Har hittat en bra app som visar rundan!

Sports tracker heter appen som faktiskt verkar mäta ganska korrekt även ute i skog och på mindre landsortsvägar.

Nu har jag använt den två gånger och är impad!

Har testat några andra appar som visade hur jag och Juppe hoppade över E18 ett par gånger längs rundan och fördubblade på så sätt den avverkade sträckan. Det här är bättre.

Nu har jag också ett litet hopp om att jag faktiskt ska kunna hitta hem igen också med hjälp av appen, den talar ju i alla fall om var jag är. Har nämligen världens sämsta lokalsinne. Juppe verkar heller inte särskilt intresserad av att vi ska komma hem.

Jag letade upp appen i ”butiken” i mobilen, kostar gratis. 🙂

Bro – det är väl ingenting?

Vi var i farten någorlunda tidigt idag, jag och Snuppis, för att slippa söndagsåkande motorcyklister.

Det gick bra. Vi tog sats mot Näs, och eftersom jag tyckte att vi skulle iväg så slarvade jag med markarbetet före uppsittning. Note to self: gör inte det.

Det tog ett tag innan Juppe slappnade av, och är inte han med mig så blir det inte så kul att sitta på hans rygg.

Idag var första gången som Juppe glatt och villigt traskade över bron, utan att fundera på om det verkligen är nödvändigt. 🙂

Motorcyklarna bytte vi ut mot en liten överraskning längre fram, en väldans bred traktor på en smal grusväg, och en grävskopa på det. Det jobbades med ett dike.

Jag bestämde mig för att vi gillar stora maskiner, jag och Juppe. Ju större desto bättre. Jag satt av och gick med mycket kavata och bestämda steg längs traktorn som stod och brummade med motorn på. Juppe nitade en gång, men följde sedan efter. Vi gick längs rumpan på traktorn för att precis slinka mellan den och grävskopan och byta sida på vägen.

Marängen brydde sig inte nämnvärt.

Och ja, sedan var det bara att njuta av den vita brevlådan, svanar, tre rådjur och det vackra vädret.

Juppe var på något sätt lite spänd och det gick inte att få till en tölt som kändes okej, men han traskade i alla fall glatt framåt. Bra det.

Helikopter + mc-race, nja

Tänkte rida till Näs idag. Men ju högre solen steg på himlen, desto fler yrvakna motorcyklister dök det upp på vår lilla väg. Jag är lite osäker på vad Juppe tycker om deras brummande.

Som grädde på moset floffade en helikopter fram otroligt lågt över vår lilla by. Där bestämde jag att det fick bli skogen istället.

Vi tog en tur på en timme på nya och okända vägar, lite sumpigt och svårframkomligt bitvis, men fantastiskt vackert på en skogsväg längs en liten bäck. Måste ta reda på var vägen tar slut, nu vände vi och gick tillbaka i våra egna hovspår.

Juppe är en maräng, han går glatt och villigt dit jag vill. Inga problem.

Och – tölt i uppförsbacke i dag med. Juppe stönade, så jobbigt var det. Men han gjorde det. :-)))))

Göra eget fysiologiskt saltvatten

Allt som man köper på apotek eller hästshopar är dyrt, det är en naturlag.

Igår såg jag att Juppe hade geggiga ögon, jag tror och hoppas att det beror på att det varit extremt blåsigt under den gångna veckan.

Nu på morgonen gjorde jag fysiologisk saltvattenlösning – alltså ett kokt vatten med samma salthalt som våra tårar ungefär. Varför? Då svider inte vattnet, osaltat vatten kan faktiskt irritera ögonen och effekten blir motsatt.

Det är busenkelt. Jag tar en matsked salt utan jod, ungefär 15 gram till en halvliter vatten. Först kokar jag vattnet i min vattenkokare, häller saltet i en kanna, på med vattnet – rör om och låt svalna.

Jag häller upp i en sportflaska med pip för att jag tycker att det är praktiskt. Vattnet använder jag inte mer än under ett par dagar. Det är ju så enkelt att göra nytt.

Den här lösningen använder jag till mig själv också, jag har haft massor av bihåleinflammationer (sköljer alltså näsan) och ögoninflammationer (baddar med vattnet).

Äntligen blev det helkroppsschamponering

Vaddå äntligen?

Ja, vad ska jag skylla på. Vårstädkänslor som även omfattar juppesnupp? Aaaahhhhhh, har följt väderleksrapporterna med dreglande mungipor de senaste veckorna.

Nu? Nu borde jag väl kunna tvätta snuppis utomhus utan att han får lunginflammation? Näej.

Men idag blev det av. Tjohoooo! Vinterguck flöt bort i äckliga smutsiga strömmar. Juppe var skeptisk mot vattenslangen först, men vi tog det lugnt och gradvis. Till slut upptäckte han att det var rätt skönt att få ljummet vatten på sig.

Ofsi blev svartsjuk. Jag sprang i omgångar till hagen, först täcke med fleecefoder på Juppe så att han skulle på upp värmen och för att lite fukt skulle dra ut. Sedan bort med täcket, mellisfodring – det ger ju också lite värme.

När jag kom en tredje gång för att borsta Juppe och kontrollera hur mycket fukt som var kvar i pälsen blev det för mycket för Ofsi. Han klev med bestämda steg och bakåtstrukna öron mot Juppe, som blev förskräckt. Jag jagade bort Ofsi så klart.

Efter en rejäl genomborstning tyckte jag inte att det var så mycket fukt kvar, så grabben fick gå utan täcke.

Då förbarmade jag mig över Ofsi och gav honom en rejäl borststund i hagen också. Så skönt att se alla hårstrån som fladdrar iväg över nejden.

Och igår tog jag kort på det här, men glömde lägga ut. Tjejmaffian (förlåt Anton) är för söta. Baldursbrà står vakt:

Titta, det är ju min kompis, säger Fluga. Fint eller hur? 🙂

Juppe och The Rain in Spain

Japp. Det här trallar jag och Juppe på just nu.

Solig tur längs ån med Fluga o medryttare. Juppe är fortfarande som ett svettigt penntroll – MEN när han bryter av från tölten och jag protesterar så tar han den igen. Till och med när vi är mitt uppe i en trav.

Tjohooooo!

Någon slags polett har trillat ned tror jag hos oss båda två.

Seger – tölt i uppförsbacke :-))))))

Jag vet att jag är lite mesig när det gäller att säga ifrån när Juppe vill bestämma tempo. Men – jag kan helt enkelt inte göra om mig till en ryande typ. Däremot kan jag ladda lite i smyg sådär.

Idag gick jag till stallet med det klara målet att helt enkelt, varken mer eller mindre, köra två varv i tölt på lilla grusvägen. Det är kanske som två varv på en ovalbana.

Det kanske låter löjligt lite, men vi har inte grejat det hittills.

Juppe såg lite lätt lobotomerad ut idag också, det är jobbigt att byta päls. Men – det var rejält blåsigt och lite bitig kyla i luften så jag höll fast vid planen.

Klarade vi två varv i obruten tölt? Nej.

Men – vi töltade för första gången ever i uppförsbacke. Jag lät som en lite för sen utgåva av Susanne Lanefeldt när jag peppade Juppe, ta iiiiiiii. Jajamensan! Smack! Smack!

På krönet sa jag det förlösande ordet BRA. Juppe tvärnitade, snodde runt halsen och krävde en godis. Vet – det är mitt fel att han gör så. 🙂

Och: vi tuffade baske mej på med lite liknande avbrott i nästan två rundor. Juppe fattade att jag inte tänkte låta mig nöja med trav eller något annat. Så tölt blev det. Bitvis riktigt fin, bitvis – äh. Hjältar var vi i alla fall som inte föll till föga och slackade. Sista rakan i riktning mot stallet gav Juppe järnet och då flööööööt vi fram.

Vi gick och slöade på lång tygel sista biten, och si, där höll jag på att åka av. Presenningen som vi täckt vedhögen med fladdrade rejält i blåsten. Hopp, studs, stel häststaty. Jag insisterade på att Juppe skulle ta några steg mot fladdret, det gjorde han. Beröm, applåder och godis.

Det är så roligt. När han vet att han är bra vänder han runt på halsen och trutar med kakhålet. Faktiskt också skönt att vi övat på lite läskiga grejer så att det slipper bli full panik.

Gillar tömkörning!

Jodå, Juppe var en maräng i dag med. Vi har fattat lite mer båda två hur tömkörning går till.

Juppe har inget emot att jag går bakom honom, det funkar lika fint som att gå lite vid sidan om. Jag tycker också att han ganska automatiskt sänker halsen och jobbar bättre med kroppen.

Det blev bara ett fippel när jag höll på med tömmarna, då blev Juppe grinig och vände upp halsen mot mig. Då röt jag NEJ och vände runt honom med en töm. Nähäpp, sa grabben då och lunkade på.

Dagens finlir var när Juppe lärde sig att vända runt från position med sidan mot mig. Då vände han runt mot yttertömmen. Tror han tycker det är lite kul.

Gillar tömkörning mycket bättre än longering. Nästa gång ska vi nog baske mej våga oss ut på lilla grusvägen. Det måste vara roligt. Jag får hyra min man som trafikvakt bara när vi ska korsa bilvägen.

Tillbaks i stallet så var det Flugas tur att jobba med sin medryttare o Co. Hon är ju en heeeeelt normal häst:

Livet återvänder!

Drygt en timme traskade vi i skogen idag. Tänk – nu är skogsrundan vardagsmat för oss. Inga dallriga nerver varken för mig eller snuppis. Förutom när han kan lukta sig till att det är vildsvin i skogen förstås.

Idag körde vi back uppför en backe också! 🙂

Gick jättebra, Juppe KRÄVDE godis när han var klar. Han ser så vansinnigt rolig ut, han svänger runt som en ostkrok och trutar med munnen. Får hoppas att ingen av grannarna hör när jag gapskrattar i skogen.