Storhästgalopp – wohoooo – på volt!

Kompislektion i kväll med brysslingssysslingen Frami o co.

Så skönt. Annica i mitten som delar ut order, och själv ska man hålla reda på sig själv och hästen och försöka lyda order.

Jepp. Vi flyttade på framdelen med hjälp av ytterhjälper, halvhalt, flytt, flytt vid fyra koner på en liten fyrkant på ”volten”. Holy macaroni. Det gick. Elegant traskade framben som korsade sig.

Och till slut när vi var riktigt möra drämde hon till. Galopp på volt, med koll på nämnda framdel, bogar och sånt. Jodå, till slut så gick det riktigt bra. Vilken grej! Har aldrig känt sånt flyt i galoppen och definitivt inte på volt.

Svetten droppade av Juppe när vi var färdiga, och jag var väl kanske inte helt fräsch jag heller i min vinterjacka.

Leva livet

Ja, vad säger man. I går var det Juppe. I dag är det jag.

På en vecka har jag fått beskedet om att två fina kollegor gått bort. Då är det ju helt okej att inte blir träning med Juppe som är i fokus.

Men så djupt orättvis livet i stort kan vara. Lev för helvete, för du vet inte hur länge du får göra det. Eller vill.

Stissig, blöt och hungrig

Juppe var på sitt allra hoppigaste humör i dag. Detta är ingen bra dag i hans liv. Iskallt regn som har strilat ned länge nu och ska fortsätta ända till kvällen.

Lägg till kraftig blåst och sedan en chef i hagen som tycker att han ska ha halva ligghallen själv. Det vill säga, en handfull killar får stå ute i regnet och glo.

Jag lade ned innan jag ens började. Det blev tre portioner hö till Juppe och helkroppsspa.

När han var förhållandevis torr och mätt i lilla majsingen frustade han på väg till hagen. Jag är säkert en blöthjärtad typ, men jag kunde inte sätta snuppis i jobb den här dagen. Funderar till och med på att ringa och beställa nattbox åt honom.

Ior

Så ljuvligt det är att få vakna av sig själv, dricka morgonkaffe och ta den där tiominutersbilfärden till stallet. Som balsam för själen.

Världens goaste killar.
Inget bråk och stök här inte (men en massa bus och lek förstås). 
Entusiastisk häst?

Saga har lyckats dra av sig en halv sko, så Judit-Karin tog en fotosafari istället.

Åååååååhej!

Häpp.
Och så en bajsurlassning . . .

Och en kompiskiss – så är man redo. Här är fotobeviset. Killar går också på toa samtidigt.

Nyfiken sötmule som säger hej.

Vår.

Inte klaga. Inte bli bitter. Vår.

Kör igång! Sa Juppe och körde ned mulen i höpåsen.

En grundlig borstning senare tog vi lilla grusvägssvängen som är sisådär 5 km. Hoppade av vid Juppes spökställe och så gick vi en annorlunda väg hem. Fnork, fnork. Jämfotahopp och fnys. Men säg det spatt som inte små ljusgröna gräsruggar rår bot på? Visste det. Moahahahahaa.

På gårdsplanen stod en hästtransport minsann.

Jag och Juppe fick låna och öva på att gå på. Juppe går så lugnt och snällt på rampen med två hovar, Sedan tittar han blötögd och nöjd rätt in i mina ögon och så oooooiiiiiiinnnnnkkkkkkkk – plopp! Ut med åsneöronen.

Tänkte faktiskt inte ta diskussionen med honom i dag. Chockade grabben genom att backa honom. Och så på med två hovar igen. Och backa osv.

Juppe började tycka att det var tråkigt och dansade vid sidan om rampen istället. Inte okej. Där tog jag fajten. Och två hovar på. Och några gånger till.

Om hälsan är med oss Juppe så har vi ett helt hästliv på oss att öva på transporter. Tänk om du visste det. Ge upp!

Skymning

Snabb tur på grusvägen i kväll. En ljus kväll, trots moln på himlen. Det går åt rätt håll.

Eh, vaddå Wagner undrar ni. Jopp, gudarnas skymning, raknarök är det ni lyssnar till. Den passar bra efter den här veckan.

Mer om skymning kan du läsa om här.

Skönt att det är helg snart

Jag lever på lektionen i går. Riktigt jobbig, både för mig och Juppe. Rumpa med på spåret, trav utan bogsläpp och tölt till slut också.

Och i dag fick flocken en ny kompis att hälsa på. Hoppas Juppe motionerade sig då, på ett snällt sätt. För jag tänker då inte hjälpa till i dag. Jag sitter i soffan och jäser.

Livet återvänder!

Tycker fortfarande synd om Sandra Marin som åkte från ett Island som haft 3 dagar utan stormstyrka i byarna under hela vintern, till ett Sverige som gjorde sitt bästa för att apa efter islandsväder just under helgen.

I dag sken solen. All snö var borta. Tussilagona huttrar, men lever. Och jag och Juppe kunde satsa på en kvällstur på grusvägen i vackert kvällsljus.

Njutningars njutning. Juppes värsta trollfobi verkar vara över också. Har en gått på kurs så har en. Vi körde galopp i uppförsbackar. Tjohej!

Juppe var ambitiös som alltid. Vi kunde inte hålla oss på bästa raksträckan hem heller, där blev det galopp så det svischade om det. :-)))))

Just där har jag tänkt att vi ska testa pass lite längre fram i vår. Nu jädrar.

Klart jag hoppade av grabben i god tid före stallet. Han njuter så av de ynka grässtrån som har kommit upp. Man ser hur gott det är för en stackars hötrött häst att slörpa upp tre saftiga gröna strån. Himmelrike.

Hade han tid att arrangera mulen för en selfie med bästa matten?

Nope.

Inte Jupiter – Joooooopiter

Hej fancluben. Är ni ni? Varför har ni hästtäcken på? 
Jädrar vad vi har frusit under helgen.
Men, alla fick med sig massor från Sandra Marin. Alla var nöjda, roligt i sig att ha gått på en kurs där deltagarna mös. Vi jämförde poängen och kommentarerna som vi fick med oss på lappar.
  
 Juppe visste att han varit duktig. Han njuter av uppmärksamheten.

Nu förstår jag vad den lilla isländska krulledutten ovanför Jupiters u gör där. Jag vet, jag har inte satt dit något, måste hitta specialtecken för att få dit det. Men, krulledutt = dubbla vokaler. Japp, inget Jupiter utan Jooooooooopiter.

Bonuskunskap från kursen. 🙂

Om Jooooooopiter inte är snäll ska jag kalla honom Jooooooope.

Fast han är ju faktiskt snäll för det mesta. En schysst häst, sammanfattade kursledaren Sandra Marin läget.

Tänkte bara spalta upp vad som dyker upp i huvudet av plus och minus efter kursen:

+ Jag sitter fint på Juppe och har en fin tygelhand.
+ Juppe sätter alla gångarter och har inga som helst problem med övergångar (när jag gör det jag ska rätt).
+ Juppe är storväxt och snygg, håller sitt huvud fint.
+Skritten är jättebra.
+Juppe vill jobba, han vill göra det jag ber om.
+Klart Juppe kan det där med flygande pass. Sandra Marin-tänk: ut och prova – hur ska det annars hända något?

Juppe är markbunden, om jag har fattat saken rätt så är det att han inte tar ut rörelserna så mycket med frambenen. Vi ska lossa bogarna med att galoppera i uppförsbackar bland annat. Att träna galoppen gör mycket för alla andra gångarter framhävde Sandra Marin.
Vi har för dålig energi, mer tempo. Tror minst hälften av den energin och tempot sitter i mitt huvud om jag ska vara ärlig.
Jag måste bli duktigare på att hålla ihop Juppe och få till formen.
Mina galoppfattningar var en smärre katastrof. Lyckades få fel galopp, det är ju okej på gaedingakeppni men inte annars.

Jag tittade med skräckfylld förtjusning på de andra ekipagen. Några på kursen var ju helt nya för mig. Hästar som krutdurkar som fräste fram över ovalen. Några med så mycket energi att det var ett hårt jobb att kontrollera den.

Jätteroligt att stå tryggt på backen och titta på. Ack ja, Jag älskar min Jooopis och att han är som han är. Vi passar ihop helt enkelt. Vi är nog mer av tölt in harmony-typer, men jag tänker absolut tävla i gaedingakeppni med Juppe om jag får chansen. Det är ju vansinnigt kul och jag tror att det ena ger till det andra.

Intressant att se Sandra Marin lägga pass på en av hästarna för första gången. Hon är så skicklig och hjälpte hästen så fint.

Så här fruktansvärt nervig var Juppe efter vårt framträdande på ovalen (klickbart klipp trots tråkig grå ruta):

Och man får ju inte slarva med klapp och beröm (skojar bara, min händer verkar leva ett eget liv. De klappar alldeles av sig själva):

Grrrrr, vi är lite tempofattiga

Jag är helt slut i rutan. Sönderblåst från ena örat till det andra. Men det gör inget, har en go känsla av att ha gått en bra kurs.

Okej. Vi gjorde inte lysande ifrån oss jag och Juppe, MEN vi har fått massor att jobba med och massor av inspiration.

Jättekul upplägg på kursen med en teorikväll på fredag, träning både på ridbana och oval på lördag och enskild ridning för Sandra Marin på söndag på ovalen. Alltså blodigt allvar med poängsättning och allt. 🙂

Vad gäller? Ett halvt varv i skritt, trav, arbetstempo tölt, ökad tölt och galopp om man kör B-flokk. Tre varv på ovalen. Ni som kan räkna märker då att det är ett halvt varv som ”saknas”.

Jag älskar det där halva varvet. Det kan man nämligen använda till att visa valfri gångart igen för domaren, och då är det den bästa visningen som gäller. Skönt, för Juppe och jag började med att fucka upp visningen av trav.

Min program som det såg ut i huvudet innan det krockade med verkligheten. Trav mot stallet, skritt bortåt, galopp mot stallet, arbetstempo tölt bortåt och ökad tölt ett helt varv. Nope. Det blev ett halvt varv plus trav. Precis det där pratade vi om på teorikvällen och under lördagen. Det gäller att hålla huvet kallt och reparera det som behöver repareras.

Det är jag riktigt stolt över att jag ändå fick till och därmed fick poängen i alla gångarter.

Här kommer en rad grå trista ikoner som alla dock är spelbara. Under varje gångart står Sandra Marins poängsättning och kommentarer. I gaedingakeppni löper poängskalan från 5 till 10. 5 är alltså i princip noll.

No comments.

Skritt: 8,2. God takt. Fint övertramp. Avspänd.

Galopp: 7,7. Rätt ridet. Ok sträck. Mer tempo önskas.

Kort tölt: 7,2. Rätt tempo. Markbunden.

Ökad tölt: 7,0. Ok takt. Tempofattigt.

Trav: 7,2. Ok takt, ok sväv. Tempofattigt.

Form under ryttare: 7,0. Lång.

Spirit/vilja: 7,4, samarbetsvillig, avspänd, kunde ha mer ”gnista”.

Jag fick bonuskommentar om fin tygelhand också, lagom tygelkontakt och att jag händerna fick vila stilla en hand ovanför manken eller så. Inget flax.

Fick en annan bonuskommentar också, om jag korsar mitt eget spår som jag gjorde på väg till start som jag gjorde så blir det diskning. Oooooppppsssss. Det visste jag ju, ville inte köra runt ett helt varv till för att komma till rätt position, trodde jag skulle spara tid . . .

Jag skall icke fisrida – videobevis

Tänk så det är. Det känns som om jag och Juppe dundrar fram, fartvinden fladdrar i åtminstone hans man, ögonen tåras, grus sprutar om hovarna, öronen brusar.

Och så ser man videon.

Där sitter en 47-årig tant och fisrider. Det är jag.

Dag två av bekantskapen med Sandra Marin och riddag ett på gaedingakeppnikurs med henne på Bäjeby gård. Otroligt sympatisk och rättfram kvinna, utbildad på Holar på Island. Hårt arbetande kvinna som ändå ser det bästa i ekipagen hon undervisar.

I morse var jag och Juppe inte mycket att titta på. Jag vet det. Juppe var svinsur när jag hämtade honom mitt i frukosten. Jag var bedövande trött trots att klockan ändå var åtta, normal jobbartid alltså.

Vi gjorde inget bra intryck. Juppe hade noll sprutt, jag gav upp en smula, Juppe stretade emot och var allmänt oggig. Min kropp kändes som ett mycket väl använt tuggummi.

Nåja, tänkte jag. Så här kan det faktiskt också vara. Det är nyttigt (Luther), vi kommer igen efter lunch. Då ska vi vara på ovalen.

Och vi var piggare! Mer taggade! Vi hade fart! Eller?
OCH – hata Youtube. För andra dagen i rad står filmerna bara och tuggar och det dyker aldrig upp några miniatyrer. Filmerna är spelbara trots att de är grå och trista.

Dagens lärdom: tyvärr har jag hört den förut. Juppe gör det jag ber om. Men se då till att be om det. Och sitt inte bara där. Rid!

Skritt. Vår starkaste gren tror jag. 8,5! vrålade Sandra efter att vi skrittat in första gången (då var det faktiskt bäst). Juppe har en fin skritt med stora steg och han slappnar av fint och söker sig nedåt med halsen.

Arbetstempo tölt. Nä, i dag var Juppe allmänt motsträvig. Det var inte kul. Först efter 150:e gången slappnade han av i nacken och blev trevlig.

Dagens AHA! Jag har aldrig peppat Juppe att öka så här i tölt. Höjda händer och mera sprutt, har helt enkelt trott att det varit o-okej. Att form är prio ett.

Galopp. Har du någonsin galopperat så här fort? undrade Sandra när jag och Juppe tryckte på rejält i första galoppsträckan. Vi ser nog för välkammade ut båda två för att se ut som två som har ett gemensamt intresse i flängridning och snabb galopp. Vi älskar faktiskt galopp båda två, även om ingen kanske kan tro det.

Trav. Yes, Juppe har en fin trav. I dag fick jag verkligen lära mig att släppa fram och låta honom ta för sig.

Återkommer till det där med att släppa fram och ta för sig. Vi fick jättebra och nyttiga övningar. En härlig första dag på en kanonkurs helt enkelt. Hoppas att Sandra blir ett stående inslag i Bäjebys kursutbud. Roligt, roligt.

Jag är så trött så jag tittar i kors, så jag bjuder helt enkelt på bilderna som snälla Judit-Karin tog med min kamera (hon filmade också – det är så jädra bra att bli filmad! Tusen tack Judit-Karin!)