Stilla tur i skogen – nu öronproppar i

Tre hästar på rad i skogen idag, Oskan, Fluga och Juppe.

En timme och 40 minuter över stock och sten. Skutt över bäckar, och som här, en promenix över. Här var det svårt att se hur landningsplatsen på andra sidan bäcken såg ut, så vi ryttare hoppade av våra kompisar och gick över vattenfåran.

Juppe klev glatt i med framfötterna och slörpade belevat i sig vattnet som en tant på soppkalas. Sugslöööööörp som på bredkanten av en sked.

Och sen ett skutt.

Ett fantastiskt sätt att avsluta året med Juppe på. Vilka hästar det här är. Modiga och roliga. Riktigt bra kompisar i både vått och torrt.

Och ja, jag har lite fjärilar i magen inför kursen till helgen. Ooooiiiiii. I morgon får guldklimpen vila.

Four wheel drive i skogen idag

Titta. Vad fin.

Men även ett snyggo kan bli snyggare. Efter en härlig runda i skogen med Oskan och Ofsi som sällskap blev det tid för lite pyssel.

Jag och Juppe fick låna rosetter av Jorunn, Antons matte. Fint va?

Visst blev det lite Asterix över Juppe? Han suckade bara och ägnade sig åt ljuvligare saker, som att fylla magen med härligt hö.

Get, sa Jorunn. Men det håller jag inte med om. De är inte rödhåriga och så här snygga.

Sol! Det känns så konstigt

Ja, vad kan det ha blivit. En knapp timme i skogen? Vi kände oss nog sugna på lite mer promenad allihop, Fluga och Co också. Men, de sönderregnade vägarna hejdade oss.

Fluga var väl mest kreativ idag med, hon föreslog en helt annan väg än den vi brukar ta idag med. Hon kanske vill lura iväg oss på en tretimmarsprommis?

Mest skritt, men en härlig galopp blev det också. 🙂

Jag hittar bättre än tant Fluga

Tre pållar på rad idag.

En kladdigt tur längs en åkerkant och sedan en sväng förbi ett lantbruk och kyrkan. Mycket najs.

Foto: Caroline Widell
Första pållen vek av hemåt tidigare, äventyrslystna Juppe och Fluga tyckte inte att det räckte med 45 minuter.
Hur är det nu då man går igen? Frågade jag.
Fluga vet, följ henne bara, sa stallägaren.
Vi följde Fluga, och det kändes liksom lite fel. Brukar vi inte gå vänster här? Eh, Fluga, ska vi in i träskmarkerna. Tycker du verkligen om oss? Vad vill du oss egentligen?
Vi fick förlita oss på mitt utmärkta lokalsinne istället (här hade min man börjat gråta, det vet jag). Men det gick jättebra! Förutom att det lite geggiga stället nu var en bäck (Juppe hoppade, Fluga gick), skogsmaskinernas framfart har gömt stigarna lite, och sista biten mot vår lilla grusväg var verkligen slörpigt lerig.
Vi överlevde. Glada och rosiga.
Undrar vart Fluga ville gå? Hälla? Mellandagsrea?

Blå pilatesboll – helt okkidokki

Nä, krafterna rann bort i samma takt som regnet strilade ned i dag också.

Jag högg med min blå pilatesboll upp till stallet helt enkelt. Frågade stallägaren om det var okej att ha den i ridhuset, det var det.

Juppe och jag värmde upp med lilla bollen, han glömde nästan bort mig. Han tycker det är roligt att trixa, det syns.

Då var det dags att plocka fram boll modell större. Juppe tittade intresserat. Jag lade bollen en bit från mig och pekade på den (vi har kommit på att det är enklast att peka och titta – då fattar båda vad vi vill).

Juppe klurade ett litet tag, sedan gick han fram och rörde bollen med mulen. Godis och applåder.

Nästa gång satte han hoven på bollen och jag tänkte faktiskt, oh me oh my, hur ska det här sluta? Men det slutade bra. Juppe blev mest intresserad av hur hans ben gled över den stora bollen, när bollen liksom fastnade mot hans andra ben var det också lite kul.

Vi nöjde oss med en liten bolltrillarstund, bäst att sluta när det är som roligast. Juppe var nöjd, det syntes 🙂

Nu ska jag göra en packlista både för mig och hästibästi, första helgen i januari ska vi på kurs. :-)))))))))

Trav? Hur gör man då?

Hoppsan, riddaten Ofsi hade tappat en sko. Då fanns det tid för ridfröken att ge mig och Juppe en lektion istället.

Tunga bootsen på. 🙂

Vi fick lite beröm för att vi lärt oss svänga i tölten, vi ångade faktiskt fram som ett litet lokomotiv. Enda kruxet var när tuffejuppe skulle trava. Han fattade inget.

Vi testade, och testade, och testade. Och töltade, och töltade, och töltade.

Till slut, när jag stod i fältsits och drev på så kom traven. Phu.

Och vi fick en ny övning där det gäller att svänga, göra halvhalter och halter. Mycket bra. Får försöka göra den i trav åt ena hållet, som det var tänkt att den skulle göras. 🙂

Välbehövlig promenad – för matte

Regn, regn, regn. Lera, välling, bläh. Plusgrader så långt yr.no kan se in i framtiden. Buäh.

Jag behövde röra på mig idag, höll på att krypa ur skinnet. Juppe fick hänga med, grimma och grimskaft på helt enkelt.

Vi tog lilla, närmsta skogsrundan för att se om den var ridbar. Njäej, skogsmaskinerna har gjort att själva anslutningarna till rundan var för geggiga, annars är det inga problem alls. Fryser det bara på blir det finemang. Tror att jag har funderat ut hur man kan rida runt det värsta.

Juppe och jag mötte en hundägare av den trevliga sorten som stannade och pratade med oss. Tre vovvar skällde och viftade på svansen om vartannat.

Är dom rädda för hästar, frågade jag.

Näej, sa hundägaren, jag tror det är din röda sydväst dom skäller på. Cool häst du har, han bryr sig ju inte alls.

Det är min Juppe det. 🙂

Promenerad och glad kände jag att jag ville bjuda Juppe på något, varför inte en sväng till vår gräsmatta? JAAAAAA, sa Juppe.

PS! Det är inte våra hagar du ser i bakgrunden, Juppe och Co har välsträckta och säkra staket.

PPS! Glömde! Juppe gjorde perfekta yogaövningar åt båda hållen idag. Han ville väl också bjussa på något. Perfekt lyfta bakfötter, och hämta godisen under magen. Han ÄR en maräng.

Grön jul Juppe!

Hade liksom spetsat in mig på att rida idag. Men – jag ångrade mig. Öppnade lunchgrinden till killarna innan jag mockade och fixade mat, med den fromma förhoppningen att regnet skulle ha upphört när jag var färdigfixad.

Nope.

Latmasken slog till. Jag lade ett rött äpple i Juppes krubba och traskade hem till mitt grönkålsdoftande hem. Får slåss med katterna istället om vem som ska ha bästa platsen i soffan.

God jul!

Juppe lärde sig sparka boll :-)

Ville göra något med juppeskrutt idag. Det fick bli en sväng till lilla runda ridhuset. Juppe såg glad ut, tror han haft en lite underlig dag med tjafsande plastbrorsor i hagen.

Det gick sådär att longera, körde bara några krattiga varv. Juppe vill inte förstå vad det är fråga om, utan blir ”upprörd”. My foot.

Då får det bli fotboll istället. Kickade iväg bollen, Juppe studsade lätt på stället när han hörde poffet när min fot träffade bollen. Hoppsan tänkte jag.

Juppe stod blickstilla. Det rasslade och skramlade i huvudet på honom.

Och så gick han fram och puffade lite på bollen med mulen. Godis och beröm.

Ny kick. Juppe funderade inte lika lång tid den här gången. Puff med mulen, godis och beröm.

Någon gång blev han lite ivrig och fick till en riktig fullträff med hoven på bollen så att den for iväg. SUPERMYCKET BERÖM! Och godis. Och applåder.

Ny spark på bollen. Juppe traskade efter och slog efter bollen med hoven. Godis och MYCKET BERÖM. He, he. Det där greppade han blixtsnabbt. Kul.

I nuläget går bollen rakt bakåt eftersom han liksom kratsar på bollen med framhoven. Riktigt kul att se bollen försvinna mellan benen på Juppe. Han såg lite förvånad ut varje gång. 🙂

Det fick räcka för idag. I stallet fick han ett fint rött juläpple också, fingrisen.

Chefen Ofsi har fått två skuggor

Nyfiken i en strut gick jag upp till killarnas hage idag. Lugn och frid och ro. Juppe limmad mot Ofsis bakdel. Ofsi fick kamerakänning direkt. Och de andra två bruna sakerna sysslade med sitt.

Lustigt. Juppe höll sig verkligen tätt intill Ofsi. Som ett frimärke på ett kuvert. Och Fylkir kände sig som hemma på sin barndoms lekmarker. Han var också som en skugga till Ofsi, men av ett annat slag …

Juppe vänder försiktigt på huvudet för att kolla vad som händer egentligen.

Ofsi knallade livstrött till vattnet för att ta sig en slurk. Ska du dricka? Då ska jag det också. NU, sa Fylkir.

Tror båda killarna kommer att sova gott inatt. Kanske alla fyra, det är nog spännande när en nygammal kompis dyker upp i hagen igen.

Kunde de inte jaga runt varandra allihop istället och smälta bort lite fett, tänker jag grinigt. Galoppera några varv, göra av med några kalorier istället för att de snart ska se ut som luggslitna penntroll av bit och gnafs och tjafs. Killar, alltså. Obegriplig sort.