Övningar i harmoni

DSC_0001I dag hade jag med mig grimma, men testade att få med mig Juppe ändå. Det gick fint!

Fick en bonus i form av extrahästar också som sällskap. He, he. De är för roliga. Jag tror att jag står för dagens underhållning. Tror det blir bra med skolstart för sommarlovsuttråkade hästar.

DSC_0005Klistund med mat i munnen.

Jag och Juppe gick till ridbanan efter att han fått en ordentlig rykt och blivit sprejad med flug- och bromsmedel.

Det gick så bra!

Juppe hade superkoll på mig, när jag bad att han skulle ta ett steg med ett bakben så gjorde han det. Inget springa iväg i hundraåtti, utan han frågade. Bra så?

Lycklig. Gick finemang åt båda hållen. Det gick också bra att ställa hans huvud lite och gunga lätt för att komma åt höfterna.

Vi traskade också i båda varven, tickade lite med ett spö på Juppes bakben (när det var i luften) för att uppmuntra till rejäla kliv. Vi tog rejäla kliv båda två.

Backade lite också, det gick galant även det. Superkväll, som sagt.

Inga diskussioner alls.

Nu blir det kul att lämna över hus och katter till hus- och kattvakten och låta Juppe hänga med polarna en vecka. Vi ska se hur långt norrut vi orkar åka på en vecka, mannenvännen och jag. Jag har inte varit längre norröver än Hudiksvall och det är ju en klar brist i allmänbildningen.

DSC_0008Juppe, egentligen vill jag inte säga något men – du luktar mysko!

Tillbaks i hagen hade vi en hel välkomstkommitté.

DSC_0012Juppe var på strålande humör även här.

Jag hoppade upp på en stor sten för att komma upp lite, kanske blir det roligare bilder, tänkte jag. Juppe är ju van så han vickar inte på ett öra.

Några killar i hagen hoppade till rejält. Jag är en vandrande miljöträning helt enkelt.

DSC_0023Juppe slickade i sig lera ur en speciellt slickgrop. Han ville inte dela med sig av delikatessen.

DSC_0026Kompisen gav upp och skrapade fram en egen grop med hoven.

Undrar om det är något ämne de känner att de behöver? Eller luktar jorden bara spännande?

DSC_0028Bäbibarracuda var våldsamt intresserad av mig uppe på stenen.

När jag hoppade ned gick han fram och slickade stenen. Lukt? Överslag i hjärnkontoret? Härma de vuxna som slickar i sig jord?

Nåja. Grabbarna kommer att roa sig under veckan, det är jag säker på. Knäppgökar hela bunten, och det är ju bra det.

Hästfångaren från Hammeln

Det är väl så att det tar mer än en semestervecka för en hjärna att återhämta sig efter ett arbetsår.

  1. Jag glömde plocka med mig stövlarna, trots att det var det sista jag tänkte på innan jag plockade med kamera och lite annat till stallet. Är huvet dumt får läderskorna lida.
  1. Ska man hämta en häst i en hage är det bra med en grimma. Jag glömde grimman.

Jaha, tänkte jag uppgivet efter att ha halkat runt i snorhal lera. Jag testar i alla fall, tar jag Juppe i skägget brukar han följa med. Han följde med. När han knallat med en bit fick han en godis.

När han knallat med en bit till så fick han en godis till.

Då vaknade hela grabbflocken. De ville följa med på utflykten.

Alla grabbar radade prydligt upp sig efter oss. Jag blev lite fundersam när jag hade hästar runt hela mig i uppförs- och nedförsbacken till korridoren till entréhagen.

Men nähä, det hördes bara frust överallt. Vi hade trevligt. Patti var mest nyfiken på mig och ville ligga närmast.

DSC_0007

DSC_0010

DSC_0011Ingen panik här inte. Det här är scouter på tur.

DSC_0012Fröken! Fröken! Jag undrar om vi får något gott, sa Scor.

DSC_0013Grillat pinnbröd till exempel. Det vore gott!

DSC_0014För mig är det här stilla lycka. Fredliga, fridsamma grabbar som är lite lagom nyfikna på mig.

DSC_0015Juppes falang tog en annan väg nedför backen. Nu sluter de upp.

DSC_0016Bäst att snacksa lite efter vägen, så jag inte faller ur, tänkte Juppe.

DSC_0020Hon ser rätt nöjd ut ändå, semesterbettina. Utan smink och med platt hår, i slitna favvoskjortan som stinker myggmedel.

DSC_0024Juppe tittade uppgivet på mig när jag försvann ur hagen. Hon ÄR underlig, såg han ut att tänka. Men när jag kom tillbaks med grimman såg han glad ut igen.

Vi gick och hämtade cykeln som blev kvarlämnad vid skogshagen. På hemvägen klämde vi in inte mindre än tre galopprakor.

Tjohooooooo! Juppe sneglade på mig och såg road ut när jag flåsade när jag trampade på min gamla cykel. Vi fick upp en bra fart, men Juppe hade mer att ge såg jag. Jag får pumpa däcken helt enkelt.

Bra kväll. Gott humör. Fina grabbar. Sol. Bromsjävlar, men det får man ta.

DSC_0027

Juppe är lite irriterad på sin flyveil som jag brutalt flätat fast i hans pannlugg. Men den gör nytta, det ser jag. Utan den här hjälpen skulle ögonen vara röda och irriterade. Nu är de någorlunda fina.

DSC_0029Okej Juppe. Väldigt fina. Jag menade att de inte är irriterade.

DSC_0033Pratade med en granne igår. Han frågade hur det går med Juppe (han vet att Juppe är skadad). När jag sa som det är, att det är en kronisk skada som bara kommer att bli värre sa han – men är det verkligen någon idé att ha en sådan häst då?

Jag vet att grannen inte menar något illa och att han har en mer pragmatisk syn på djur.

Han skrattade när han såg min min och hörde mitt svar. För mig är det lika självklart att behålla Juppe så länge han håller för promenader. Han är en riktig hästpersonlighet och jag njuter av att umgås med honom.

Jag behöver inte sitta på Juppes rygg för att han ska duga så att säga (även om jag får rida för veterinären, det är jag som vill skona honom). Han är väl mer av en ovanligt stor hund. Och minst lika smart som en vovve. Intelligentare skulle jag säga, men jag är ju partisk. Det är lätt att lära Juppe tricks.

Respekt för mjuka bommar?

IMG_1269

Fast de är ju ändå ganska kul, sa Juppe. De liksom fiser när man trampar på dom.

Fast du får inte trampa på dom, sa jag.

Nädå, nädå, sa Juppe. Fast de fiser rätt kul när man råkar stå på dom.

I dag blev det nog en halvtimme på ridbanan.

Juppe trixar och joxar med att vrida undan huvudet. Och jag lirkar och ger efter när han jobbat ett litet tag.

Han var faktiskt jätteduktig min kompis. Efter ett varv med tygelkontakt och kliv över bommar så fick han lös tygel. Så varvade vi några gånger. När jag gav lösa tyglar satt jag bara på och hängde med på det han ville göra.

Juppe gjorde de mest fantastiska krumelurer. Cowboyhästvändningar och någon slags nervkoll av mig tror jag när det gäller hur nära man kan gå en pall egentligen.

Och – alldeles frivilligt, flera besök över bommarna.

Vi jobbade med små steg, långa steg. Räkna, räkna. Och några töltsträckor också.

Juppe känns starkare i kroppen. Det är inte lika otäckt att rida. Det känns som att han vet vad han håller på med när han snirklar också.

På slutet var han bra mör. Jag tänker så här, vi kan ta en rejäl skogspromenad i morgon istället för att nöta på banan. Skogen gillar vi båda två.

IMG_1270Får jag ta med den till grabbarna? De kanske tycker den är kul? Eller till korna?

Hagens bröderna Dalton

Juppe har vunnit på triss. Yes, i går kväll gick hans dröm i uppfyllelse. Han kommer att bli ännu FETARE.

Volangerna kommer att öka i omfång inför vintern. Wohoooooo!

Grabbarna får låna avelsflockens hage. Det är sant. Enorma mängder orörd klöver, kärringtand och midsommarblomster. Bingo.

Det finns bara en liten hake i det hela. Ett litet fel i bilden av paradiset. Råmande kor. Den stora skräcken för alla grabbar (men inte för Juppe som gärna vill ha en slabbedaskare). Juppe blir blötögd av kor. Han vill ha en egen. Eller två. Eller en flock. Jag förstår honom, jag älskar också kor.

Så här såg det ut när de tuffa bröderna Dalton flyttade ut till hagen bredvid skräckkorna. Jag gick i förväg och borde ha fått bättre bilder, men, men. Skyller på värmeslag och att jag borde ställt om kameran på annat ISO-tal.

DSC_0001Juppe värmer upp.

DSC_0002Juppe laddar. Motorn är påkopplad (bakbenen).

DSC_0004En grabbflock coming up! Snart levererad.

DSC_0005

DSC_0007

Vilket gäng sötnötar. Juppe såg glad ut när han såg mig i backen. Ännu gladare när han såg kameran.

Småskitarna som sprang bakom såg mig inte alls. Det berodde inte bara på flughuvorna.

DSC_0008Äventyr i sommarkvällen i 180.

DSC_0009Fet? Jag är inte fet! Jag är bara lite bukig på mitten. Det rättar till sig när jag får lite klöver.

DSC_0010Hjärtat gick i kras när jag såg grabbarna springa efter Juppe. Hade Juppe haft lite vett och fattat att allt det här var nytt för kompisarna hade han inte behövt galoppera nedför backen (tycker jag).

DSC_0011Storbusarna klarade sig ju bra.

DSC_0012Borde inte steeplechase vara en gren inom islandshästvärlden?

Hupp! Någon har lagt ett TRÄD där!

DSC_0013Och så världens sötaste lilla aborrmun. Med ben överallt. Och tuffa storebrorsor som tar sig tid att bocka och bralla i backen ned till stora ängen.

DSC_0014Och så älskade, ödmjuka Dynan. Som också blev glad över att se mig och kunde stanna och hälsa på mig och nosa på en dynghög med äran i behåll. Tripp, tripp, ned till ängen.

DSC_0015

OKEJ GRABBAR! HÄR BRUKAR ALLTSÅ KORNA STÅ OCH HÄLSA. HALLÅ KORNA – VAR ÄR NI! vrålade Juppe upphetsat.

Ingen hade tid att lyssna. Här var det uppspelt värre. Kor, Juppe ljuger värre än en häst travar.

DSC_0017Vänta! Vänta! Det är sant! Ropade Juppe och sprang ifatt grabbarna.

DSC_0019Juppe ville visa att han kunde den här hagen. Han guidade kompisarna, trots att kompisen som ligger närmast honom nog tagit ledarrollen. En roll som Juppe faktiskt inte vill ha (hästar är så sköna, alla accepterar sin plats i flocken).

DSC_0022Här äter man också.

DSC_0024Dynan som ju också känner till hagen lyssnade intresserat. Tyvärr var de andra redan på väg på andra äventyr då.

DSC_0025SA JAG ATT VI KAN TITTA HUR MYCKET VI VILL PÅ KOR! sa Juppe.

Ingen lyssnade.

DSC_0026Vem sa att man inte kan vara vacker trots en bogskada?

Juppe gav sig inte. Jag tittade intresserat på. Han vägrade att lämna täten. Mat och kor är viktiga saker. Här var han experten. Så det så.

DSC_0029Till slut föll det ro även över bröderna Dalton.

DSC_0032Ännu glatt ovetande om att kor kommer att utgöra fonden till den här vyn väldigt ofta.

DSC_0035Det här är kornas hörn, sa Juppe. Här kommer de från sin korridor ut till sin äng. Nähähähähähähä, sa bröderna Dalton. Ta den om jultomten och hans berömda renar också. Så äter vi under tiden.

DSC_0038Inga kor skulle våga sig på bröderna Dalton! sa bröderna Dalton.

DSC_0042Kom nu, sa Juppe lycksaligt. Jag vet inte var vi ska börja. Eller om vi ska börja med de gula eller de blå blommorna.

Herregud. Jag känner mig inte riktigt fokuserad. Tänk om jag gått in i väggen så här före hagbytet. Blivit stressad och fått hjärnan överhettad?

Vi tvåbeningar packade ihop oss efter utfört uppdrag. Kul att se nöjda hästar på äventyr. Att alla blir glada gör alla glada.

DSC_0045Å! Ska vi gå hem nu? Tack för utflykten! sa bröderna Dalton artigt och radade upp sig efter Annica.

Vi fick vifta ned dem igen. En förvånad och övergiven hög grabbar.

Och i dag när jag hämtade Juppe fick jag med mig hela raden i en artig kolonn.

? tänkte jag.

Hela flocken stod bakom min rygg och Juppes breda bak och glodde på kor.

Jag var svettig efter att ha hämtat Juppe i hagen (!). Efter att vi briljerat i vår paradgren mys-i-stall där Juppe somnade och jag fick fram en blänkande fet sälhäst så gick vi ut till ridbanan.

Vi fick exakt 13 fina minuter där ute. Juppe var rackarns så pigg och det var så kul att känna. Vi tog bommar åt alla håll och kanter och Juppe ville gärna ha lite fart, så vi körde tölt på några raksträckor.

Det kändes befriande bra, han hade tryck på bakbenen så det blev inga läbbiga ryck eller snedseglingar.

Bra så. Jag tänkte vi kunde ha ridbanan som tema den här veckan.

Juppe om Ernst

Yes. Ställde klockan på ringning i dag också. Sovmorgnar är för mesar.

Sanningen är att jag är smått beroende av Juppes och mina promenader, fyra kilometer börjar kännas för kort.

DSC_0002

Jaha du. För kort. Ja, jag har frisk aptit, så vi skulle kunna gå längre.

Det regnade som bara sjutton i går kväll. Efterlängtat får jag säga.

Skogen doftade så gott och det var riktigt fräscht ute, även om det var fuktigt.

DSC_0003Oj. Riktigt fuktigt. Mina skor blev snabbt slaskblöta både utanpå och innanför, brallorna sög effektivt åt sig daggdroppar och skjortan gjorde samma sak från trädens grenar.

Hupp. Kameran immade igen och det gick sådär att torka med blöt skjorta.

DSC_0005Dagens wildlife. Oändligt många spindelbon på alla gärden och ängar. Så fina när trådarna fångade upp daggen.

– Det skulle bli ännu finare om du fick in skärpan, sa Juppe eftertänksamt när han stod och tuggade och stirrade in i kamerans lilla skärm.

– Jag gör så gott jag kan här.

– Ja, mer kan ingen begära, sa Juppe.

-Storsint av dig, sa jag.

DSC_0007

– Titta, sa Juppe. Det är nästan så man kan bli förälskad i var och en. Man blir liksom alldeles VARM inombords.

?

DSC_0009

-Nu skulle det bara tassa förbi en katt här också, så hade en inredare inget här att göra, fortsatte Juppe drömmande.

? sa jag igen.

DSC_0010-De små spindlarna liksom smeeeeeeker upp sina bon, hummade Juppe.

Jag tänkte att det i alla fall inte kan vara värmeslag. Ja, inte frös jag trots att jag var blöt inpå skinnet. Men tokvarmt var det inte heller.

DSC_0011Nu går vi vidare, föreslog jag.

-Varför gå den logiska vägen, när det finns så många andra vägar? svarade min kompis och såg liksom chokladblöt ut i ögonen.

Vad fanken?

DSC_0016-Man blir ju KÄR i var och en av dom! sa Juppe.

-Ja, du har sagt det, sa jag.

-Har jag? sa Juppe.

DSC_0018-Se, det är som en hel liten skogsorkester av spindlar, sa Juppe.

-Kul liknelse, sa jag. Det här känns bekant på något sätt. Vet inte hur, men det känns som att jag har hört det förut?

DSC_0019-Här står jag och känner in ängen, sa Juppe.

Men vad fan, tänkte jag, men sa det inte högt. Hjärninflammation? TBE? Slickat på elstaketet?

DSC_0022-Jag hoppas att det uppstår en skön förvirring, sa Juppe nöjt.

DSC_0026– Jag vill ha sommar över precis hela kroppen, inte bara doppa tårna i den, sa Juppe.

DSC_0028Han ser ju hel ut på utsidan i alla fall, tänkte jag.

Nu var jag så förvirrad att kameran slaskade emot varenda blött träd. Och när jag gnodde med min flugmedelsindränkta skjorta blev det inte så mycket bättre.

-Du? Vad är tår? undrade Juppe.

-Du har ju alltid skor på dig. Men när vi tittar på Ernst i sommarstugan så är det så svårt att se. Bilden är liksom så långt bort, och vi får bara titta genom fönstret. Borde inte vi ha egen tv?

DSC_0040Jaha, sa jag lättat. Det är Ernst som spökar.

-Oj, kolla på de här bilderna Juppe, du blir som värsta hollywoodstjärnan med all den här imman.

– STORSTÅTLIGT, sa Juppe.

-Jag ÄLSKAR BILDERNA. Skicka genast in till tv4. Du kan få bli min medhjälpare. Ring hovis, jag måste gå barfota.

DSC_0042

-Bilder på vackra mig får det att brumma som glada humlor i mitt bröst, sa Juppe.

-Okej, sa jag. Då blir det några till.

DSC_0043

DSC_0047-Hjärta, hjärna, i någon form av skön förening där, övade sig Juppe inför sin programledarroll.

DSC_0049-Är man avslappnad nog för att stå och titta på en ovanligt vacker häst en stund så slipper man äta magmedicin till hösten, sa Juppe.

-Apropå höst, sa jag. I kväll ska du och kompisarna flytta ned till avelsflockens hage. Dina kompisar behöver koträning.

-Menvadfaen, sa Juppe. Då missar jag nästa avsnitt av Ernst!

-Fast du får käka klöver på en hel äng och titta på kor hur mycket du vill.

-Sant, sa Juppe. De kan ju behöva något snyggt att vila ögonen på de också. Trevliga djur.

DSC_0050

-Precis, sa jag. Och du får publik. Om nu grabbarna har tröttnat lite på Juppe-Ernst menar jag.

DSC_0052-Nej, jag skojar Juppe. Jag förstår väl att de inte kan få nog.

DSC_0053

-Få nog! fnyste Juppe.

DSC_0054

DSC_0056

-Jag skojade Juppe, sa jag ju. Ingen kan få nog av dig.

-Vill mena det. Och så vill jag säga: tack kära publik för att ni tittade och var med oss. Om ni vill så dyker vi upp igen, sa Juppe.

DSC_0059

-Nu har du blandat ihop det, sa jag. Det där är Martin Timell stuket. Du vet, byggprogrammet där han snickrar åt andra. Lite fjäskigt tycker jag faktiskt att sluta så.

-Jag tycker det är TREVLIGT, sa Juppe. Så TACK, kära publik.

Och där gick jag till bilen.

Ställde klockan för promenad

Jisses så varmt det är. Jag klagar inte. Jag bara konstaterar.

I går trodde jag att jag skulle orka promenera på kvällen. Icke. Jag var slut i rutan.

Därför ställde jag klockan på vanlig jobbtid i dag, sölade lite över en kopp kaffe och åkte till Juppe.

DSC_0002Här står hela fina gänget och ser ut som en renässansmålning.

Knäppgökar. Varför står de inte i skuggan, tänkte jag. Och så fick jag syn på en oerhört intelligent häst (okej två) – i skuggan.

DSC_0008Han är så vansinnigt kul den här killen. Hästar må läsa vårt kroppsspråk hur bra som helst, men jag känner min häst rätt bra också.

Det märks på lång håll när någon är ”fel”.

Juppe stod med en granruska framför mulen och försökte att inte synas. Han ville inte ut på promenad.

DSC_0003Uj, uj, uj. Bara det här att sträcka på sig. Jobbigt.

DSC_0011Roligaste gången när Juppe försökt gömma sig för mig var när han stod och drog in magen bakom ett elstaket . . .

Då hade vi varit ute på rejäl promenad, men jag vände och skulle göra något i hagen. He, he. Du lufsade han snabbt bakom staketet och var ”osynlig”.

DSC_0012Men ibland är livet tufft mot en knubbig häst.

Promenaden var skön, trots att det faktiskt började värma på rejält. Juppe fnös och var skeptisk, men lugnade ned sig för varje tugga.

DSC_0015Hitta rådjuret (eller dovhjort, eller vad det är).

Knubbiga djur och mattar måste röra på sig. Det är bara så.

Vi mötte andra hurtbullar också, som berättade om en ny stig längs sura gubbens hus. Så att man slipper gå längs kanten vid ett hörn av en åker.

Jag var så morgontrött att jag inte fattade att det var oss de glatt ropade hej till. Så trevliga är vi. 🙂

Trött eller inte så har jag inget emot att gå upp tidigt. Då kan man ta sig en tupplur eller två mitt på dagen med gott samvete. Det är semester det.

Semester!

DSC_0015Ah! Meningen med livet – mat!

Då har man inte tid att hålla reda på sådana saker som sina bakfötter. Jag kan bli alldeles livrädd av Juppes balettpositioner ibland.

Juppe har gått från att vara hallonskeptiker till att bli hallonmarodör. Han knipsar alla toppar på hallonplantorna och mal i sig bär, grenar och blad i ett hugg.

Gott.

Och gudars så skönt att det äntligen är semester. Totalt slut i rutan. Orkade inte ens gå en promenad med min kompis, men nu har vi fyra härliga veckor framför oss. Vi kan gå hur långt som helst och det tror jag är helt okej med Juppe – bara han får stanna och äta ibland.

DSC_0032Då går det till och med att stå ut med flygfän. De kan man ju ruska av sig med pannbandet. Juppe har upptäckt att det är en rätt bra uppfinning.

DSC_0004Kolla. Den lilla söta grisen kommer till och med och möter upp i hagen numera. Tristess? Eller känner han sig på svältgränsen? Moahahahhaaha, jag tycker det ser ut att finnas alldeles tillräckligt med mat. Så ser det ut om man tittar på hästarnas magar också . . .

Juppe måste ha stövlar i skogen

DSC_0003

En fin kväll igen. Trots alla förgrömskade flygfän som är i farten.

Juppe tycker att jag är en storartad människa som serverar sådana grandiosa och varierade middagar. Med beröm godkänd.

Och fyra kilometer i kuperad terräng blir det ju också när vi tar Sura gubbens runda. Helt okej.

Men:

DSC_0019Jag får börja med gummiboots på Juppe när vi är ute och går. Han är allmänt okoncentrerad och matsugen. Och har nog inte så bra koll på tassarna heller.

Det får bli boots hädanefter. Sådana här små sår är bara dumt och onödigt på en juppesnupp.

Vi mötte en älg i skogen

DSC_0001Juppe och en kompis stod i magen av den stora granen när jag kom. Jag tror de gömmer sig undan insekterna.

Juppe och jag tog skogsrundan förbi sura gubben, den kan vi faktiskt nu!

Det är drygt fyra kilometer och över stock och sten. Jätteskön promenad. För oss tar det lite drygt en timme att traska den, då tar Juppe generösa matpauser. Jag bestämmer inte över dem.

I skogen får min kompis smaska loss. Han frustar och frustar och frustar. Livet är toppen enligt Juppe när jag går före och han efter och äter.

DSC_0003

På grusvägen är det helt ookej att äta. Men såhär – javisst. Jag myser också av att han har så trevligt. Tänk att man kan ha så kul ihop med ett djur, det är snudd på obegripligt.

Jag åkte till Juppe som en presemestruell trasa och åkte hem som en skinande glad buddha.

DSC_0008I kanten av ett kalhygge träffade vi den här killen.

Kolla Juppe! sa jag. Han höjde lite på huvudet och fortsatte äta. Det där kunde jag hålla koll på.

Jag är inte ett dugg rädd för vilda djur, respekt javisst. Men rädd, nej. Kalven eller ungtjuren eller vad man ska kalla det och jag stod länge och tittade på varandra.

Älgen hade två mjuka horn som såg ut att vara klädda med sammet. En kille i början av sin karriär.

Och allihop fick en ljuvlig sommarkväll. Snaaaaaart är det semester. Fredag är inte så långt borta.

Lyxmiddag med extra allt

DSC_0002Det var inte lätt att hitta Juppe i hagen i dag. Alla grabbar hade fritt valt arbete och hade spritt ut sig på helt olika håll.

Till slut hörde jag ett mumsande bland slyet.

Hej, sa Juppe. Jag håller på att svälta ihjäl. Jag får jobba hårt för att få mat i magen.

DSC_0005Då tycker jag att vi tar en cykeltur, så kanske vi hittar något ätbart om du jobbar duktigt.

DSC_0009”Jobbar duktigt” fnyste Juppe. Här sliter jag för mitt liv.

Vi kom iväg i alla fall. Och eftersom Juppe knatade på bra bredvid cykeln så stannade vi vid avelsflockens hage. Ett perfekt ställe att fjäska för sin häst på.

DSC_0016Vi fick syn på vår lilla promenadkompis räven också. Kul.

Jättekul, sa Juppe. Nu ska vi se om du kan få upp trådarna på grinden. Du gör det så bra, så sätt igång bara.

DSC_0019Se vad du kan!

DSC_0025Sisten till ängen är en utspottad, halvtuggad syrsa!

DSC_0026Tut tut i backen, elva hål i nacken!

DSC_0028

DSC_0029Återhämtning är viktigt efter explosivt arbete, sa Juppe.

Varför går du och slafsar så? Du kommer aldrig att få några lårmuskler.

DSC_0036Och så ska man stretcha efteråt. Också viktigt.

DSC_0042

DSC_0043Bantar du? undrade Juppe.

Jag är bara inte så sugen i kväll, sa jag.

Hm, sa Juppe. Jag vet inte om jag tror på det där.

DSC_0049Titta Juppe, sa jag. Växtligheten i hagen är så hög att din svans släpar på blomstren. Så fint.

DSC_0050Jag vet, sa Juppe.

Det måste vara fantastiskt skönt att ha en sådan självkänsla som du har, sa jag.

DSC_0055Självkänsla? sa Juppe.

Det har väl alla? Om inte du känner dig själv, vem ska göra det då?

DSC_0056Mjaäh, sa jag. Självkänsla handlar väl mer om att man tycker om sig själv och att man inte behöver andras uppskattning för att må bra. Eller tycka att man är bra.

Det kanske mer är en människogrej.

DSC_0057Min självkänsla föreslår att vi sover här i natt, sa Juppe. för att vi är värda det.

Men flocken då, sa jag. Dina grabbar? The polers?

Äh, skit i dom, sa Juppe. Jag tror att jag kanske är en häst som mår bäst i sällskap av en ovanligt vacker och klok människa. Som du ungefär.

DSC_0058Fjäskis! sa jag. Fast du är en söt fjäskis.

Hur söt, sa Juppe.

DSC_0063Hur söt?!

Jättesöt, sa jag. Men inte så söt att du ska sova i den här hagen i natt. Eller sova och sova. Du skulle väl äta ihjäl dig.

DSC_0064Äsch då, sa Juppe. Vi skulle ju kunna prata och ha hur trevligt som helst. Titta på korna i hagen bredvid. Mysa. Spana efter räven.

Åh, jag undrar om jag tycker bäst om dom blå eller dom gula blommorna. Jag har så svårt att bestämma mig.

Jag ska bara nippra lite till.

DSC_0065Men ahahahaha Juppe. Du har liksom fettdepåer framför ljumsken. Du har som små kuddar där.

Ja, jag älskar dom, sa Juppe. Visst är de trevliga! Det känns så tryggt. Jag måste ha fler inför vintern.

Jag samlar på valkar!

DSC_0071Jo. Det är nog dom blå jag gillar mest.

DSC_0073

DSC_0079

DSC_0083Ja, här skulle man kunna bo, sa Juppe.

Jag tycker vi flyttar in!

Men det kommer väl ändå att bli lite ensamt, sa jag. Du kommer att tröttna på mig fortare än kvickt.

DSC_0089Dumheter, sa Juppe. Jag verkar få både de blå och de gula blommorna för mig själv. Så vi ska nog trivas tillsammans du och jag.

DSC_0092Du är kul du Juppe. Men du, människor sover sisådär åtta timmar i sträck och vill ligga i en säng på en mjuk madrass. Med täcke ovanpå, så man slipper frysa. Vi har ju inte så mycket päls.

Så nu börjar det bli dags att dra sig mot grabbhagen igen.

DSC_0093Redan?

Vänta!

DSC_0096Näej. Allvarligt. Jag måste gå och lägga mig. Jag ska jobba i morgon. Måste sussa vet du.

Det har varit en härlig sommarkväll, men nu måste jag hem.

DSC_0100Va, sa Juppe. Nu hörde jag inte riktigt.

DSC_0101Det här måste du ändå testa, sa Juppe. De här gula killar jätteroligt på läppen när man äter.

DSC_0102Gör det då. Testa får du se. Om du kör ned huvudet rejält, så ska jag kolla lite mer åt ett annat håll.

DSC_0103Så. Nu räknar jag till tre så får vi se om det syns någon människa när jag räknat färdigt.

Du kan inte räkna Juppe. Det är enda felet med din plan. Och så kanske det att vi måste gå hem nu.

DSC_0104Sedärja. Nu kommer trollen också. Börjar bli lite farligt för en liten människa här.

DSC_0107Men hemåt cyklade vi. Vi sa godnatt till kossorna.

DSC_0109Allvarligt? Ska du lämna mig här i den lilla magra hagen. Har du någon aning om hur mycket de andra grabbarna äter?

Jag kommer att bli som en sticka!

Nähärå, sa jag. Jag tror jag känner igen dig i morron när jag kommer. Puss på mulen och ha det så bra.