Riktigt bra skritt

Dags att göra lite läxa idag. Jag har pluggat på ridvägar, inte för att så mycket verkar fastna – men lite.

Borstade leran av grisen och körde igång på ridbanan (idag gick det bra att hämta).

Yes, det gick riktigt bra att driva på med sätet i skritt och fortfarande vara avslappnad. Juppe var cool från start så det blev frust och bra humör från start. Långa steg och spänst och fint.

Vi vände halvt igenom, och jag kände att han verkligen lyssnade på mig. Det gick bra! Halter gick sådär, halvhalter bättre.

Vi körde på lite med volter och vändningar, och så kände jag hur jag flöt iväg och glömde bort vad jag gjorde. Då blev det vingligt och ostadigt och jädrigt otydligt för Juppe. Han blev riktigt grinig faktiskt. Förstår det.

Så jag tänkte – hellre en kort stund på ridbanan som är bra, än en längre som slutar i traggel och ledsamheter. Och det var ju inte så dumt att få gosa i stallet heller.

Två hästar på köpet ur hagen

Gluäp! Jag har varit lite bekymrad över gunstigjunker unghäst och den andra slyngeln i hagen. De har klistrat som frimärken när jag hämtat Juppe ur hagen.

Idag skulle jag manövrera Juppes grimskaft och tre trådar elstängsel och två mycket påflugna unghästar.

Det gick åt pipsvängen.

Här har stallägaren tänkt till, thank god. Som en extra säkerhetsgrej har storhagen en slags sluss i en liten hage, och alltså en extra grind. Mamma mia. Tur det.

Fick ringa stallägaren som ryckte ut. Grimmor och grimskaft på de andra två slynglarna. Jag hade lyckats virra bort ett handtag till tråden, så hela tjonkevonken fick stängas av för att elmojängerna skulle kunna petas på igen.

Tillbaks till ruta ett. Min man stod och höll en snäll Juppe. Nu kunde vi gå en promenad alla tre, precis som vi tänkt göra. Juppe var noga med att hålla min takt, stannade på sekunden på hooo. Gick myrsteg när jag gick myrsteg, travade när jag travade.

Tror vi hade roligt allihop. Och det braiga i kråksvängen var att Juppe glömde bort att vara rädd på ett ställe där han kan bli lite hispig. Lite smart är jag i alla fall.

Stallägaren förklarade att jag måste visa att det är jag som bestämmer i hagen. Slynglarna får inte tränga sig på. ”Vifta med armarna, skrik och blås upp dig.”

Ja-a. Det var liksom bara att ta sats när det var dags att lämna Juppe i hagen. Och si, det gick bra.

Jag som varit rädd för att skrämma unghästarna och göra dem folkskygga för livet puttade bort de nyfikna och fick lite svängrum. Juppe blev lite osäker på vad som var okej för honom att göra, men det gick finemang till slut. 🙂

Vi har fått läxa!

Fick en ridlektion idag av kunnig bekant.

Mycket, mycket, mycket bra. Lugnt och fint och verkligen från grunden. ”Förklara som om jag är fem år”, sa jag.

Jepp. Nu börjar det nog slinka in lite kunskaper både mellan Juppes luddiga öron och mina mer släta, skära.

Fattar inte att jag sitter och spänner mig så in i bomben. Andades ut, längde på tygeln så att Juppes huvud inte gick som en krullig makaron. Han längde på stegen och både han och jag tyckte det var roligt.

Halvhalter, skritt, tölt, volter, halvhalter, skritt, tölt. Och mina fingrar som hela tiden ville öppna sig, ett litet ryck så är tygeln borta. Inte bra.

Sluten hand, men ändå inte spänd. Halvhalter. Volt. Och vips gick mina händer som någon slags vindrutetorkare. Åtgärd: använd en hand att visa riktningen med. Låt den andra vara stilla.

Phu. Vi kommer att ha fullt upp med det här som låter så jäkla enkelt. Fast roligt är det, när jag känner att allt stämmer. Någorlunda i alla fall.

Juppes hobby

Japp. Det är det här. ÄTA!

Från och med nu är det bara gräs som gäller. Inget hö. Inget kraftfoder.

Han och kompisarna går ute hela nätterna nu. Äta, äta, äta. På dagen, sova, sova, sova.

Stallägaren som såg min skepsis (tittade just på en film som rullade förbi, där Juppe kunde tävla med en indisk ko om benigaste höftbenen). Hon plockade fram viktmåttbandet och – jo, Juppe har gått upp tio kilo i vikt sedan han kom till mig.

Alltså svälter han inte ihjäl.

Skönt att träffa Juppe igen

Tur att jag varit i London och sluppit se Juppe få en granne till i hagen. En riktigt hingstig slyngel som ville slåss när stona gick i hagen bredvid.

Ingen skadad. Allt gick bra.

Jag gick upp för att gosa med gossen. Tänkte borsta och prata lite.

Men hur gör man när det står tre gossar i hagen som är lika intresserade av att följa med?

Tur att stallägaren har ögon i nacken, hon och mannen kom till undsättning.

Och Juppe var riktigt duktig, han orkade stå still tills lerpansaret var borta. Nu kan han fixa ett nytt ikväll och inatt. Och i morgon kväll ska vi få en lektion – det blir grejer det!

Hästflow, riktigt hästflow!

Idag slapp jag fula läppen.
Den fick däremot nya kompisen i hagen se. Han tog sig friheter med att tro att jag var lika mycket hans människa som Jupiters. Nope.
En ledig dag, tänk så mycket värd den kan vara. En ledig dag där man går upp till stallet vid 12, och kommer hem vid 16-draget.
Jag blev lite rädd och lite skärrad när jag skulle hämta Juppe ur hagen, eftersom kompisen höll sig så nära. Han som inte är van vid att ledas i grimma eller att hanteras. Tänk om han skulle smita.
Allt gick bra. Med hög puls hade jag Juppe efter mig till stallet. Och där, där kom flowet.
Klia på ganaschen, jag avgudar dig. Sänka rösten till nästan ett mummel, jag somnar snart. Pilla på bakbenen, inte najs alls. Men det behövdes bara en tillsägelse för att spattiga bakben skulle stå stilla.
På med sadeln (fa-an vad svårt det ska vara). Kräkvarning på betsel. Och så ut, ut på ridbanan.
Jobba från backen, inga problem – jag lyssnar på dig. Lyckan började bubbla från magen.
Sitta upp, inga problem att stå stilla. Bilar åt alla håll och kanter, tut och traktorer – inga problem. Lyckan som bubblar i magen.
Halvhalter, sedan järnet på långsidorna. Halvhalter, volter. Halvhalter, och så tölt så snyggt som jag tror att det är. Kändes bra i alla fall, kunde inte räkna till tick-tick-tick, men bra kändes det.
Sedan började det. Tutserenad från hagen. Var är min kompis. Gnäggelääggegnällleggnälgggggg!
Stel pinne under mig. Gnägg. Stel pinne.
Och så halvhalter igen, volter, full fart på långsidorna. Inga gnägg i världen kunde störa oss. Lyckobubbel i magen igen. Flow, flow, flow.
Nästan så jag inte vill åka till London i morgon. Det här var en så bra dag.
Det tyckte stallkatten också.

Åkte hem, åt pizza, mockade, svimmade

Juppe och hans nya kompis var fortfarande kompisar. Bra det.

Däremot hade det varit någon form av orgie i boxen, hö blandat med – ja.

Det blev bara en klapp på mulen idag. Näej, det blev faktiskt en böj av halsen på vardera sidan också, godis is king. Och efter denna framgång som firades med godis och beröm. Vad gör pålle då? Jo, drar upp överläppen. Jag ryter till, pålle hoppar jämfota (jag med).

Mopsar han sig verkligen?

Ska gå och lägga mig och börja läsa låneboken Lydnadsträning för hästen av Tobbe Lincon Larsson och Ursula Willby.

I morgon är en ledig dag, då ska här gullas och ridas i lugn och ro.

Vem bestämmer?

Idag fick gossen en lillebror, Argeisli.

Spännande värre när de skulle släppas ihop i hagen, stallägaren och lillebrorägaren såg initierat intresserade ut. Två lågrangade hästar ska slåss om vem som är lägst. Eh, Juppe ”vann”. Än så länge.

Ja, kära värld. Be mig inte förklara. Juppe lät som en gnisslande logdörr, så var det klart.

”Titta, han hingstar sig”, ”Ja, och blåser upp sig”, sa de initierade.

Öh, sa jag. Blåser upp?

Hm, visar tänderna liksom, och drar upp läppen till en fånigt flin. Mycket dominant beteende, ska genast bassas.

Har han gjort det mot mig? Jajamensan. Har han gjort det mot min man? Dubbeljajjamensan.

Får blåsa upp mig lite helt enkelt.

Hjärtknipande fölaktig

Idag har vi både galopperat och hoppat över en vattensamling i skogen. Juppe är en gentleman, jag var liksom inte beredd på hoppet om man säger som så.

Landade minst sagt ur balans. Och ändå stod han snällt och väntade på att jag skulle kravla rätt på ryggen. Pussgubbe.

Och så här såg han ut i hagen när jag mockat och vägt upp hö för kvällsamt och frukost. (Idag kom jag ihåg båda grejerna).

Oj, oj, oj. En helt slö fredag

Stapplade upp till stallet. Mockade. Den unge mannen har en god avföring.

Skrev under stallkontrakt. Kom faktiskt ihåg att packa både frukost- och middagshö i påsar.

Gick hem. Phu.

Innan dess hade snälla stallägaren ringt och berättat att Juppe får gå i en ny hage, som har lite mer gräs och där det finns lite nytt att titta på. Och att jag alltså inte skulle ringa polisen och anmäla en försvunnen häst. <3