Juppe skulle behöva springa milen

Det här ser ju fridfullt ut. Det var det också.

Skönt och fridfullt trots blåst.

Jag är slut i rutan så jag tänkte att Juppe skulle få sadel på. Men äh, det fick bli träns och barbacka istället. Tänk vad självklart det är att hoppa upp barbacka nu.

Juppe är allt bra trind och bra påpälsad är han också. Superbekväm att rida barbacka på faktiskt.

Ångrade mig bara lite när jag märkte hur pigg Juppe är. Det är ju himla kul, men spontana galoppfattningar när man sitter barbacka är sådär. Glada grymtningar fick han också ur sig (så lät Mackan i går också, undrar om det är vårgrymtningar).

Skritt, skritt, skritt och ut på frusna gräset i mitten av ovalen för att få till stora fina perfekta volter. Halt på mitten innan byte av varv. Mycket kontrollerbart och prydligt.

Tölt på ovalen. Bort gick riktigt fint, mot stallet grymtades det en hel del och kastades med fina huvudet. Nu tror jag inte att Juppe är på väg att bli förlamad längre utan misstänker helt enkelt olydnad. Brist på hyfs.

Ett helt varv körde vi i tölt. Det är rekord för oss på himla lång tid.

Juppe var glad och tuffade på, men jag tyckte inte riktigt att jag hörde det där tjoffe-tjoffe som det ska vara.

In på gräset igen. Volter och till slut tölt i serpentiner i gräset. Juppe blev eld och lågor, det var tydligen skitkul!

Skritta och pusta och upp i tölt igen på ovalen åt andra hållet. Nu hörde jag det: tjoffe, tjoffe. Eller black’n’decker som vissa vill ha det till. Så glad, så glad!

Det var Juppe med. Så glad så jag fick hoppa av. Han blev liksom bara mer och mer i gasen.

Inte tordes jag galoppera heller, jag tror det är för hårt på ovalen nu när det är fruset. Himla svårt att veta i vilket fall, jag vill alltid be någon annan om råd/åsikter innan jag vågar mig på galopp på ett vinterunderlag.

Fin kväll.

Ett fogligt djur myser loss med hösilage.

Gode gud, är det fettvalkar jag ser på halsen, strax före bogbladet? Hm. Vi ska göra som Juppe vill, bara grusvägarna blir trivsamt vårmjuka.

Markarbete med oförklarligt sur matte

Ibland är det inte lätt att vara Juppe. Jag bara kände hur nerverna kryllade när vi skulle göra markarbete på ridbanan.

Lite brådis var det eftersom det var lunchpaus i en kurs som hölls på gården.

Juppe var svårstartad. Det blev liksom ingen sprutt. Jag blev grinig. Juppe blev grinig. Tänk att det smittar det där.

Jag viftade mer och mer vildsint med spöet och skämdes och skällde om vartannat. Till slut blev det i alla fall halt och back och trav ur backen och en trav med spänst och bakben involverade. Phu.

Vi släppte ned axlarna både jag och Juppe och chillade i stallet. Det blev ju en skön dag trots allt.

Spännande med kurs tyckte grabbarna. Hela gänget följde aktiviteterna på ridbanan noga.

Juppe tröttnade direkt på mig och hängde hellre med polarna än med surmatten.

Vilket rövargäng! Underbart för hästar att få leva så här i flock.

Man har väl en storsint häst. Juppe sa hejdå i alla fall. Det skulle ju kunna dyka upp en godis då också.

En morot smaskade han faktiskt i sig i dag som belöning när han levererade på ridbanan. Och några godispellets. Man bryter ju inte en vana bara sådär. ^^

Fantastisk tölt – på lektion!

Vilken grej.

Åkte till stallet (surprise, det trodde ni aldrig). Plockade in Juppe, pysslade. Läste på anslagstavlan i stallet. Det är alltid lite kul att kika där för att se vilket tema Annica siktat in sig på för lektionerna under veckan.

Åhå. Bara två på sista lektionen. Wow. Två. Tänk om?

Sprang ut till ridbanan och hörde med Annica om jag fick rida ifatt en lektion på Juppe. Och det gick bra!

Tur att jag inte hann tänka längre på saken än så.

Det gick så fint. Speciellt när jag kom ihåg att andas. När jag vågade släppa iväg Juppe och kom ihåg att andas och kom ihåg att driva på i tölten så var det en jädrigt tjusig Juppe som ångade på.

En fläkt av Juppe som han var före skadan.

Tänk att vi töltade på en fyrkantig åtta. Och tänk att han till slut fick med sig alla tassar över en bom – då lade vi av – med flaggan i topp.

Vilken kväll.

Undrar om det var någon fe som strödde lite lyckoglitter rent allmänt över oval och ridbana ikväll. Fler kom in med saliga leenden och pratade om bästa töltstegen någonsin.

Stjärnklart.

Vi kommer att sussa gott.

Att öva på trick orkar vi alltid med

Det är ju ljuvligt att ljuset är kvar en lång bit in på eftermiddagen numera. Ett stillsamt tjohoooo.

Men ibland bara orkar jag inte ta en långpromenad. Även om vi borde.

I går kväll red jag Juppe barbacka, först på ridbanan och sedan på ovalen till fint sällskap av Mackan. Det går så himla bra. Han lyssnar min kompis även om han vill SPRINGA. Nu är vi lite mer vana vid att jag sitter på hans rygg.

I dag gick vi till ridbanan och övade på trick och på sluta. Gick finfint det med. Han är ett geni.

Bilderna tog mannenvännen vid ett tidigare tillfälle.

När bilderna togs övade vi på att bolla med mulen. Nu övade vi på att Juppe ska hålla en pryl i munnen och sedan ge den till mig – typ apport.

Gick jättebra. Juppe fattade inte riktigt varför han fick översvallande beröm när jag hann fånga prylen han hade i munnen med händerna innan den for i backen. Men jag tror polletten kommer att trilla ned inom kort.

Det roligaste av allt är att han vill. Kolla bara in den här tapirläppen. Den vill rulla en boll.

Gör man rätt får man godis. Det smäller högt i en Juppesnupps värld.

 

Det där med stallmys alltså

Himla snäll häst jag har. Han är van vid att torkas med babyservetter runt ögonen eftersom jag har svårt att stå ut med att det är geggigt runt vackra Juppeögon.

I dag blev det inget stallbesök, orkade helt enkelt inte. Det blev besök på jourmottagningen i Västerås istället, utan mycket annat resultat än att jag ska prova allergipillet Aerius.

Juppe är ju en lite misstänksam häst. Mig har han fått för sina synder. Plötsligt störtar jag fram med något i handen, ofta en borste. Det måste spanas in.

Ibland tror jag att han spelar lite teater min pålle. Att han spelar hispigare än han är.

Sanningen är att han njuter av pyssel och myspys i stallet.

I morgon ska det bli lugn människoyoga för mig. Älskar ett pass som går ut på att man tänjer ut sina muskler och håller en position i många minuter. Hoppas jag vaknar med ögon som går att öppna i morgon. Det är ju inte så himla kul att visa sig på jobbet som en snorögd mullvad heller.

Det där med bogen är svårt

Juppe var en mycket välvillig häst i kväll. Så duktig och trevlig.

Vi fick tassa i utkanten av en nybörjarlektion på ridbanan, när det passade härmade vi nybörjarna i deras aktiviteter. Skritta, stanna, svänga.

Fast innan lektionen drog igång hann Juppe och jag promenera lite raskt.

Och vi kunde öva på våra slutor i en ände av ridbanan när lektionen höll på i den andra. Juppe försöker verkligen peta ut rumpan, men det där med att böja sig till en banan är så svårt, så svårt.

Jag petar på bogen och Juppe böjer sig lydigt runt spöet – fast då tappar han ju rumpan.

Ha, ha, någon gång ska vi ha listat ut det där.

Juppe tyckte det var spännande med hästarna på ridbanan, föräldrar och barn. Han kikade intresserat på det hela.

Lite läbbigt var det att backa utan att ha full koll bakåt tyckte Juppe, men det tyckte inte jag. Han grejade det med.

Fluffgubbe. Nästan synd att han ska släppa alla fina hår snart.

Nöjd pålle.

Barbacka på Juppe

Juppe var på rimligt gott humör och jag med för den delen. Inte speciellt mycket spöken i stallhörnen. Det fick bli uppsuttet och barbacka.

Juppe blir grinig när jag ber honom ta i. Nåja.

Och jag blir konstigt nog inte rädd när han stretar emot och blir lite bångstyrig.

En halvtimmes jobb blev det uppsuttet och så lite lek och trick på det.

Juppe lät mig nådigt massera honom efteråt. Det är en muskel som ligger på tvärs när man sticker in handen vid bogbladet som är spänd på båda sidor. Det verkar vara lite skönt när jag trycker mot muskeln. Tror också det har varit kämpigt att det varit så halt och hårt underlag länge.

Luddskräcken omfattar inte allt ludd gudskelov

Mango är en cool katt, precis som kompisen Musse.

Lite ovanligt att Mango fick mysa med oss i stallet, det brukar vara stallchefen Musses revir. Ridbanan däremot är Mangos.

Ett har katterna gemensamt. Noll respekt för hårda hovar. Detta är kissar med nerver av järn.

Tur ändå att Juppe älskar katter. Han klappar snällt Musse med överläppen när jag har katten i famnen. Lite vänskapligt sådär. Tur att han har någorlunda koll på hovarna också.

Levande ludd går alltså jättebra om man heter Juppesnupp. Det gäller både katter, hundar, kor och eventuellt får. Det är länge sedan vi hälsade på får. Skrikiga luddiga småbarn går också bra.

Skönt det.

Så på ett sätt är han faktiskt jättecool min kompis.

Ljuvlig kväll. I morgon blir det aw för mig. Juppe får roa sig med killarna i hagen. Tror han är rätt bra på det. Det fattas hårtussar lite här och var på hans röda kropp.

En nästan spökfri kväll

I kväll var Juppe nästan som vanligt. Lite spökigt på gårdsplanen bara, men ytterst lite.

Vi joggade på ovalen, han blev så entusiastisk att jag blev lite orolig och blev noga med att det skulle vara just skritt. Tror det är skönt att sträcka ut på tryggt underlag när det är isigt och trippigt i hagen.

Sedär.

Det tog en vecka innan kompisen landade. Det är nog ungefär som det brukar vara.

Och inte vill jag ha någon annan typ av häst heller. Don efter person . . .

Stallchefen Musse peptalkade oss lite. Det uppskattade både Juppe och jag.