Många studier finns det …

Det finns så många studier, över vissa resultat kan man undra och ibland funderar jag verkligen över hur dom kom på att dom skulle kolla på just det eller det.

Nu läste jag på morgonen en artikel där man forskat kring träning och äldre. Det visar sig då att DANS är överlägset annan motion som t ex styrketräning på gym. Det är ju typiskt, jag lägger ner massor med tid (OK… jag har tid) och pengar (OK … smakar det så kostar det) med att hissa upp armarna i nån apparat, att stoppa ner benen i en avlång press och föra dom upp och ner, att spänna och dra ihop axlarna….

När jag istället kunnat gå på dans som är så himla roligt. Ett svindlande ögonblick tänkte jag säga upp gymkortet och ägna mig åt foxtrot eller en stilla bugg. Men så kom jag på …. var ska jag utöva denna så givande övning? Såklart kan man gå på Zumba- eller Buggkurs men jag tänkte mer på ”min” dans, när jag var ung och gick på Tengens och Furan och dansade så svetten lackade och håret hängde i testar.  Såklart var det bra motion! Men om jag skulle gå på allmän dans idag tvivlar jag på att jag skulle lyckas pressa fram en enda svettdroppe och håret skulle förmodligen ligga exakt som det gjorde i badrumsspegeln innan. För man kan väl inte dansa ensam på vanlig dans väl? På disko får man ju dansa själv har jag hört, men förmodligen skulle jag inte klara pressen att ens lösa in mej på en dylik inrättning. Dom köar tydligen för att komma in också, det verkar alldeles för farligt och jobbigt.

Man kan läsa mycket. Idag såg jag också att det fanns en artikel, som jag tyvärr inte kan läsa eftersom jag inte betalar för den extravagansen. Men rubriken var i alla fall ovanlig och lite befriande. Det stod ”Därför går du INTE ner i vikt”, lite tvärtom. Den hade jag kunnat läsa, men egentligen misstänker jag att dom kommer med samma gamla floskler. ”Ät mindre och motionera mer…” Det vet jag ju.

Något som jag däremot tagit fasta på är en studie som tydligen visar att man, för att hålla igång hjärncellerna och motverka att dom inte dör en efter en, så är det kanske bra med korsord och suduko, men allra bäst är det att vara social; att känna sig behövd, att ha ett socialt närverk….. Det är något som förhindrar celldöd i hjärnan.

Det var väl det jag trodde. Det är fantastiskt att jag sitter i telefon flera timmar om dagen, att jag pratar med alla som jag möter som har en hund, att jag är med i alla föreningar och sammanslutningar som vill ha mej… Så det så!

Tekniskt under, det är jag det

Och bäst som jag stod där 1:
…. med badrumstrasan (man har ju olika!!!!) i ena handen  inne i  badrummet redo att starta dagens värv så kom jag på att för sjutton, jag kan ju ta och spela en glad trudilutt för att förenkla det tråkiga knoget… jag prenumerar ju på Spotify… Plockade genast fram min App och började tänka … vad ska man ta… vad ska man ta….

Upptäcker till min fasa att jag, trots att jag inbillar mej att jag är musikalisk, inte KAN en enda artist. Jag vet inte vad dom heter, vad dom spelar/sjunger, vilken musik som kan passa mej. Jag menar, vem har hört talas om Norlie & KKV, vars låt heter ”Din idiot”?  kanske Cobi?? eller varför inte Charlie Puth… eller Maroon 5, Kendrick Lamar ”Don´t wanna know”…. verkade i och för sig lämpligt. ”Lugnt och skönt” är säkert bra, men det passade inte just för stunden.

Visserligen har jag gjort två egna spellistor, men den ena är Tommy Körberg 46 låtar, verkar vackert men trist  och tänk när jag shufflar och En fattig bonddräng dyker upp, då måste jag gråta minst 10 minuter och det skulle störa min mentala uppladdning inför storstädningen. Den andra spellistan har jag för att stila med när vi har främmande. När det kommer hit nån på middag ungefär två gånger per halvår då kör jag min spellista från mobilen. När dom förhoppningsvis frågar vilken skiva det är jag spelar, pekar jag lite nonchigt mot TVn och berättar att jag laddat ner en spellista från Spotify och sen laddat upp den via min Apple-TV till TVn. Gissa om jag känner mej mallig.

Nej men man får inte ge upp. Jag måste ju spela upp nåt nu här i badrummet. Jag tog Bo Kaspers och den föga passande låten ”Jag vet att det borde vart onsdag idag men det är söndag i sängen hos mej”.

Och bäst som jag gick där 2:

…. och skulle motionera. Ytterligare en sak som jag ska/har/kan/vill inte/eventuellt börjar med när jag flyttat hem….. så hittade jag alla dom här finfina blodriskorna. Måste hem direkt och lämna över skörden till Förvällaren.

Jag kan ju gå lite snabbt i morgon istället.

Nu är det lördag kväll och jag måste börja mysa lite innan det är kväller. Ha så härligt ni med!

I´m back

Jag säger som Fats Waller, när han sjöng ”Lulu is back in Town”. Det är jag som är Lulu. Och jag är Back. Och jag har längtat så efter att få skriva lite. Sommaren har inte innefattat några ekvilibristiska utsvävningar,  jag fick till en liten novell som jag skickade in till en tävling. Den vann inte men kommer att publiceras nånstans på typ nån sight eller webb eller vad det heter. Förmodligen kommer ingen att märka att den finns.

Kort summering av sommaren:

Dragspelet suckade när jag lastade in det i bilen. Det har inte blivit spelat på mer än två gånger. Lusten fanns inte. Blomsterängen kom aldrig tillbaka, men gräsfröet måste ha varit av den livliga sorten, det har varit grönt och saftigt och med väldigt många strån. Rabatten däremot har blommat så fantastiskt.Hjortron och blåbär har vi plockat. Och svamp, Blodriskor som är så goda. Å jag som var så glad att jag hittade två fina sommarklänningar i juli …. dom har jag haft en gång vardera i sommar. Men bortsett från vädret, för det måste man ju bortse från ?? har alla dagar ända sen i maj  susat fram i ett behagligt tempo. På landet är det lätt att ta det lugnt.

Men nu är det andra bud som gäller. Liknelsen har använts förut, men jag känner mej som en travhäst som har väntat på att få komma ut på banan. Man skulle nästan kunna tro att jag lider av understimulans. Nu finns det mycket att ta tag i. Hemmet är dammigt och det känns helt obebott, lite konstig lukt är det också. Alltså: dags för dammtrasor och fönsterputsare. Denna ljuvliga apparat, så lätt att använda.

Jag packar upp och tvättar och sorterar och springer och snubblar, åker till Röda Korset med gamla klänningar som jag inte använt på 3 år, byter gardiner, köper nya blommor, försöker komma på hur nya TVn fungerar. Pust!

Men roligt är det! Den andre personen i hushållet har inte riktigt växlat över från sommartid ännu. Han försöker hitta en lugn vrå där han slipper känna ett vinddrag orsakat av en galen kvinna som rusar omkring med olika trasor i ena handen och dammsugarslangen i den andra samtidigt som hon oavbrutet kommenterar allt hon gör och allt hon kommer att göra.

Härlig måndag kväll på er alla… vi hörs!

Kaos eller stormen före lugnet

Efter några intensiva, härliga och roliga dagar i ett kallt Stockholm gör vi nu en kraftsamling innan vi sticker iväg på jättelånga semestertrippen till Lantstället i östra Jämtland.

Vi är borta hela sommaren, med så lite inhopp i stan som möjligt, så det gäller att tänka sig för. Vad kan man tänkas sakna? Jag har påbörjat min planering, som synes än så länge smått kaotisk, men det gäller att inte lägga ner i väskorna för tidigt eftersom jag då kommer att börja fundera om den röda jumpern verkligen är med eller om bikinisar och shorts har blivit nedlagda och måste packa upp alltihop för att kolla. Jag ockuperar alltså ett rum och lägger fram, sen åker det ner i fler och fler kassar.

Tror jag tar med alla sommarklänningar (3) och definitivt 4 kjolar. Shorts förstås och bikini. Varje år tänker jag att jag ska sluta med bikini, det klär mig inte längre, har kanske aldrig gjort. Men vadå, tänk om det blir riktigt varmt. Rejäla byxor – påttifall – och mina tunna rosa förstås. Snygga vita och dom fula vita jeansen, kan vara bra att ha om jag ska på affärn. Koftor, det finns såna som har en lätt sommartouch över sig, inte svårt att hitta olika säsongsinriktning när man har så pass många som jag. Jag älllskar koftor. Halsduk hör vintern till, men tänk om det blir en kylig dag. Jag tar 3 st. Den avlånga sockerkaksformen måste med, kostar förmodligen en förmögenhet att ha en på varje boende…. Skor, allt kan behövas. Sockor. Stövlar har jag där redan. Skönt. Stickgarn påttifall jag kommer på att jag vill sticka nån regnig dag. Böcker men som tur är finns ett bra bibliotek.

Jag tar en extra pajform också… dragspelet åkte med förra gången. Kan jag behöva mer än en regnrock, jag är väl inne när det är dåligt väder? Många mysbyxor, varför blir dom så korta när man tvättar dom? och sen kan jag undra varför jag har bara mönstrade? Jag ser inte klok ut i nån av dom men sköna är dom att dra på sig när mörkret faller och jag ska sjunka ner i soffan och bara mysa. Många t-shirtar blir det och förstås tröjor i alla möjliga färger. Alla trosor jag har måste med, vem vet när jag kan åka in till stan och tvätta.

Ja herregud, det komiska är att jag redan nu vet att den lilla garderoben kommer att bli överfull, att byrålådorna knappt kommer gå att stänga och att jag inte kommer att använda mer än en tredjedel. Det känns som att jag förbereder en flytt till Landet för längesen (vilket i och för sig kan stämma) och att min återkomst till jorden kommer att dröja.

Ska köpa en till krusbärsbuske idag. I fjol fick jag till en liter på den gamla och då gjorde jag en sån god marmelad. Penséer ska med. Kan man hyra ett släp? Och en dragkrok? Den andre personen i hushållet har mindre packning.

Men roligt är det och jag känner mig glad och förväntansfull. Hur det blir med bloggandet är svårt att säga. Vi väntar på fiber men den blir inte inkopplad i sommar så jag får väl se om jag kan skriva nåt på mobilen, eller inte. Vi kanske tar semester allihop nu ett tag.

Innan allt detta har jag en konsert i morgon. Välkommen till Gamla Teatern, då ska jag sjunga tillsammans med Caroline af Ugglas (OK, det är några fler än jag), sen blir det busstur med gamla arbetskamrater från banken, frissan och sennnnnn bär det iväg.

OM vi inte hörs så säger jag: Från mig allena till er alla önskar jag en riktigt härlig sommar!

Den var tjock och härlig

Härom morgonen märkte jag att ÖP var ovanligt tjock och omfattande. Hos oss är det den som fixat frukosten som har förtur på tidningen. Det är aldrig jag!! När jag satt och illvilligt och förväntansfullt kollade på andra sidan bordet började min frukostkamrat lyfta ut sida efter sida. Då förstod jag… Det är inte som med DN att varje utplockad bilaga innebär mycket läsning, nej jag fattade direkt att här var det ilagd reklam som åkte ut.

Men, det är ju så trist att sleva i sig den vanliga, tråkiga och framför allt likadana filtallriken varje morgon (fast ibland har jag i blåbär) utan något att kolla på så  jag dök ner i bilaga nr 1 – från XXL. Vojne Vojne, va mycket det finns att köpa på den där affären.

Jag räknade till 44 olika sorters skor, olika till olika ändamål. Pust! Jag sände en tacksamhetens tanke till Gå och Löp-kliniken som i värsta fall har 3 modeller för mej att välja på, det enda besvärliga är när man kommer fram till det luriga beslutsfattandet om vilken färg man ska ta. Skönt… Kan bara tänka mej om jag skulle välja bland alla skor på XXL. Väggarna är fulla, dom står uppradade som en tapet nästan.

Eller också blir det som en gång hos optikern för väldigt många år sedan. När jag skulle välja bågar kastade jag mig ut bland de upplysta hyllorna och utbrast:

– Men gu va många fina bågar. Här blir det svårt att välja.
Precis när jag började ”hytte” åt ett häftigt par, väste den elaka och tråkiga expediten:
– Ja fast det är bara dom här som du kan ha! I handen höll hon ett par vita bågar (ni fattar att det är länge sen)
– Va? Kan jag bara ha ett par?
– Ja du kommer att passa bäst i dom här.
– Jag vill i alla fall prova lite fler.
– Varsågod, sa hon och jag riktigt såg hur hon snörpte till munnen när hon insåg att jag inte helt litade på hennes specialkännedom om människors ansikte, hårfärg och stil.

Jag provade och provade och tamejsjutton om jag inte till slut var tvungen att ta den där som hon stod och tryckte med. Och inte vet jag, om det var att jag föll till föga och tänkte att hon kanske trots allt hade varit med på en del utprovningar eller om jag inte orkade stå emot längre. Hon var nämligen ytterst ovillig att ens ta emot och sätta tillbaka dom jag provat. Så jag provade dom vita! Och dom var faktiskt bra, kanske bäst…. Jäkla skit! Men jag var ändå förbannad och bytte optiker.

Men nu åter till XXL. Eftersom det verkade ta tid på andra sidan bordet så bläddrade jag på. Och då hittade jag det. Min sport.


Jag kan riktigt se när jag spatserar på landsvägen till sommaren med denna träningsfallskärm fastsatt runt midjan, jag har ju alltid velat öka min explosiva styrka och löphastighet. Det står inget om hur fort man ska springa, jag tänkte gå jag. Och jag kommer att få så mycket uppmärksamhet och det kommer att vara så många som vill fråga mej om allting; hur jag kom på det här, om jag märkt nån skillnad (!!!), om jag kan rekommendera det till nån annan, om det känns extra jobbigt för benen osv osv i all oändlighet. Och jag ser fram emot när jag äntligen blir en extrem (enda!) utövare i en sport som aldrig sett dagens ljus på landsvägen i östra Jämtland.

Nu är det fredag och jag har mmmmmassor att uträtta. Närmare bestämt två saker och i min värld är det skiiiitmycket. Åka på Maxi och sen till Fresks, jag har nämligen flera omöjliga projekt inför sommaren. 50 % av hushållet håller inte med. Ha en riktigt härlig helg nu när det ute blåser ljummare vindar och man riktigt känner att härliga tider stundar!

 

 

Drömmer om en grön och blommig värld

Det är nästan härligast nu. När man kan gå omkring på Lantstället och drömma. Drömma om hur det kommer att bli när Vitpyttan blommar, när jordgubbarna minst uppvisar några vita små kartar och när den så beryktade blomsterängen levererar År 2. Jag är aldrig så nöjd med trädgårdslandet som när jag nyss har sått. Det är så brunt och fint och rent. Inte ett ogräs och inte behöver jag gå och vänta på att något ska komma upp på ett bra tag. Kan bara känna mej nöjd över att ha sått.

För nu känns det verkligen som en dröm. Allt är brunt och torrt och fnasigt. Jag har faktiskt bara sett ett enda liv i rabatten och det var ett ensamt litet blad som ivrigt kämpade sig upp mot solen. Skeptisk var ordet, sa Bill.

Många löv finns det … på just vår tomt. Och här och där var det blött och faktiskt en och annan snötuss kvar. Jag räfsade runt och försökte hitta ställen som var räfsbara. Är ändå nöjd, det blev några skottkärror och allt är inte kvar tills nästa gång. Nästa gång är om två veckor och då flyttar vi dit över sommaren. Längtar så!

Det är roligt att räfsa. Fast det kan framkalla världens obehag i form av halsbränna. Det beror inte på vare sig att det är jobbigt att räfsa eller att det är en ovan rörelse. Det beror i mitt fall på att jag är för fet i förhållande till linningen på mina skogsröjarbyxor. Så fort jag böjer mej ner för att ta upp en lövhög för att förpassa den till kärran, så nyper det till i magmunnen – antar jag. Detta problem verkar ha drabbat nästan alla jag känner, det är massor som har fått diagnosen ”magmunnen bla bla bla” och alla får rådet att äta Omeprazol. Inget fel i det men i lördags hjälpte inte ens den där lilla gula tabletten. Jag hade en majbrasa i halsen. Kunde inte ens dricka vin till maten, vilket är en oerhörd missräkning. Jag tycker om att ta ett glas vin på helgen, känner mej liksom nöjd över att det är helg efter veckans slit ??? Ja man kan inbilla sig mycket om man vill. Vilket slit???

Ibland har jag oroat mej för att bli beroende av det där vinglaset. Nu börjar jag inse att jag kanske tvärtom blir O-beroende… jag kanske inte kommer att tåla lite vin. Så nu är det bäst att pinna på. Och jag ser framåt med tillförsikt, jag ska inte kratta löv hela sommaren, det mesta är klart nu. Och sen får man passa sig väldigt noga när man väljer kläder på lördan. Då blir det byxor med karuscha-band (stavning?) så att inget täpps till utan man är lös och ledig och redo för kvällsmyset.

Mitt slutord idag får bli: Visst gör det ont när INTE knoppar brista!

Simsalabim så blev det ett storköp

På stan i lördags upptäckte jag att det inte var nån kö på Phone House. Passade på att fråga en sak om min mobil. Fick till svar att det nog var dags att byta. Den andre personen i hushållet hickade till när jag slog till med: ”Jamen då gör vi det, vi köper två nya telefoner!” Försäljaren, som för övrigt är från Hammarn och är väldigt trevlig, blev lika förvånad han. Jag såg väl inte precis ut som en som fattar snabba beslut om tekniska innovationer.

Nåja, han ville ändå testa lite säljargument och berättade att den var så bra eftersom man kunde ha den under vattnet…. ta kort under vattnet också. Himla bra upplysning för mej som på sin höjd doppar mig i två sekunder på grunt vatten och då knappast har mobilen med ut.

Sen fanns det förstås en rad andra tekniska finesser. Jag avbröt honom och sa att det enda jag var intresserad av var att den var av senaste modell. Skulle inte falla mej in och köpa nåt som är för gammalt innan man knappt lärt sig den.

Flytta över från gamla telefonen? Nej men det är så himla lätt. Det fixar ni själva… OK! Vi betalade en mindre förmögenhet och gick hem med två kartonger innehållande den nyaste modellen av Iphone.

Sen var det bara att sätta igång. Nu skulle gamla telefonen tanka över sitt innehåll till Itunes…??? Och sen skulle man byta SIM-kort och sen skulle man skicka tillbaka det som funnits i gamla telefonen, men numera befann sig i datorn, till den nya?? Jag började med att förbinda telefon och dator med en sladd. Men sen? Jomen det kanske räckte så, för nu plötsligt visade displayen att det blev mer och mer som var laddat.

Just då ringde yngsta dottern från tunnelbanan. Jag berättade vad jag gjorde och hon sa helt panikslagen:
– Men kan du det?
– Jadå sa jag, jag håller på och tankar över innehållet nu till nåt som heter Itunes. Känner du till det?
– Såklart jag gör. Hur tankar du över det?
– Jag har satt i sladden
– Jamen du har väl tagit upp nåt program på Itunes?
– Njae
– Du måste ju leta upp ett program som heter Säkerhetskopiering. Nu håller du bara på att ladda mobilen.
Här följde en oändlig ström av information som kastades från min gata i stan till en tunnelbanetunnel. Stundtals var tonen både hög och ohjärtlig. Ibland blev hon faktiskt riktigt irriterad över min brist på insikt. Tror jag det! Som tur var för henne bröts förbindelsen och då hade jag precis kommit till rätt ställe på Itunes. Och längst upp stod det ”Barbros Iphone”. Visst är det fantastiskt! Nu var det bara att säkerhetskopiera så det stod härliga till.

Sen byta SIM-kort och se, då fanns allt i den nya på en gång. Dumheterna om att man skulle hämta nåt från datorn verkade vara helt överflödigt. Det blev så bra, alla apparna och mapparna och telefonnumren följde med. Och jag var så himla glad. Tills hon ringde igen och frågade om jag hade tankat tillbaks allting
– Behövdes inte, allt är på plats.
– Jag sa ju att du skulle följa alla anvisningar.
– Det kom inga anvisningar om att jag skulle sätta igång med sladden igen.
– Klart det gjorde.
Jag kände att jag var ute på svag is och försökte styra över samtalet från mitt tekniska obefinnande och göra alla på bättre humör genom att undra vilket väder det var i Stockholm.

Och faktiskt, jag har en ny fin telefon och allt, som jag kan se, fungerar. Jag  kanske går in till mobilmannen nån dag och kollar nån liten säkerhetsdetalj, som t ex om jag ska spara i Molnet eller på Itunes. Då lär även han bli förvånad över min terminologi. Jag behöver ju inte säga att jag inte gjort som man skulle.

Här skulle jag ha lagt till en fin bild på min telefon, men det får jag inte till. Nåt konstigt lösenord för utgående mejl som jag inte kan komma ihåg. Därför blir det en bild på min fantastiska fönsterskrapa. För den har jag använt idag. Jag har putsat ”alla” på insidan…. Tjoflöjt!

 

Rubriksättare – vilket kneg!

Ibland måste jag beundra dom som sätter rubriker. Dom är duktiga. Man måste bara läsa vidare efter att ha sett vissa rubriker. Dom lyckas således. Det senaste som jag läste härom dagen var två:

”Har ni sett på maken!” – detta gamla kända uttryck som det faktiskt var länge sen jag använde, måhända beroende på att jag tror mej ha sett och hört det mesta. Nu användes det i samband med en artikel om kungaparets mellandotters man Chris O´Neill. Han tar sig oanade och opassande friheter och hovet gnuggar alla knölar dom hittar; fett- geni, stress-, för att förklara alla hans påstådda krogkvällar, resor i hovstabens limousiner, resor utan familjen mm. Kul var det i alla fall!

Sen var det i samma veva som det stod. ”Nu är prästen kär i prinsen!” Bild på hovprästen, vad han nu heter. Men gud (vits!), tänkte jag: ”Är han kär i Carl Filip?” Är det därför han ser så allvarlig ut vid alla vigslar och dop och annat? Men icke, han hade hittat drömPRINSEN.  Även där, bra jobbat, jag läste ju.

Annars står jag och tummar på den ena vinterjackan efter den andra och funderar om jag ska bära undan den till de mörka källarvalven. Men kanske inte, i natt har det tydligen snöat. Ute blåser ickevårvind, det ser kallt ut, löven susar förbi fönstret i rasande fart, det ligger lite snö här och där och jag inser att det nog blir dunjackan idag också. Fast den tunna…

Det passar mej ganska bra, jag planerar att ta det piano. Hela dan!

Vi ska nämligen gå ut och äta med goda grannar ikväll och trots att det är fredag känns det inte bra att säga att vi ska på After Work. ANW – After No Work verkar vara ett smartare uttryck. Ha så härligt ni med!

 

 

Det jag gjorde

Man kan göra tvärtom. Istället för att jag, som inför varje högtid eller förflyttning till eller från stad och land,  skriver om vad jag ska göra, allt som ska med och alla djärva planer, skriver jag nu istället efter helgen och talar om vad som blev gjort. Går fortare, tar mindre plats.

Alltså: ”Hände i veckan, avsnitt 1-100”
Vi drog österut mot Lantstället för en vecka sedan. I bilen fanns 17 kollin. 6 st innehöll matvaror från Maxi, 3 st matvaror från hemmet med sånt som jag helt plötsligt inte tror jag kommer att behöva innan maj då jag flyttar ut till sommarvistet. 3 påsar från Systembolaget, bra att ha. Tänkte mej ett stilla glas rosévin på broa eller varför inte en Campari med mycket is. Snaps förstås, det skulle väl bli påsksill. 5 väskor med blandat innehåll; mysbyxor flera par, t-shirt, täckbyxor, stickningen, flera böcker. Ja det plockar till.

Väl framme kunde jag konstatera att hela gräsmattan var isbelagd. Inte bra. Det var bara att sätta igång med att hacka is. Något som jag för övrigt tycker är sanslöst kul. När man får iväg ett stort issjok och bara kan hiva iväg det till nåt ställe där det kan ligga och smälta för sig själv.

Hittade en liten plätt som jag kunde gå loss på med räfsan, men hade hoppats på mer.

….. Och inte blev det sådär grönt och fint när jag krafsade heller… men å andra sidan tänker jag att just dom där löven är ju borta. Sen var det bara att plocka fram mjölkkrukan och plocka kvistar och sätta vippor. Och så plötsligt blev det: Glad Påsk!

Resten av veckan har gått åt till att äta massor med god mat, dricka gott vin (inte rosé ute på trappan, det var för kallt), åka in till stan och kolla på ÖFK (yesssss!), äta mer god mat, sitta på trappen med en filt runt benen eftersom det var så kallt, gå en liten sväng på byn för att kolla att alla hus såg likadana ut som sist, äta mer god mat, dricka gott vin, klå dottern i kortspel (åtminstone är det så jag minns det), läsa, sticka och ha det mysigt.

Nu är jag åter på min gata i stan och det är soligt och kallt och brunt. Men nu vet man ju att det bara blir bättre och bättre och varmare och varmare. Livet leker med andra ord! Härlig tidsdag på er!

Idag är det en Glad-Dag!

I morse vaknade jag före åtta. Det var så ljust i sovrummet. Och jag blev så glad när jag såg dom ljusrosa gardinerna som jag satte upp igår. Trots ett iskallt småregn så putsade jag fönstren också, det gäller att passa på när lusten infinner sig.

Glädjechockerna avlöste varann.  Jag blev glad över den fina mackan till kaffet som serverades på sängkanten. Sen var det nyhetsläsning. Fast gudarna ska veta att man sällan blir glad över att läsa nyheterna så blev jag ändå glad. Där fanns en artikel om kvinnor i Indien som bildat en landsomfattande rörelse ”Will go out!”

Alla minns väl den hemska gruppvåldtäkten för några år sen på en rullande buss där en ung läkarstuderande kvinna dog av sina skador. Våldtäkterna duggar tydligen tätt i detta land där så många högteknologiska arbeten och studier utförs. Men just detta startade ett uppror bland Indiens kvinnor och en hel del män.

Rörelsen går ut på att du som kvinna ska kunna gå överallt och vara klädd som du vill. Du ska inte bli utpekad som att du går ut på egen risk om du har kort kjol och inte det som rekommenderas ”vida tunikor och byxor”.

”Dag eller natt, i klänning eller sari, ensam eller med vänner – jag kommer att gå ut!”.

Jag blev alldeles varm i hjärtat och tänkte: ”Hoppas, hoppas att det går bra!”

Tänkte att jag har tur. Jag kan gå ut när jag vill och se ut hur jag vill. Den enda risk jag löper är väl att jag ska bli rånad. Men den verkar minska i rasande takt eftersom ingen snart har med sig ett öre i kontanter. Verkar onödigt att rafsa åt sig en handväska om det bara finns ett orange läppstift i den.

Så denna fredagsmorgon, då det är grått ute men sol i mitt sinne så tar jag väl och kvistar över till Maxi och köper mej nåt smarrigt till fredagsmiddagen – dom har ju öppnat en delikatessdisk. Vad jag har det bra! Och det önskar jag er också, en härlig fredag alltså!

I WILL GO OUT!