Inga problem att cykla med världens bästa häst

IMG_1039

IMG_1041

Mannenvännen har servat min gammelcykel. Bytt kedja, bytt däck, fipplat med växlarna så att cykeln är mer lättväxlad än när den var ny (för väldigt länge sedan).

I dag fick cykeln åka med till sommarhagen.

Jag var lite nervös faktiskt. Juppe är ju världens bästa Juppe, men ibland blir han rädd för de mest mystiska saker. Och blir han rädd så blir han på tvärs med hela världen.

Men Juppe såg godmodigt på cykeln och hälsade på den genom att dutta med mulen på den. Mulduttar brukar ge godis har Juppe lärt sig.

Juppe var så jädra bra! Han höll stenkoll på mig och cykeln och förstod direkt att nu kan vi få springa här.

Jag vågade inte låta honom springa särskilt långa sträckor, det är dumt om han blir trött och tar något felsteg och gör sig ännu mer illa.

Kompisen växlade mellan tölt och fantastisk trav. Varje gång jag saktade in så gjorde han samma sak. Marängen!

En gång valde han grisepass, men det var på hemväg och kanske var han lite trött då.

Klart grabben fick godis för varje stopp! Han fick så mycket beröm att han blev alldeles simmig på ögonen. Jag blir så lycklig när han är lycklig och känner sig duktig.

Jag klev av cykeln i backen upp till hagen och så gick vi visslande sista biten.

Tror både jag och Juppe längtar tills i morgon, då ska vi cykla igen!

DSC_0001

Den regniga gårdagen ägnade jag åt att gå igenom rykthinken. Icke ett lerkorn på våra saker nu. Skönt.

DSC_0003

Surmackan tål inte att Juppe kommer i närheten. Juppe har lärt sig och kastar sig undan när Mackan kommer sättande för att hälsa på mig.

DSC_0005

Det syntes på hela Juppe hur nöjd han var efter jobbpasset. Gräset smakade extra gott.

DSC_0007

Bäbibarracudas storebror stod och kliade rumpan mot en stadig en. Aaaaahhh!

DSC_0011

Juppe tycker jag är rolig när jag står och glor.

Ingen av oss har vant oss vid nya bloggen ännu. Juppe är knäpptyst, han som brukar pladdra så.

Gillar inte att det inte går att lägga till små gadgets, som google translate till exempel. Och månadens mest lästa. Måste fråga den stackars supporten om det.

DSC_0019

Nu börjar Axel (om det är Axel?) undra varför hans rumpa är så intressant.

DSC_0024

Sjas! sa han.

Och jodå. Jag begav mig hemåt, i alla fall för några timmar.

Känner mig som värsta stallfjortisen, jag ska nämligen tillbaks till hagen i kväll. Då blir det långtur tillsammans med ett gäng igen. Mackan ska ut och luftas. 🙂

Hamnade i ett veteranbilsrace

Tänk vad man blir glad när andra människor är glada.

Fick snigla till stallet i dag, och kasta bilen till mötesfickor och dikesrenar. Hamnade visst mitt i ett veteranbilsrace.

Det går inte att bli irriterad när man ser grodmunsbreda idiotleenden ovanför rattarna på mötande charmiga bilar. Njöt istället.

Och Juppe, ja, efter lite övertalning tog vi tempen. Han var rejält grinig i dag. Det är säkert aptrist att stå i en minimal hage, nu med alldeles för lite gräs enligt Juppe. Ganska lagom med gräs enligt hans bukomfång.

Nåja. Tempad är han i alla fall, närmare 38. Har glömt exakt vad.

Och HALLELUJA – nu är det SEMESTER!

45 minuter i kvällssol längs ån

Med sällskap av ystra tanten Fluga som bockade av pur glädje när det var dags för galopp.

Caroline vrålade förskräckt: Är hon halt?

Men nä, tanten var bara livsglad. Och hungrig. Precis som Juppe. Jag pendlar mellan att tycka att han är en kul typ och att vilja strypa honom. Hur kan man vara hungrig när man ser ut som en tunna?

45 minuters promenad blev det, med fniss och tjuvtuggor av det goda gräset. En fin kväll helt enkelt. Och Juppe blev invägd igår. Han verkar inte gå över 350 kilo. Men jag törs inte rida honom mindre än jag gör idag.

Gode gud, omvandla lite av Juppes späck till muskler. Snälla.

Kanske blir det vilodag i morgon. Eller också betraktar vi tantpromenaden som aktiv vila. Hmmmm. Får se.

MEN, höll på att glömma! Juppe och jag överlevde något som jag börjat bygga upp till ett problem. En hel hög med färgglada tävlingscyklister som anföll i flock på vägen. Gudskelov ropade två av dom hej, och Juppe tyckte det var lite mysko men inte så att det störde. Jag hade störst ögon av oss två.

En underbar kväll – på det hela taget

Juppe är en otroligt cool kille. Men även coola killar kan ha svårt för när en långtradare med släp skiter i att sänka farten på en jättesmal väg.

Nu hade han inga problem utan tog det hela med ro. Men jag stod i stigbyglarna och skakade ett fult finger åt chauffören. Blä för idioter.

Å andra sidan – Fluga med medryttare och vi hade en härlig runda över Näs. Sommarnätterna är här. Liljekonvaljer i blom, hembygdsföreningsfolk som grillade nära kohagar, nyfikna kossor i hagar – och en Argeisli som ropade på oss från andra sidan ån.