tummar på den ena vinterjackan efter den andra och funderar om jag ska bära undan den till de mörka källarvalven. Men kanske inte, i natt har det tydligen snöat. Ute blåser ickevårvind, det ser kallt ut, löven susar förbi fönstret i rasande fart, det ligger lite snö här och där och jag inser att det nog blir dunjackan idag också. Fast den tunna…

Det passar mej ganska bra, jag planerar att ta det piano. Hela dan!

Vi ska nämligen gå ut och äta med goda grannar ikväll och trots att det är fredag känns det inte bra att säga att vi ska på After Work. ANW – After No Work verkar vara ett smartare uttryck. Ha så härligt ni med!

 

 

Det jag gjorde

Man kan göra tvärtom. Istället för att jag, som inför varje högtid eller förflyttning till eller från stad och land,  skriver om vad jag ska göra, allt som ska med och alla djärva planer, skriver jag nu istället efter helgen och talar om vad som blev gjort. Går fortare, tar mindre plats.

Alltså: ”Hände i veckan, avsnitt 1-100”
Vi drog österut mot Lantstället för en vecka sedan. I bilen fanns 17 kollin. 6 st innehöll matvaror från Maxi, 3 st matvaror från hemmet med sånt som jag helt plötsligt inte tror jag kommer att behöva innan maj då jag flyttar ut till sommarvistet. 3 påsar från Systembolaget, bra att ha. Tänkte mej ett stilla glas rosévin på broa eller varför inte en Campari med mycket is. Snaps förstås, det skulle väl bli påsksill. 5 väskor med blandat innehåll; mysbyxor flera par, t-shirt, täckbyxor, stickningen, flera böcker. Ja det plockar till.

Väl framme kunde jag konstatera att hela gräsmattan var isbelagd. Inte bra. Det var bara att sätta igång med att hacka is. Något som jag för övrigt tycker är sanslöst kul. När man får iväg ett stort issjok och bara kan hiva iväg det till nåt ställe där det kan ligga och smälta för sig själv.

Hittade en liten plätt som jag kunde gå loss på med räfsan, men hade hoppats på mer.

….. Och inte blev det sådär grönt och fint när jag krafsade heller… men å andra sidan tänker jag att just dom där löven är ju borta. Sen var det bara att plocka fram mjölkkrukan och plocka kvistar och sätta vippor. Och så plötsligt blev det: Glad Påsk!

Resten av veckan har gått åt till att äta massor med god mat, dricka gott vin (inte rosé ute på trappan, det var för kallt), åka in till stan och kolla på ÖFK (yesssss!), äta mer god mat, sitta på trappen med en filt runt benen eftersom det var så kallt, gå en liten sväng på byn för att kolla att alla hus såg likadana ut som sist, äta mer god mat, dricka gott vin, klå dottern i kortspel (åtminstone är det så jag minns det), läsa, sticka och ha det mysigt.

Nu är jag åter på min gata i stan och det är soligt och kallt och brunt. Men nu vet man ju att det bara blir bättre och bättre och varmare och varmare. Livet leker med andra ord! Härlig tidsdag på er!

Idag är det en Glad-Dag!

I morse vaknade jag före åtta. Det var så ljust i sovrummet. Och jag blev så glad när jag såg dom ljusrosa gardinerna som jag satte upp igår. Trots ett iskallt småregn så putsade jag fönstren också, det gäller att passa på när lusten infinner sig.

Glädjechockerna avlöste varann.  Jag blev glad över den fina mackan till kaffet som serverades på sängkanten. Sen var det nyhetsläsning. Fast gudarna ska veta att man sällan blir glad över att läsa nyheterna så blev jag ändå glad. Där fanns en artikel om kvinnor i Indien som bildat en landsomfattande rörelse ”Will go out!”

Alla minns väl den hemska gruppvåldtäkten för några år sen på en rullande buss där en ung läkarstuderande kvinna dog av sina skador. Våldtäkterna duggar tydligen tätt i detta land där så många högteknologiska arbeten och studier utförs. Men just detta startade ett uppror bland Indiens kvinnor och en hel del män.

Rörelsen går ut på att du som kvinna ska kunna gå överallt och vara klädd som du vill. Du ska inte bli utpekad som att du går ut på egen risk om du har kort kjol och inte det som rekommenderas ”vida tunikor och byxor”.

”Dag eller natt, i klänning eller sari, ensam eller med vänner – jag kommer att gå ut!”.

Jag blev alldeles varm i hjärtat och tänkte: ”Hoppas, hoppas att det går bra!”

Tänkte att jag har tur. Jag kan gå ut när jag vill och se ut hur jag vill. Den enda risk jag löper är väl att jag ska bli rånad. Men den verkar minska i rasande takt eftersom ingen snart har med sig ett öre i kontanter. Verkar onödigt att rafsa åt sig en handväska om det bara finns ett orange läppstift i den.

Så denna fredagsmorgon, då det är grått ute men sol i mitt sinne så tar jag väl och kvistar över till Maxi och köper mej nåt smarrigt till fredagsmiddagen – dom har ju öppnat en delikatessdisk. Vad jag har det bra! Och det önskar jag er också, en härlig fredag alltså!

I WILL GO OUT!

 

 

Upplyftande – absolut inte!

Ingen vill väl läsa en blogg som är sorgsen, o-rolig och absolut utan poäng. Man vill väl läsa om roliga personer som gjort roliga saker och som har roliga och träffande kommentarer om själva livet. Därför rekommenderar jag alla att sluta läsa precis här.

För idag är det en grå dag. Ute ligger små smutsiga vita sjok mitt ibland det bruna gräset. Igår kväll regnade det, härligt.. Jag välkomnar alla försök från vårens sida. Jag har slutat gilla vintern överhuvudtaget. Läste igår att vi om några år förmodligen får danskt väder, d v s fina somrar men skit resten, med blåst och regn. När jag bodde i Göteborg i början på 70-talet var det just detta väder som fick mig att åka tillbaka till Jämtland. Det var för tråkigt att gå med paraply i december, dessutom vände sig alltid paraplyt ut och in eftersom det blåste så mycket.

”… fast här inne är det höst…” så känns det idag. I morgonens tidning läste jag bara om eländes elände – Brexit (stackars England???!!!), Erdogans soldater som knackar dörr i Sverige och skrämmer landsmän, Afrikas elände och korrupta presidenter och nu på radion bussolyckan i Sveg. Det var nästan befriande skönt – missförstå mig rätt – att läsa om den fantastiske Gösta Ekman, som hade så många beundrande och älskande kollegor, vänner och publik. Tänk att ha varit en offentlig person som verkade vara älskad av alla, inga skandaler, inga hemska uttalanden, inga kända bråk. ALLA verkar ha fascinerats av och tyckt om honom. Det var faktiskt härligt att läsa och minnas trots att jag liksom många andra, tycker det är sorgligt att inte få se honom mer.

Vad tar man sig till en sån här dag som är så full av sorgsenhet? Nåt praktiskt kanske? Efter en tur ner på stan igår iförd vinterkappa med tillika yllehalsduk och då jag svettades så hjärnan kokade, gjorde jag en hastig insats på kappkragen med en borste, knäppte alla knapparna och hängde in kappan i en garderob. Då blev det faktiskt roligare en stund, jag älskar att plocka undan vinterkläderna.  Det gick ju väldigt fort så nu funderar jag på nästa smarta drag för att få den här söndan att bli som den borde ”Sköna söndag”. Jag planerar att hasa mig några meter bort till soffan, greppa korsordet och klämma dit nån bokstav, sen tar jag stickningen en sväng och när jag blir uttråkad av det kollar jag om det finns nån missad repris eller nåt roligt sportevenemang. Jag vet att det alltid finns nån travande häst på plats på nån osannolik plats och bana, men nu sa jag roligt.  Eller också läser jag väl ut min bok, den utlovar ett spännande och oväntat slut. Får tänka att i morgon blir det en mycket roligare dag, det är jag säker på.