Vi är ju rätt coola ändå :-)

Trivsamt med sällskap på skogsrundan av Ofsi o Co.

Vilka underbara kvällar vi har nu, egentligen borde man slippa sova så här års. Eller, okej, inatt kan jag sova för direkt när vi kom tillbaks till stallet så började det regna. 🙂

Juppe fastnade i lillgrabbens boxdörr när vi gick förbi Ofsi i stallgången. Den lilla dörren som är rätt trög att stänga släpade knirkande med Juppe och lätt allmän panik utbröt.

Nu har vi väl kanske fastnat i det mesta ändå? Och klarat oss helskinnade och med gott humör efteråt.

40 minuter i skogen blev det nog ändå.

Longering = frid och harmoni

Alla har vi våra fånigheter och hangups. Jag och Juppe har gemensamt och innerligt avskytt longering.

Men – vi har stretat på. Och ikväll får jag faktiskt säga att frid och harmoni rådde i den lilla ridkorallen med tak.

Jag släpade fram fem cavallettibommar, Juppe tittade intresserat på.

I skitten hade han femtielva extra ben och hovar som skramlade in i bommarna, men i traven sätter han varje litet studsigt steg med precision. Juppe ser lika glad ut som jag känner mig.

Han höll dessutom traven utan att jag behövde tjata, tycker han till och med att det börjar bli roligt?

Kvällen roligaste: Juppe kan just nu inte skilja på byt varv och backa. Att se Juppe glatt lägga i backen mitt i ett longeringsvarv är bara för kul.

Vi redde upp det någorlunda och avslutade med lite cavallettibefriade galoppvarv och lite bolltrix. Skön kväll.

Fyra cylindrar och helt okej tölt

Kändes fint att putsa på marängen idag efter en helg utan mulpussar.

Hovis hade redan svängt förbi och spikat fast tappskon, så det var bara att ge sig ut i skogen. :-)))))

Underbar kväll, ska bara komma ihåg att det faktiskt går jättebra att äta middag själv först innan jag rider. Det är ju liksom ljust ett bra tag nu.

Juppe är fortfarande seg i galoppen, men vi fick till en sträcka med riktigt härlig tölt! Wow! Sjuttsingen att det är en hårfin marginal mellan att jag har avslappnade ben, och att Juppe går fint i tölt och att han slår över i trav.

Nåja. Cool känsla att lyckas fläckvis i alla fall.

Och grabben klarade utan problem en traktor i full fart, tre tomma utsädessäckar, fem fyllda dito på ett släp, en parkerad trakor med påkopplad harv. Vad är väl det?

Men när en pippi flaxade till i en gran när vi var på hemväg, då flaxade Juppe i raska skutt han också. He, he.

Tappsko igenigenigenigenI

Alltså, vad gör jag eller vi för fel. Varför blir det tappskor precis hela tiden?

Nu är det en baksko som rykt. Prydligt och fint och utan någon nagg i hoven. Bah.

Jag märker att Juppe trampar över fint och sisådär, och han håller på att experimentera just nu med sin kropp. Jag har inte krävt att han ska gå i form förut, det gör jag nu. När jag longerade puddingen ikväll så åker huvudet upp och ned som ett periskop.

Trava med nosen precis vid backen, check. Galoppera med nosen precis vid backen, check (hjälp, han kommer att slå en kullerbytta tänkte jag). Hela tiden sträcka och testa.

Ringde the queen of hovisar och pratade in meddelande. Suck. Knappt så jag tordes.

Har ni någon teori om vad det är som kan vara fel?

I stallet pratade vi om att han kanske drar av skorna när han reser sig upp efter sovstunden? Då är det många långa ben i farten.

Och – oupps – jag fick skäll i stallet idag för att jag red Juppe en kvällstur igår. På morgonen hade han fått massage. Inte rida samma dag var budet från gurusarna.

Och plötsligt förvandlades jag från gurusarnas lydiga skolbarn till en mopsig tonåring. Nu har jag i alla fall ägt häst i ett år och långsamt lärt mig lite. Och i mina öron låter det verkligen knasigt att rörelse skulle vara dåligt vare sig för människa eller häst.

I ett första steg mot vuxenvärlden mopsade jag då emot mina gurus. Uff, har jag fel? Ska man inte rida sin häst efter massage?

Hö och halm – viktigaste käket

Japp. Vi är ambitiösa hästägare/medryttare – så vi ägnade en solig onsdagskväll åt att lyssna på agronom Annica Larsson som föreläste på Ramsjö gård i Kvicksund.

Tre timmar gick faktiskt otroligt fort. Och även om Annica Larsson är anställd vid fodertillverkaren St:Hippolyt så kändes hon mycket trovärdig och okrängig.

Annica Larsson har gjort sin bachelor kring hästars ätvanor och det märks att hon är mycket intresserad och påläst om det hon berättar om. Full koll på forskningsvärlden, och så kunskap nog att kunna ifrågasätta resultat. Najs.

Jag brassar på:

Vatten – hästen dricker 40 procent mer om vattnet håller en temperatur på 8-18 grader. Tempererat är gott alltså. Underhållsbehovet är generellt 2-4 liter per kilo ts.

Man kan räkna med att hästen dricker fem liter vatten per 100 kilo kroppsvikt. Tävlingshästar tre gånger mer.

Råaska – en ingrediens man hittar i innehållsförteckningen på nästan alla foder till häster. Det är här mineralerna finns.

Bete – vänj hästen vid nytt foder över en period om minst två veckor. Gärna mer.

Gräs – stressat gräs blir mer näringsrikt – risken för fång hos hästen ökar. Torka, frost, brist på näring kan stressa gräset.

Halm – det spelar ingen roll om man ger hästen havre-, vete- eller kornhalm. Huvudsaken är att det är bra kvalitet. Havrehalm har bäst smältbarhet, men skördas också sist på säsongen.

Fång – gräs som innehåller fruktan kan vara orsaken, det tror forskningen för tillfället, men det är många faktorer som spelar in. Några forskare menar att gräset innehåller så många näringsämnen på våren att det blir som ett kraftigt foderbyte, som kan orsaka fång. Så något enkelt svar finns inte ännu.

Timotej och alla gräs som slutar på svingel (som blåsvingel till exempel) har låg fruktanhalt (det som kan orsaka fång hos hästen).

Engelskt rajgräs kan hålla höga halter av fruktan.

Kraftfoder – bör utgöra max 30 procent av dieten.

För ett litet tag sedan blev det stor uppmärkamhet kring ett forskningsprojekt vid ridskolan Wången. Där fick hårt arbetande tävlingshästar nöja sig med att äta enbart hö.

– Det funkar jättefint. Men man ska också veta att det var ett hö av excellent kvalitet som de hästarna fick. Det är inte alltid man får tag på det som hästägare, sa Annica Larsson.

Stärkelse – hästen får äta max 1 gram stärkelse per kilo kroppsvikt per måltid.

Mineraler – organiskt bundna mineraler har hög upptaglighet.

Zink – underskott gör att hästen får nedsatt immunförsvar och därmed lättare får parasitangrepp, bland annat. Överskott av zink kissar hästen ut.

Hästens mag-tarmkanal. Hästens magsäck är oerhört liten, den kan innehålla 15 liter hos en riktigt stor häst. Fodret som hamnar i magsäcken tar 45 minuter på sig för att passera.

Tunntarmen – här tar fordret 90 minuter på sig att passera.

Tjocktarmen – här processas fodret i 48-65 timmar.

– Det här betyder att man inte ska smådutta med foder. Hästens naturliga rytm är att äta en timme, och sedan vila en timme. Man förstår ju varför när man vet hur lång tid det tar för maten att passera magsäcken.

Inom fyra timmar bör hästen äta igen för att undvika magsår eller få beteendestörningar. Rejält med ättid är viktigt för hästen.

Det är inte ovanligt att även hobbyhästar har magsår. Annica Larsson gav tipset att aldrig motionera hästen på tom mage. Låt hästen äta hö en timme och gör allt annat först. På tom mage är det lätt att magsaften skvätter upp i övre delen av magsäcken vid till exempel galopp eller trav och skapar irritation eller sår.

Vad är första åtgärden vid fång? Ring veterinär och ställ hästens framhovar i hinkar med iskallt vatten. Byt vatten så att det håller sig riktigt, riktigt kallt. Det här har visat sig kunna hejda sjukdomsförloppet.

Flest hästar avlivas av fång i januari, februari och mars. Varför vet ingen. En teori kan vara att hästarna får minst motion under de månaderna. En annan att hästar som fått fång under sommaren inte visar sig bli bättre, och avlivas.

Japp. Det var det. Superintressant. Och nu ska jag mejla en rad med frågor till Annica som lovat att svara och hjälpa till så gott hon kan.

Höet Juppe får visade sig nämligen innehålla för lite protein, ungefär 20 procent för lite. Så här under sommaren gör inte det någonting, Juppe går ju ute och betar. Men i höst får jag göra något åt saken.

Yep, yep. Gör ni analys av höet era hästar får?

Killen kom springande mot mig idag också

Wow. En häst som möter mig i hagen. Det är tredje dagen nu. Varför har vi ingen hänförd publik som ser och kan applådera?

Juppetresko fick hänga med på lite markarbete på ridbanan. Han backar som en räserbil och jag lärde mig lite hur jag ska stå i förhållande till honom för att styra riktningen. Kul.

Han trampar också snällt över, alltså korsar benen när jag ber honom flytta på sig med bredsidan bort från mig. Jättebra.

Däremot fattar han nada när jag håller tygeln lite längre i ett grepp med en hand ovanför hans rygg. Då vill han inte springa. Jag trodde att det skulle vara lättare att förstå att det går bra att tölta om jag höll mig där, som i filmen På hästryggen tre. Men, men. Det kommer nog.

Sista experimentet i kvällssolen gjorde vi på mjuk gräsmatta. Stackars Juppe, jag kollar på alldeles för många youtubeklipp med hästtrick. Klart grabben ska lära sig att buga.

Jag ställde mig bredvid Juppe och tog tag i hans vänstra framben. Jag böjde det och drog det sakta bakåt, han tittade välvilligt och intresserat på mig. Och förstod absolut ingenting. Till slut blev det ju svårt att hålla balansen, och jag ville inte få 300 kilo häst i knät.

Hm. Det där får vi klura på. Kul i alla fall att det där med trick är ett gemensamt intresse. Vi tycker att det är kul, jag ser att Juppe vill se vad jag hittat på för bus nu. Spännande. Vad ska jag göra för att få GODIS. 🙂

Mäh – tappsko igenigenigen

Jag och Juppe hade planerat att gå vilse rejält i närmaste skogen idag. Finns väl inget annat sätt att lära sig hitta, så resonerar vi.

Efter några kilometer tror jag att Juppe har brutit benet eller något. Hoppar av som en virvelvind och upptäcker att höger framsko hänger med en söm. Suck. Vred bort skon helt och hållet och stoppade i fickan.

Vad gör vi för fel? Visserligen var det lite blött och moschi i marken, gör det att skorna lättare trillar av? Eller trampar snuppis på sina egna fötter?

Har lämnat meddelande på telefonsvararen till bästa hovisen. Buäh. Vi som skulle ha lunkat runt hela lediga dagen.

Vi bytte häst idag

Japp. Lektionsdags i morse 8.30 pip.

Fluga tittade intresserat på mig när jag lade på Juppes sadel på hennes rygg. Vadnu? Juppe såg ut som ett stort frågetecken när Caroline tog sig an honom.

Hjälp vad roligt det är att rida andra hästar. Nu är hela min kropp liksom programmerad på Juppe, Fluga som är så mjuk och fin i munnen och snabb att reagera tvärnitade några gånger när jag gjorde vad jag tyckte var en halvhalt. Stackars lilla gumma.

Och när det var dags för trav och jag skulle rida lätt, så tänkte jag – men? Öh, travar hon verkligen? Jag känner inte … Fluga har en ganska markbunden trav och Juppe kliver på som en älg.

Ah, vad jag njöt när jag satt på Flugas rygg och såg hur Juppe liksom slängde fram benen i traven, så där så benen ser ut att flyyyyga fram en bit innan de landar.

Roligt att bytlånas var jag och Caroline överens om, och såg lite förälskat på hästarna som vi brukar rida. De är ju trots allt bäst.

Gudomligt härligt väder idag. Jag frågade stallägaren om jag skulle tvätta Fluga och fick se att Caroline fick världens längsta näsa. Hoppsan. Klart hon ska tvätta sin medryttarhästfavvis. Inte ska väl jag osv. 🙂

En härligt ivrigt manisk Caroline joggar efter hinken med shampo i.

Fluga: om det är okej så ska jag bara prova gräset lite.

 Nu ska vi se. Bäst jag kollar gräset där borta också, så att det är okej.
 Hjälp att hålla för öronen så att inget vatten rinner in.
 Caroline: moahahahahhahahahaaaaaaa. REN HÄST!

Ta bilden nu då. Jag har inte tid med det här säger Fluga.

Hm. Ser jag en fläck som jag missade?

Ah. Jag kan ju inte gå runt och vara blank som en säl. Ska bara rulla lite. 
Här kved Caroline: nej, nej, nej. Inte i bajshögen.

 Hm. Är jag färdig nu?

 Nä, bäst att skubba på lite till.

 Det känns inte riktigt, riktigt rätt. Ah, nu kom jag på:
 Under hakan också.
Ah. Jag känner mig som en ny häst!

Blöt, mjuk och fluffig i hjärtat

Gick till hagen för att säga godmorgon. Och vilken härlig morgon! Jag kan överleva utan den utlovade supervärmen i påsk, lediga dagar är mums.
Alltså, han är ju så SNYGG min häst.
Och söt. Och trevlig. Och nyfiken och kul att hänga med. Tokkär? Ja, kanske lite.

Mr Maräng is back!

Här ser han ju lite sur ut, men det är bara för att jag håller fast i grimskaftet och inte låter grabben sticka iväg och beta. Ville ju få regnbågen och min skatt på samma bild.

Ikväll koncentrerade jag mig på att andas uuuuuuttttt och sjunka ner i sadeln, ner, ner, ner med rumpan bara. Och så händerna, som jag slöt runt tygeln (läser du nu Sara?).

Och istället för att bara lunka iväg på gamla vanliga skogsrundan så valde jag en ministig rakt fram, där spetsade Juppe öronen. Ibland tror jag helt enkelt att han är uttråkad, han gillar när vi hittar på lite lagom med bus.

Vi körde över varenda stam som vi hittade i vårt skogsgym. Juppe blev mjukare och mjukare i munnen, och känsligare och känsligare för vikthjälper. Tror han hade lika roligt som jag. Vi red i dom mest vansinniga krumelurer. Och ibland slöt jag handen lite, Juppe stannade till. Wow.

Fantastisk tur.

Min vaniljbulle till häst såg också väldigt nöjd ut när han slafsade i sig morot, foderjäst och mineralslafsgröt i stallet. Han ser så kul ut när han är nöjd, som klassens vattenkammade gosse.