Behandling två av Juppe

 Jag tolkar det här som att equiterapeut Lena Rosqvist ändå tycker att Juppe blir bättre för varje behandling.
Ska ringa upp för att höra om hon håller med. 🙂
 Det här är ju inte så lätt att förstå.
Jag har gjort mitt bästa och tryckt och liksom dallrat med Juppes muskler där (de han har kvar).
Och så kom en stallkompis med det här jättebra tipset på youtubefilm, det är precis den man som equiterapeuten varit på kurs hos i somras för att lära sig mer om bindvävsmassage och akupressur.
Dr Ridgway visar precis på vilken punkt han trycker på bogmusklerna för att komma åt både ömma bogar och muskler längre uppåt manken om jag förstår saken rätt. Så intressant!
Och så har jag fått en ny spännande uppgift:
Fattar absolut inte varför bilden inte vill lägga sig ned. Men nu ska här stretchas. Jag tror jag vet hur, men ska kolla det också telefonledes.
I dag var det ingen rolig dag på jobbet. Återigen ska det skäras ned på journalisttjänster på min lokaltidning. Så jag åkte lite förvirrad till stallet för en date med min skönlockiga terapeut helt enkelt.
Klart han grejade biffen. Åkte därifrån som en lugnare och gladare människa som tänkte att jaja, vad som händer kommer att hända. Och jag har det ju ändå väldigt bra.
Peace out.

Tömkörning, akupressur och sagohästar

Det är så kul att se grabbarna rota och greja med sitt när man kommer. Numera när jag ropar efter alla snygga grabbar och Juuuuuppppeeeeee! blir det liksom bingo. Det blir alltid för mycket av det goda så att säga.

Mackan är självskriven. Ofta möter Arn också upp.

Och alla andra som inte får följa med ut ser så besvikna ut. Jag hade ambitionen att tömköra Juppe i dag och rida Mackan. Efter tömkörningen fanns det helt enkelt inga krafter kvar.

Åker ut till stallet i morrn i stället och rider Mackan.

I går skippade jag lektionen och åkte till Strömsholm för att lyssna på en sorts clinic med mentala coachen Andy Swärd och stallmästaren Jens Fredricson. Nyttigt och roligt, roligt. Men jösses, tant Bettina kom inte hem förrän strax före midnatt. Det är sent det.

Och jag fick börja öva på positivt tänkande direkt efter clinicen, då hade nämligen världens snöstorm brutit ut inför hemfärden.

Ska skramla ihop mig och skriva om clinicen / speakers corner som Strömsholm kallar det.

Juppe älskar kameran, det är bara så.

Men att ta bilder utan blixt var svårt.
Det blev lika dimmigt inomhus som det var utomhus. 
Finns det en så vackert mildögd häst på denna jord som Juppe (nä, vill inte höra svaret, vill vara kvar i min bubbla. Klart det finns massor av mildögda, vänliga hästar). 
Tänkte att Juppe skulle stå mot den vita väggen i stallet så jag kunde ta ett snyggt porträtt.

Det tyckte inte Juppe. Han tyckte jag kunde ta mig i brasan.

Dyka upp här varannan dag utan att ge mig full uppmärksamhet! Hela tiden!
Hit med godisen! 

Så här stiligt stod Juppe i väntan på att få gå fram till mig (och godisen). Vi får ta porträttet en annan dag.
Står grabben innåt med tårna? Omöjligt att se på en bild, jag vet, men jag älskar att hispa upp mig för saker. Det här kan vara en sak.
Om han var duktig när jag tömkörde på ovalen? Jajamen! Vi har roligt båda två. Juppe fattar inte riktigt vad jag vill, men när det blir rätt blir det beröm och då skiner vi som solar båda två. Både den som ger berömmet och den som får. :-))))))))

Försökte också hitta stället där equiterapeuten vill att jag ska trycka lätt på Juppes bog. I höjd med virvel. Vilken virvel? Hela Juppe är en vintervirvel. Tryckte och hittade en spänd sträng i Juppes bog, så jag kanske var rätt. Gjorde också bettinaspecialbankalättpåsinhästsådenblirenbrulepudding. Då log Juppe.

Bra med skriftlig rapport från equiterapeuten

Nu har jag läst behandlingsrapporten från equiterapeut Lena Rosqvist.

Tänk om man fick en sån här i näven när man varit hos veterinären tänker jag. Fattar också att det inte är görligt med det tempo som är i veterinärmottagningen, men skönt vore det.

Juppe är spänd i bröstet mellan frambenen, det känner jag igen från förra gången. Annika ska visa mig hur jag ska trycka lätt på två punkter för att hjälpa Juppe.

”Jag har jobbat med bindväv i bog, bringa, bröstrygg. Laser och massage. Laser på förtjockning vänster bakben (som han drog sönder på elstaketet, förf kommentar). Min uppfattning är att han för dagen inte har speciellt ont, men bindväv är påverkad.”

”Muskelartrofi vänster bog, gammal skada under utredning, spänd pectoralis m. vänster. Restriktioner i manke Th 5-6 vänster Th 7 höger. Gammal skada vänster bak med ärrbildning och förtjockning f fa skenben insida vänster bak.”

Jag känder mig mycket lugnare när jag och Juppe tog vår vanliga promenad i kväll, ensamma i mörkret.

Vi småpratade för att åkersorkarna skulle höra oss i tid. Vi hade det bra, och jag slutade att oroa mig för att Juppe väljer pass för att han har ont när vi ökar farten. Nu tror jag att det beror på bekvämlighet. Han har jättefå muskler kvar i bogen, att skritta raskt är nog kämpigare än att slafsa fram i pass.

Vi skrittade hurtigt.

Och stallägaren Annika fattar vad Juppes matte går i gång på. Lenas behandling av Juppe blev dokumenterad. :-))))

Jag har i alla fall en häst som kan konsten att njuta. Inget snack om den saken:

Foto: Annika Strömberg Johansson

Juppe verkar inte ha ont längre

I dag var Juppe en lyxjuppe. Equiterapeuten Lena Rosqvist kom på eftermiddagen och gick igenom Juppe.

Jag var fast på jobbet, så Annika hjälpte till. Så skönt att ha möjlighet att be om hjälp.

Lena kom mycket väl ihåg Juppe, det var ju hon som upptäckte att han var halt. Kändes bra att hon visste hur han var när han var som värst, som nyskadad.

Jag fick en genomgång på telefon efter behandlingen, och Annika har fått instruktioner på hur Juppe ska masseras av mig.

Nu var halsen mjuk och fin, och bogen vaktade visserligen Juppe men han verkar inte ha ont. Han har tappat nästan alla muskler på vänstersidan av bogen, så han väljer att inte använda de musklerna helt enkelt. Högersidan var också muskelfattig.

Ingen överraskning för mig.

Över manken hade han lite låsningar.

Orkade inte åka ut till stallet för att hämta Lenas noggranna behandlingsbeskrivning, men känner mig glad och nöjd trots allt.

Kanske ska Juppe börja ha lite vikter på framtassarna föreslog Lena. Givetvis efter samråd med veterinär.

Skönt. Nu ska Lena gå över Juppe en gång till om drygt en vecka, sedan måste jag baske mig ringa det där samtalet och beställa veterinärtid. Det är märkvärdigt trögt att göra.

Juppe är halt höger fram!

När Lena Rosqvist böjde Juppes högra framben utåt så syntes hur muskeln som går från halsen ned till bogarna blev till en hård, spänd kabel.

Annica rekommenderade mig att ta kontakt med equiterapeut Lena Rosqvist. I dag kom Lena till stallet.

När jag longerade och visade Juppe i trav såg till och med jag att något var fel. I höger varv knyckte han upp huvudet vid vissa steg. Lena såg att det var när höger fram gick i backen. För att kompensera något som gjorde ont så sträckte han upp huvudet och använde andra muskler för att avlasta hoven.

Isch.

Det är första gången Juppe varit skadad på riktigt under hela tiden jag haft honom. Han är ju en frisk och robust häst. Ung, stark och vacker.

Men nu har han ont i höger kota fram. Alltså ”bulan” strax ovanför hoven. Kanske har han vrickat sig på något ojämt underlag.

Lena klämde och kände och böjda och vred. När jag stod framför Juppe och tittade på när hon vek ihop benet och liksom vred ut det åt sidan syntes det sådan plågsam skillnad mellan höger och vänster. Vänster var inga problem. Höger – huvudet for upp och ögonen blev oroliga. Det gjorde ont!

Juppe har gjort allt för att undvika belastning på kotan och fått ont i muskeln som går från halsen och ned till bogen. Den var som en fiolsträng på höger sida. Han hade dessutom låsningar i halsen.

Jag visste inte att man kunde göra kiropraktormanipulationer på häst. Jodå. Lena höll emot och knäck, fick loss något i halsen genom att böja hastigt åt sidan. Och sedan, knäck, uppåt också. Juppe såg så nöjd ut efteråt. Det syntes att det var skönt.

Lena satte akupunkturnålar i kota, ben och hals samt två vid korset ungefär.

Enda gången Juppe hoppade till var när han fick nålar i benet.

Nu plockade Lena fram innehållet i sin ena stora mysko väska. En laser driven med batteri. Den pep till ibland och Juppe såg väl inte överlycklig ut när den gjorde det. Men det var okej att få rött ljus på benen.

Det röda ljuset är tydligen bara en hjälp för att sikta rätt, det verksamma ljuset är osynligt för våra ögon. Det går ned på djupet och stimulerar ny celltillväxt och sätter allmän sprutt om jag förstod det hela rätt. Juppe njöt. Huvudet damp i backen och han började tugga.

Ryggen fick en omgång med en annan typ av laser.

Dagens positiva:

Juppe fick beröm för att vara en väldans liksidig häst. Inga muskler eller annat som skvallrade om oliksidighet. Jämn och fin. Hurra!

Hans ryggrad var också helt utan problem, löst och ledigt och fint hela vägen. Nemas problemas.

Läxa:

Att massera Juppes spända halsmuskel. Vänster hand ska trycka mankammen bortåt mjuuuukt, och höger hand ska lika mjukt hålla runt muskeln och dels trycka den bortåt och dels mot mig. Lena tittade på mina nervösa försök och sa att man också kan låta bli om det är läbbigt.

Jag får se hur det blir. Man kan ju också bara massera muskeln med handflatan. Kanske blir lättare i lugn och ro när det bara är Juppe och jag.

Varannan dag ska jag massera in hästliniment på Juppes kota. Inte oftare, för det är ganska starka prylar.

Jobba?

Ja, skritta går bra, men inte mer än så. Jag och Juppe tänker ta promenader vid hand och bli kompisar igen. Tror det blir en mysig vecka. Eller det beror kanske på om jag har tröjan på mig eller inte. 😉
Lektionen i morrn kan vi glömma.

Om en vecka:

Ska Juppe helst inte visa något eller en avsevärd förbättring när han longeras. Är det lika illa är det dags att ta hjälp av veterinär.

Ser det bättre ut vill Lena hälsa på igen och behandla Juppe.

Jag uppskattar så oerhört en människa som kan förklara vad det är hon gör på ett lättbegripligt sätt och också säga att hon inte kan åtgärda en hälta. Ibland måse hästen äta antiinflammatoriskt och ibland måste det till en spruta helt enkelt.

Så nu är det bara att hoppas att Juppes onda kota upptäcktes i tid och att en vecka av trivsamma promenader och massage hjälper. Får lite ont i magen av att tänka på veterinärbesök och hältutredningar ”på riktigt”. Det känns otäckt.

Håll tummarna och berätta gärna vad ni har för erfarenhet av equiterapeuter!

 Jättebra komihåglapp från Lena.

Dels ska jag hitta två gropar på bogen att massera i, inte alls särskilt hårt utan lagom. Och som ni ser inte särskilt länge heller.
Dels då halsmuskeln och varannan dag liniment och massage på kotan.