Hästmassage – vilken grej det är!

Hästar är verkligen sin kropp, det är fantastiskt. Men det ska jag skriva mer om längre ned.

Först börjar vi med sötdöden:

Den här söta ettåringen var på besök i stallet med sin mamma och sina mattar. Det är något fel på min hjärna, jag har glömt vad sötfölet heter. Det var i alla fall dags att vänja sig av med ha full uppmärksamhet av mamma. Kort sagt, dags att flytta hemifrån.

Fölis var inte planerad utan föddes mitt i vintern. En liten tuffing som blivit mer hanterad än de flesta föl, utan att vara jobbig. Bara lite mer van vid människor.

Visst vill man ha en sån här?

Alltså, frillan. Och färgen. Ögonen. Attityden. Tror jag har fått fölfeber. Den här lilla donnan ska tydligen bli silversvart. Det är ju svårt att tro, men så är det.

Fölnappning kanske?

Ibland (eller ganska ofta) blir jag så stolt över min hispiga häst. Han är ängslig för vissa saker, men så oändligt snäll och modig med andra saker.

Den här grabben är uppväxt i flock och för honom är det inga problem att säga ett avmätt och farbroderligt hejhej till ett föl.

Ett föl som var mycket intresserat och ute på äventyr. Farbror Juppe bevärdigade henne knappt med en blick, nos, nos. Hej, hej, lilla plutt. Absolut inget att bli det minsta upprörd för.

Barn får samma behandling.

Tänk att de vet, eller förstår.

NU är det dags för det där med att hästar verkligen är ett med sin kropp.

Snälla stallkompisen som är utbildad massör har erbjudit sig att massera Juppe. Jag tycker att han är spänd i nacken.

Massören höll med.

Just nu är hon inne på en massagemetod där ett av beröringssätten beskrivs som att klappa gulan på ett okokt ägg, ni vet sådär lätt så den inte spricker.

Baha. 400 kilo djur och ett klapp för att inte förstöra hinnan på ett ägg?

Det funkar.

Juppe fick stå lös på ridbanan (ety han är ett förunderligt snällt, vackert och ståtligt djur).

Stallkompisen har försökt massera förut, då var Juppe mer reserverad. Nu gick det bra. Han klev undan när han tyckte det blev jobbigt (fantastiskt att kunna ha honom lös så han kan berätta).

Och när han väl accepterade och slappnade av, gäspningar, ögonlock som klappade ihop och läppar som darrade.

Ska försöka härma massagen så gott jag kan. Tror det här är fantastiskt bra, inte minst för en häst med en skada.

Tillbaks i hagen frågade jag Juppe om han var trött.

Har aldrig varit spänstigare faktiskt, sa Juppe.

Superpigg. Redo för lite äventyr. Jodå.

I morrn ska vi tölta med töltpolis. Det blir kul, sa jag.

Jagudja, sa Juppe.

Okej, ses i morrn då. Hoppas vi är piggare då, töltpolisen lär i alla fall vara det.

 

Nya rutiner på jobbet + mer vin

Här fuskas icke. Minst två gånger per dag (har ju kört mina nya stretchrutiner i en dag) så är det ploffs ner på golvet och draaaaaa ut musklerna i rygg och på baksida lår.

+ 15 situps med fötterna i högläge.

Grejen är – man blir ju piggare efteråt. Bonus. Och arbetskamraterna får skratta. Då blir dom piggare.

Nu tar jag till taktik två strax, i dag igen. Vin o mat med kollegerna efter jobbet.

Kommer att dyka upp som en ny människa till Juppe på fredag.

Fick stryk av massören

Du har ont i länden va? Vänster sida?

Det var det första världens bästa massör Ove sa. Jopp, jopp. Grejen är, Ove vet en del om ryttare och vilka hyss de kan ha för sig.

– Du använder inte magmusklerna, sa han också. Det är därför du har så här ont. Du har kompenserat med ryggmuskler. Det är därför du är så tajt och spänd där.

Ja, vad säger man?

Jag har ju känt att Juppe grinigt har slängt mig åt höger för att slippa min tajta vänstra sida.

– Du tror ju att du sitter rakt på hästen, han känner ju att du inte gör det. Jag ser ju när du står rakt upp och ned att du drar snett.

Fanken. Varför ska Juppe och massören alltid ha rätt? Mutter, mutter.

Ska hem och stretcha. Grande. Men först ska jag ut med kollegorna och dricka vin, det kanske är muskelavslappnande.

Som grädde på moset tittade han på trumpna mig och sa: hosta. Visst, gjorde det. Kände du i magen, precis när du börjar hosta? Det är den känslan du ska ha när magmusklerna är med.

Så nu ska jag göra sit-ups också. Stretcha och sit-ups. Varje dag.

Tappsko igenigenigenigenI

Alltså, vad gör jag eller vi för fel. Varför blir det tappskor precis hela tiden?

Nu är det en baksko som rykt. Prydligt och fint och utan någon nagg i hoven. Bah.

Jag märker att Juppe trampar över fint och sisådär, och han håller på att experimentera just nu med sin kropp. Jag har inte krävt att han ska gå i form förut, det gör jag nu. När jag longerade puddingen ikväll så åker huvudet upp och ned som ett periskop.

Trava med nosen precis vid backen, check. Galoppera med nosen precis vid backen, check (hjälp, han kommer att slå en kullerbytta tänkte jag). Hela tiden sträcka och testa.

Ringde the queen of hovisar och pratade in meddelande. Suck. Knappt så jag tordes.

Har ni någon teori om vad det är som kan vara fel?

I stallet pratade vi om att han kanske drar av skorna när han reser sig upp efter sovstunden? Då är det många långa ben i farten.

Och – oupps – jag fick skäll i stallet idag för att jag red Juppe en kvällstur igår. På morgonen hade han fått massage. Inte rida samma dag var budet från gurusarna.

Och plötsligt förvandlades jag från gurusarnas lydiga skolbarn till en mopsig tonåring. Nu har jag i alla fall ägt häst i ett år och långsamt lärt mig lite. Och i mina öron låter det verkligen knasigt att rörelse skulle vara dåligt vare sig för människa eller häst.

I ett första steg mot vuxenvärlden mopsade jag då emot mina gurus. Uff, har jag fel? Ska man inte rida sin häst efter massage?

En soft lyxvecka för Juppe

Juppes hårdaste jobb den här veckan – att bli masserad av Janne.

Det är roligt att se människor som har uppenbar hand med djur. Juppe sänkte huvudet, stretchade tapirläppen, slöt ögonen till hälften och njöööööt.

Jag är eller var rätt skeptisk till massage. Stort djur, någon som petar lite, vad gör det för nytta? Ungefär så.

Men jag tror att massagen är mer än massage. Nu låter jag flummig, men det jag menar är nog helt enkelt avslappningen den ger. Det och att man också får ett kvitto på hur kompisens kropp mår. Om det finns spända muskler eller om det är något ställe som ömmar.

Janne tyckte att Juppe var helt okej. Kanske lite stel i överlinjen, men det ordnar sig när vi lär oss att jobba i bättre form.

Japp. Så här blir vardagen när matte är förkyld och inte orkar träna.

Idag gjorde vi i alla fall ett litet pass på ridbanan, det kändes helt okej. Juppe var glad och avspänd. Vi slutade med yoga. Juppe trädde elegant bakbenet genom tygeln och satt fast.

Lite lättare panik och klotrunda ögon. Jag stod och stirrade lite fånigt och blev livrädd att Juppe skulle göra illa sig i munnen. Så kom jag på att jag hade godisar i fickan, jag sträckte fram en mot Juppe – han slutade dansa runt och höll upp bakbenet för att få godiset (inte mer panikerande än så). Jag knäppte snabbt loss tygeln och kompisen var fri.

Phu.

Gjorde en yogaomgång till, Juppe var skeptisk. Ska jag sitta fast igen?

Nu gick det bra. Tror jag får beställa massage av mig istället. Herregud så klumpig jag är.

Spagetti är gott, klart Juppe ska ha massage

Sjukskrivning gör inte underverk för ekonomin. Men å andra sidan, vad ska stålarna räcka till? Typ till Juppe, god mat och vårt lilla hus.

Idag fick alltså Juppe massage, den lilla lyxgrisen.

Spänd överlinje minsann. Alltså jobbar inte juppesnupp riktigt rätt med ryggen, och jag kan inte hjälpa honom att göra det. Blir jättebra att vi åker på kurs över helgen. Ska bli så jädra spännande. 🙂

Han blev glad över att se mig :0)

Hela dagen på jobbet har jag suttit och längtat efter att träffa juppesnupp igen. Konferens blaha blaha, juppesnupp, tralalalala.

Normaltid och vinterhalvår har sina sidor. Det var ju beckmörkt när jag hunnit upp till stallet. Gick i en lerig hage och letade efter min häst, tänkte att stallägaren kanske ätit upp båda killarna.

Men sedär, i mörkret och kletet dök det till slut upp en kille som blev uppenbart glad att se mig. De långa benen kanade iväg i iver att komma fram – till mig. :-))))))))

Skottade fram gullfisen ur lager med lera och så tog vi en liten kort sejour i ridcorallen med tak. Var lite nyfiken på hur han skulle uppföra sig efter en vecka, men han var en förekommande gentleman som var rätt så sugen på godis. Vi fick till något som liknade skänkelvikningar.

Sedan knäppte jag loss monsieur från tyglarna och löslongerade honom. Gick som en dröm. Jisses. Längtar efter att rida honom i morgon, undrar om det växt ut horn på honom till dess eller om han helt enkelt tycker att det är kul att jobba igen.

Gladbubbel i magen. Det är så kul att ha häst.

Fyllde på med en bal torv i boxen också, nu har killarna börjat stå inne på nätterna. Det är nog väldigt skönt när det är så blött och geggigt ute.

Oj, glömde. När jag var borta i Spaniens sol så fick Juppe massage igen. Massören gav Juppe i princip godkänt, han var mycket bättre i bogen och höften. Kul att höra det med.

Blockering i bogen och ont i höften

Idag har Juppe fått massage för andra gången. Han som är som en vacker, blank och välpolerad kastanjenöt har det väl bara skönt tänkte jag. Det kan jag unna honom.

Men – genom mitt stallombud hörde jag att han har en blockering i bogen, som nästan gick bort den här omgången. Och – aaaaaaaaaa – han har antagligen blivit rejält sparkad på en höft. Han hade en rejäl lårkaka kunde massören känna.

Efter en sån omtumlande dag får han vila såklart.

Spänd i överlinjen var han också – jag som tycker att jag ofta låter honom bli lång och låg? Men kanske inte tillräckligt?

Åkte ut till XXL istället för att handla en rejäl lampa inför vinterns bravader.

Det här blev jag nöjd med, starkt som en halvljuslampa på en bil ungefär. Lyser i två timmar med starkaste läget ikopplat.

Fick blöda en tusing. Det är det värt.

Ja, nu är det bara för vintern att komma. Moahahahahahahahaha!