Vem behöver vindflöjlar när hästen har hovskägg?

Vilken fantastisk dag! Så nöjd och glad och leeeeeeedig.

Jag och Juppe funderade på att ta långa rundan men nöjde oss med dryga timmen över Gullans glänta. Jädrar vad det blåste.

Det blåste så mycket att jag inte ens visste om jag ville in i skogen. Inte så sugen på att få en gren i skallen.

Men jo, vi gick. Juppe var inte överlycklig första delen av promenaden (tänk att jag visste det på förhand), men halvvägs tinade han upp. Vi småvisslade och vände mularna mot vinden.

Tårarna rann på oss båda.

Juppe fick bara äta gräs där han tycker livet är som läbbigast. Vid jakttornet där det smattrade av takplåten över tornet och av lite plast.

Här är den – Gullans glänta. En superhärlig uppvuxen liten glänta. Jag och Juppe passade på att träna på volter och böjning av våra kroppar, jag gick baklänges runt stammarna och Juppe följde efter.

Sista raksträckan mot stallet passade vi på att göra slutor i båda varven. Ha!

Juppe ser ut som en krigarhäst med stolt hållning och jag behöver inget spö för att han ska förstå att rumpan ska ut. Eller – går det till och med lättare utan spö?

En så superduktig häst får förstås äta massor med färskt gräs.

Godis?

Nu är jag så sugen på att ta straightnesslektion igen så att vi får visa upp våra slutor. Och så vill jag ha mer inspiration för vårt markarbete. Jag tror det är viktigare än någonsin att vi fortsätter med markarbete nu och inte blir överivriga. Jag tror inte det är bra om jag rider Juppe för mycket.

Vad hände med att springa supersuperfort, sa Juppe.

Vi hinner sa jag.

Sisten ned till grabbarna? sa Juppe.

Äh, sa jag. Fusk. Du har ju fyra ben och jag har bara två.

Lite snöflingor, lite löshoppning

Planen var en långpromenad. Det blev ändrade planer. Det började blåsa och virvla snöflingor och så tröt orken. Och söta föl fanns det att kika på också i stallet, bara titta inte klappa.

Söta fölisar kan ju förstås lätt bli smittade av allt möjligt, de är som förskoleungar på äventyr. Har inte tänkt så förut. De har ju inte sett så mycket av världen och mött så många människor och andra hästar.

Juppe var på min linje.

Fast jag känner att vi egentligen behöver äventyr och lite strapatser för att rensa våra huvuden. Ridbanan blir trälig i längden.

Men i dag stod det två hinder där minsann, jag släpade fram fyra bommar och sedan var vi på g.

Juppe var lite trög i starten men knogade på som han alltid gör. Jag tror inte att han tyckte att det var speciellt roligt att hoppa, han gjorde det mest för att vara duktig och snäll.

Vi blev flåsiga båda två.

Bra jacka det där, sa Juppe. Skönt att veta var jag har dig.

Juppe är gosig och vill gärna klia och klappa på mig i hagen.

Fölisarna som flyttat hemifrån tittade storögt på oss. Jag var jätteläbbig, ändå var det noga att stå längst fram så man kunde titta på det läbbiga riktigt bra.

Sedan var det skönt att snutta lite på skruvarna i gallret.

Jag tror att Juppe skulle bli en bra fritidsfarbror. Han bryr sig inte om små kryp nämnvärt, jag tror inte han skulle jaga eller vara dum mot dom.

Ska vi inte ta en utan blixt, undrade Juppe. Så det gjorde vi.

Nä, blixt var bättre.

Dubbdäcken av på framvagnen

Jag och Juppe tävlar i att vara mest mosig. Bloggandet går trögt men jag är i stallet nästan varje dag.

Fick dåligt samvete när Juppe faktiskt fick tölta en hel del på vägen mot Hallbo i förrgår. Tillbaks i stallet var han sjöblöt av svett.

I går blev det markarbete med snabelutrustning på. Min genialiske häst gjorde fina slutor i båda varven en hel långsida var på ovalen. Fantastiskt!

Varje dag försvinner några bollar av hamsterstorlek av vinterpälsen. Skönt det.

Första bästa lediga och soliga dag ska jag tvätta Juppes svans. Längtar. Bort med lera, bort med gegga.

I går lyckades jag få av brodden på Juppes framvagn också. Gött. Då är det bara baktassarna kvar.

Men spränga en sten bakom rumpan är okej

Gluäk. Ofattbart trött efter bara två kvällars jobb. Kvällar är inte min starkaste gren. Är en morgonpigg tant så är en. Å andra sidan hinner jag ju till stallet före jobbet.

Igår jobbade vi från backen lite lagom. Juppe är pälsfällningstrött och jag med. Och jag vill absolut inte rida mer än varannan dag. Nu ska vi ta det piano så att vi inte får några bakslag.

Vi börjar riktigt få grepp om slutorna – tror jag. Måste boka lektion och få det bekräftat.

I dag fick vi sällis av Hulda o Co på promenadvägen bakom stallet. Bra med sällis när Juppe tycker det är lite läskigt att jag sitter på hans rygg istället för att gå framför och äta upp troll.

Lite svajigt känns det i tölten, men jag tänker att vi måste våga lite också. Annars vet vi inte var gränserna går för vad Juppe kan och inte kan.

Lite bekväm har han blivit min häst. Sitta där på ryggen och ställa krav och ha mig. Å andra sidan, när solen skiner och alla våra nerver är under kontroll har vi himla roligt och då vill Juppe att det ska gå fort framåt.

Inte mig emot. Men gråmulna, blåsiga dagar ska vi sträva på. Bygga muskler, träffa troll, bli kompisar även när jag sitter på ryggen. Fina grejer.

Just det. Spränga sten var det. I går sprängde en bonde en stor sten som låg på en åker. Boooooommmm, sa det dovt när vi stod ute och pysslade i ordning oss. Inga stora saker sa Juppe och fortsatte äta.

Kvalmigt vårväder för hårfager islandshäst

Tog med bollen ut till ridbanan för att jag tänkte att min ståtliga häst ville lira lite.

Jag kickade bollen och den fooooooor ivääääääg.

Juppe tittade nollställt på bollen.

Han gick snällt några varv, gjorde riktigt fina försök till slutor.

Men näej. Juppe var inte på humör.

Det är okej tänkte jag då. Man måste inte vara på humör jämt. Vi går ut i hagen och bara chillar lite.

Det är så varmt, pustade Juppe.

Vänta, jag glömde vad jag skulle gnälla på.

Du, är det inte hemskt varmt och kvavt. Kvalmigt rentav?

Ge mig lite vind! sa Juppe.

Det blåser ju halv orkan, sa jag.

På Island är det här bara som en liten fis, sa Juppe.

(Hur nu en häst som är född i Sverige kan veta det. Okej, okej, mamma är islandsfödd, men ändå).

Jag KVÄVS. Eller börjar yra. Jag känner mig yr! sa Juppe.

Har jag benen upp? Eller jag menar öronen såklart. Öronen uppåt?

Titta, jag har frossbrytningar!

Okej. Vi irrar in i skogen. Bra idé, sa Juppe.

Jag orkar inte. Varje steg tar emot.

Du tycker inte att du överdriver lite Juppe? Bara lite?

Det är väl ändå svalt på natten? Och så borstar ju jag så jag får aparmar varje dag. Det lossar ju ändå massor av hårstrån.

En Juppe överdriver aldrig. Du har det bra du, som är slät och skär och kan ta på dig kläder.

Kompisarna ser ju rätt pigga ut i alla fall, sa jag till Juppe. De tycker visst det är spännande med mattebesök i hagen.

Stick, sa Juppe. Jag har värmeslag och det smittar.

Nu går vi.

Du vad var det du hade med istället för mina underbara lakritsgodisar?

Havreknäcke heter det. Det äter jag till frukost varje dag.

Du. Gör inte om det.

Älskade hästar får lakritsgodisar. Andra får havreknäcke.

Capisce?

Var får du allt ifrån, sa jag. Hur kan en häst som står i en hage härma maffiaboss-italienska?

Där fick du något att fundera på hela vägen till hästbutiken, sa Juppe.

 

Juppe skulle behöva springa milen

Det här ser ju fridfullt ut. Det var det också.

Skönt och fridfullt trots blåst.

Jag är slut i rutan så jag tänkte att Juppe skulle få sadel på. Men äh, det fick bli träns och barbacka istället. Tänk vad självklart det är att hoppa upp barbacka nu.

Juppe är allt bra trind och bra påpälsad är han också. Superbekväm att rida barbacka på faktiskt.

Ångrade mig bara lite när jag märkte hur pigg Juppe är. Det är ju himla kul, men spontana galoppfattningar när man sitter barbacka är sådär. Glada grymtningar fick han också ur sig (så lät Mackan i går också, undrar om det är vårgrymtningar).

Skritt, skritt, skritt och ut på frusna gräset i mitten av ovalen för att få till stora fina perfekta volter. Halt på mitten innan byte av varv. Mycket kontrollerbart och prydligt.

Tölt på ovalen. Bort gick riktigt fint, mot stallet grymtades det en hel del och kastades med fina huvudet. Nu tror jag inte att Juppe är på väg att bli förlamad längre utan misstänker helt enkelt olydnad. Brist på hyfs.

Ett helt varv körde vi i tölt. Det är rekord för oss på himla lång tid.

Juppe var glad och tuffade på, men jag tyckte inte riktigt att jag hörde det där tjoffe-tjoffe som det ska vara.

In på gräset igen. Volter och till slut tölt i serpentiner i gräset. Juppe blev eld och lågor, det var tydligen skitkul!

Skritta och pusta och upp i tölt igen på ovalen åt andra hållet. Nu hörde jag det: tjoffe, tjoffe. Eller black’n’decker som vissa vill ha det till. Så glad, så glad!

Det var Juppe med. Så glad så jag fick hoppa av. Han blev liksom bara mer och mer i gasen.

Inte tordes jag galoppera heller, jag tror det är för hårt på ovalen nu när det är fruset. Himla svårt att veta i vilket fall, jag vill alltid be någon annan om råd/åsikter innan jag vågar mig på galopp på ett vinterunderlag.

Fin kväll.

Ett fogligt djur myser loss med hösilage.

Gode gud, är det fettvalkar jag ser på halsen, strax före bogbladet? Hm. Vi ska göra som Juppe vill, bara grusvägarna blir trivsamt vårmjuka.

Markarbete med oförklarligt sur matte

Ibland är det inte lätt att vara Juppe. Jag bara kände hur nerverna kryllade när vi skulle göra markarbete på ridbanan.

Lite brådis var det eftersom det var lunchpaus i en kurs som hölls på gården.

Juppe var svårstartad. Det blev liksom ingen sprutt. Jag blev grinig. Juppe blev grinig. Tänk att det smittar det där.

Jag viftade mer och mer vildsint med spöet och skämdes och skällde om vartannat. Till slut blev det i alla fall halt och back och trav ur backen och en trav med spänst och bakben involverade. Phu.

Vi släppte ned axlarna både jag och Juppe och chillade i stallet. Det blev ju en skön dag trots allt.

Spännande med kurs tyckte grabbarna. Hela gänget följde aktiviteterna på ridbanan noga.

Juppe tröttnade direkt på mig och hängde hellre med polarna än med surmatten.

Vilket rövargäng! Underbart för hästar att få leva så här i flock.

Man har väl en storsint häst. Juppe sa hejdå i alla fall. Det skulle ju kunna dyka upp en godis då också.

En morot smaskade han faktiskt i sig i dag som belöning när han levererade på ridbanan. Och några godispellets. Man bryter ju inte en vana bara sådär. ^^

Fantastisk tölt – på lektion!

Vilken grej.

Åkte till stallet (surprise, det trodde ni aldrig). Plockade in Juppe, pysslade. Läste på anslagstavlan i stallet. Det är alltid lite kul att kika där för att se vilket tema Annica siktat in sig på för lektionerna under veckan.

Åhå. Bara två på sista lektionen. Wow. Två. Tänk om?

Sprang ut till ridbanan och hörde med Annica om jag fick rida ifatt en lektion på Juppe. Och det gick bra!

Tur att jag inte hann tänka längre på saken än så.

Det gick så fint. Speciellt när jag kom ihåg att andas. När jag vågade släppa iväg Juppe och kom ihåg att andas och kom ihåg att driva på i tölten så var det en jädrigt tjusig Juppe som ångade på.

En fläkt av Juppe som han var före skadan.

Tänk att vi töltade på en fyrkantig åtta. Och tänk att han till slut fick med sig alla tassar över en bom – då lade vi av – med flaggan i topp.

Vilken kväll.

Undrar om det var någon fe som strödde lite lyckoglitter rent allmänt över oval och ridbana ikväll. Fler kom in med saliga leenden och pratade om bästa töltstegen någonsin.

Stjärnklart.

Vi kommer att sussa gott.

Att öva på trick orkar vi alltid med

Det är ju ljuvligt att ljuset är kvar en lång bit in på eftermiddagen numera. Ett stillsamt tjohoooo.

Men ibland bara orkar jag inte ta en långpromenad. Även om vi borde.

I går kväll red jag Juppe barbacka, först på ridbanan och sedan på ovalen till fint sällskap av Mackan. Det går så himla bra. Han lyssnar min kompis även om han vill SPRINGA. Nu är vi lite mer vana vid att jag sitter på hans rygg.

I dag gick vi till ridbanan och övade på trick och på sluta. Gick finfint det med. Han är ett geni.

Bilderna tog mannenvännen vid ett tidigare tillfälle.

När bilderna togs övade vi på att bolla med mulen. Nu övade vi på att Juppe ska hålla en pryl i munnen och sedan ge den till mig – typ apport.

Gick jättebra. Juppe fattade inte riktigt varför han fick översvallande beröm när jag hann fånga prylen han hade i munnen med händerna innan den for i backen. Men jag tror polletten kommer att trilla ned inom kort.

Det roligaste av allt är att han vill. Kolla bara in den här tapirläppen. Den vill rulla en boll.

Gör man rätt får man godis. Det smäller högt i en Juppesnupps värld.