Plikten framför allt!

img_2339

Ibland ser jag vad Juppe tänker om mig. Tur att han är en mycket snäll häst.

Han följde snällt med till ovalen i kväll när det blåste horisontellt och vi fick örfilar av blötsnöslaskor.

Friskt.

Det som var så soligt och härligt i dag. Det här kändes snopet.

Det finns faktiskt inte mycket som kan hålla mig från stallet. Struntar jag i att åka och kolla så min kompis har det bra tänker jag bara på honom hemma. Lika bra att pallra sig iväg även om det inte blir jättemycket till träning.

Ikväll gick vi några varv på ovalen så fick det vara bra med det. Jag tror fullt och fast att det är viktigt även med små promenader, sträcka ut och få fart på systemet.

Och så kan man gå till hagen / skutta in i bilen och frusta och vara nöjd efteråt. Äckligt nöjd eftersom en är så hurtig.

img_2345Älskad knäppgök. Storm? Spelar ingen roll, le mot kameran.

Det är kul att rida i storm också

Åkte i god tid till stallet för att ta igen en lektion på finfisen Mackan. Åkte i god tid för att kunna pyssla med Juppe först också.

Jädrar vad det blåste, det var nästan så att det gick att luta sig mot blåsten. Struntade i att föreslå markarbete för Juppe, vi koncentrerade oss på myspys istället.

dsc_0003

Alla grabbar hukade i blåsten, antingen i vindskyddet eller i skogen. Frusna såg de inte ut, mer som att det fläktade lite.

dsc_0012Mohikan-Juppe.

dsc_0017

Skönt inne i stallet. Lugn och ro och tonvis med hö. Fast lite underliga ljud var det ändå för en häst känslig för underliga ljud.

dsc_0019Vaktar du dörren så att jag kan äta? undrade Juppe bekymrat. Han tror att trollen kommer den vägen när de är sugna på en saftig och mör häst till middag.

Mackan var superduktig på lektionen i dag. Skönt med lektion som inte var så sent på kvällen, 17.30 är till och med jag fortfarande pigg.

Förgrömskade galoppfattningar bara att vara svåra att få till. En perfekt blev det i kväll i alla fall. Resten blev skit. Men den där bra ska jag behålla känslan av.

Otroligt snälla hästar som knogade på i blåsten, vissa vindstötar var blev till och med jag rädd för. De var så kraftiga.

Kaninpip

img_2317

Jodå. Här står en knäppgök. Väldigt nöjd med att vara tillbaka i trygga hagen efter utflykt på grusvägen.

Det blåser.

Hu.

Juppe lyckades stressa upp sig och gnäggade upptrissat och förvirrat flera gånger i början av promenaden.

Jag vill inte ha en gnäggig och skrikig häst. Där sätter jag stopp. Då blir det back, nej och börja om.

Juppe gav upp. Han är ju en väldigt snäll och ganska lydig häst. Nu nöjde han sig med att ge ifrån sig små kvävda kaninpip ibland. Skvoink.

En gång tänkte han frusta men så slog han i fel tonläge och det blev ett drakblås. Han hoppade högt åt sig själv (ge mig styrka).

En bra grej med mig är att jag inte bryr mig. Jag knallar på. Vi gick en liten sväng på ett kalhygge nära en åker så att Juppe skulle få äta lite gräs och tycka att livet var bra. Det var bra fläckvis.

Bäst var det i hagen.

Roligare och personligare häst kan ingen ha.

Så det så.

img_2324

img_2333

Vi travade över bommar

img_2306

Soft fredagskväll. Juppe var otroligt sömnig när jag hämtade honom ur hagen. Alla grabbar trängdes i vindskyddet, det händer nästan aldrig. Möjligtvis när gården har bjussat på ny halm.

Jag hade heller ingen högsta växel att lägga i.

Jag släpade fram fyra bommar helt enkelt. Det blir lite omväxling och så är det bra för Juppe (tror jag) att tvingas lyfta på sina framben och tvingas använda musklerna på båda sidor för att göra det. Även på onda sidan.

Vi traskade runt lite i trivsam harmoni.

När jag rappade på fotarbetet började faktiskt Juppe trava av sig själv. Vi tog ”sats” över medellinjen mot bommarna och hade lika klotrunda ögon båda två. Jag puttade på Juppe på rumpan och sa takt-takt-takt – i takt med stegen.

Det var svårt att få ihop benen för Juppe det syntes. När han vågade ta lite mer fart och länga stegen gick det riktigt bra, puttade ihop bommarna lite också.

Fin kväll. Juppe kände sig så duktig, det syntes. Massor av beröm så klart och massor av tuggor av åtråvärt gräs (blir han aldrig, aldrig, aldrig mätt?).

img_2309

Juppe var så nöjd så han improviserade lite också, han slog i backen över hela ridbanan. Såg mycket fint ut, långa bestämda kliv rakt bakåt. 🙂

Tävlingsnerver, gnafs och en välplacerad rumpa

img_2263

Ah, så härligt att sitta upp på Mackan igen under onsdagslektionen. Och så säger Annica att det bara är två gånger kvar efter det – sedan ska det vara jul.

Det är bara elakt förtal.

Börjar faktiskt bli lite nervös för provtävlingen vi anmält oss till. Allt skulle ju bara vara kul och på låtsas. Och så ser jag på Adventstävlingens facebookuppdateringar att det ena fina priset efter det andra har sponsrats upp.

Jag skulle ju vilja att tävlingen bara är till för glada amatörer. Nu kanske det är lite mer på riktigt för fler. Gah. Jag och Mackan vill ju bara tävla för att ha kul och för att få domarpoängen och kommentarerna. Det är viktigast av allt.

Nu börjar jag tänka det jag faktiskt aldrig brukar tänka, tänk om vi gör bort oss?

Bort fula tankar bort. Vi ska glänsa och ha kul.

Basta.

img_2295

Och Juppe var så nöjd, så nöjd med att få uppmärksamhet och sysselsättning i kväll. Vi höll till på banan.

Lite traska snyggt vid sidan av mig, lite sparka boll, lite backa synkront och – en alldeles självklar sluta.

Vad menar du? sa Juppe.

Självklart har jag koll på min rumpa och kan peta ut den.

Bogen var det lite si och så med, han vill inte gärna bli en banan – men det kommer, det kommer. Jag får korrigera utan att han blir allt för sur. Och han ångar inte på, han lyssnar på mig och kan stanna mitt i ett steg.

Han är fantastisk min kompis.

Vi travade också utan snoddar och elände. Det går finfint att peta på Juppes rumpa för att få lite mer sprutt bakifrån samtidigt som jag bromsar upp mig och Juppe hakar på i en halvhalt. Han följer mitt kroppsspråk och det är så häftigt!

img_2296Finfis.

Gnafset då?

Det står Mackan för. Jag är i stallet en timme före lektion för att han ska få äta och mysa. Lik förbannat slutar det alltid med att han nafsar efter mig när jag ska tränsa eller pyssla.

Han är väl bara sån i modellen, men det är trist. Har tänkt att förutom att inte servera godis ur handen – bara på backen efter lektionen, så ska han blidkas med myspys och lugn och ro och hö.

Grabben möter ju upp i hagen och vill med på äventyr. Men han vill också vara med med munnen så att jag aldrig riktigt kan slappna av och känna mig säker från att inte få ett gnafs-försök. Inte bita på allvar, för då skulle han väl ha gjort det. Utan mer det där retsamma lilla kobra-hugget med halvstängd mun.

Undrar hur det blir så?

Steg för steg mot snygg sluta

I kväll var vi ganska överens om var Juppes rumpa sitter.

Vi jobbade på ovalen, till slut kom vi på att det var lättast att öva på kortsidorna där det finns ett litet staket. Att få Juppes rumpa att puta ut utan stöd klarar vi inte ännu.

Juppe blir irriterad, men vill så väl, så väl. Han knogar på, lite sammanbitet sådär. Och jag är glad att ingen hör mig när jag säger för hundrade gången:

Ge mig rumpan! Ja, ge mig rumpan då!

Ibland slinker rumpan iväg åt fel håll, men det gör inget. Det är viljan som räknas. När det blev åt rätt håll var det svårare att böja sig runt bogen och bli en banan.

Det gjorde heller inget. Vi jobbade så bra.

Juppe väntade också, han tog ett steg i taget och höll koll på mig. Ibland ville han bara köra över mig som en ångvält, det såg jag. Sluta är svårt. Men vi klarade det någorlunda åt båda hållen. Vi är bra!

img_2186

Den berömda rumpan.

img_2194

Två nöjda.

img_2196

Orättvist tjocka ston och feta glin

Juppe och jag gick på solskenspromenad i dag på härligt regnmjuk grusväg. Skönt.

Vid avelsflocken blir det alltid tvärnit.

dsc_0001

Usch vad de latar sig, sa Juppe avundsjukt.

De skulle ta en promenad för att få starka ben. Jag känner att jag skulle bli en perfekt handhästarhäst. Bind fast dom!

dsc_0003

UPP OCH HOPPA LILLA FETA LOPPA! skrek Juppe.

Nej nu får du ge dig, sa jag. Man får ju skämmas.

dsc_0009

Det spelade visst ingen roll. Juppe gjorde inget större intryck på de unga damerna.

dsc_0011

Juppe och jag gick våra knappa fem kilometer. Han stampade demonstrativt i alla vattenpölar eftersom han tycker att en häst som vågar göra det är värd en godis.

När vi hunnit till skogsbrynet var det någon som testade sitt gevär, ljudet rullade i skogen. Juppe ryckte till. Efter det var han nervig, men duktig. Han gick. Belöning = gräs på vändplanen i skogen.

dsc_0014

Ingen större action i avelsflocken på hemväg heller. Mer än att fuxfölet försökte dia den fläckiga mamman och blev varse att en hästmamma kan kicka förvånandsvärt vigt åt sidan.

dsc_0018

Ehehehehe, såg ni det? undrade fuxfölisen lite blygt.

Tror du att fölet behöver en mamma, undrade Juppe?

dsc_0020

Damen i fråga muttrade över sitt mellanmål och fnyste.

dsc_0025

Tillbaks i stallet blev Juppe på sitt filosofiska humör.

Det är viktigt för en bra ledare att lämna avtryck, sa han. Titta bara på Musse vilket bra jobb han har gjort här.

dsc_0026

Jag tycker att somliga klämmer sig fram och alltid ska synas längst fram på bilderna, fortsatte Juppe. Vem har bestämt det? Lever vi inte i en demokrati?

dsc_0029

Jag tycker du ofta är i fokus faktiskt, sa jag. Då såg Juppe ganska nöjd ut igen.

dsc_0030

Du, sa Juppe. Har du sett människor som klistrat på extra ögonfransar? Det ser rätt kul ut.

Jag tror din huvudknopp skulle få lite bättre symmetri och harmoni med att par nätta öron längst upp. Eller hur? Så här.

Det är en idé bara. Sov på den du.

Trevlig galopp på ovalen – inte illa!

dsc_0007

En blåsig dag kan betyda en lättare hispig Juppe. I dag var han en filbunke. Han kom lunkande i hagen när jag ropade (blev omkörd av en påtagligt sur Mackan som dessutom kickade åt vårt håll – men på behörigt avstånd).

Vi fick så enormt fina drygt 40 minuter. Jag gjorde allt enligt skolboken. Vi startade på ridbanan från backen, Juppe klev in så fint med sina bakben.

Satt upp, checkade halter och igångsättningar och tempon. Juppe blev mer och mer med på noterna.

Då gick vi ut till ovalen.

Nu är det inga problem att skritta lugnt där. Det är så skönt. Juppe kanske har trott att jag vill flänga i 180 där (gud nej, inte jag heller).

Världens bästa häst verkar komma ihåg allt. Han tar mina krattiga galoppfattningar (i riktning bort från stallet) och lade sig i en mycket behaglig galopp på raktsträckan. Inga problem att sakta ned.

Tölten har vi svårare med, troligtvis för att jag också spänner mig. Där tänker jag att det är bra att ha riktning mot stallet för att få lite extra tryck. När jag mesar blir det pass.

Annars tror jag det är en helt okej tölt (energifattig skulle en tränare nog säga).

Och avspänd trav är inga problem, där ställer jag mig i lätt sits helt enkelt för jag vill inte störa Juppe.

Juppe blev lite svettig i vinterkostymen, det blev jag med. Lite andfådd blev han också. Superbra tänker jag. Snart kanske vi vågar ta i lite mer.

Å, du tog med riktiga kameran i dag, sa Juppe nöjt.

dsc_0025

Du vet att det snart är jul, va, fortsatte han.

Jajemen, sa jag. Och så berättade jag att jag faktiskt redan köpt Juppes julklapp. Ledtråd: mjuk och ullig.

Åh, en människovalp! sa Juppe.

Nejmen, de är ju inte ulliga när de kommer ut. De ser mer ut som kala råttor, fast utan svans.

Nähä, sa Juppe. Då kanske det är en katt?

dsc_0028

Vi är väl överens om att det inte är ett renskinn, fortsatte han misstänksamt.

Japp, sa jag.

dsc_0029

Du är så snäääääällll, sa Juppe.

dsc_0030

Supersnääääällllll. Kan man tänka sig att komplettera den där mjuka julklappen med till exempel lite spänstiga äpplen?

Det får du ju varje gång vi träffas, sa jag.

Nej, du glömde tyvärr det, sa Juppe. Du börjar bli lite glömsk. Fast det gör inget.

dsc_0031

Det kan du ju inte rå för.

Luktar svett gör du också, men det kan du nog heller inte rå för.

dsc_0034

Ett råd i all välmening, sa Juppe. Du kanske borde rulla dig.

dsc_0036

Finfin idé, sa jag. Men jag åker hem och tar en dusch istället så syns vi i morron!

Nu satt rumpan där den skulle

img_2175

Så här ser en modemedveten pålle ut efter att ha gjort läxan. Matchande grimma och matskål. Såklart.

Ikväll kom både Juppe och jag ihåg var hans rumpa satt. Det gick att göra en sluta någotsånär, inte så bra som vi gjort den. Och inte helt utan att Juppe blev upprörd. Men det gick.

Jag blev en svettig korv i vinterkläderna när jag och Juppe travade och lekte följa-John. Perfekt kväll helt enkelt.

Så jag tänkte sluta med något som jag läst massvis med liberty-människor rekommendera som den ultimata vänligheten mot sin häst. Att spegla den.

Juppe stirrade med klotrunda ögon på mig när jag ställde mig bredvid honom och höll huvudet i hans position. Ruskade när han gjorde. Tittade åt det håll han gjorde. Han tuggade.

Jag tuggade. Juppe studsade och stirrade på mig.

Han lyfte ett ben och skrapade, jag lyfte ett ben och skrapade.

Juppe sa VAD-I-HELVETE, och där ungefär slutade jag att kopiera honom.

Det var inte vår grej i kväll. Eller hans. Det kanske ska göras från start, vad vet jag.

I stallet var vi båda nöjda, för vi var bra. Juppe fick sitt protein-specialmums och när jag tog fram kameran så visste han vad som gällde. Nej, vi har inte övat och han får inte godis. Han märker bara att jag tycker att det är kul. Och det säger väl en del om vad man som ryttare/matte önskar / ska önska – för man får det.

img_2181

img_2183

Ingen kan ha en bättre fredagsdejt. Alla borde ha en Juppe.

Juppe kommer alltid till grinden

img_2169

Här står en finfis och blir bländad av min pannlampa.

Finfisen står alltid och blir bländad av min pannlampa, jag slipper leta häst i kolmörk hage. Så skönt. Klart hästen är värd minst ett äpple då.

Jag har varit bortrest i två dagar, det var finfint att snosa päls igen. Juppe var lugn och nöjd.

Jag slängde sadel på Juppe och så körde vi ett pass på ridbanan. Det går bättre och bättre att skritta fint, när jag koncentrerar mig på att känna efter vad som händer i mina sittben och i min kropp hjälper det mig att noja över Juppe.

Nej, jag tror inte Juppe har ont i halsen när han vrider den till en korkskruv. Jag tror han är olydig.

Vi körde stanna-starta med sisådär framgång, glömde nämligen spöet och ibland är det bra att ha det helt enkelt.

Tempoändringar var också bra och flytta/svänga efter vikthjälper. Och hela tiden körde han upp huvudet som en giraff när han kände minsta tendens till att jag skulle vilja ha högre fart. Juppe vill springa, springa, springa.

När han gick i någorlunda form och var lugn fick han springa. Vi testade trav och tölt. Det gick hyfsat. En travjogg blev riktigt behaglig för oss båda två.

Som avslutning övade vi på galoppfattningar, det gick riktigt bra. Var lite rädd inombords för att han skulle flänga iväg, men icke. Prydligt och skutt, skutt i några steg. Perfekt.

En skön kväll efter dagar som började med bussfärd före sju på morgonen i tisdags morse och slutade med tågresa och ankomst efter 21 i går. Nu längtar jag tills i morgon kväll – då hoppas jag att jag och Juppe vill / kan köra lite liberty på ridbanan.

img_2172