Hjärtat och hjärnan hänger inte med

Jag tror att jag borde vara lite glad över att veterinären faktiskt hittat exakt position för att släcka Juppes hälta.

Men där är jag inte än. Slut i rutan. Mör som en kaka.

Dåligt samvete har jag också för att jag varit en idiot som ridit Juppe. Visserligen försiktigt, men ändå.

Men att umgås med Juppe är kul, som alltid. Ett stycke päls som Juppe inte tycker är läskig är Musse. Tror Juppe vill ha en egen katt i julklapp.

Musse: Titta. Sitter jag på min tassvärmare så har jag perfekt utsikt bakåt. 

Och framåt. Jag kan bara häpp – hoppa fram när något behöver få en tillrättavisande tass på sig.
Juppe och jag knallade några varv runt ovalen och pratade lite. Han fattar inte alls varför vi inte ska springa lite.
Det är nog bäst att vi knallar på våra sedvanliga promenader, för Juppe var mycket entusiastisk. Och inte verkar han ha ont heller när vi bara går.

Nu: 45 minuters daglig promenad!

När veterinären Chris Johnston frågade mig om Juppe är bättre så sa jag som det var. Att jag inte vågar longera honom. Jag bryter ihop när jag ser honom halta, det ser så hjärtskärande ut när han snällt gör som jag ber och han gör sitt bästa. Och haltar. Man ser att det gör ont.

Men du vet ju att han är halt? sa Chris.

Japp, sa jag. Men jag vill inte se. När vi är här får vi ju reda på det.

Jag longerar själv, sa Chris och tog min pålle med sig.

? sa Juppe.

Mycket bättre!
Inte helt bra, men mycket bättre, han Chris säga innan det var dags för nästa häst. 

Ack ja. Efter det beskedet så kändes det ju som att vad som helst skulle få hända.
Men det är jobbigt att ha en sjuk häst, jag är mör.

Det är Juppe också på sitt sätt och vis. Eller luttrad snarare. Det visade sig att Juppe skulle få en spruta med hyaluronsyra, tuppkam, i slemsäcken i bogen.

När Juppe opererades var det ju full fart på kliniken med akuta buköppningar och sisådär. Snacket med kirurgen blev kort och på telefon.

Då fattade inte jag att leden spolas igenom när man kikar med kamera, det krävs tydligen för att man ska kunna gå in med kameran. Antar att vätskan vidgar det hela så att det blir mer plats. Och av genomspolningen så kan hästarna också bli bättre.

Inte sjutton ville Juppe gå in i rummet där han fått massor av sprutor.
Här krävdes godis och övertalning.

 När veterinären föreslog en lugnande spruta tyckte jag att det lät bra.

 Juppe visste vad som komma skulle.

Lugnande först. Tydligen en rejäl dos, han blev riktigt groggy.

Upp med huvudet lite så det blir lättare att sticka.

Och så in med nålen.

Typen av hyaluronsyra (tuppkam) som Juppe fick är oerhört trögflytande.
Det tar lång tid att få in en hel spruta av den geléartade vätskan.
Så här tycker socialstyrelsen om effekten av hyaluronsyra på människa vid artros i knä och höft.
Men det är rätt vanligt att hästar får det. Jag tycker det låter skönt att smörja upp leden, men det är inget som försäkringsbolaget ersätter.
Här hittar du en studie av hyaluronsyra och effekt på häst.
Nu ska vi tillbaks om tre veckor. Och fram till dess får vi gå 45 minuter varje dag!
Hurra! Hur långt kommer vi inte då.

Juppe gjorde en rejäl fyllekörning till låneboxen.
Han vinglade. 🙂 

Och inte ville den förvirrade hästen gå på släpet heller. Tur att hästmänniskor är vänliga, grannen på parkeringen erbjöd sig att hjälpa till. Då gick det galant med lite putt i baken.

Svimfärdig

Nu är vi trötta på det här båda två. Sjukhage stor som en reception på hästkliniken Mälaren (och väääääldans ont om mat enligt Juppe).

Känner hur färgen försvinner från kinderna bara jag tänker på ordet hästklinik. I morrn är det dags. Igen.

”Vi har gjort fel”

Halleluja!

Du tittar nu på en försäkrad häst! Till skillnad från när jag skrev det här.

Usch vilket nervskrynklande elände det har varit. Och alldeles frånsett att jag är en idiot så har det ju ordnat upp sig på bästa möjliga sätt.

Korta varianten: Juppes försäkring kickade aldrig igång när jag köpte honom. Agria ska ha skickat två brev för att påminna mig om att skicka in veterinärintyg. Brev jag aldrig sett.

Varför är jag idiot? Jag borde ha sett att Agria inte började dra pengar från mitt konto, och jag borde ha efterlyst ett försäkringsbrev.

Efter att ha ringt kundcenter på Agria och blivit bemött på ett sällsynt snorkigt sätt ringde jag Agrias sverigechef för hästförsäkringar.

Trevlighet 1: hans mobilnummer står på Agrias hemsida. Ett litet wow i sig.

Trevlighet 2: karln lyssnade. Han lyssnade på allvar. Jag fick skicka alla handlingar kring Juppe direkt till honom. Han fixade en handläggare åt mig, och det tog ett par dagar för denna också trevliga handläggare att kontakta mig.

Trevlighet 3: handläggaren kunde lägga de magiska orden i sin mun – vi har gjort fel. Det är stort.

Summa sumarum: Jag har Juppe försäkrad från när jag köpte honom. Första veterinärbesiktningen gäller. Jag behöver inte lägga pengar på att göra en ny besiktning.

Agria får inte ta ut premier för hur långt som helst tillbaks. Jag betalar Juppes försäkring från 1 januari och framåt.

Det blir en peng, men vad gör det när guldklimpen har sin försäkring. Jag är så nöjd, så nöjd.

Försäkringen kickar in lite grand tror jag vid Juppes hälta. Självrisken är ganska hög, men några tusingar bör Agria betala för veterinärvård. Boxkostnader och sånt står jag för tydligen. Gör inget. Juppe är försäkrad.

Varför det är så viktigt för mig? Jag har högsta veterinärkostnadsförsäkringen, det känns tryggt om Juppe till exempel skulle behöva opereras någon gång. Då behöver jag inte fatta otäcka beslut baserade på ekonomi.

Vi firade med att byta ovalen mot ridbanan, där Annica ställt fram lite koner och annat att spankulera runt. Lite omväxling för en sjukling.

Och här är en kille som inte bryr sig alls. Juppe har lite utsikt mot honom från sin box:

Juppe är oförsäkrad!

Detta mina vänner är en f d oförsäkrad häst.

? Tänker ni.

Det gjorde jag också när jag ringde till Agria och skulle anmäla skada på Juppe.

What, tänker ni.

Det gjorde jag också. Men, men. Juppes behandling hittills och hälteutredning har gått på drygt 4 papp. Försäkringspremien för ett år är ungefär 5 000 eller lite mer. Så jag går inte back. Det är ingen katastrof, det är bara snöpligt.

Förutom att jag skäms och känner mig dum så tycker jag nog att Agria ska fundera ett varv på hur de sköter sina kundkontakter.

Samma dag som jag köpte Juppe, i dag faktiskt exakt två år sedan, tecknade jag försäkring hos Agria. Jag hade mejlkontakt med försäkringsförmedlaren och kom till och med överens om hur autogirot skulle skötas. Hem kom också en bekräftelse på vad jag kommit överens med försäkringsförmedlaren om. Inget försäkringsbrev, nota bene.

Jag vet att jag borde ha förstått skillnaden.

I ett år ska Agria ha låtit min försäkringsansökan ligga och vänta på att jag skulle ha skickat in ett veterinärintyg.

Under ett års tid har de alltså inte fått tag på mig. En kund som dessutom har två katter försäkrade i samma bolag.

Självklart gjorde jag en veterinärundersökning på Juppe. Det gjordes samma dag som jag köpte honom. Han var frisk som en nötkärna.

Tydligen ska Agria ha skickat två brev med påminnelser om att skicka in veterinärintyget. Jag tänker inte ens ge mig in i någon spekulation om det. Jag är inte typen som skulle ha struntat i det. Intyget har jag ju.

Nu ordnar det sig i alla fall. I morgon gör veterinären ett återbesök för att kolla hältan, då ska jag be henne göra veterinärundersökning också. Den ska då mejlas in bums till handläggaren på Agria. Ingen post, inga krångligheter.

Ansökte också om en guldvariant där hältutredningar och konvalecens ingår, det är jag inte säker på att det går igenom. Det är inte livsviktigt.

Suck.

Skit samma. Inga pengar i sjön. Och jag är nöjd med att Juppe är försäkrad för större saker än en liten skithälta. Tänk om han fått ett fånganfall eller något under de här två åren. Hjälp. Törs inte tänka tanken.

Jag är så glad att han är ung, stark och vacker. Själv avgår jag. Men kommer igen i morrn.