Kaos eller stormen före lugnet

Efter några intensiva, härliga och roliga dagar i ett kallt Stockholm gör vi nu en kraftsamling innan vi sticker iväg på jättelånga semestertrippen till Lantstället i östra Jämtland.

Vi är borta hela sommaren, med så lite inhopp i stan som möjligt, så det gäller att tänka sig för. Vad kan man tänkas sakna? Jag har påbörjat min planering, som synes än så länge smått kaotisk, men det gäller att inte lägga ner i väskorna för tidigt eftersom jag då kommer att börja fundera om den röda jumpern verkligen är med eller om bikinisar och shorts har blivit nedlagda och måste packa upp alltihop för att kolla. Jag ockuperar alltså ett rum och lägger fram, sen åker det ner i fler och fler kassar.

Tror jag tar med alla sommarklänningar (3) och definitivt 4 kjolar. Shorts förstås och bikini. Varje år tänker jag att jag ska sluta med bikini, det klär mig inte längre, har kanske aldrig gjort. Men vadå, tänk om det blir riktigt varmt. Rejäla byxor – påttifall – och mina tunna rosa förstås. Snygga vita och dom fula vita jeansen, kan vara bra att ha om jag ska på affärn. Koftor, det finns såna som har en lätt sommartouch över sig, inte svårt att hitta olika säsongsinriktning när man har så pass många som jag. Jag älllskar koftor. Halsduk hör vintern till, men tänk om det blir en kylig dag. Jag tar 3 st. Den avlånga sockerkaksformen måste med, kostar förmodligen en förmögenhet att ha en på varje boende…. Skor, allt kan behövas. Sockor. Stövlar har jag där redan. Skönt. Stickgarn påttifall jag kommer på att jag vill sticka nån regnig dag. Böcker men som tur är finns ett bra bibliotek.

Jag tar en extra pajform också… dragspelet åkte med förra gången. Kan jag behöva mer än en regnrock, jag är väl inne när det är dåligt väder? Många mysbyxor, varför blir dom så korta när man tvättar dom? och sen kan jag undra varför jag har bara mönstrade? Jag ser inte klok ut i nån av dom men sköna är dom att dra på sig när mörkret faller och jag ska sjunka ner i soffan och bara mysa. Många t-shirtar blir det och förstås tröjor i alla möjliga färger. Alla trosor jag har måste med, vem vet när jag kan åka in till stan och tvätta.

Ja herregud, det komiska är att jag redan nu vet att den lilla garderoben kommer att bli överfull, att byrålådorna knappt kommer gå att stänga och att jag inte kommer att använda mer än en tredjedel. Det känns som att jag förbereder en flytt till Landet för längesen (vilket i och för sig kan stämma) och att min återkomst till jorden kommer att dröja.

Ska köpa en till krusbärsbuske idag. I fjol fick jag till en liter på den gamla och då gjorde jag en sån god marmelad. Penséer ska med. Kan man hyra ett släp? Och en dragkrok? Den andre personen i hushållet har mindre packning.

Men roligt är det och jag känner mig glad och förväntansfull. Hur det blir med bloggandet är svårt att säga. Vi väntar på fiber men den blir inte inkopplad i sommar så jag får väl se om jag kan skriva nåt på mobilen, eller inte. Vi kanske tar semester allihop nu ett tag.

Innan allt detta har jag en konsert i morgon. Välkommen till Gamla Teatern, då ska jag sjunga tillsammans med Caroline af Ugglas (OK, det är några fler än jag), sen blir det busstur med gamla arbetskamrater från banken, frissan och sennnnnn bär det iväg.

OM vi inte hörs så säger jag: Från mig allena till er alla önskar jag en riktigt härlig sommar!

Den var tjock och härlig

Härom morgonen märkte jag att ÖP var ovanligt tjock och omfattande. Hos oss är det den som fixat frukosten som har förtur på tidningen. Det är aldrig jag!! När jag satt och illvilligt och förväntansfullt kollade på andra sidan bordet började min frukostkamrat lyfta ut sida efter sida. Då förstod jag… Det är inte som med DN att varje utplockad bilaga innebär mycket läsning, nej jag fattade direkt att här var det ilagd reklam som åkte ut.

Men, det är ju så trist att sleva i sig den vanliga, tråkiga och framför allt likadana filtallriken varje morgon (fast ibland har jag i blåbär) utan något att kolla på så  jag dök ner i bilaga nr 1 – från XXL. Vojne Vojne, va mycket det finns att köpa på den där affären.

Jag räknade till 44 olika sorters skor, olika till olika ändamål. Pust! Jag sände en tacksamhetens tanke till Gå och Löp-kliniken som i värsta fall har 3 modeller för mej att välja på, det enda besvärliga är när man kommer fram till det luriga beslutsfattandet om vilken färg man ska ta. Skönt… Kan bara tänka mej om jag skulle välja bland alla skor på XXL. Väggarna är fulla, dom står uppradade som en tapet nästan.

Eller också blir det som en gång hos optikern för väldigt många år sedan. När jag skulle välja bågar kastade jag mig ut bland de upplysta hyllorna och utbrast:

– Men gu va många fina bågar. Här blir det svårt att välja.
Precis när jag började ”hytte” åt ett häftigt par, väste den elaka och tråkiga expediten:
– Ja fast det är bara dom här som du kan ha! I handen höll hon ett par vita bågar (ni fattar att det är länge sen)
– Va? Kan jag bara ha ett par?
– Ja du kommer att passa bäst i dom här.
– Jag vill i alla fall prova lite fler.
– Varsågod, sa hon och jag riktigt såg hur hon snörpte till munnen när hon insåg att jag inte helt litade på hennes specialkännedom om människors ansikte, hårfärg och stil.

Jag provade och provade och tamejsjutton om jag inte till slut var tvungen att ta den där som hon stod och tryckte med. Och inte vet jag, om det var att jag föll till föga och tänkte att hon kanske trots allt hade varit med på en del utprovningar eller om jag inte orkade stå emot längre. Hon var nämligen ytterst ovillig att ens ta emot och sätta tillbaka dom jag provat. Så jag provade dom vita! Och dom var faktiskt bra, kanske bäst…. Jäkla skit! Men jag var ändå förbannad och bytte optiker.

Men nu åter till XXL. Eftersom det verkade ta tid på andra sidan bordet så bläddrade jag på. Och då hittade jag det. Min sport.


Jag kan riktigt se när jag spatserar på landsvägen till sommaren med denna träningsfallskärm fastsatt runt midjan, jag har ju alltid velat öka min explosiva styrka och löphastighet. Det står inget om hur fort man ska springa, jag tänkte gå jag. Och jag kommer att få så mycket uppmärksamhet och det kommer att vara så många som vill fråga mej om allting; hur jag kom på det här, om jag märkt nån skillnad (!!!), om jag kan rekommendera det till nån annan, om det känns extra jobbigt för benen osv osv i all oändlighet. Och jag ser fram emot när jag äntligen blir en extrem (enda!) utövare i en sport som aldrig sett dagens ljus på landsvägen i östra Jämtland.

Nu är det fredag och jag har mmmmmassor att uträtta. Närmare bestämt två saker och i min värld är det skiiiitmycket. Åka på Maxi och sen till Fresks, jag har nämligen flera omöjliga projekt inför sommaren. 50 % av hushållet håller inte med. Ha en riktigt härlig helg nu när det ute blåser ljummare vindar och man riktigt känner att härliga tider stundar!

 

 

Drömmer om en grön och blommig värld

Det är nästan härligast nu. När man kan gå omkring på Lantstället och drömma. Drömma om hur det kommer att bli när Vitpyttan blommar, när jordgubbarna minst uppvisar några vita små kartar och när den så beryktade blomsterängen levererar År 2. Jag är aldrig så nöjd med trädgårdslandet som när jag nyss har sått. Det är så brunt och fint och rent. Inte ett ogräs och inte behöver jag gå och vänta på att något ska komma upp på ett bra tag. Kan bara känna mej nöjd över att ha sått.

För nu känns det verkligen som en dröm. Allt är brunt och torrt och fnasigt. Jag har faktiskt bara sett ett enda liv i rabatten och det var ett ensamt litet blad som ivrigt kämpade sig upp mot solen. Skeptisk var ordet, sa Bill.

Många löv finns det … på just vår tomt. Och här och där var det blött och faktiskt en och annan snötuss kvar. Jag räfsade runt och försökte hitta ställen som var räfsbara. Är ändå nöjd, det blev några skottkärror och allt är inte kvar tills nästa gång. Nästa gång är om två veckor och då flyttar vi dit över sommaren. Längtar så!

Det är roligt att räfsa. Fast det kan framkalla världens obehag i form av halsbränna. Det beror inte på vare sig att det är jobbigt att räfsa eller att det är en ovan rörelse. Det beror i mitt fall på att jag är för fet i förhållande till linningen på mina skogsröjarbyxor. Så fort jag böjer mej ner för att ta upp en lövhög för att förpassa den till kärran, så nyper det till i magmunnen – antar jag. Detta problem verkar ha drabbat nästan alla jag känner, det är massor som har fått diagnosen ”magmunnen bla bla bla” och alla får rådet att äta Omeprazol. Inget fel i det men i lördags hjälpte inte ens den där lilla gula tabletten. Jag hade en majbrasa i halsen. Kunde inte ens dricka vin till maten, vilket är en oerhörd missräkning. Jag tycker om att ta ett glas vin på helgen, känner mej liksom nöjd över att det är helg efter veckans slit ??? Ja man kan inbilla sig mycket om man vill. Vilket slit???

Ibland har jag oroat mej för att bli beroende av det där vinglaset. Nu börjar jag inse att jag kanske tvärtom blir O-beroende… jag kanske inte kommer att tåla lite vin. Så nu är det bäst att pinna på. Och jag ser framåt med tillförsikt, jag ska inte kratta löv hela sommaren, det mesta är klart nu. Och sen får man passa sig väldigt noga när man väljer kläder på lördan. Då blir det byxor med karuscha-band (stavning?) så att inget täpps till utan man är lös och ledig och redo för kvällsmyset.

Mitt slutord idag får bli: Visst gör det ont när INTE knoppar brista!