Vi mötte en älg i skogen

DSC_0001Juppe och en kompis stod i magen av den stora granen när jag kom. Jag tror de gömmer sig undan insekterna.

Juppe och jag tog skogsrundan förbi sura gubben, den kan vi faktiskt nu!

Det är drygt fyra kilometer och över stock och sten. Jätteskön promenad. För oss tar det lite drygt en timme att traska den, då tar Juppe generösa matpauser. Jag bestämmer inte över dem.

I skogen får min kompis smaska loss. Han frustar och frustar och frustar. Livet är toppen enligt Juppe när jag går före och han efter och äter.

DSC_0003

På grusvägen är det helt ookej att äta. Men såhär – javisst. Jag myser också av att han har så trevligt. Tänk att man kan ha så kul ihop med ett djur, det är snudd på obegripligt.

Jag åkte till Juppe som en presemestruell trasa och åkte hem som en skinande glad buddha.

DSC_0008I kanten av ett kalhygge träffade vi den här killen.

Kolla Juppe! sa jag. Han höjde lite på huvudet och fortsatte äta. Det där kunde jag hålla koll på.

Jag är inte ett dugg rädd för vilda djur, respekt javisst. Men rädd, nej. Kalven eller ungtjuren eller vad man ska kalla det och jag stod länge och tittade på varandra.

Älgen hade två mjuka horn som såg ut att vara klädda med sammet. En kille i början av sin karriär.

Och allihop fick en ljuvlig sommarkväll. Snaaaaaart är det semester. Fredag är inte så långt borta.

Bettina McGywer ska lura alla bromsar

I’m in the making av en dödsfälla för bromsar. Moahahahahahaha. Nu ska dom få se.

På onsdag är den färdig för att visa upp för världen, tror jag. Kanske torsdag.

DSC_0002På tiden, sa Juppe och ruskade runt på hårdrocksluggen och blinkade mot alla flugor.

DSC_0003Kan hästar få hårdrocksnacke?

I så fall är de i riskzonen hela grabbgänget.

DSC_0004

DSC_0005Det är bra, sa Juppe. GÖR NÅGOT!

DSC_0006

Vi gjorde något. Vi tog lilla fjuttskogsrundan på drygt två kilometer.

Juppe är blank och fet som en välmatad säl. Läser man islandshästforum på fejan är det många som har panik över tjocka kompisar.

Det har inte jag. Jag njuter närmast.

Jag tycker till och med att Juppe är fin. 🙂 Men – å andra sidan verkar Juppe tåla att vara tjock (peppar, peppar) och varje vinter går han ned i vikt. I mitt huvud blir det en helt okej islandshästviktkurva.

Tänk om jag gick ned varje vinter.

DSC_0007Något som jag lider av däremot är när Juppes blanka fina päls som är spänd över hans fettvalkar har kulor och öppna sår. Jag hatar insekter! Bromsar mest av allt!

DSC_0013

Moahahahaha. Snart så.

Så kanske det blir mer matro i grabbhagen. Om det nu behövs.

DSC_0015Det behövs alltid, sa Juppe.

DSC_0017Annars? Annars är jag glad att Juppe har en fantastisk sommarhage där han tvingas att röra på sig över stock och sten.

Och hur överbeskyddande jag än är så gick det inte att märka någon stelhet hos Juppe efter gårdagens ridtur.

Vilket bevisar att jag får skärpa mig.

Men – jag har börjat återta kommandot. Fröken Viska kom på vägen, jag körde ned Juppes huvud och stirrade åt ekipagets håll. Juppe fortsatte äta och pysslade med sitt. Tittade knappt upp när människorna pratade.

Bara för några veckor sedan hade han fått vara en häststaty med full koll. Nu får han inte det.

Straightnesstränaren säger att man aldrig ska titta på sin häst. Alla flockmedlemmar tittar nämligen på sin ledare för att få besked om när det är dags att fly – eller att ta det lugnt.

Att stirra på sin häst är att lägga över ansvaret. Jisses så svårt för en överbeskyddande typ att inte ha stenkoll på pålle. Men det funkar, det funkar faktiskt att visa att jag har span på omgivningen. Juppe slappnar av mer och mer.

Snälla säg att jag inte är så mycket dummare än så många andra hästägare. Säg att jag är duktig som ber om hjälp och kan lyssna på råd.

DSC_0021Knäppgök, sa Juppe. Fast du är min knäppgök så det är okej.

Att rida mitt på dagen går bara inte

I går försökte jag mig på en tur med Juppe. Vi fick ge upp. Vi blev lika desperata och griniga båda två. Det var bromsar överallt!

I dag var jag lite mer listig (marginellt). När kvällssvalkan börjar sätta in kanske bromsen går och lägger sig?

DSC_0001Ho, ho? Var är alla hästar?

DSC_0003Här kommer dom brakande för att titta vad det är på besök i hagen.

DSC_0008Fick nästan en känsla av att de var lite besvikna. Tror de hoppats på en björn, så att de samfällt fick visa sig lite manligt modiga.

DSC_0010

Bromsen hade inte gått och nannat, men det blåste lite och var inte lika illa som i går.

Vi gav oss iväg på en tur längs grusvägen jag och Juppe.

Att rida någon gång i veckan är en del i min sluta-dalta-plan. Skrölt skulle kunna bli vår bästa gren, tänkte jag. Den ska ju vara stärkande och bra. Och så skritt då, förstås.

Jag skulle ljuga om det var en fröjd att sitta upp på Juppe. Han är stel och går emot handen. Han vrider upp ena kinden när jag tar tygelkontakt och vill att han pinnar på mer med bakbenen.

Ingen av oss hade kul på väg till kohagen, men vi höll ut. Väl framme vid korna frustade Juppe i alla fall. Vi hade gjort väldigt försiktiga bågar över vägen. Jag vill att Juppe ska lyssna på mig, det är si och så med det.

På hemväg dök vi ned på en traktorväg med gräs på. Det var roligare! Juppe fick beta längst ned och blev glad igen.

På väg uppåt gick det att tölta. Humöret lättade på oss båda. På sista rakan mot skogen och backen gav vi fanken i alltihopa och smällde iväg i en galopp. Lite kul måste man få ha.

DSC_0012Tillbaks i hagen hängde jag med grabbarna. Uppmuntrad att göra det dessutom av straightness-tränaren. Att hänga och göra inget skapar band. Tror i och för sig att jag är ganska bra på det. Jag trivs i hagen.

DSC_0017Ljuvliga sommarnätter.

Juppe är kul. Han ser till att hålla sig i närheten av mig när vi ”betar”. Går jag åt något håll så knaprar han sig i samma riktning.

DSC_0020Man ser hur gott det är, och hur avslappnande det är att beta.

Halvslutna ögon och minsta möjliga muskelaktivitet i kroppen.

DSC_0022Fast lite koll har jag allt, sa Juppe.

DSC_0024

DSC_0042Rätt vad det var så var alla grabbar runt omkring oss.

Alla lika avslappnade.

DSC_0044

DSC_0049

Och rätt vad det var så bestämde sig Juppe för att sticka iväg på egna äventyr. Genast hakade Bäbibarracuda och någon till på.

Att leva i flock betyder tydligen inte att man gör allt tillsammans. Någon polare stod vid saltstenen, och Dynan hade hittat ett jättebra träd att klia sig på i närheten av saltstenen.

DSC_0052

Det här är delen där hagen öppnar upp sig, efter saltsten och vattenho och gran att gömma sig under.

Aldrig att jag trodde att en flock hästar skulle gnaga ned gräset så på fyra veckor. Och så fruktansvärt kul att de gör stigar. Hästar skulle ju kunna braka fram precis överallt. Men nej, de går ofta prydligt på led och på stigar.

Hela hagen är full av deras konstfullt slingrande vägar. Det ser både fint och kul ut.

I morgon tror jag att jag och Juppe ska gå till stonas sommarhage och bara ha kul (=att Juppe får beta där).

Jobba? Nu? Njaeee . . .

DSC_0009

Vore jag konstnär skulle jag fånga grabbarna i hagen ungefär så här tror jag.

Vilket underbart gäng dom är. Jag som tyckte det var otäckt att gå in i flocken först är halvkär i de flesta nu.

DSC_0010Dynan låg och klippte med ögonen, killen i mitten står och dinglar glatt med snoppen i solen och vem det nu är ligger fullständigt utslagen i gräset.

DSC_0011Jaha, ja, sa Juppe. Halvkär i de flesta. Låter lättvindigt.

DSC_0012Dåså. Sätt lite sprätt på någon av de andra här då. Om de nu är så söta.

DSC_0014Ta inte mig, pep Bäbibarracuda. Jag är alldeles för liten. Och har inga skor.

DSC_0015Ja, du ser, sa Juppe surt. Responsen är enorm.

Äh, sa jag. Du vet ju att du är vackrast och min allra käraste häst. Det finns ingen som du. Kom nu. Att jag tycker de andra är lite fina är väl inget att sura för.

DSC_0018

Okej, jag följer med då, sa Bäbibarracuda. Juppe säger att han får G-O-D-I-S. Som jag är för liten för att förstå vad det är. Men jag vet nog.

DSC_0019Vad fina ni är allihop, sa jag. Ni ligger och står som en välkomponerad tavla, med grangrenen överst och allt.

Du är bra konstig, men ändå kul, sa Bäbibarracuda.

DSC_0020Så, nu blev tavlan bättre, sa Juppe.

DSC_0021Sådärja! Där satt den, sa Juppe.

Vi gick till stallet, eller Juppe gick och jag cyklade. Jag tycker det går raskare med mig på cykeln, det blir färre diskussioner om det är okej att stanna och äta och Juppe går i ett mycket raskt tempo.

Pyssel i svala och flygfäfria stallet och en kort sväng på ridbanan över bommar. Vi var nöjda båda två när vi var tillbaks vid hagen. Fem kilometer promenix känns trots allt bra även om det är på slät grusväg.

DSC_0023

Gud vad gott med mat, sa Juppe när han landat i hagen. Jag trodde jag skulle svälta ihjäl!

(Nej, jag svalde kommentaren om ätpauser på väg hem och rejält med hö i stallet).

Som spattiga ankor

Rätt ofta är det ju bra att få lite jämförelsematerial. Vad det än gäller, så att säga.

I kväll fick vi sällskap av Baldur på vägen mot stallet. De flygande odjuren var lika hemska som vanligt. Baldur gick och nickade med huvudet precis lika mycket som Juppe, de såg ut som två äggsjuka hönor, eller ankor.

Jag har alldeles för lätt att oroa mig för min kompis. Klämde på hans bröskmuskler också, det var helt tomt i ena påsen. Värre än före sommarsemestern. Har tagit reda på att det blir lektion för mig och Juppe på tisdag. Blir bra det.

Och så ska jag beställa tid med massör också.

Och beställa tid för en hovis, ordinarie är på Island och gottar sig. Framhoven på Juppes onda sida ser underlig ut, den har liksom flutit ut. Okej, ska sluta noja. Och fixa tider istället.

Juppe njöt av flugfri tid i stallet och så körde vi lite straightness också, och mulduttade plyschbollen.

En bra kväll helt enkelt.

IMG_1138

Juppe gäspar alltid som besatt efter straightness träningen. Det släpper nog på spänningar.

Har du ett bra tips på medel mot broms?

DSC_0001Blä för bromsar.

Det var nästan så att jag skenade i dag i hagen och på parkeringen. Hjälp så mycket bromsar!

Juppe är en coolare typ. Tänkte nog att han kunde bli så irriterad att han hoppade fram och glömde att jag klena typ gick där. Nejdå. Vid bilen tittade han med mild blick på mig när jag viftade åt alla flygfän, borstade frenetiskt och sprayade som en galning.

Juppe fick streck av min mygga-roll-on på huvudet, Renons flugkräm (som verkar rätt värdelös?), moln av Ultra-Shield – som ju är giftigt som bara den – över hela sin kropp.

Han iakttar mig intresserat när jag far runt. Juppe står lös med grimskaftet hängt över ryggen. Han har nästan blivit en cowboyhäst.

Efter det slapp vi ganska många flygande odjur. Vi tog en liten sväng i skogen. Först en svängom på grusväg, en böj in på traktorväg och en genväg genom skogen upp till grabbarnas hage.

2,4 kilometer på 40 minuter. Inte snabbt, men trevligt.

Juppe var olydig och åt. Och log. Och tittade snällt på mig.

Efteråt hängde jag med grabbgänget ett tag i hagen:

DSC_0013Nu är jag väldigt trygg med alla Juppes polare. Jag är inte rädd längre när jag umgås med flocken. Alla får hälsa, sedan viftar jag bort dem.

När man viftar försvinner ju inte polarna särskilt långt bort . . .

Flockliv är ett nära liv. Flockliv är att ha koll på varandra. Och det har de.

DSC_0016Inte sjutton skulle Baldur beta mellan Juppes ben om han inte var helt säker på att Juppe vet var han sätter sina hovar?

No way, José. Jag köper inte på något sätt att en häst av misstag trampar på sin människa. Det händer bara inte.

DSC_0020

När vi stod på parkeringen och pysslade kom en människoflock med en hästrädd hund i släptåg.

Juppe som kan vara lite stissig blev lugn som en ko. Han caschade in beröm för 1. Svansen. 2. För att ”där är hästen som hon cyklar med”. 3. Titta, han står lös. Tänk att hon kan släppa honom.

Juppe log milt mot fan-cluben (och sträckte upp sig lite). Inte antydan till nervösa trampningar eller annat hyss. Han älskar uppmärksamhet (vem gör inte det?).

DSC_0023

Och så häpp, bestämmer sig hela flocken för att nej-nu-har-vi-stått-här-tillräckligt-vi flyttar-på-oss.

DSC_0025Prydligt på rad ska det göras. Här finns inga hästar som kickar eller inte tål att ha någon i rumpan. Tre millimeter mellan pannlugg och kompisens svans är bra.

DSC_0028Och häpp, blir det tvärnit. Nu är det bra för alla att äta lite. Att äta ofta är bra.

Lite olika hur många steg från stigen som grabbarna hann ta innan de började äta, stigen som inte fanns när grabbarna flyttade in i hagen. Då var här orörd mark.

DSC_0033Juppe tycker att det börjar bli ont om mat. Det tycker inte jag.

Jag tycker det är helt otroligt att ha en häst i släptåg på promenaden som bara tänker på att äta. Hela hagen är ju full av gräs?

DSC_0038

Å andra sidan är jag ju faktiskt inte häst och kan se det från en hästs perspektiv. Med en hästs kropp som säkert är programmerad för att äta så mycket det bara går för att överleva vintern.

DSC_0045

DSC_0057Han är blank och rund och fin min kompis.

DSC_0058Här finns inga problem med att umgås nära. Nära är bra. Idealtyper för ett öppet kontorslandskap.

DSC_0063Pälslandskap.

DSC_0065Tragik i det lilla. Koltrast som det inte får uppleva hela sommaren. Mitt på hästarnas stig.

DSC_0067Greppbar tragik. Jag och Juppe hittade en tappsko också i hagen. Vi ställde upp den mot vattentunnan, om någon vill spika på en sko på nytt.

Nu är det hemskt länge sedan Juppe hade tappskor ofta. Det är jädrigt skönt det. Utan hovar (och skor) ingen häst. Inte ens som promenadsällskap.

Vi flydde från bromsarna

Och ja, ska jag vara ärlig (usch, är ofta det) så var jag inte säker på vilken måndag jag bokat lektion för mig och Juppe. Det var inte den här. 🙂

Jag kastade mig in i hagen i tjock jacka för att hämta min guldklimp. Bromsarna var på Juppe så att det rann blod, snyft.

Vi gick till stallet. Juppe var inte i form. Han ville trava på ett ställe, då gjorde vi det. Annars var det powerwalk som gällde, Juppe går mycket snabbare när jag cyklar än när jag själv går bredvid.

Tror det är skönt att riktigt ta i i varje steg av skritten. Man ser hur hela kroppen får jobba.

När Juppe skulle trava tyckte jag att han haltade på rakt spår. Usch. Det högg i hjärtat. Hoppas han bara är stel och är trött och sönderbiten och outsövd.

Jag är inte redo, om jag nu någon gång blir det.

Men en riktigt, riktigt lång pysselstund i ett svalt stall som var helt fritt från stickande odjur var vad vi båda behövde. Vi var som små buddhas när vi powerwalkade tillbaks till hagen.

Älskade häst.

IMG_1118Min snygga tjockis. Så här ser det inte så illa ut. Juppe är så lömsk att han samlar fettet åt sidorna. Ska försöka filma honom bakifrån. 🙂

Fettvalkar kan vara söta om de sitter på bebisar och hästar. Och ja, jag vet att det inte är bra för någon att vara tjock, men Juppe har inte fettnacke och rör på sig och dricker bra och har aldrig haft fång. Så tjockis får han vara på sommaren.

”Bara” 25 grader på kvällen

DSC_0001

Ho, ho! Skrek jag när jag kom till hagen. Var är alla hästar?

Ehem, sa Juppe från magen på en gigantisk gran.

Alla grabbar trängde ihop sig där för att komma undan flygfän (usch, de var jättejobbiga i kväll).

DSC_0002

Underbar kväll blev det med fint sällskap av Baldur, Yret och co.

Tror Juppe tycker det är roligt och lite underligt med barn. Han tittade så på Yrets ryttarinna.

Puh. Det blev en ganska rejäl promenad, mot stonas sommarhage och en sväng tillbaks på asfaltsvägen. På hemväg körde Juppe med sina vanliga gäspningar och frustade så det stänkte om det. Bra.

I kväll bjöd han på en rullning också, det är sällan jag får se dem.

Ni är ju vana att bli bildbombade, så jag orkar inte ens be om ursäkt längre.

DSC_0004Nej gör inte det, sa Juppe.

Det är klart att de vill se bilder av världens bästa häst.

Tänkte inte på det.

Here it comes:

DSC_0007Redo för rullning. Förberedelse medelst krafsning med båda hovar.

Jag vågar inte träna bugning med Juppe för jag är rädd för att det ska göra ont i hans bog. Det var extra intressant för mig att titta på rullningen utifrån den aspekten. Och elegant är det inte – men inte ser det ut att göra ont. Vare sig på nedväg eller uppåt så att säga.

DSC_0009Här tar ju bakbenen rejält med vikt.

DSC_0010Landningsställ in.

DSC_0014

DSC_0015Älskade tjockis. Ingen kan njuta som du.

DSC_0016

DSC_0018Åååååheeeejjjjj!

Ja, det gick ju bra det där.

Tror Juppe har superkoll på sin kropp. Tyvärr betyder det nog att han väljer att avlasta bogen lite för mycket. Men – på måndag är ny lektion med straightness bokad. Blir bra det!

DSC_0019

Jag då, sa Mackan och såg ut som ett sårat rådjur i blicken.

Usch, måste samla lite krafter och rida ut gossen till veckan. Att det är fyra veckor kvar till semester känns som en evighet just nu. Lite för slutkörd för att det ska vara kul.

DSC_0020Alla rullade? Alla klara? Då går vi, sa Frami. Juppe hakade på snabbt som sjutton så att jag inte skulle ångra mig och hitta på mer dumheter.

DSC_0022Nja. Alla var inte riktigt färdiga. Rullningar smittar.

DSC_0023

DSC_0024

DSC_0027

Rörelseoskärpa, I know. Men jag blev lite besatt av att spana in hur andra hästar ser ut när de tar sig upp från rullningen. Är man en spattig matte så är man.

Längtar till träning i morgon

8.30 pip kommer Karin Wåhlin till stallet och ger mig och Juppe vår första lektion i straightness träning. Längtar.

Tror och hoppas att det kommer att bli kanon för Juppe. Kanske håller den trasiga bogen och bakbenen lite längre om vi/han lär sig använda sin kropp rätt.

Nu när värmen blivit mer uthärdlig tog vi vår vanliga promenad på knappa fem kilometer. Märkligt så trögt det kändes. Juppe traskade på som vanligt, men jag. Stön.

Juppes ena öga rinner lite. Jag kom på en lysande lösning, tycker jag. Vi får väl se.

Hoppas nu att polarna inte har några synpunkter på hans frisyr och mobbar honom, eller ”hjälper” honom att möblera om flugbandet.

Plocka, plocka styngflugelarver

Tur att jag har en pålle som älskar att bli pysslad med. Juppe sänker huvudet och saliverar som det heter så fint.

De nedrans styngflugelarverna verkar komma i omgångar. Ett tag hade han tjockt på benen, nu har de flyttat upp på kroppen och sitter lite varstans. Nåja. Bättre mindfulnessövning kan väl inte finnas. Icke en chans att inte vara här och nu när man jagar efter de här:

Varför bry sig om att plocka. Jo, jag vill det. Jag vill inte att Juppe ska slicka i sig prylar han kan bli sjuk av.

Vad sägs om lite skräckhistorier?

Trodde väl det.

Här hittar du fruktansvärda bilder på vad stynglugelarverna kan göra med en hästmun. Larverna vill nämligen bo i tandköttet innan de vandrar vidare till magen. Och i magen kan de ställa till med det här.

I går borstade jag tänderna på Juppe av ren och skär nojighet. Han är helt okej med det, säkert för att babytandkrämen med fruktsmak är god. Tansebissingarna hade det bra. Inget rött och otäckt, bara skärt och fint.

Och så över till träningen:

Det som skulle bli kort och kul blev 50 minuter och kul. Så det kan bli.

Jag har gett mig f-n på att jag ska sluta streta och dra i Juppes mun om jag så ska behöva stoppa in armarna i gräsklipparen innan jag sitter upp.

Nu behövde jag faktiskt inte det. Både jag och Juppe var väldigt, väldigt, väldigt duktiga i dag!

Gossen saktar av när jag gör en brutal halvhalt = superknip med rumpan och ger röstkommandot sakta av.

Därifrån till halt på ett ho är det inte långt. Vi lyckades flera gånger. Icke ett stret, icke en tygel. Jag bara satt. Tänkte att jag måste ju faktiskt lita på pållen.

Juppe var lite konfunderad men löd fint. Han tyckte det var ett fruktansvärt övergrepp att inte kunna langa över sitt tunga huvud i min ömma vård, men det var liksom halva vitsen med det här.

Vi galopperade på ny åker, hälsade på kor, hälsade på ännu mera kor och så blev vi rejält osams när det gäller Juppes strategi att springa från jobbet. Att tölta snyggt med benen under sig är skitjobbigt, vi kan väl rusa iväg åt något håll istället?

Juppe fick trava på en volt väldigt länge tills jag fick ha tygeln ifred och tills han slutade längta efter att rusa iväg. Funkade det med. Han var som en maräng efter vår diskussion. Phu.

Tror kanske att värsta testerna av mig är över för den här gången. Att Kaisa är den som bestämmer är självklart, men att lilla jag ska göra det måste testas tydligen.