Fin trav, lira boll och gosa

De som känner mig och Juppe vet att vi har oändligt med tålamod båda två när det kommer till att borsta och kamma.

Det tog sin tid i dag att gå igenom Juppesnupp. Fint sällskap hade vi. Hittade inga sårskorpor eller underligheter. Skönt.

Körde en sväng på ovalen, en ganska lång liten sväng. Galoppen som jag trodde att Juppe var sugen på gick sådär. Det kändes helmysko, beror antagligen på att jag är stel i vänster ljumske/ryggslut.

Traven blev kanon. Den njöt vi av. Jag stod i stigbyglarna och lät Juppe jogga loss.

Spelade lite boll med Matilda på vägen tillbaks till stallet. Juppe blev riktigt till sig och fick in några klockrena träffar. Jag leker för lite med honom!

Matilda blev impad. Jomen, han är säker min pålle. Ska rota fram hans boll.

Drömmer om lastning

Börjar nog bli lite mör av problemen med att lasta Juppe. För någon natt sedan drömde jag att jag köpte den här katten till hästen. Klart Juppe ska ha en egen katt.
Några batterier i magen bara så purrar katten så trivsamt i hur många timmar som helst. I drömmen löste jag lastproblemet så. Juppe var så nöjd, så nöjd bara han hade katten med i släpet.
Suck ja.
Bättre att öva på att lasta i stället. Jag vet, jag vet.
Men Juppe ÄR väldans gosig mot både katter och hundar. I går hade vi sällskap av en liten vit hund på promenaden. Juppe fick lång överläpp och sträääääckte sig mot vovven. 

Stilla frid och lugn och ro

Promenera? Det är det man gör i 180 va? sa Juppe.

Nope. Man lunk, lunk, lunk så man hinner prata. Japp, sa Juppe och ökade till en mycket entusiastisk skritt.

Vi fick en ny ridväg presenterad för oss idag. Kul. Och tomterna visade där två lyckliga stallkamrater ska bygga hus, alldeles nära hästhagarna. Det kommer att bli fantastiskt.

Till slut fick Juppe tölta lite, med korta galopphoppsinslag, med kompisen Embla.

 Juppe gled in i stallet på platådojor före promenaden.
Väl urknackade och smorda med pälsglans i hovbotten så höll de sig snöfria.
 Embla fick sno av Juppes hö.
Han delar gentlemannamässigt med sig.

Men? Om du fick av mig borde inte jag få av dig?
Embla var lite lättare döv och smaskade lite extra högt.
Vad hände då med Juppes gröna stigbyglar varav den ena försvann? Båda hängde så fint på sadeln i dag när jag kom. Det är nästan så jag tror att jag drömde. Eller att det finns en hustomte på Bäjeby som gillar mig och Juppe. 🙂

Summan av kardemumman

Både Juppe och jag har vilat i dag. Lite tid för eftertanke och muskelvila (nä, kan inte säga att det var så utmattande – mest för huvet).

Plus:
Det gick utmärkt att tävla trots kaosstart och noll uppvärmning. Vi trivs bra med varandra jag och Juppe, det går att hämta igen en synnerligen krattig start.

Jag blev faktiskt inte arg någon gång, inte ens när jag juckat fram och tillbaks med Juppe i släpet vid stallet i en timme. Mer uppgiven, men inte arg. Och han tog det hele med upphöjt lugn. Han är envis som en ÅSNA, men inte elak. Och definitivt inte darrigt skräckslagen.

Eftersom jag tappat bort mitt dyra, fina, fantastiska balansspö så bestämde jag mig för att fixa uppvärmning och tävling utan spö. En grej mindre att tänka på också. Säkert inte optimalt ur ”koppla på motorn bak synpunkt”, men funkade hyggligt.

Juppe ger verkligen blanka sjutton i om det är 500 andra hästar på banan. Det är inte det minsta stressande.

Minus:
Juppe måste kunna lastas utan problem. Det kan inte vara mitt största huvudbry inför en tävling.

Varför ska jag tappa bort allt i hela världen? Spöet försvann troligen när jag var på kurs nyligen. Och när jag hoppade av Juppe efter tävlingen så försvann en äppelgrön stigbygel med tillhörande stigläder. Det blir dyrt att tävla/gå på kurs om jag ska hålla på så här. Finns det senilsnoddar till stigbyglar?

Inte kul att inte hinna värma upp. Inte kul alls. Tappade känslan av att ha lite kontroll där. Bara tanken på att till exempel hinna få på ett par boots – glöm det. Här är det fint om vi hinner checka av sadel + hjälm + styrenhet. Hann inte värma styreneheten heller, den hade legat i varma bilen men blev väl snabbt kall vid -15. Juppe hoppade jämfota när han fick det i munnen och joxade förvånat runt med det en bra stund.

Har man inget i huvudet får plånboken kvida. Hoppade ut från Glada hästen i Västerås 800 spänn fattigare men två stigläder, två barnstigbyglar i komposit och ett balansspö rikare.

Hoppas fortfarande att gröna stigbygeln kanske hittas på Björsbo. Så länge det finns hopp osv.

Gul rosett tra la la la gul rosett tra la la la

Foto: Tina Englund

Vi tar det tråkiga först. Klockan ringde 5.45. Det tar inte tre timmar att köra ett par mil från Bäjeby till Björsbo. Gissa.

Japp. Juppe gick I-N-T-E in i transporten. Var han hysteriskt rädd? Njäej. Är han envis som en åsna. Ja. Vill han åka en trist jävla transport? Nej. Hoppa in själv kärringjävel om det är så jädra kul.

Suck.

Vi fick sjasa upp de stackars stallägarna igen. Det blev rep runt rumpan den här gången med.

När vi kom fram till tävlingen (det känns helt okej att köra transport faktiskt!) så hann jag bara öppna bildörren så hördes från speakern – nu är det 15 minuter till dagens första tävling.

På 15 sekunder blankt fick jag av Juppes fleece, sadlade, tränsade, fick på mig hjälm. Juppe ifrågasatte aldrig språngmarschen upp mot uthämtningsstället för nummerlappar. Jag vrålade till min man att ta rygg på oss så att han kunde hålla Juppe när jag hämtade lappen.

Fem i nio stod vi i i givakt vid collectingring. NÄÄÄÄÄÄÄJJJJJJ skrek jag inombord i huvet och tvingade iväg en präktigt seg Juppe i galopp längs grusvägen. Bakbenen måste med!

Slalom på vägen tillbaks.

 Collecting ring.

Trångt? Inte ett dugg.
En efter en ropades ekipagen in på banan. 

Är man artig hälsar man fint på domarna (i bilarna). Det gjorde vi.

Förra tävlingen jag var med på tänkte jag, herregud – hur länge ska vi hålla på.
Tar ett varv aldrig slut? 

Nu hade jag fullt upp med att klura på var jag skulle ligga på banan.
Juppe var lite seg, men jag ville få honom i innerspår så att jag kunde få honom att flytta sig sidlänges lite elegant på väg ut ur kurvan. En hjälp för tölten. 
 Taktik två. Le som en galning och skräm slag på alla!

Hjälp! En galning!

Japp, varv på varv och jag bjöd faktiskt också på en långsida trav i omgång ett.

Tappra åskådare. Tillika grannarna till vårt hästsläp.
Späda brudar? Nope. Välbyggda som älvor men starka som hulkar.
De i princip lyfte in Juppe i transporten när vi skulle hem.
De fattade varandras händer bakom hans rumpa, innan han fattade något stod han i transporten.

Nervös väntan innan finalomgångens deltare ropades upp. Mitt namn kom sist. Phu.
Därmed nådde jag faktiskt mitt mål – att få rida en final. Bonus = en rosett.

Ändra aldrig ett vinnande koncept.

Nervös väntan igen. Och jo, de ropade upp mig som nummer fyra, på tredje plats alltså. 
Till vänster i bilden syns mina härliga stallkompisar som åkte bara för att titta på mig och Juppe.
Hjärtevärmande! Otroligt härligt att få höra hejarop när man är på banan! 😀 

 Ettan, tvåan, trean osv.

Älskade maken med noll hästintresse men guldhjärta klappar om Juppe.

Juppe: Jo, men att åka en liten bit, springa, få en rosett och absurda mängder hö.
Det kanske inte är så dumt ändå. 

Men klär jag verkligen i gult?

Blått och gult? Det kanske vore nåt?

Fast lite söt är jag allt.

Samtliga foton förutom det översta: Jesper Lange.

Här hittar du info om tävlingen. Här kan Juppe läsa om olika färger på rosetter.
Vilken dag. Vill tävla mer! Och Juppes min när han klev ur transporten efter bara en liten tur var obeskrivbar. Driver ni med mig? Allt detta bråk för en liten lusttur? Är vi färdiga? Luras ni?

Vi laddar!

Ska man vara ärlig är det mest jag som laddar. Juppe är lika lugn som alltid. Lugn och pigg och riktigt fin i tölten efter lite jobb med det i dag.

Stackars Barbie o Co fick höra på mitt cheerleader-peptalk-Juppe-är-bäst-jä-jä-jä under hela promenaden.

Ville att det skulle bli en runda med bra eftersmak. Tror han fattade grejen . . .

Ooooiiiii. Okej. Jag är nervös. Men inte lika mycket som inför första tävlingen. Det känns helt kontrollerbart faktiskt, trots att jag nästan vet att Juppe kommer att bli svår att få på transporten i morron.

Har tjuvstartat lite och packat sadel, träns, hjälm och godis i bilen. Det viktigaste typ. 🙂

Supersnabb longering och blixtmys

Fick okej på att åka ifrån julmiddag (jo, vi firade i dag när alla kunde komma) för att longera Juppe lite snabbt.

Jag har varit/är för stressad när jag longerar, Juppe blir lätt stissig och undrar vad jag vill. Men när han fattar vad jag vill så blir det fint, sänkt hals och frust. Och så lite gympa för bakbenen så fick det räcka.

Häpp ut i i hagen igen. Kompisarna fick käk nämligen, och Juppe fick lite extra i stallet innan. Det är han värd.

Och jag häpp hem och baka lussekatter med ”barnen”. Jag gjorde en lussekuse med sommarbetesmagen kvar. Gångart? Tja, det är en tolkningsfråga.

Blir ju rädd för mig själv

Herregud. Här har jag gått runt och frågat vad en aramotakeppni är egentligen. Och så har jag varit hästskötare på en – i år!

Jisses.

Fast å andra sidan var jag nog mest inriktad på att hålla liv i Messa (jag tog min uppgift som hästskötare på stort allvar och glömde nog själva tävlingen, typ).

För några timmar sedan skrev jag att jag inte var nervös. Jag ändrar mig. Det är ju närmare 80 anmälda, och bara i min klass vuxen light är vi 12. I detta nu. Uj.

Och i gamla inlägget som jag länkar till här uppe har jag skrivit lite kaxigt att jag nog vågar vara med nästa gång, i klassen vuxen light. Suck. Dags att söka plats på demensboende?

Privatlektion på juldagen

Jamenvisst gick det bra att boka in en lektion för mig och Juppe på juldagen. He, he. Tur att Annica är lika knäpp som man själv är.

Jag och Juppe fick bra tips inför uppvärmningen på tävlingen den 28:e och så fick vi testa tölten på ovalbanan. Det kändes bra! 🙂

Det är bara den där taxlånga Juppe som inte ska tillåtas att släppas fram. Det känns faktiskt bara kul att tänka på tävlingen. Känns inget läbbigt alls, jag och Juppe tänker åka dit och ha kul helt enkelt.

Hoppas att det inte blir riktigt lika många minus som i dag, 11 ungefär. Det är lite häftigt. Får nog snegla mot sådana där tåvärmarkuddar eller något nästa gång jag kommer till lämplig affär.

Grabbarna gillar symetri. Det är helt klart.
Vi borde satsa på färgsorterad kadrilj! Visst är det snyggt!

Hoppsan, en fröjdefull shoppingjul

Men det är nästan en plikt, eller hur? Det är bland annat jag som får hjulen att snurra.

Kunde inte låta bli ett köpa en julklapp till mig själv från Hestbolaget:

Japp. En t-shirt från Aunts design, med fint islandströjemönster tryckt längst upp. Kul tyckte jag, och tänker mest på att ha den på tävling i sommar. För att tävla är kul har jag upptäckt. Det borde väl gå bra?

Blev visst både en vit och en svart. Och hoppsan, med swarowskistenar fastlimmade också.

Men så har jag också varit en snäll hästmatte. 🙂

Får man tävla i t-shirt, du som vet? Eller är det ajjabajja?