Att komma med nåt nytt

En stjärna blev intervjuad i radion för ett tag sen. Han var absolut en stjärna, det hördes på hela resonemanget. Det är bara det att jag inte nånsin har hört, sett eller hört talas om honom, det är jag säker på.

Men man vet ju aldrig, nu finns det så många stjärnor – Youtube-stjärnor, bloggar-stjärnor (could have been me….), dataspels-stjärnor, idrotts-stjärnor som tävlar i nån sport som jag inte har en aning om… MMN eller nåt sånt. Sen finns det förstås musikaliska stjärnor och skådespelar-stjärnor. Dom kan jag oftast inte heller. När jag passar på att läsa skvallertidningar hos frissan så kan dom visa flera sidor av snygga tjejer som vandrar på en röd matta nånstans och dom är så otroligt vackra. Jag känner inte igen en enda och jag har heller aldrig hört deras namn. Vad är det som händer! Jag kan snart bara Alicia Vikander.

I alla fall så hade den här stjärnan kommit på en fantastisk grej. Han hade börjat prata i telefon med sina kompisar!!! Kom med nåt nytt! Det var en fantastisk ny värld som hade öppnat sej för honom. Han kunde prata i timmar med nån. Intervjuaren gick upp i varv och blev helt tagen av detta tilltag. Frågorna haglade, ”vad pratar ni om?”, ”hur kan du sitta så länge?” mm mm. Stjärnan berättade utförligt och brett om att man, om man blev lite trött, kunde göra en liten paus, man kunde gå och hämta nåt, dricka lite vatten eller helt enkelt vänta ut tystnaden tills man kom på nåt nytt att prata om. Han kunde inte nog rekommendera detta fantastiska sätt att umgås.

Jag säger som jag alltid har sagt: ”Varför är det ingen som frågar mej?” Den här konsten har jag tillämpat till fulländning under större delen av mitt liv. Jag pratar ofta och länge i telefon. Det är så himla härligt. Och jag kan också hålla ut, ibland en timme och mer. Oftast är det numera ett toalettbesök som gör att vi måste sluta men annars flyter det på rätt bra. Samtalsämnen saknas inte. Vi pratar om polisen, om sjukvården, om några stjärnor vi sett eller hört, TV-program förstås och allt möjligt och omöjligt man kan tänka sig.

Titta på TV är en annan sak som jag snart är ensam om. Jag bänkar mej 1930 varje kväll och startar mitt tittande. Jag följer alla serier som man kan och om det kör ihop sej med flera ”braingar” samtidigt så kör jag med Play. Har förstått att det är väldigt ovanligt. Nuförtiden tittar man när man har lust och inte när det står att programmet sänder. Visst, det skulle jag också kunna göra. Men jag har oftast både tid och lust att sitta där mellan 1930 till 2300 och då kan jag ju lika gärna kolla när det sänds. Eller?

Idag är det höst… men vad gör det mej… jag behöver faktiskt inte gå ut idag. Fast nu ska jag vara ideell en liten stund, men sen kryper jag in i min boning, plockar fram stickningen och drar några varv innan det blir dags för en härlig kväll i TV-soffan. Idag är det skiiiiitbra program hela kvällen… jag längtar så! Härlig måndag på er.

Publicerat av

barbro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *