Missarnas match

Östersund Baskets damer tog sin tredje seger när man som väntat vann mot jumbon Lidingö. 53-48 i en match som präglades av enormt många missar. 18-27 i turn overs till exempel. Båda lagen sköt med skrämmande låg procent, vilket bidrog till att det blev hela 90 returer (47-43).
Jämtland sköt 32 procent på tvåorna, 25 på treorna (3/12) och ynkliga 38 (8/21) från strafflinjen. Det är Dennis Cooper förstås mycket missnöjd med.
Jessica Babe som vanligt bra. 20 + 9 + 2 + 6. Frida Joelsson gjorde en skön comeback och tog hela 16 returer – troligen personbästa i division 1.
Coopers lag var kraftigt vingklippt och hade bara nio spelare.

Östersunds låga poängsiffror och extremt många missar är typiskt för ett ungt lag. Faktum är att ÖB är 18:e lag av 19 när det gäller anfallsspelet i division 1. Laget snittar blott 50 poäng. Bara Lidingö gör färre poäng.

Suverän webbteve

Satsningen på webbteve förtjänar högsta betyg för Jämtland Basket. Klubben har fått mycket beröm från Ligans centrala ledning och vi håller med. Sändningarna håller väldigt bra klass och höjdpunkterna som visas på JB:s hemsida är perfekt sammanfattning av matcherna. Kommentatorn Lennart Hobring må ha gått i pension, men han har fortfarande en skön känsla för sitt jobb.
– Det gäller att inte prata sönder matcherna utan låta bilden tala, säger han.
Tänk om en del av dagens unga TV-kommentarorer kunde inse det. Där snackas det stup i kvarten vilket bara gör det påfrestande.

Jo, det är kris

”Att sova på saken” brukar vara en bra metod för att se mer nyanserat på ett problem/frågeställning. Så… har natten gett oss en mer nykter och klar bild över Jämtlands läge i Basketligan?
Vi tror det. Gårdagens analys har förstärkts. Det här är vår diagnos:

Jo, det är kris. På riktigt.
Har man 2 segrar på 14 matcher är något fel. Ligger man under med 18 poäng (jo, det är sant, 27-45) i första halvlek mot Solna, på hemmaplan, ett Solna som Jämtland vann mot i höstas och som krigar om samma slutspelsplats, då är det kris.

Om inte Torbjörn Gehrke kallar det här kris då måste Jämtlands styrelse kalla till ett uppvakningsmöte. Det här duger inte på långa vägar. Hela basketjämtland, ja, hela basketsverige ser det.

Visst är det lovvärt och sympatiskt att vilja sätta svenska talanger i viktiga roller och situationer, men det är här skon klämmer. Larsson, Eliasson, Hansson, Markusson och de andra är inte mogna för det. De och Jämtland behöver spetsar, spelare som älskar och kan avgöra matcher. Spelare som tar täten och hjälper all talang att blomma ut.

Nu hamnar talangerna i skyltfönstret. I snålblåsten. Det är knäckande för självkänslan. Det gynnar ingen. Alla blir förlorare.

Det räcker inte att träna mer eller träna mindre, titta på video och se vilka misstag som görs eller att göra förändringar i spelsystem för att bryta trenden.

Det här är en kris som kräver fundamentala åtgärder. Resultatinriktade åtgärder. Personella förändringar. Inte i morgon utan i dag. Bloggen och alla trogna JB-supportrar förväntar sig det.

Den enklaste förklaringen vi kan ge till varför krisen har uppstått är att Gehrke och Jämtland överskattat spelarmaterialet, alternativt underskattat övriga lag.

Konsekvensen av det är lika enkel. Förändra det som går att förändra i laget. Inse fakta och ta de jobbiga beslut som stunden kräver. Att ”vänta in” storspelet håller inte. Jämtland har visat att man som lag har viss klass, men det räcker inte i en liga som är obarmhärtigt bra mot unga talanglag som Gehrkes gossar.

Då krävs det färgstarka matchvinnare och mental styrka. Exakt det som Jämtland hade i fjol i form av Mosley/Carter, Darboe, Saleman och Peterson.

De USA-proffs som kommer att vända säsongen till Jämtlands fördel finns dessutom där ute. I USA, eller någon annanstans i världen. De mentalt starka, de atletiska, specialisterna, de som kan göra skillnad.

Dessa, just nu anonyma USA-proffs, har nyckeln till Jämtlands närmaste framtid. Om det ska bli slutspel eller inte. Nyckeln finns inte i nuvarande lag. Det har de 14 första matcherna visat.

Det här var droppen

Om Bloggen (och säkert 99 procent av alla supportrar) fick bestämma, skulle vi agera på två fronter för att rädda Jämtlands säsong. Vi inser att utvecklingen av Torbjörn Gehrkes lag inte går enligt plan, att det brinner i knutarna. Därför finns det bara ett sätt att agera.
Vi skulle…
1. … säga hemskt mycket tack och hej till Tyler Peters. En fantastisk kille, men han är inte rätt spelare för Jämtland just nu. Vi skulle ersätta honom med en komboguard från USA. En ledare och målgörare som har mer mental styrka än Peters.
2. … säga hemskt mycket tack och hej till Trevor Gruiz. Precis som Peters lär Jämtland knappast kunna hitta en liknande toppenkille. Hade Gruiz haft mer av BP:s mentala styrka, vinnarinstinkt, atletism och power under korgarna skulle vi ha velat skriva långtidskontrakt med honom, men i dag behöver Jämtland en större specialist än vad Gruiz är. Ersättaren behöver inte vara någon superman, det räcker med att han är extremt bra på något.

Visst minskar det här Gehrkes och Jämtlands trovärdighet, men vad är värst i det här läget:
Att hårdnackat stå sitt kast, missa slutspel och tappa både publik och sponsorer?
Att tvingas skämmas lite, men försöka rädda säsongen, chansa på att hitta två nya profiler (som kanske blir kvar nästa säsong eftersom varken Peters eller Gruiz kommer att bli det), öka publiken och avsluta säsongen på plus?

Slutspel är kanske inte dödviktigt för Torbjörn Gehrke, med det är otroligt viktigt för Bloggen, för supportrarna, för sponsorerna och för Jämtland som klubb. Slutspel är vad vi lever för. Det är livsnerven i hela Basketligan. Kom dock ihåg att det inte finns någon motsättning mellan att satsa långsiktigt och gå till slutspel.

Vår uppmaning till Jämtland: det är inte för sent att rädda ansiktet och säsongen. Om det finns handlingskraft och insikt att något MÅSTE göras (9 av 10 åskådare och allmänt kunniga basketmänniskor håller säkert med), går det att växla USA-proffs lagom till bortamatchen mot Nässjö, 30 december.

Vi är absolut ingen besserwisser, men på den här punkten vet vi att vi har rätt. Så länge har vi varit med i branschen att vi kan urskilja mönster, vi kan se sammanhang och tendenser och vi kan dra slutsatser. Om hela (?) basketsverige kan se det här, varför kan inte Torbjörn Gehrke göra det?

Peters och Gruiz är habila. Inte mer. Det här unga Jämtland behöver dock mer än så. Det ser alla.

Dessutom: även Jämtlandspubliken behöver mer än så här. Supportrarna i Sporthallen har sett för mycket för att acceptera dagens grådaskiga spel. Det behöver inte vara en ny Bennerman, Besselink, Heiden eller Peterson, men det MÅSTE vara mer än vad Tyler Peters och Trevor Gruiz bidrar med.

Alltså: Jämtland MÅSTE byta USA-spelare. De svenska spelarna måste få bättre draghjälp.

Låt den här insatsen vara droppen. Nu är tärningen kastad en gång för alla och alla ser vilken siffra den stannade på.

/ Om någon tycker att vi är alltför krävande, alltför enkelspårig och gammalmodig i vårt analyserande, då köper vi det. Vi vet att byte av amerikaner alltid varit Jämtlands metod att bryta en dålig trend. Ibland har det blivit succe, ibland inte.
Vi vet också att det är precis vad Gehrke vänder sig emot. De snabba kasten. Otåligheten.
Vi skulle också önska en annan problemlösning, men det finns ingen. Jämtlands kris är en USA-proffskris. Ibland måste man acceptera att den gamla metoden ändå är den enda rätta. Just nu finns faktiskt ingen återvändo. Ju fortare Gehrke, Zeljko och Pecka inser det, desto bättre.

Inte roligt att få rätt

Nä, det är inte alltid roligt att få rätt.
I årets tips om hur Jämtland skulle lyckas skulle vi gärna ha haft fel. Det skulle faktiskt inte störa oss om Torbjörn Gehrke och spelarna överbevisade oss. Det skulle bara bevisa att vi journalister kan mycket, men inte allt.

Tyvärr kommer Bloggen att få rätt i år och Torbjörn Gehrke fel. Det blir han som får ”äta torsk”. Om han inte korrigerar sig själv och förändrar, men då måste han göra det snabbt.

Det kan vi säga med säkerhet efter den trista matchen mot Solna. Det var här som Jämtland skulle bevisa att insatserna mot Sundsvall var ett tecken på att man är på gång. Istället blev det platt fall. Varken Gehrke eller spelarna har vad som krävs för att vara bland de åtta i år.

Det smärtar djupt. Speciellt efter fjolårets Frivoldsäsong, som gav oss nytt hopp. Vi måste vänta till nästa år innan hoppets låga kan tändas igen. Därmed får Bloggen helt rätt, men tro inte att vi jublar. Vi hade hellre suttit vid ett bord och ätit torsk medan spelare och ledare i Jämtland mumsat på tårta.

Torbjörn Gehrke

Frågetecknen som radas upp efter Jämtlands svaga match mot Solna gäller alla inblandade. Pesut, Peters, Person, Gruis… och Torbjörn Gehrke. Den välmeriterade före detta landslagscoachen har många supportrar, men förstås även en del kritiker.
Efter denna sällsynt svaga ligastart, som är en av de absolut tyngsta i Jämtland Baskets historia, är det självklart att fråga sig: hur mycket beror resultaten på Gehrke?

Är han rätt man för jobbet?

Vi vill hävda att Torbjörn Gehrke fortfarande är en av Sveriges bästa och mest respekterade coacher. Hans totala kunskap är enorm. Vi tror att han
ä-r rätt man på posten.

I fallet Jämtland kan vi dock konstatera att Gehrke misslyckats så här långt. Hans gloria har kommit på sniskan.
Men det betyder inte att han också kommer att misslyckas med själva uppdraget.

Till hans försvar ska vi säga att utgångsläget var extremt tufft. Gehrke kom till ett lag som dränerades på nästan alla spelare. Han har tvingats bygga om. Dessutom med en begränsad plånbok.
Hans metod är att bygga ungt och bygga på sikt. Därför kan vi inte vara för kritiska.

Det vi kan vara kritiska mot är två saker:
1. Hans val av utlandsproffs. Det håller inte mentalt.
2. Hans beslut att prioritera ungdom framför rutin.
I båda fallen har Gehrke satsat fel. Åtminstone är det så efter 14 omgångar. Kanske förändras det efter jul, men just nu är läget svart. Jämtland har bara 2 vinster och det är en överraskning även för långsiktige denne långsiktige byggmästare.

Det är kanske dags att Gehrke gör en inventering av sig själv. Ställer tuffa frågor. Till exempel; är det rätt att tjura på för sin egen linje när tabellen talar emot? Eller är det rätt att förvänta sig ett annat resultat av till exempel Peters och Gruiz efter jul än hittills?
Är det inte smartare att erkänna sitt misstag och byta? Hur ont det än gör? För lagets skull. För klubbens skull. För publikens skull.

Om en konstruktör ser att hans ritningar misstämmer, att hållbarheten i byggmaterialet inte är den föväntade, då måste han förstås förändra. Hitta ett annat byggmaterial
Göra om och göra rätt, ”so to speak”.

Göra en ”pudel”! Sluta att tjura på och vänta in ett storspel som ändå inte kommer!
Få in en komboguard som är specialist på något. Bomba i treor, slå motståndare en-mot-en eller passa. Eller få in en atletisk center, en vinnarskalle, returtagare, målmaskin. Jämtland är i desperat behov av ett eller två färgstarka USA-proffs.

Vi har sett vad två lojala och fina lagspelare kan göra, men det är INTE vad Jämtland behöver just nu. Det är dags att Torbjörn Gehrke kryper till korset och inser det.

För att det här brobygget ska nå ända fram till andra sidan behövs ett mer hållfast byggmaterial. Inte köpt i svenska butiker, inte köpt med EU-stämpel utan i USA. Det är dessa två byggstenar som ska bära mycket av brobygget och då måste de tåla trycket.
Byggmästare Gehrke hade alltså hoppats och trott på sin ritning, men när väder, vatten och vind börjar visa sin rätta sida är det bara att inse fakta. Det går inte att hävda sin egen rätt att löpa linan ut, att in absurdum testa hållbarheten i konstruktionen. Brobygget handlar inte om byggkonstruktörens rättigheter utan om företagets anseende, om trafikanternas säkerhet.

Det var så som konstruktören Pecka Johansson och Jämtland gjorde runt 2005. Då var säsongsstarten ännu mer bedrövlig. Slutspel var redan avskrivet, men ”Pecka” fick in ett nytt och fräscht material som blev ett lyft och som hjälpte till att ge ny hållbarhet till Jämtland.
Srdan Subotic.

Den kloke kroaten stannade kvar året efter och blev en hörnsten i nästa års bygge. Säsongen därpå värvades han till Sundsvall där han gjorde ännu större succe.

Det kan hända i år igen om Torbjörn Gehrke lär av den del av historien som ändå fungerat vä.

Hur många gånger tvingades Thomas Edison tänka om när det gällde materialet till glödlampan? 1000 gånger? Han hade säkert grunden till framgången, men verkligheten sa en annan sak och då var det bara att justera småbitarna, steg för steg.

Dags att snacka

I tisdags-onsdags var Jämtland Basket ett lag som hade något stort på gång enligt Torbjörn Gehrke.
I kväll är tongångarna säkert lite annorlunda. 88-100 mot ett ganska begränsat Solna är ett knock out-slag som borde få alla spelare och ledare att vakna upp. Den givna frågan bör vara: lever vi i en dröm eller finns det trots allt en latent kapacitet som likt en tidsinställd bomb väntar på att brisera?

Ett lagmöte där alla får säga sin mening borde vara en självklarhet. Oavsett vad Torbjörn Gehrke tycker. Kalla det krismöte eller avstämningsmöte, men det behövs. Tuffa frågor måste ställas. Eftersom syftet är att bli bättre är detta helt okej. Det handlar inte om att sätta dit någon utan ta till vara gruppens kompetens och ”åsiktsmaterial”.

Ett sånt möte tjänar flera syften:
1. Funderingar och tankar får tillfälle att komma upp till ytan. Spelarna har kanske ideer som kan lossa en del knutar. Bara att få prata av sig har många gånger en välgörande effekt.
2. Coacherna får tillfälle att återigen trycka på vissa saker. Förstärka sin filosofi.
3. Mentala låsningar kan upptäckas.
4. Om spelarna vågar tala ut kan dolda problem komma upp till ytan. Tränar man för mycket, för lite? Borde man fokusera på något speciellt? Rotera mera, mindre? Lägga större eller mindre vikt med motståndarnas specialvapen?

Jämtland har två matcher kvar innan jul. Uppsala borta och LF hemma. Till den senare matchen bör även styrelsen ventilera några frågor: Bör man allvarligt fundera på ideer för att locka mer publik. Sänkta biljettpriser? Drive mot skolungdomar?

Publiksiffran

588 åskådare fanns i Sporthallen i kväll. Det är säsongens lägsta siffra och en av de lägsta på flera år. Det är också en varningsklocka för Jämtland Basket.
Publiken går inte att lura. De kommer när de tror på sitt lag. Årets Jämtland har inte visat publiken att laget är värt att tro på.
Faktum är att Jämtland, tillsammans med Örebro, är ligans svagaste lag just nu. En gemensam nämnare är att båda lagen saknar riktiga matchvinnare.

Jämtland har Pesut, Andreas Person och möjligen Peters och Gruis.
Örebro är lite mer formstarkt just nu och var nära att skrälla mot Norrköping i kväll. Här finns Colimon, danske Plannthin och Santee.

Den låga publiksiffran är faktiskt ett skäl till att hålla ett krismöte för Jämtland. Vad göra? Är förändringar i spelartruppen ett måste, trots allt? Klarar klubben flera matcher med samma låga intresse?

??????

Just det. Efter Solnamatchen är det ett barteri av frågetecken efter Jämtlands insats.
Vad hände?
Hur kunde försvaret rämna så kapitalt?
Är det bristen på fysik, på atletism som fäller Jämtland i år?
Varför kan Gehrkes lag inte följa upp två toppenmatcher med en tredje?
Är det här beviset på att man i basket inte kan bygga segrande lag med mestadels unga spelare?
Är Gehrkes starka tro på Peters och Gruis ändå fel?
Var Mario Pesuts stormatch mot Sundsvall en tillfällighet?
Har Gehrke fel när han säger att ”vi har något stort på gång”?
Hur går Jämtland vidare?
17 turnovers. Varför hamnar Jämtland där igen? Är det avsaknaden av rutin, av en kylig pg som, förstör allt?

Först: Det här var faktiskt lite väntat för Bloggen. En del vet säkert vår beundran för Solnas Ray Ailius. Den finske coachen kan bygga vinnande lag. Hans förmåga att maximera sina spelare är imponerande. Det visade han i fjol, när han närmast kokade soppa på en spik.
Årets lag är lite bredare och det kommer att betyda att Solna går till slutspel med marginal. Han visste exakt hur han skulle hantera Gehrkes lag. Vilka han skulle ta bort (Pesut och Gruis). Båda gjorde en slät figur och kom till ytterst få skott. Gruis fick dessitom tidigt foulproblem.
Här hade varken spelarna eller Gehrke något motmedel.

Vi ska inte svara på alla jobbiga frågor här ovan. Det kan vi inte. Vi nöjer oss med några konstateranden:

1. Jämtlands lag är felbyggt för att gå till slutspel i år. Gehrke skulle ha valt en eller två rutinerade krafter på utlandsfronten/en-två spetsspelare. Två rookies som Peters och Gruis är för stor chansning. Ingen av dem håller för att bära laget.

2. Gehrkes bygge kommer säkert att bli bättre nästa år, men det är för mycket begärt att dessa unga spelare ska leverera slutspelsmässigt spel i år. Precis som Bloggen påpekade tidigt i höstas. Tyvärr kommer vi att få rätt.

3. Jämtlandscoachens förkärlek för unga spelare är helt okej och troligen rätt väg för Jämtland, men i basket värderas rutin mer. Gehrke har helt enkelt övertro på sina ynglingar.

4. Mario Pesuts skada har varit ett hårdare slag mot Jämtland än vad många befarat. Gehrke har fått tänka om, justera spelet med en annan spelartyp vilket påverkat hela laget.

5. Jämtlands enda sätt att gå vidare är att fortsätta jobba med samma koncept (grundspel). Inte hamna i panik. Justera det som måste justeras. Men också allvarligt överväga om man ska behålla Andreas Person eller våga ta in en EU-forward. Eller byta en av Peters eller Gruis. Den enda större truppförändringen som går att göra är att skifta utlandsproffs.

6. Ett möte (som vi skriver om i ett eget inlägg) är förstås ett absolut måste. Efter en sån här smäll är det självklart att både spelare och ledare har funderingar.

7. En av frågorna på detta möte bör vara: hur viktigt är slutspel? Klarar man det sportsligt och publikt att avsluta säsongen på samma sätt som man börjat?