Efter Ring P1 – därför finns DT

I fredags, i Sveriges Radios Ring P1, diskuterades uppgifter ur DT:s granskning av matkostnaderna vid asylboendet i Trängslet, som efter vårt avslöjande fick konsekvenser.
Det är ett exempel på den journalistik som DT ska bedriva. Som jag skriver i DT:s publicistiska dokument:
”DT s k a vara trovärdig, relevant, nära och inte väja för de svåra ämnena eller komplexa situationerna.
DT s k a vara opinionsbildaren – i såväl sin opinionsjournalistik som sin nyhetsjournalistik.
DT s k a ta ställning för demokratins kärna: frihet, öppenhet och medmänsklighet.
DT s k a granska makten, såväl den ekonomiska som den politiska, och alltid försvara det uppdraget.
DT s k a bidra till ett konstruktivt Dalarna, där idéer, tankar och initiativ stöts och blöts för att utveckla såväl länets invånare som länet i sig självt.
Det är därför DT finns.”
Det är också därför jag skriver detta sent på måndagskvällen. Och jag gör det efter flera telefonsamtal från undrande läsare. Efter reaktioner på Twitter. Efter diskussioner på Facebook.
I det direktsända programmet som jag refererar till i inledningen av den här texten diskuterades alltså DT:s granskning. En uppringande lyssnare, 16 minuter in i sändningen (klicka här!), inleder sin ”insändare” när programledaren Täppas Fogelberg sticker in, efter att mannen säger att han läst uppgifterna, tagit del av journalistiken, på dt.se:
”Det är inte någon lokal nazisttidning, det? Dalarnas Tidning. Det kan det inte vara”.
I direktsändning kan vad som helst hända. Och det händer i Ring P1.
Programmet fortsätter. Där Fogelberg, som givetvis ska vara ifrågasättande i sin roll som samtalsledare för ett program som bjuder in till debatter i ämnen som är svåra och kan skapa starka reaktioner både hos lyssnare och dem som släpps igenom telefonslussen, tycker att uppgifterna som framförs ”låter verkligen märkligt”, reserverar sig för om man kan ta det mannen påstår för fakta och känner ”oro”.
Den uppringande mannen säger att han har ”läst det” (alltså DT:s journalistik) om de höga matkostnaderna.
Sedan menar Täppas Fogelberg:
”Bara för att det står i tidningen behöver det inte vara sant”.
Jag vill, som jag tidigare i dag konstaterade för Medievärlden, inte på något vis recensera Täppas Fogelberg. Han behöver inte känna till DT, att dt.se är en av Sveriges största nyhetssajter utanför storstadsregionerna eller att DT:s pappersupplaga hör till de största i landsorten; han behöver inte känna till DT över huvud taget. Ring P1 är, som sagt, direktsänt och ett mycket svårhanterligt format.
Men det jag reagerar starkt på, liksom många av DT:s läsare och användare som känner till DT och vet vad DT står för, är språkbruket, det som tenderar att misstänkliggöra DT för att vara något annat än vad DT är.
Det är olyckligt i en tid där objektiv journalistik, med ansvarigt utgivarskap, är otroligt viktig, i en tid när journalister hotas. Och där det därför fortsatt är så synnerligen viktigt att avslöja, berätta och granska.
Det gör DT. Det är därför DT finns.
För att värna demokratin och det fria ordet, för att granska makten.

Att behöva påpeka det är tråkigt. Men jag känner mig tvingad efter den uppmärksamhet som Ring P1 skapade i fredags.

69 journalister med Dalarna för sina ögon

I torsdags berättade DT om den omorganisation som träder i kraft den 1 september.

Totalt 69 journalister kommer att bevaka Dalarna med kärnuppdraget att granska den politiska och ekonomiska makten i vårt län. Det gör DT även fortsättningsvis till Dalarnas största nyhetsredaktion.

Här kan du läsa nyhetstexten om organisationsförändringen.

Och här kan du läsa min krönika i ämnet.

Har du frågor, tveka inte att höra av dig till mig på carl-johan.bergman@mittmedia.se.

Därför ska du se tv-dokumentären om Susanna Kallur

Rörlig bild på internet konsumeras av allt fler – och det i alla åldersgrupper.

Och det är inte särskilt märkligt – rörlig bild är fantastiskt för att skildra känslor och slå direkt mot hjärta, hjärna och/eller mage.

Ett tydligt exempel på just det är Häckdjävulen, en tv-dokumentär på dt.se och övriga MittMedia-sajter om friidrottsstjärnan Susanna Kallurs väg tillbaka till startlinjen. Thomas Lind, Lars Dafgård och Martin Trygg ligger tillsammans med producenten Linda Solum, nyhetschef i DT, bakom produktionen som verkligen går på djupet, och berättar historien. Sannas historia.

Jag vill verkligen rekommendera dig att se Häckdjävulen, som har premiär i dag. Du hittar första delen här. Och redan efter ett par minuter vill du se den andra delen. Så ska bra tv fungera.

dt.se är veckans mobilraket

Vad är det som lockar på en nyhetssajt?

Ibland hör jag från en del håll att det är lustiga katter fångade på bild som användarna går igång på. Och så kan det självklart vara, katter är en del av mixen på en nyhetssajt värd namnet, för nyhetssajter ska erbjuda nyheter, avslöjanden. fördjupning och förströelse – i en salig blandning.

Men – när jag tittar på statistiken över vad dt.se-användarna verkligen lockas av, och engagerar sig i, är det lokal nyhetsjournalistik och lokal opinionsjournalistik som ligger i topp.

Och det är alltså sådan journalistik, bland annat den den här texten, som gör att dt.se är veckans mobilraket på Kia Index och nu ligger topp 20 bland de mest besökta mobilsajterna.

Det uppmärksammas bland annat av Dagens Media.

Så, tack alla DT-medarbetare, men framför allt stort tack alla dt.se-användare!

 

 

 

http://www.dagensmedia.se/nyheter/mobilt/article3892404.ece

VM är över – i dag firar DT med tårta

I fredags, i höjd med eftermiddagskaffet, bläddrade jag i ett gäng tidningar från skid-VM-1993.

Skidfeber rådde redan då. Om man säger så.

Sida på sida; bild efter bild; text efter text. Och det med stort fokus på åkarna, på tävlingarna. Det var snyggt, och bra.

… och sedan, när jag stod där med min nydiskade DT-kopp, kom ett sms: ”Jättebra trafik just nu på alla tv-program”. Jag kollade statistiken. Och blev glad.

För under skid-VM 2015 satsade vi på innehåll – alldeles oavsett publiceringskanal.

Varje dag producerade DT – och MittMedia – fyra tv-program med VM-fokus, exempelvis Vakna med Wassberg och VM-Puls, och tv-sände enormt mycket live för att skildra den stora folkfesten som VM, alldeles oavsett vad man tycker om evenemangets kostnader, faktiskt var. Samtidigt producerades direktrapporter, långa reportage, spännande intervjuer, guidande material, granskningar, avslöjanden och vimmel. För ta bara några exempel på allt som producerades – helt kanaloberoende.

1993 gjordes papperstidningar. 2015 gjordes innehåll.

Och jag är otroligt glad och stolt men framför allt imponerad över med vilket engagemang och lust som DT:s – och MittMedias – medarbetare producerat journalistik dygnet runt – allt för att ge publiken, oavsett hur man tar del av materialet, det allra, allra bästa och framför allt unika. Det lyckades vi med.

I dag är det måndag. Dagen efter avslutningsdagen. Och på redaktionen är det dags att äta firartårta.

Nära och konstruktiv journalistik, vad säger du?

Vilken typ av journalistik ska DT ägna sig åt, och vad står DT för med mig som chefredaktör och ansvarig utgivare?

I oktober skrev jag så här:

”DT är den som berättar för dig det som händer när det händer.

DT är den som tar det som ligger nära dig på allvar.

Och DT väjer inte för det stora, det som kan tyckas vara obekvämt eller komplicerat.

Jag tänker på att det var DT som avslöjade den så kallade Peab-affären i Falun, att det var DT som granskade den nazistiska rörelsen med säte i Dalarna och att det var, och är, DT som varje dag bevakar det som händer och sker i kommunernas diarium.

DT kan göra det tack vare den unika kontakten med dalfolket. Vi har reportrar runt om i länet som med hjälp av sin lokalkännedom vet vad som engagerar och dessutom har kontakt med er, ni som är engagerade i er ort.

Och utan vår publik – jag skriver publik, inte läsare, eftersom DT i dag vänder sig till läsare, tittare och lyssnare tack vare att vi producerar texter, bilder, nyhets-tv, radio, poddradio med mera – skulle vi inte kunna upprätthålla vår journalistik, för relationen till er är en nödvändighet för att vårt innehåll ska beröra Dalarna.

DT står på Dalarnas sida. Men med det sagt, vill jag poängtera att det inte innebär att vi stryker medhårs. Den man litar på gör ju inte det – utan berättar sanningen, även när den är obehaglig.”

I förra veckan, när vi lanserade vår satsning Dalahjälten, som en naturlig fortsättning på förra årets prisade #visägerja/visägernej-kampanjer för ett mänskligare Dalarna, chattade jag med DT-publiken. I en fråga undrades det över varför DT ”bara ägnar sig åt negativa nyheter”. Jag svarade att så är ju inte fallet, den övervägande delen av det vi berättar är faktiskt positivt eller åtminstone neutralt, så att säga. Men vi tenderar ibland att presentera negativa nyheter stort – just eftersom de ofta avviker från det normala, och därför är en nyhet.

Men den där frågan fick mig ändå att fundera på hur vi i höstas beskrev utvecklingen i Falu centrum, vilka problem som finns där, men framför allt sköt in oss på hur stadskärnan kan göras (än mer) levande.

Just det, man kan kalla det för konstruktig journalistik. Journalistik som identifierar problem – och ställer exempelvis makthavare till svars – men som i större utsträckning, målmedvetet, fokuserar på vilka lösningar som finns, vad både du och jag kan göra som gynnar det lokalsamhälle, vårt Dalarna, som vi lever i.

I lördagens Medierna togs det upp till viss del, för konstruktiv journalistik, som inte enbart är vad man skulle kalla för ”goda nyheter”, är en trend. Och jag tror att den är nyttig.

Under den senaste tiden har vi internt jobbat med ett projekt som kallas DT Nära, och som Fredrika Hillervik drivit tillsammans med engagerade DT-medarbetare. Jag kommer att berätta mer om det framöver, när vi närmar oss ”lansering”.

Men grunden för projektet är att vi tillsammans kan göra skillnad – genom att lyssna på varandras idéer och utmaningar.

Och framför allt genom att ta tillvara på vårt gemensamma engagemang för Dalarna.

Vad säger du? Hur låter det?

Mejla mig gärna på bergman@dt.se. Eller ring på 023-93604.

Ska en fritidspolitiker ställas mot väggen?

I veckans avsnitt av Lokalen, som jag och Dala-Demokratens ansvarige utgivare Bosse Andersson har tillsammans, är Ulrika Liljeberg, Leksands kommunalråd, gäst.

Nu är jag verkligen en part i målet, men samtalet om lokaljournalistik, och vikten av den, blev intressant. Och … ja, ska en fritidspolitiker ställas mot väggen?

Du hör Lokalen här (eller i iTunes; sök på Lokalen).

Året med medierna

Hur var egentligen medieåret? Och vad tror svenska mediechefer och forskare om framtiden?

I SVT:s Året med medierna ges några av svaren. Och trots att man ofta pratar om kris för dagspressen eftersom en så väl inarbetat intäktsmodell (papperstidningen) inte är lika säker längre, så tycker jag att de allra, allra flesta som jobbar med journalistik dagligen hyser stor framtidstro.

Och det är viktigt.

Börjar journalister och redaktörer att tvivla på sitt kunnande, på sin yrkesidentitet, då riskerar journalistiken att bli urvattnad – och det är i förlängningen det stora demokratiproblemet. Inte att människor tar del av väldigt kvalificerad journalistik på ”nya” sätt, att man, för att ta ett par exempel, läser Jens Runnbergs ledare i mobilen eller ser Catharina Grufmans tv-nyhetssammanfattningar i DT Puls på dt.se.

Innehållet är nummer ett

Teknik möjliggör att DT:s innehåll – som alltid är viktigast alldeles oavsett plattform – kommer till dig. Och skapar närhet.

Om det krönikerar jag i dag. Läs här: http://www.dt.se/allmant/dalarna/en-rutin-lika-sjalvklar-som-morgonens-forsta-kaffekopp