Har du ett bra tips på medel mot broms?

DSC_0001Blä för bromsar.

Det var nästan så att jag skenade i dag i hagen och på parkeringen. Hjälp så mycket bromsar!

Juppe är en coolare typ. Tänkte nog att han kunde bli så irriterad att han hoppade fram och glömde att jag klena typ gick där. Nejdå. Vid bilen tittade han med mild blick på mig när jag viftade åt alla flygfän, borstade frenetiskt och sprayade som en galning.

Juppe fick streck av min mygga-roll-on på huvudet, Renons flugkräm (som verkar rätt värdelös?), moln av Ultra-Shield – som ju är giftigt som bara den – över hela sin kropp.

Han iakttar mig intresserat när jag far runt. Juppe står lös med grimskaftet hängt över ryggen. Han har nästan blivit en cowboyhäst.

Efter det slapp vi ganska många flygande odjur. Vi tog en liten sväng i skogen. Först en svängom på grusväg, en böj in på traktorväg och en genväg genom skogen upp till grabbarnas hage.

2,4 kilometer på 40 minuter. Inte snabbt, men trevligt.

Juppe var olydig och åt. Och log. Och tittade snällt på mig.

Efteråt hängde jag med grabbgänget ett tag i hagen:

DSC_0013Nu är jag väldigt trygg med alla Juppes polare. Jag är inte rädd längre när jag umgås med flocken. Alla får hälsa, sedan viftar jag bort dem.

När man viftar försvinner ju inte polarna särskilt långt bort . . .

Flockliv är ett nära liv. Flockliv är att ha koll på varandra. Och det har de.

DSC_0016Inte sjutton skulle Baldur beta mellan Juppes ben om han inte var helt säker på att Juppe vet var han sätter sina hovar?

No way, José. Jag köper inte på något sätt att en häst av misstag trampar på sin människa. Det händer bara inte.

DSC_0020

När vi stod på parkeringen och pysslade kom en människoflock med en hästrädd hund i släptåg.

Juppe som kan vara lite stissig blev lugn som en ko. Han caschade in beröm för 1. Svansen. 2. För att ”där är hästen som hon cyklar med”. 3. Titta, han står lös. Tänk att hon kan släppa honom.

Juppe log milt mot fan-cluben (och sträckte upp sig lite). Inte antydan till nervösa trampningar eller annat hyss. Han älskar uppmärksamhet (vem gör inte det?).

DSC_0023

Och så häpp, bestämmer sig hela flocken för att nej-nu-har-vi-stått-här-tillräckligt-vi flyttar-på-oss.

DSC_0025Prydligt på rad ska det göras. Här finns inga hästar som kickar eller inte tål att ha någon i rumpan. Tre millimeter mellan pannlugg och kompisens svans är bra.

DSC_0028Och häpp, blir det tvärnit. Nu är det bra för alla att äta lite. Att äta ofta är bra.

Lite olika hur många steg från stigen som grabbarna hann ta innan de började äta, stigen som inte fanns när grabbarna flyttade in i hagen. Då var här orörd mark.

DSC_0033Juppe tycker att det börjar bli ont om mat. Det tycker inte jag.

Jag tycker det är helt otroligt att ha en häst i släptåg på promenaden som bara tänker på att äta. Hela hagen är ju full av gräs?

DSC_0038

Å andra sidan är jag ju faktiskt inte häst och kan se det från en hästs perspektiv. Med en hästs kropp som säkert är programmerad för att äta så mycket det bara går för att överleva vintern.

DSC_0045

DSC_0057Han är blank och rund och fin min kompis.

DSC_0058Här finns inga problem med att umgås nära. Nära är bra. Idealtyper för ett öppet kontorslandskap.

DSC_0063Pälslandskap.

DSC_0065Tragik i det lilla. Koltrast som det inte får uppleva hela sommaren. Mitt på hästarnas stig.

DSC_0067Greppbar tragik. Jag och Juppe hittade en tappsko också i hagen. Vi ställde upp den mot vattentunnan, om någon vill spika på en sko på nytt.

Nu är det hemskt länge sedan Juppe hade tappskor ofta. Det är jädrigt skönt det. Utan hovar (och skor) ingen häst. Inte ens som promenadsällskap.

Vi flydde från bromsarna

Och ja, ska jag vara ärlig (usch, är ofta det) så var jag inte säker på vilken måndag jag bokat lektion för mig och Juppe. Det var inte den här. 🙂

Jag kastade mig in i hagen i tjock jacka för att hämta min guldklimp. Bromsarna var på Juppe så att det rann blod, snyft.

Vi gick till stallet. Juppe var inte i form. Han ville trava på ett ställe, då gjorde vi det. Annars var det powerwalk som gällde, Juppe går mycket snabbare när jag cyklar än när jag själv går bredvid.

Tror det är skönt att riktigt ta i i varje steg av skritten. Man ser hur hela kroppen får jobba.

När Juppe skulle trava tyckte jag att han haltade på rakt spår. Usch. Det högg i hjärtat. Hoppas han bara är stel och är trött och sönderbiten och outsövd.

Jag är inte redo, om jag nu någon gång blir det.

Men en riktigt, riktigt lång pysselstund i ett svalt stall som var helt fritt från stickande odjur var vad vi båda behövde. Vi var som små buddhas när vi powerwalkade tillbaks till hagen.

Älskade häst.

IMG_1118Min snygga tjockis. Så här ser det inte så illa ut. Juppe är så lömsk att han samlar fettet åt sidorna. Ska försöka filma honom bakifrån. 🙂

Fettvalkar kan vara söta om de sitter på bebisar och hästar. Och ja, jag vet att det inte är bra för någon att vara tjock, men Juppe har inte fettnacke och rör på sig och dricker bra och har aldrig haft fång. Så tjockis får han vara på sommaren.

Juppe-tv: galopp bredvid cykel

Det här är ungefär vad den här tröttmössan orkar med i kväll.

Orkade inte ens redigera filmen, häpp, här kommer den i alla fall. Juppe är både lydig och olydig. Fantastisk för att han saktar ned så snällt, olydig för att han lägger sig före mig på cykel. Oacceptabelt. Får fila på det.

Men en maräng är han, visst? Och stäng av ljuder när du tittar, någon som är jättejobbig tjatar på sin häst att han är jätteduuuuktig.

”Bara” 25 grader på kvällen

DSC_0001

Ho, ho! Skrek jag när jag kom till hagen. Var är alla hästar?

Ehem, sa Juppe från magen på en gigantisk gran.

Alla grabbar trängde ihop sig där för att komma undan flygfän (usch, de var jättejobbiga i kväll).

DSC_0002

Underbar kväll blev det med fint sällskap av Baldur, Yret och co.

Tror Juppe tycker det är roligt och lite underligt med barn. Han tittade så på Yrets ryttarinna.

Puh. Det blev en ganska rejäl promenad, mot stonas sommarhage och en sväng tillbaks på asfaltsvägen. På hemväg körde Juppe med sina vanliga gäspningar och frustade så det stänkte om det. Bra.

I kväll bjöd han på en rullning också, det är sällan jag får se dem.

Ni är ju vana att bli bildbombade, så jag orkar inte ens be om ursäkt längre.

DSC_0004Nej gör inte det, sa Juppe.

Det är klart att de vill se bilder av världens bästa häst.

Tänkte inte på det.

Here it comes:

DSC_0007Redo för rullning. Förberedelse medelst krafsning med båda hovar.

Jag vågar inte träna bugning med Juppe för jag är rädd för att det ska göra ont i hans bog. Det var extra intressant för mig att titta på rullningen utifrån den aspekten. Och elegant är det inte – men inte ser det ut att göra ont. Vare sig på nedväg eller uppåt så att säga.

DSC_0009Här tar ju bakbenen rejält med vikt.

DSC_0010Landningsställ in.

DSC_0014

DSC_0015Älskade tjockis. Ingen kan njuta som du.

DSC_0016

DSC_0018Åååååheeeejjjjj!

Ja, det gick ju bra det där.

Tror Juppe har superkoll på sin kropp. Tyvärr betyder det nog att han väljer att avlasta bogen lite för mycket. Men – på måndag är ny lektion med straightness bokad. Blir bra det!

DSC_0019

Jag då, sa Mackan och såg ut som ett sårat rådjur i blicken.

Usch, måste samla lite krafter och rida ut gossen till veckan. Att det är fyra veckor kvar till semester känns som en evighet just nu. Lite för slutkörd för att det ska vara kul.

DSC_0020Alla rullade? Alla klara? Då går vi, sa Frami. Juppe hakade på snabbt som sjutton så att jag inte skulle ångra mig och hitta på mer dumheter.

DSC_0022Nja. Alla var inte riktigt färdiga. Rullningar smittar.

DSC_0023

DSC_0024

DSC_0027

Rörelseoskärpa, I know. Men jag blev lite besatt av att spana in hur andra hästar ser ut när de tar sig upp från rullningen. Är man en spattig matte så är man.

Midsommargalopp bredvid cykel!

DCIM101GOPRO

Världens bästa häst tyckte jag var rätt tråkig när jag tyckte att han skulle gå bredvid cykeln i dag.

Blä för en häst som hade stora tuggor borta ur skinnet av bromsbett och ryckte i skinnet av hungriga myggor under attack.

Ingen bra dag för Juppe. Regn är inte kul. Regn betyder stickande saker i luften.

Vi knogade på längs grusvägen. Ingen hade kul. Vi blev till och med så osams att jag hoppade av cykeln och travade bredvid kompisen, då kan man använda uppmuntringspinnen nämligen.

Han ville inte fatta någonting i dag.

DCIM101GOPRO

Surt sa räven.

 

DCIM101GOPRO

Till slut fick vi lite bättre ordning på allt.

Vi tinade väl upp båda två helt enkelt. Och jag som trodde att jag skulle få en härlig galoppfilm med Juppe fick tji. Jag lyckades få på Gopron i någon slags timelapsemode. Alltså miljoner med bilder och ingen film.

På sista rakan före skogen lät jag nämligen Juppe galoppera. Vi log båda två. Och jädrar vad jag fick trampa, han ökade och ökade på den regnmjuka och fina vägen.

Moahahahahahaha! Precis vad vi behövde båda två. Tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli intressant att se om han ville sakta ned. Och – inga problem. Den bortskämda grisen Juppe vet att han får godis när han stannar.

Så roligt.

Juppe fick beröm i massor och såg så glad ut. Jag var lika glad.

 

DCIM102GOPRO

Och nu är mungiporna upp från start nästa gång vi cyklar hos båda tror jag.

DCIM102GOPRO
DCIM102GOPRO

Dressyr-Muppe

Näej. I dag hade Juppe helst stannat hos sina polare. Jag väckte inget större intresse.

DSC_0027

Men härligt sommarfeta hästar ska ut och gå. Så är det bara. Och extra viktigt är det för runda gossar som sprungit bredvid en cykel och kanske blivit lite stela. Så sorry Juppe!

IMG_1062

Det bidde 2,5 kilometers promenad till stallet, eller rättare sagt ridbanan.

Det är bara på ridbanan vi får lite ro när vi tränar. Eller. Ro och ro.

Juppe lyssnade inte ett skit på mig för att vara helt ärlig. Jo, han lyssnade pytteytte. Jag höll emot i tränset för att få Juppe att sänka huvudet. Och efter vad som kändes en kvart gjorde han det. Fick stillsamt beröm, tuggade och gäspade.

Bra! Jublade jag inombords (helt i onödan). När det var dags att ta ett steg, alltså inte springa iväg eller inte tänka efter utan verkligen fråga mig – hur många steg vill du att jag ska ta så gick han i stå.

Han imiterade en ko.

Straightness training som ska plocka fram allt harmoniskt och fint inom häst och ryttare fick mig att koka. Hade jag haft en elpistol hade jag använt den. Nu stod jag och pickade envetet i skänkelläge på Juppe med spöet.

Juppe sänkte ögonlocken på halv stång och stängde ute mig och världen. Aldrig att han skulle ta ett steg för mig.

Bah.

Hästhelvete.

Jag höll mig lugn och pickade på (snyftade inombords när jag tänkte på vad tränaren sa om våra känsliga hästar, det räcker att skapa en luftvirvel med spöet för att de ska känna det mot sin hud).

Juppe sprang fram tre steg.

Jag backade honom, och så började vi om.

Vrålade som en ilsken femåring inombords.

Jo, grabben gjorde som jag bad honom på båda sidorna. Då nöjde jag mig. Det tog en evighet.

Juppe gäspade och gäspade och tittade surt på mig.

Vi gick till hagen igen. Han nafsade demonstrativt i gräs och i buskar. Han får inte äta när vi går.

DU ÄR TRÅKIGARE ATT VARA MED ÄN ATT TITTA PÅ GRÄS SOM VISSNAR, sa Juppe.

Japp.

Men i morgon är en ny dag.

Då kanske vi ska gå i skogen? Törs inte cykla så många gånger per vecka. Det är verkligen inte så lätt att vara kul och spännande alla dagar i veckan för en häst med trasig bog.

DSC_0037

Hejdå! sa Juppe i hagen.

DSC_0039

DSC_0040

DSC_0043

Ja visst jädrar, salt vill jag ha, sa Juppe och sabbade sin coola sorti lite grand.

Följa med utan grimma? Moahahahaha!

 

DSC_0001

Tjänare grabbar! vrålade jag i kväll igen.

Äh. Ni ser ju. Tar det som att jag är en i gänget. Accepterad liksom.

DSC_0003

 

Min plan för kvällen: gå in i hagen och jobba med Juppe där. Se om han vill följa med mig utan att få grimma på och acceptera vilken utgång det än blir.

DSC_0005

Försöka öva lite straightness, se om han lyssnar när han är bland sina likar.

Njaäh. Ryktborste och skrapa hade jag med, och ett spö. Juppe ville gärna bli borstad, helt okej. Han såg till och med lite stolt ut när kompisarna tittade storögt. Frust, frust, kom det också nöjt.

Det spred sig som en löpeld i gänget. Frust, frust hördes överallt. Njutarnas mästare Mackan lade sig ned strax bredvid för att rulla.

Hundkexen flög runt honom. Rullningen gjordes noga och njutningsfyllt. Snacka om mindfulness. Det här är väl ändå en bild av sommar!

DSC_0007

En stilla känsla av lycka spred sig i min kropp. Tänk att jag får vara med om det här.

400-kiloskompisar runtomkring som tycker jag är helt okej. Och nu ska vi mysa!

DSC_0011

DSC_0012

Kolla benet där längs mitten på magen (eller är det en muskel?). Inte undra på att det kan kännas knepigt att få en sadelgjord hopsnörp där.

Tycker så mycket om Mackan och tror han känner det.

DSC_0013

DSC_0015

DSC_0016

Om Juppe ville följa med utan grimma?

Nä. Han tittade milt och undrande på mig. Men höll sig nära mig när jag ryktade. Slöt ögonen och njöt. Traskade iväg, tog några tuggor extra gott gräs – och kom tillbaks till mig.

Vad vill du mig?

DSC_0017

Gänget som höll lite koll på mig till att börja med skingrade sig snart.

DSC_0019

Kvar blev Juppe och jag. Och visst ville han vara till lags. Men tillräckligt med koncentration för att jobba med straightness fanns inte.

Det får vi ta en annan gång.

DSC_0026

Låter bra, sa Juppe. Syns vi i morgon?

Det kan du lita på, sa jag.

Fyra kilometer bredvid cykeln!

DSC_0001

Hej TJOCKISAR! Vrålade jag när jag studsade in i hagen i dag.

Responsen var enorm.

DSC_0006

Nu ska vi ut och cykla Juppe!

Ja, gud ja. Jag är taggad, sa han.

DSC_0007

(Visst är han en sötmule?)

Marängen stod som en godmodig häststaty i terracotta bredvid bilen och blev både borstad, hovkratsad, kammad i luggen med guckelimuck, pillad i svansen och sprayad med fantastiskt giftiga och jättebra insektssprayen.

Några gånger förut har han försökt vända och till exempel beta istället för att stå vid mig. Nu står han vid mig.

Jätteduktigt! Värsta cowboyhästen. Coolt att ha en häst som står vid mig. Någon gång ska jag berätta historien om varför min älskade farfar hatade hästar av rent och högt hjärta. Bildbevis har jag också. Det kommer.

I dag då? Vi klarade att möta två hästar från grannstallet. Juppe muppade sig och lekte hingst när han såg dem på håll. Men inte värre än att han höll sig vid sidan av mig och spände upp sig. Tre meter hög blev han, värsta skyskrapan.

Lite trevligt snack och beundrande blickar från ett sto (som var mycket, mycket intresserad av den där rödhårige snyggingen) så sänktes halsen.

Juppe fick bara in grisepassväxeln efter det. Stön. På en raksträcka vrålade jag JA, KOM DÅ JUPPE! TRRRRRRRRAAAAVVVAAAAA! Och så tog jag liksom sats på cykeln, där kom traven till slut. Och vilken jädra trav!

Fanken, borde haft gopron på huvudet. Juppe klämde i det värsta han hade, jag cyklade så benen gick som pistonger, då ökade Juppe lite till utan att slå över till galopp. Han sneglade nöjt på mig i ögonvrån.

Inga problem att sakta ned. (Nya smak på godiset, lakrits).

Älskar den hästen. Vad gör det att han är skadad och jag inte kan rida? Vi hittar på annat bus. I morgon får vi ta det lite lugnare.

DSC_0008

Äh, vad du pratar sa Juppe.

Juppar tar det inte lite lugnare. De är ute på äventyr med sina människofisar.

Fast i morgon ska vi ta det lugnare. Så det så.

DSC_0009

Låter tråkigt, sa Juppe.

Kan du inte veta utan att veta vad vi ska göra, sa jag.

DSC_0012

Låter skittråkigt, sa Juppe ur ena mungipan.

DSC_0016

Äh, kom igen nu Juppe, sa jag. Var inte så jädra oggig.

Vet inte vad du pratar om, sa Juppe. Jag sa inget. Är det det här som är mobbing?

DSC_0017

Om du inte rättar upp dig, sa Juppe. Så ringer jag SVERKER OLOFSSON!

?

Ja, du ska bara passa dig jädrigt noga, mullrade Juppe.

Hit med min godis!

Öh, näej. Vår nya tränare säger att du ska få godis bara efter prestation. Och då ska jag väldigt pedagogiskt säga: klick! Bara klick betyder godis. Vi har slarvat lite med det. Där får vi skärpa oss.

DSC_0019

Himla jätteledsen, sa Juppe. Jag fick just spatt och kan nog inte göra något i morrn.

DSC_0020

Äsch, sa jag. Sluta sura. Vi syns i morron! Det blir kul, jag lovar!

Hur gick det för Mackan och mig i går i skogen då? Mja. Både och. Mackan blir stressad när det är för tätt med skog och andra prylar omkring honom. Det är bara så.

Två coola brudar höll oss sällskap när vi försökte hitta skogsvägen bakom stonas sommarhage. Det var tur det. Mackan hade problem redan med att ta sig in i skogen, där krävdes en promenad ned i ett djupt dike.

Han var kanonduktig och gjorde som jag bad, trots att det var läbbigt. Klapp och beröm!

Strax därefter låg dike två. Där blev det för mycket för grabben. Han bara ville inte, och jag förstår att det var jobbigt. Där låg en stock på tvärs där man ville sätta fötterna. Jag hoppade av och gick först, Mackan traskade efter – utan att bröta sig fram utan lugnt och fint, nöjd med att jag gick först.

I skogen blev det för mycket igen. Mackan började flåsa som ett ånglok. Han blev stressad. Till slut så stressad att jag kände att det var sticka-iväg-å-dra-varning på honom.

Vi avbröt och vände hemåt. Tur man har schyssta kompisar.

Brudarna tog en liten omväg till sin hage, Mackan och jag gick ut på asfaltvägen. Han var så hoppig att jag valde att gå in till stonas hage och varva ned lite där.

Bra strategi. Det slutade med att vi fick sällis av ett av stona hela vägen hem till grabbhagen. Tror det var jättebra.

Väl ute på grusvägen blev det mysigt igen, och kul att tölta bredvid en kompis i kvällssolen.

Och ingen, jag säger ingen, kan njuta så av rullningen efter ett pass som Mackan.

Inga problem att cykla med världens bästa häst

IMG_1039

IMG_1041

Mannenvännen har servat min gammelcykel. Bytt kedja, bytt däck, fipplat med växlarna så att cykeln är mer lättväxlad än när den var ny (för väldigt länge sedan).

I dag fick cykeln åka med till sommarhagen.

Jag var lite nervös faktiskt. Juppe är ju världens bästa Juppe, men ibland blir han rädd för de mest mystiska saker. Och blir han rädd så blir han på tvärs med hela världen.

Men Juppe såg godmodigt på cykeln och hälsade på den genom att dutta med mulen på den. Mulduttar brukar ge godis har Juppe lärt sig.

Juppe var så jädra bra! Han höll stenkoll på mig och cykeln och förstod direkt att nu kan vi få springa här.

Jag vågade inte låta honom springa särskilt långa sträckor, det är dumt om han blir trött och tar något felsteg och gör sig ännu mer illa.

Kompisen växlade mellan tölt och fantastisk trav. Varje gång jag saktade in så gjorde han samma sak. Marängen!

En gång valde han grisepass, men det var på hemväg och kanske var han lite trött då.

Klart grabben fick godis för varje stopp! Han fick så mycket beröm att han blev alldeles simmig på ögonen. Jag blir så lycklig när han är lycklig och känner sig duktig.

Jag klev av cykeln i backen upp till hagen och så gick vi visslande sista biten.

Tror både jag och Juppe längtar tills i morgon, då ska vi cykla igen!

DSC_0001

Den regniga gårdagen ägnade jag åt att gå igenom rykthinken. Icke ett lerkorn på våra saker nu. Skönt.

DSC_0003

Surmackan tål inte att Juppe kommer i närheten. Juppe har lärt sig och kastar sig undan när Mackan kommer sättande för att hälsa på mig.

DSC_0005

Det syntes på hela Juppe hur nöjd han var efter jobbpasset. Gräset smakade extra gott.

DSC_0007

Bäbibarracudas storebror stod och kliade rumpan mot en stadig en. Aaaaahhh!

DSC_0011

Juppe tycker jag är rolig när jag står och glor.

Ingen av oss har vant oss vid nya bloggen ännu. Juppe är knäpptyst, han som brukar pladdra så.

Gillar inte att det inte går att lägga till små gadgets, som google translate till exempel. Och månadens mest lästa. Måste fråga den stackars supporten om det.

DSC_0019

Nu börjar Axel (om det är Axel?) undra varför hans rumpa är så intressant.

DSC_0024

Sjas! sa han.

Och jodå. Jag begav mig hemåt, i alla fall för några timmar.

Känner mig som värsta stallfjortisen, jag ska nämligen tillbaks till hagen i kväll. Då blir det långtur tillsammans med ett gäng igen. Mackan ska ut och luftas. 🙂