Vågade löshoppa Juppe

Titta vilken underbar skitgris jag hämtade ur hagen i dag.

Jag längtar som besatt efter snö, Juppe verkar trivas i alla väder.

I dag stämde ett bäjebygäng träff i stallet för att bygga löshoppningsbana. Perfekt nu när det fortfarande är mjukt (buhu) i backen.

Vi löshoppade i grupper efter hagtillhörighet. Barbie traskade efter matte ett provvarv och tog det hela med ro.

Embla fullständigt älskar att löshoppa. Det var kul att kika på den bruden när det gick i 180 till slut. Full koll.

Det märks att alla pållar njuter av det här. Knepet är väl bara att de inte ska springa för fort och göra illa sig.

Tjohooo! sa Barbie. Det märks också att det är svårt att hålla koll på kroppen. Inte undra på det. En så lång kropp och ben i alla hörn.

Tant Vajna hade också roligt även om hon inte satte upp farten som kompisarna.

Varken jag eller kameran var i högform tror jag. Vi hann inte med.

Men vad gör det? Trevligt och mysigt var det med hela stora gänget.

Efter ett par varv satt tekniken fint. Upp med tassarna och snyggt påskjut.

Vem kan tro att Embla ska bli mamma till sommaren.

Och från 180 till lugn och ro och pusta ut.

Barbie begrundade dagens insats och kom fram till att det nog räckte för henne också.

Ess och Baldur njöt några varv de med.

Sedan var det Baldur och Juppes tur. Bog vid bog körde de loss. Det är länge sedan jag har sett Juppe galoppera på ridbanan. 🙂

Stilpoäng? Nja. Men fantastiskt att de lyckas få plats båda två.

Gulp. Nästa gång ska jag komma ihåg att sätta boots på Juppe. Jag hade tanken innan Juppe fick syn på en stickad tröja i stallet och fick stroke.

Ska förresten komma ihåg både boots och stickad tröja. Måste nog öva lite på stickade tröjor.

Bra gympa är det i alla fall. Juppe var ambitiös när det gäller att dra upp tassarna.

Phu. Alla ben över.

Sagolikt vacker är han i alla fall min kompis. Bra flåsig var han efter insatsen.

Men ibland inte helt graciös. Boots som sagt.

Två som njöt i hagen var Frami och Mackan som precis varit ute på tur.

Sötnötar med ny halm.

Kul för alla med löshoppning

dsc_0018

Yay, vi blev ett stort gäng somdök upp till löshoppning av pållar på förmiddagen i stallet. Lägg märke till vacker rödhårig häst på bilden som tror att han inte ska få vara med.

Barbies matte och jag trodde lite slokörat att det bara skulle bli vi två, och kanske någon mer. Icke!

När man löshoppar är det kul för hästen att ha en kompis med. Vi teamade helt enkelt ihop oss efter hagtillhörighet. Två hästar att hantera samtidigt är rätt lagom.

Vi byggde två hinder med ungefär sju meters mellanrum. Flera av hästarna är nya på löshoppning, då är det definitivt roligare att hindren är låga och fullt görliga att ta sig an. Det fick bli en sockerbit som hinderstöd.

Längs långsidan med hindren gjorde vi en ”landningsbana” av hinderstöd och plastband.

På andra långsidan ställde vi upp ett kryss, också det med ett kortare infångningsrep av plast.

dsc_0020Fladdrande plastband! Vad ska det vara bra för, undrade Fengur.

dsc_0021Å, är jag med på bild? Ehe, det här är inga problem för en modig häst.

Ett par uppvärmningsvarv i skritt i tryggt sällskap med matte är inte så dumt. Banan är mycket att ta in en blåsig dag.

dsc_0022Vinka är en tuff tjej, men till och med hon blev lite fundersam första gången hon löshoppade. Nu var det dags för löshoppning två.

dsc_0026Yes, där här kan jag, sa Vinka kaxigt.

dsc_0028Nu kör vi!

dsc_0029Jihaaaa!

Nu när Vinka tyckte att hon hade koll på läget bockade och studsade hon av glädje. 🙂 Så kul att se.

dsc_0030Jag tror också att hästarna njuter av att få uppmärksamhet av en hel flock människor.

När hindren togs hördes en hel kör av duuuuuukkktiggg.

dsc_0032Tjohoooo!

Hellre kort och kul än långt och träligt. Vinka tyckte det var så kul att hon till slut fick lugna ned sig med att beta lite. Då blev det Fengurs tur. Han hade storögt tittat på från banans mitt.

dsc_0037Lite till! vrålade Vinka.

dsc_0040Bara lite till! Har precis fått upp farten!

dsc_0044Wow, sa publiken i valackflocken.

dsc_0048Fengur gjorde det jättebra. Superduktig.

dsc_0052Alla dessa ben och alla dessa pinnar! Det syns att hoppning är en utmaning för hästarna både när det gäller avståndsbedömning och manövrering av kroppen.

dsc_0053Alla hästar som var med tyckte det var kul.

Trots att det var ett helt gäng hästar som testade på banan gick det ändå fort. Det är ingen idé att nöta varv efter var på banan. Det ska vara kul och inget som avskräcker.

Höga hinder kan man nog testa när hästarna fått in hopptekniken bättre.

dsc_0062Barbie tog i för kung och fosterland. Himla fin fotoposition jag hade, eller hur?

Bah, bara plastband och staket överallt. Ville att Juppe skulle få beta lite för att kolla in läget. Blåst betyder dallriga nerver, jag vet det.

dsc_0069Nog syns det att det är skönt att ha en hästkompis med? Och visst ser man att det är skönt att vara fler människor som kan styra upp det hela med lagom drivning och uppmuntringspinnar.

dsc_0072Jag och älsklingsfisen Juppe gick banan några gånger, jag såg att han tyckte det var tråkigt. Han vill flyga fram.

Min kompis är så artig, så artig. Han höll sig bredvid mig. Jag travade för att det skulle bli lite kul för Juppe med.

Ett travsteg blev sådär riktigt illa, Juppe slängde till med huvudet för att kompensera. Det är hemskt att bli påmind om att min kompis är trasig.

Det gick bra över hindren, vi tog det i Juppes takt. Ville han gå så gick vi. Väl tillbaks i hagen drog han iväg i en galopp och vrålade till polarna att JAG har löshoppat! Det var ljuvligt att se.

När Mackan hoppade hade jag för fullt upp för att hinna fotografera själv. Tur att man har kompisar som gör det istället. Baldurs matte Michaela fotade:

14915140_10155021002476029_1068458382407012871_nMackan är så himla duktig på att hoppa! Frambenen är prydliga för det mesta och han tycker det är kul, det syns på hela lilla hästen.

Michaela fick en film på när Mackan bet Baldur i sidan strax före det här hindret. Han vill tydligen vara först också . . .

Så kul förmiddag! På 1,5 timme hade många hästar fått en upplevelse och lite motion och allt var framplockat och undanstädat inom den tiden.

Löshoppar tycker jag att man gör för att det är kul för alla och för att det är lösgörande och nyttigt för hästarnas ryggar.

Här kan du läsa mer om löshoppning. Gjört!

En fantastisk hopp-macka

Mackan var helt fantastisk i kväll. Han som haft problem med bommar och fyra ben hoppade med mig på ryggen runt en hel bana.

Helt fantastiskt.

Kvällen började med att jag fick bläddra igenom alla svartbruna hästar. Och göra om det igen, för där fanns ingen Mackan.

DSC_0034En väldigt stilig omacka. Uppspärrade näsborrar och stadig blick på mig som höll på.

Herregud, hur ska det bli i vinter. Alla hästar i hagen ser ju ut ungefär så här:

DSC_0035

Eller så här:

DSC_0040

Och inte fick jag någon hjälp av gänget heller.

De hade fullt upp med att titta på lektionen, spännande värre med uppvärmning i hagen bredvid.

DSC_0037

Vid andra genombläddringen fanns Mackans huvud där. Måste färga hans öron rosa.

Den lilla hästen var så modig och rolig i kväll. Inte en tvekan när vi travade mot krysshinder, ett högt cavalettihinde som låg rakt tog vi i skritt första gången. Andra gången satte vi det i trav.

Så kul!

Vill löshoppa hela grabbflocken efter det här. Nyttigt att känna sin egen balans också, det räckte med att räcka upp en hand för att mina skänklar skulle flytta på sig. Små viktiga upptäkter.

Och mitt i alltihop glömde jag ta bild av Mackan.

Hela havet stormar – till häst!

I går kväll var jag för trött för att blogga. Det var fullt ös på lektionen. :-))))))

Vi har fått ett dressyrprogram att plugga in, men det kommer jag knappt ihåg. Roligast var nämligen att leka hela havet stormar till häst. He, he.

Ett gäng tanter och pållar på liten volt runt ridfröken som stod och klappade i händerna. När hon slutade skulle vi snabbt som attan ta oss till en sockerbit och se till att börja rida volt runt den.

Ja, och så togs sockerbit efter sockerbit bort.

Vilka vann?

Har påven en rolig mössa?

Jag och Juppe förstås!

Vi får nästan skämmas. Det är faktiskt otroligt kul att tävla. Jag har till min fasa upptäckt att jag inte har ett dugg av ”det är ju bara på lek” i mig. Och Juppe känner av det hela, jag hann bara nudda med skänklarna innan han gjorde en flygande start i galopp för att nå sockerbiten. Då greppar han galoppfattning minsann. Det är min gosse det.

Dressyrprogrammet ska bli skitkul att plugga in det med. Och nyttigt!

Och så kommer vi då till kvällens övningar. Longering. Herregud.

Jag är världens mest otydliga longör. Juppe testar skänkelvikningar, att backa, att skänkelvika i tölt och trav. Snabb trav? Back i 180?

Kort sagt, det är en jävla kamp för att bli försådd och få till en alldeles normal trav på en volt. Eller på fyrkantsspåret för den delen.

Plockade fram hinder för att liva upp oss. Gulp. Tror jag ska fixa en date med Baldur och Co, han löshoppar villigt och glatt tydligen. Tror Juppe kan behöva lite draghjälp. :-)))))
Jag med.

Vi har hoppat!

Judit-Karin och Saga hade hoppat när jag kom till stallet, Judit-Karin frågade om jag ville ta över hindret.

Jo, det ville jag!

Tjohooo, nu jädrar. Jihaaaaa! Ut och hämta den nyhalmade lergrisen.

– Om du frågar mig så kan vi göra om det där, sa Juppe, fortfarande med klotrunda upphetsade ögon.

– You bet, sa jag och stirrade lika storögd och upphetsad tillbaks.

Vi var noga med uppvärmningen. Jag hade också släpat fram cavalettibommar, eftersom en låg på hindret så fick det duga med två att trava över. Tänkte att det är bra att börja jobba med att dra upp tassarna innan vi tog hindret.

Innan jag satt upp tänkte jag, vad händer om han tvärnitar? Då ligger jag i gruset. Det kanske inte är så bra att göra det här själv på ridbanan?

På väg mot hindret i galopp så tänkte jag inte så utan: jihaaaaaaaa! Och jag såg att det tänkte Juppe också. Inte skuggan av tvekan där inte. Jag tog tag i manen för säkerhets skull och stod i fältsits.

Juppe gjorde sin special, en tvärnit efter hindret för att fråga: godis? Klart han fick. Sedan försökte jag stå emot det, det kanske är bra om han fortsätter galoppera efter hindret också . . .

Vi svischade över åt båda hållen. Juppe blev liksom lite ivrig. 🙂

Jag sansade mig och avbröt hoppfesten efter några gånger åt båda hållen, allt gick ju så bra, så det är bäst att avbryta när det är som roligast. Dessutom är det väl rätt kämpigt för bakbenen.

HA, HA, HAAAAAAAAA! Jättekul! Mer!

Och – efter hindren tuffade vi på lite i trav och sedan i tölt. Och vilken tölt. Haaaa, haaaaa (igen).

 Gosse i äldre tonåren. Väldigt nyfiken, men det skulle han aldrig erkänna.

Nyhalmat hästparadis.

Vad kul, sa jag till Safir. Du har ju alldeles raka mungipor, inte alls sådär sötsura som Juppe.

Suck, sa Safir. 
Du har en himla speciell färg. Jättefin. Gräddig. Jaha? sa Safir.

Låååånga ljusa ögonfransar.

Hoppsan. Du blev ju nästan blå i vinterljuset, när jag fotograferar utan blixt.
Bättre?

Vill du ha halm? undrade Juppe.

Punkigt.

På väg mot tonåren. Näbbmule. 

Jag då? sa Baldur. Kolla in min ögonfärg. . .

Ehem, host. Det gör mig inget alls att stå och hålla andan lite, men jag tänkte att min fina färg kanske syns bättre så här från sidan?
Usch ja, jag är barnslig. Men det är så fruktansvärt kul att få umgås med djur, att bara få iaktta på nära håll. Balsam för själen.