En helt normal kille idag

Ja jösses. Efter gårdagens bravader gick jag rätt, jag ska inte säga slokörad, utan mer nollställd till stallet.

Inga problem att hämta i hagen. Killarna stod och halvsov hela högen.

Jag höll mig till min plan, Juppe och jag körde skritt och övergångar till tölt på vår lilla grusväg. Två gånger tog vi klätterbacken också.

Juppe var kanske lite mer nervig än han brukar vara, men helt okej. Han ville vara mig till lags, att han sedan blir lite spänd och stissig är en annan sak tycker jag. Kort sagt, han halkade upp några snäpp på poppisskalan idag.

Och i morgon ska jag prya i stallet på Björsbo. Jo, man får göra det när man är 46. Ha, haaaaa! Det ska bli jättejättekul. 🙂

Nu ska jag sörpla i mig ett gigantiskt glas med rödvin. Because I’m worth it.

S-K-I-T-H-Ä-S-T

Dagen började så här. Det är liksom nya grejen.

Argeisli som har fått grundinridning, men som inte satts igång ännu har lite för mycket energi över. Han hittar på djävulskt mycket bus när jag ska hämta Juppe i hagen.

Och Juppe är inte den som är den. Han är med på noterna. Inte hjälpte det att jag fick in skithögarna i lunchhagen = fångade och uppgivna trodde jag.

 Ofsi: jag vet hur du har det. *sympati*

 Verkar kul det här tycker också Fylkir (t.v.) och ger sig in i leken.


Här borde jag ha gett upp och helt enkelt gått hem.

Jag gav inte upp och gick hem.

Jag ledde en Juppe som verkade på ganska gott humör trots allt in i stallet. Han betedde sig som vanligt när jag borstade. Han blundade och njöt.

Nu efteråt förstår jag att han laddade.

Jag höll mig till min grundplan, in i ridkorallen med tak (passade fint eftersom det regnade).

Löslongerade Juppe. Han gick fint i skritt, sänkte huvudet och slappnade av. Bytte varv, yes. Varvade skritt med korta, korta travinslag för att få honom alert och få honom att lyssna på mig.

Funkade fint. Han verkade tycka att det var kul.

När jag bad om galopp började hornen växa ut. Då blev det jobbigt.

När jag plockade fram cavalettibommar lade Juppe in överväxeln när det gäller att hitta på bus. Visst kan Juppe gå bakom bommarna. En stor islänning kan bli mindre och smidigare än man tror.

Jag gnisslade igång min hjärna. Fram med små koner – balansera infångare på dom.

Juppe hoppade glatt över infångaren.

Släpade fram ett bildäck och balanserade framför infångaren. Nu travade han spänstigt och med god balans över fyra bommar i olika höjd.

Seger! Tänkte jag.

Tre gånger körde vi det. Och så byter vi varv . . .

Jadå, visst fick jag bygga åt det håller också.

Men – seger – han gjorde som jag ville. Till slut.

Han hoppade också över två bommar ställda över varandra som ett hinder i båda varven.

Släpade tillbaks allt, bad Juppe skritta runt volten för att bli av med eventuell mjölksyra.

Det är nu han gör det helt otroliga.

Juppe knölar in sig bakom en trädgårdssoffa som står i korallen. Jag tackar högre makter för att soffan är så tung och gedigen att jag knappt kan lyfta den. Den har en stomme av bastant stål.

Jag står med hängande haka och tittar på Juppe som får lite lättare panik bakom soffan, klart han fastnar. Det är INTE meningen att en häst ska knalla runt där det är jädrigt lågt i tak och massor av prylar som parkerats.

Juppe gör en perfekt aikidorullning parallellt med soffan, han rullar alltså längs med hela soffans längd. Benen upp i vädret och rull, rull runt.

Jag står och tänker på var jag hittar telefonnumren så att jag kan få Juppe akut avlivad. Det här kan väl bara sluta med benbrott? Det var kort men kul att ha häst. Någon som Juppe kommer jag aldrig att hitta igen.

Juppe landar och skramlar ihop alla ben under sig, reser sig upp och ruskar på sig. Jag reagerar med någon slags reptilhjärnerest och ber honom fortsätta i skritt runt volten. Det gör han snällt. Och han ser inte halt ut.

Vi gör några trick, Juppe får godis och är som vanligt igen.

Jag undrar hur många biffar som går på en Juppe, och hur många meter korv det möjligtvis kan bli? Ska sova på saken.

Kal råtta?

Nu har Juppe satt igång på allvar med att tillverka sommarpäls och göra sig av med den gamla. Ett tag med borsten = halv igelkott.

Idag höll vi till på ridbanan, det blev 40 minuter. Idag gick det inte att lägga i backen, hoppade av och gjorde det en gång från backen men det gjorde inte att han förstod när jag satt på.

Juppe var jätteduktig på att lyssna halter däremot. Jag var noga med att jobba från backen innan jag satt upp, och han var verkligt lyhörd när jag satt upp.

Värre blev det när det var dags att tölta. Juppe försökte smita, han drog över i trav titt som tätt. Surt. Vi galopperade istället, tänkte att det kanske kan göra honom lite lös och ledig. Nja.

Men i morgon är en ny dag och det är nog kämpigt att fixa sommarsviden också.

Pölar i motljus – en vacker syn

Underbart, all snö och isslask borta från vår lilla grusväg. Bara att jihaaaaa dra iväg i tölt.

Eller vänta nu? Hur gör man?

Tror Juppe och jag har grejat med så mycket annat på sistone att vi glömt lite grand. Juppe ville fuska och byta till trav rätt vad det var, fast han var duktig ändå. Väckte liv i honom med lite galopp. :-)))

Och ljust – så ljust det är!

Världsmästare på handhästning

Idag fick vi härligt besök, Juppe och Ofsi blev både gullade med och fick nya frisyrer. Och fick morötter en masse. :-)))

Vilka snälla hästar, tålmodiga och godmodiga.

På eftermiddagen hade Jag och Juppe riddate med Oskan och Anton. Jag och Juppe skulle för första gången ha ansvar för att handhästa Anton.

Det gick fantastiskt bra! Antons ryttare Jorunn är ju ett proffs, det underlättar väsentligt. Driver på när det behövs, och saktar in när det är nödvändigt.

Vi tog en ganska tuff runda i skogen med mycket klafsig lera, pölar, grenar att ta sig över och på slutet ett litet dike. Anton som vi var rädda för skulle hoppa gjorde det inte. Han vadade modigt över, däremot höll jag emot Juppe något så in i bängen att när jag väl släppte efter tog han ett jätteskutt. Det hade vi lite roligt åt.

Jag tror att Juppe gillar att göra nya saker. Han förstod att han var duktig som accepterade rätt mycket knuff och drag från Anton.

Så här taggade var killarna i hagen förresten, när de var sönderkammade och det var dags att rida:

Först lunk – sedan sprutt

Idag blev det en timme och 20 minuter på slaskiga grusvägar och fält med blötsnö.

Stallägaren satte sig på superhästen Fluga och tog med Oskan som handhäst. Det gick jättebra! Oskan var mest fundersam över varför matte satt på fel häst.

Oskan kan sprätta runt lite, så därför är det tryggare att sitta på Fluga, i alla fall med stor gravidmage. 🙂

Juppe gick snällt och skrittade, turen i skogen fick vi styra om, hästarna fick isstyltor så de knappt kunde gå. I ett försök att knacka bort styltor så slängde jag ifrån mig spöet.

Inte kom jag ihåg att ta med mig det. Jag kom i alla fall ihåg att jag INTE hade ett spö i handen när vi nästan var hemma. Superjuppe protesterade bara lite mot att gå åt motsatt håll som kompisarna.

Det blev riktig fyllekörning när vi drog iväg i tölt mot skogen igen. Juppe blev osäker på vad vi skulle göra och svängde vilt för minsta vink i tygeln. Tänk om han var så jämt.

En skön dag igen, och en ljus dag – trots att vi satte fart på eftermiddagen!

 Kompishäng i hagen. Det där med vilka som är bästisar verkar förändra sig med tiden. Just nu busar Argeisli och Juppe mycket med varandra, och står gärna och sover sida vid sida.

Fylkir har alltid full koll på besökare i hagen. Bjuder man in så hälsar han lite försiktigt. Undrar om han har gett upp chefsplanerna? Just nu verkar i alla fall Ofsi få vara ifred. Det är väldigt lugnt och fredligt i hagen. Mysigt att se.

Inomhusgympa ikväll

Härligt seg fredagseftermiddag. Pillade på Juppe i en evighet. Han såg enormt nöjd ut när han fick gå in från blötan och bli av med våta täcket.

Precis lagom intellektuell utmaning att kamma Juppe och fascinerad titta på hur många hårstrån som kan följa med varje kamtag.

In i ridkorallen och löslongera. Vi börjar trivas rätt så bra med longering jag och Juppe. Det trodde jag aldrig.

Nu är allt hisp borta, inte minst från min sida. Lite osäkerhet finns kvar, och Juppe gör sitt bästa för att smita från jobb när han kan. Men ingen höjd puls. Skönt.

Det blev cavaletti med låga och höga bommar blandat, Juppe har blivit riktigt duktig på att trava över. Han är kul, killen. Han vill tvärvända efter bommarna och köra från andra hållet på en gång, lite effektivt sådär. Kanske blir det mer godis då? Häpp, häpp, häpp?

Nä, jag propsade på hela volter. Det gick också fint.

Det firade vi med några hopp över två cavalettibommar ställda på varandra.

Höga klackar idag

Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men det tog en timme.

Min plan var att avverka en klätterbacke i skritt ett par gånger, det blev en gång. Juppe fick styltor grande.

Jag hoppade av och bankade loss med knytnäven. Juppe tittade intresserat och kärleksfullt på mig, och gjorde yoga emellanåt. Klart han fick godis.

Vi klev ut på grusvägen istället, pratade med en trevlig granne. (Juppe ser så rolig ut när han får syn på någon som vi möter. Han reser halsen och ser både lite kaxig/orolig ut tills han har greppat läget.)

Hoppade väl av tre gånger totalt för att knacka styltor. Jag var riktigt rosig och svettig. Juppe tog det lugnare.

Idag funkade tölten riktigt fint bitvis, kanske var jag mer avslappnad än igår. Och så travade vi lite på ett snöigt fält. En fin eftermiddag.

Jag blir alltid på så gott humör av att umgås med Juppe, tänker att jag har haft en fantastisk tur som lyckats hitta en häst som passar mig så bra. Och med passa tänker jag inte på att jag är pygmé och Juppe ovanligt stor, utan lynnesmässigt.

Juppe är så lugn och trevlig. Han vill väl. Å andra sidan har jag fått höra beskrivningar av mig själv som innefattar allt från ”livlig” till ”lugn”. Hur ska man sammanfatta en hästsjäl, eller en hästpersonlighet?

Vi funkar fint ihop helt enkelt.

Juppe börjar bli riktigt bra på selfies. Jag har mer kamerakänning. 🙂

Runda i bronsåldersbygd

 Jag vill också se, säger Juppe.

 Ha, ha. Du kan inte läääsa säger Messa. F-o-r-n-b-o-r-g.

Jag är inte sur.
På hemväg fick Juppe galoppera, och han tog chansen. Vrooommm!
Bra sa Messa, det här är min passraka. Vroooommmmm!
Mycket trivsamt. Kul med sällskap och fart och fläkt.
En och en halv timme blev det. Och lite kultur på hemväg också, hällristningar vid Björksta Berga.
?

Nu slipper Juppe snösulorna

Hovis kunde göra en utryckning före planerat besök till helgen. Ah, jättebra.

Juppe hade rivit bort lite av hoven höger bak, men inte så farligt.

En sko glappade betänkligt.

Hovis gissar att det är grus som kommit in mellan sko och sula och ”ätit upp” sömmen. En klar nackdel med snösulor alltså. För att inte tala om slöööörpeffekten sulorna får i en lerig hage.

Men nya brodd fick snuppis. Det kan ju fortfarande frysa till. Ridturen får vänta till i morgon, så långt räckte inte krafterna.