Nu börjar Juppe bli blank och fin som en säl

Jo, jo. Fläckvis blank och fin börjar han bli min kompis. Nu syns gropen i skadade bogen tydligare också. Jag kikar på gropen med skräckblandad förtjusning. Förtjusning för att Juppe funkar så bra trots skadan.

Nu får jag röra och greja där också utan att Juppe blir misstänksam.

En halvtimme rörde vi på oss på ovalen. Eftersom jag var på fest i går och jobbat hela dagen i trädgården i dag så fick Juppe springa.

Juppe får bestämma själv vilken fart han vill ha i galoppen, i dag bjöd han på en långsida med riktig räserfart! Ha, ha. Njuter.

Kompisen är så van att jag bara vill att han kör en gångart på långsidan att han självmant bryter av före kortsidan. Nu har jag utökat kraven på Juppe till ett helt varv i en gångart – det tyckte han var kul. Och jobbigt.

Ett varv klarar han lätt vad jag än väljer för gångart, men jag är noga med att han ska skritta och varva ned och vila inför nästa ansträngning.

Kanske lite hönsmammaattityd. Men så är det.

Tillbaks i hagen kände sig Juppe rik (se bilden ovan). Dels har han tryckt en påse hö, fått beta groteskt mycket och så är grabbarna i andra änden av hagen och pillar med höhögar där. Det betyder en hel rad av höhögar för Juppe att njuta av.

Du, kan du tugga lite hö åt mig? sa Juppe. Jag känner mig lite sliten faktiskt.

Du klarar det Juppe, sa jag. Och kanske möjligtvis är det så att vi får springa lite till du och jag för att minska midjemåttet på både dig och mig.

Usch, sa Juppe. Det tar vi till hösten när det är lite svalt och skönt. Nu ska vi träna på att fylla ut pälsen ordentligt. Du är lite glest behårad, men det är bara snyggt tycker jag. Kör med pälsglans bara så märker ingen något.

Japp, du är i all fall blank och fin utan pälsglans Juppe. Men, mja. Jag får nog kolla till cykeln så att vi kan cykla lite tillsammans. Du behöver ju inte kånka på mig, men röra på oss lite mer ska vi göra.

Jag är utbränd, sa Juppe. Ta hänsyn.

Vi traskade två timmar i solen

Tänk att vi skulle få så fint väder på lediga dagen. Kommer inte ens ihåg hur många dagar sedan det är sedan jag hälsade på Juppe. Livet har bara varit jobb. Inte bra.

Att börja jobba 11 eller 12 på dagen och knoga på i 8 timmar eller mer betyder faktiskt att det inte blir någon fritid i någon ände av dagen. En tur till stallet tar minst tre timmar. Och nä, jag orkar inte ställa klockan så tidigt när jag jobbar till sent.

Men i dag var det dags! Jag och Juppe skakade ut våra stela kroppar i två timmar i skogen. Ah. Så skönt. Det enda som fattades oss var sällskap. Alla andra drog iväg i sällskap om två.

Bah, sa Juppe som bara fick äta när jag sa okej till det.

Stroke fick han halvvägs också när vi mötte kompisar från ett annat stall. Hästen som kom först i det sällskapet fick också en stroke. Med hundar brukar man ju öva hundmöten, jättebra att öva hästmöten också. 🙂

Lite mumselimums efter vägen. Men bäst av allt är att komma hem igen och få grovmula i sig färsk gräs vid ovalen.

Andas Juppe! sa jag. Mhjjlljojoffooffögggmmmmfff, sa Juppe.

Hm, undrar om det verkligen är nyttigt att din manke har samma vinkel som stalltaket, sa jag.

Juppe blundade.

Tack för i dag Juppe, sa jag. Juppe vände rumpan till och hittade en tuss överblivet hö.

Sen gick han utan att säga hejdå.

Då gick jag fram till Dynan och gosade med honom. Plockade bort lite vinterpäls ur ansiktet och pratade lite.

Så det så.

Just det, sa Dynan.

Islandshästen mot strömmen

Jädrar i min låda vad det blåser i dag.

Jag och Juppe bestämde från stört att det räcker fint om jag kammar hans skägg väldigt noga.

Då har jag fått lyfta armen lite och fått motionera. Juppe hjälper till med att tugga hö och på så sätt spreta ut håren.

Win-win.

Mjmppfffjffsschmmm-bra matte, sa Juppe.

Va? sa jag.

Ibland är du en himla bra matte, sa Juppe med urtuggad mun.

Du har en himla fin färg på pälsen, sa jag.

Tack för vänligheten, replikerade Juppe. Jag förstår så väl att avsikten är god, men jag tycker inte att du behöver fälla kommentarer eller recensera mina kläder.

Jag blev så paff att jag satte mig ned.

Grabben har ju rätt. Det är ju den fina hästen – oavsett kläder – jag vill ge en komplimang.

Du har helt rätt Juppe, sa jag.

Äh, ta det inte så allvarligt, sa Juppe. Jag tror det är stämningen i samhället som vi lever i som smittat av sig på oss alla. Men man kan ju ta ett juppeandetag och tänka efter lite.

Det är ju inte grimman som gör hästen, så att säga.

Du är fin utan grimma också, sa jag. Speciellt med nykammat skägg.

Du är så snäll, suckade Juppe. Sedan får du se ut hur du vill. Du får till exempel ha ganska ont om skägg.

Du, tack för andra omgången hö, men nu tror jag att det nästan (men bara nästan) tar stopp i magen.

Ska vi se vad grabbarna har för sig i hagen?

Juppe försökte hetsa upp sig för en fladdrade presenningsbit vid en hästtransport. Det gick sådär. Han fick en godis när han gick fram och nosade på fladdret.

Fåntrattar! skrek Juppe.

Nåja, sa jag. Jag har ju sett att du är med och leker ibland minsann.

Sen kom Magnus med välfyllda lunchhöpåsar. Då stod Juppe så här, när alla andra sprang åt andra hållet. Mot maten.

Äsch, sa Juppe. Jag är väl islänning. Jag kan leva på ett granbarr i två veckor.

Här sa jag ingenting. Till exempel om två välfyllda höpåsar. Jag kan unna Juppe höpåsarna, jag tycker inte han ser så illa ut när det gäller bilringar för att vara en häst som inte går på hårt jobb.

Se hur de beter sig! sa Juppe.

Syns i morrn sa jag. Och då är det lektion!

På vägen ut var jag noga med att prata högt bakom Frami, ledarhästen, som stod och åt i allra första saftiga höhögen nära grinden. Inte hjälpte det.

Vinden tog tag i min kappa och smällde upp ridflärpen där bak. Whooooffff. Frami gjorde en dubbel piruett på stället och fick det att se väldigt naturligt ut att han 1,5 sekund senare stod och åt ur två kompisars höhög. Arbetslunch typ. Här står vi och pratar jobb.

Juppes antistresstudio

Jag åkte till stallet med något jagat i blicken. Inte alls för att jag hade bråttom utan känslan var bara en rest från dagen. Nya system – för allt, allmän rörighet och den ljudnivå i ett öppet kontorslandskap som blir när rörigheten är allmän.

img_2022Juppe stod i regnet och tog det med ro.

Sedan stod han i stallet och tog det också med ro.

Du, jag har funderat på att starta eget, sa Juppe.

HERREGUD HAR DU TÄNKT PÅ HUR MYCKET DU MÅSTE DRA IN PER DAG, hetsade jag.

img_2027Oj, vad du är blöt sa jag sen.

Gör inget sa Juppe. Min design är perfekt. Vattnet rinner av som från en gås.

img_2028Tänk om du blir förkyld bjäbbade jag.

Lägg dig ned och lyssna nu, sa Juppe.

Vaddå lyssna? Du tuggar ju bara?

Mmmm, precis, sa Juppe. Jag kommer att bli miljonär.

Lyssna:

Ja, ja, sa jag. Jag hör. Du tuggar. Du jag måste kanske bara blunda lite, lite.

Pyttelite.

img_2026

Juppe tuggade och vattendropparna drippade.

Jag kommer att bli miljonär, sa Juppe. Äta hur mycket hö jag vill. Ta ett jetplan till Las Vegas för att trycka i mig ännu mer specialensilage.

Gå på lyxhovvård.

Trimma skägget på trendiga salonger.

Färga pälsen i hur många färger som helst.

img_2049

Katten Mango fnissade.

Jag tror på Juppes affärsidé. Men som utförande part i det hela så tror jag det blir kämpigt att bygga ett tant/häst-spa. Då måste vi ha en samarbetspartner. Är det kanske du?

img_2052

Du kan väl rappa på lite med att fixa samarbetspartners sa Juppe när han var tillbaks i hagen. Nu hade regnet bytts ut mot tungt snöslask. Då är det nog ändå skönt att ha lite extra hö i magen så att det går lättare att tänka ut nästa affärsidé.

Den lyssnande hästen Juppe

Vi fick sällis av Hulda o Co stora delar av promenaden i dag. Trivsamt, trivsamt.

Eftersom vi är hurtiga och eftersom jag försummade min häst igår till förmån för ett after work så tog vi en extrasväng i skogen.

Mums, mums, sa Juppe.

Näej, nej, sa jag med aparmarna. Du får bara äta när jag säger att det är okej.

Visst, visst, sa Juppe och vek av in mot extrasaftiga maskrosblad. Maskrosblad är nästan lika goda som nypon. Det säger inte lite.

Vi hade en vad som snällt brukar kallas diskussion jag och Juppe. Vi diskuterade faktiskt hejvilt. Som tur är kan vi ta det båda två.

img_1913

Här dök vi upp ur skogen vid vägen, och här vände vi tillbaks efter att Juppe fått snacksa lite. Jag är inte missunsam, jag fattar att det är gott med färskt gräs och annat smask.

Okej! Nu går vi, då.

img_1914

Ja, gud ja. Det gör vi! sa Juppe.

img_1916

Jag menar nu alltså, sa jag.

Jamenprecis! sa Juppe.

img_1917

Men kom då, fräste jag.

JAJEMENSAN, vrålade Juppe.

img_1922

MENVADIHELVETE vrålade jag nog tyvärr.

Måste du vara så sur jämt, sa Juppe.

Förstår inte vad det är med ditt humör.

Hrmpf, sa jag. Och så gick vi hem.

Nyponpassion

Trivsam kväll, noll krav. Promenix upp till Hallbo och tillbaks. Med stopp längs vägen.

Undrar om det är sant det där att nypon (är det c-vitaminet tro) är bra för hästens leder?

Min fina trinda korv fick äta gräs också förstås.

Hindrade det honom från att sucka lyckligt när höet serverades i hagen?

Icke.

dsc_0019

Titta, mat, sa Juppe. Det kurrar lite i magen så det passar bra.

dsc_0021

De borde lägga in lite fler tussar under natten.

dsc_0022

Fast människor är ju lite ynkliga. De ska tydligen ligga som pinnar på backen i åtta timmar för att vara pigga.

Och får de inte ligga som pinnar i åtta timmar kanske de inte orkar upp för att ge oss frukost.

Så vi skiter i extratussarna då. Vi njuter av dem vi får.

dsc_0024

Lyxmiddag med extra allt

DSC_0002Det var inte lätt att hitta Juppe i hagen i dag. Alla grabbar hade fritt valt arbete och hade spritt ut sig på helt olika håll.

Till slut hörde jag ett mumsande bland slyet.

Hej, sa Juppe. Jag håller på att svälta ihjäl. Jag får jobba hårt för att få mat i magen.

DSC_0005Då tycker jag att vi tar en cykeltur, så kanske vi hittar något ätbart om du jobbar duktigt.

DSC_0009”Jobbar duktigt” fnyste Juppe. Här sliter jag för mitt liv.

Vi kom iväg i alla fall. Och eftersom Juppe knatade på bra bredvid cykeln så stannade vi vid avelsflockens hage. Ett perfekt ställe att fjäska för sin häst på.

DSC_0016Vi fick syn på vår lilla promenadkompis räven också. Kul.

Jättekul, sa Juppe. Nu ska vi se om du kan få upp trådarna på grinden. Du gör det så bra, så sätt igång bara.

DSC_0019Se vad du kan!

DSC_0025Sisten till ängen är en utspottad, halvtuggad syrsa!

DSC_0026Tut tut i backen, elva hål i nacken!

DSC_0028

DSC_0029Återhämtning är viktigt efter explosivt arbete, sa Juppe.

Varför går du och slafsar så? Du kommer aldrig att få några lårmuskler.

DSC_0036Och så ska man stretcha efteråt. Också viktigt.

DSC_0042

DSC_0043Bantar du? undrade Juppe.

Jag är bara inte så sugen i kväll, sa jag.

Hm, sa Juppe. Jag vet inte om jag tror på det där.

DSC_0049Titta Juppe, sa jag. Växtligheten i hagen är så hög att din svans släpar på blomstren. Så fint.

DSC_0050Jag vet, sa Juppe.

Det måste vara fantastiskt skönt att ha en sådan självkänsla som du har, sa jag.

DSC_0055Självkänsla? sa Juppe.

Det har väl alla? Om inte du känner dig själv, vem ska göra det då?

DSC_0056Mjaäh, sa jag. Självkänsla handlar väl mer om att man tycker om sig själv och att man inte behöver andras uppskattning för att må bra. Eller tycka att man är bra.

Det kanske mer är en människogrej.

DSC_0057Min självkänsla föreslår att vi sover här i natt, sa Juppe. för att vi är värda det.

Men flocken då, sa jag. Dina grabbar? The polers?

Äh, skit i dom, sa Juppe. Jag tror att jag kanske är en häst som mår bäst i sällskap av en ovanligt vacker och klok människa. Som du ungefär.

DSC_0058Fjäskis! sa jag. Fast du är en söt fjäskis.

Hur söt, sa Juppe.

DSC_0063Hur söt?!

Jättesöt, sa jag. Men inte så söt att du ska sova i den här hagen i natt. Eller sova och sova. Du skulle väl äta ihjäl dig.

DSC_0064Äsch då, sa Juppe. Vi skulle ju kunna prata och ha hur trevligt som helst. Titta på korna i hagen bredvid. Mysa. Spana efter räven.

Åh, jag undrar om jag tycker bäst om dom blå eller dom gula blommorna. Jag har så svårt att bestämma mig.

Jag ska bara nippra lite till.

DSC_0065Men ahahahaha Juppe. Du har liksom fettdepåer framför ljumsken. Du har som små kuddar där.

Ja, jag älskar dom, sa Juppe. Visst är de trevliga! Det känns så tryggt. Jag måste ha fler inför vintern.

Jag samlar på valkar!

DSC_0071Jo. Det är nog dom blå jag gillar mest.

DSC_0073

DSC_0079

DSC_0083Ja, här skulle man kunna bo, sa Juppe.

Jag tycker vi flyttar in!

Men det kommer väl ändå att bli lite ensamt, sa jag. Du kommer att tröttna på mig fortare än kvickt.

DSC_0089Dumheter, sa Juppe. Jag verkar få både de blå och de gula blommorna för mig själv. Så vi ska nog trivas tillsammans du och jag.

DSC_0092Du är kul du Juppe. Men du, människor sover sisådär åtta timmar i sträck och vill ligga i en säng på en mjuk madrass. Med täcke ovanpå, så man slipper frysa. Vi har ju inte så mycket päls.

Så nu börjar det bli dags att dra sig mot grabbhagen igen.

DSC_0093Redan?

Vänta!

DSC_0096Näej. Allvarligt. Jag måste gå och lägga mig. Jag ska jobba i morgon. Måste sussa vet du.

Det har varit en härlig sommarkväll, men nu måste jag hem.

DSC_0100Va, sa Juppe. Nu hörde jag inte riktigt.

DSC_0101Det här måste du ändå testa, sa Juppe. De här gula killar jätteroligt på läppen när man äter.

DSC_0102Gör det då. Testa får du se. Om du kör ned huvudet rejält, så ska jag kolla lite mer åt ett annat håll.

DSC_0103Så. Nu räknar jag till tre så får vi se om det syns någon människa när jag räknat färdigt.

Du kan inte räkna Juppe. Det är enda felet med din plan. Och så kanske det att vi måste gå hem nu.

DSC_0104Sedärja. Nu kommer trollen också. Börjar bli lite farligt för en liten människa här.

DSC_0107Men hemåt cyklade vi. Vi sa godnatt till kossorna.

DSC_0109Allvarligt? Ska du lämna mig här i den lilla magra hagen. Har du någon aning om hur mycket de andra grabbarna äter?

Jag kommer att bli som en sticka!

Nähärå, sa jag. Jag tror jag känner igen dig i morron när jag kommer. Puss på mulen och ha det så bra.

Juppe testar: hallon

Jag är jädrigt konsekvent när jag och Juppe är ute och går. Han får inte köra upp huvudet. Resultat: lugnare och mycket mer trevliga promenader – för alla.

DSC_0005

I dag stannade vi vid hallonsnåren längs vägen. Jag plockade en näve röda hallon och sträckte fram mot Juppe. Juppe som är misstänksam som en sex månaders baby när det gäller saker jag sträcker fram som han ska äta.

Sniff, sniff. Han åt!

När jag plockar nypon så duger de också, eller är jättegoda rättare sagt.

Juppe spanade in hallonbuskarna och:

DSC_0007

DSC_0009Jisses tänkte jag. Hallon som ändå är så stickiga. De slank ned med stammar och allt.

Juppe var på ett lysande humör när vi knallade vidare. Han tittade på mig som om han tyckte att jag var både vacker och klok.

Vänta du bara, tänkte jag. Det kommer mera.

DSC_0013

Du är verkligen skitsnygg! Och kul mellan öronen! sa Juppe när vi tråcklat oss in i avelsflockens hage (de är på semester på annan ort).

DSC_0014Sisten nedför backen är en blöt koblaj vrålade Juppe.

Lite orättvist när man har fyra ben att springa på, tänkte jag. Men njöt av att se en kompis som bara var. Inte en tanke på en ond bog. Full kareta, med bocksprång av glädje.

DSC_0016

DSC_0019

DSC_0020Är allt det här mitt? Sa jag det att du är skitsnygg, sa Juppe.

DSC_0021Var ska jag börja?

DSC_0027

DSC_0028Å, nu blir det middagsunderhållning, sa Juppe. Jag älskar middagsunderhållning.

DSC_0029

DSC_0030Jag gillar ju också kor (eller älskar), så jag höll med Juppe.

DSC_0037

DSC_0039En Juppe som njuter blir liksom alldeles skrynklig runt ögonen. Det blir veck överallt och man kan tro att han är ledsen, men näej. Nirvana.

DSC_0042

DSC_0043

DSC_0050

DSC_0061När Juppe betar roar jag mig med mitt. Tur för min kompis att jag gillar att fota.

I klassen hänga med sin häst utan stress tror jag att jag kan få en guldmedalj ungefär.

Men allt kul har ett slut.

Jag greppade Juppe i grimman, han följde snällt med. I backen nedåt gångvägen mot vägen släppte jag kompisen. Han fick ett lyckligt förklarat ljus i ögonen och vände på en femöring.

VROOOOOOOOOMMMMMMMM! Så var han tillbaks i bland alla klöver och blommor och blader.

Jag gick snällt och hämtade grimskaftet som jag lagt vid ingången till gångvägen. Suck. Är huvudet dumt får benen lida. Nåja.

DSC_0062Ska bli intressant att se om Juppesnupp försöker smita med grimskaft på, tänkte jag. Då har jag problem.

Men det försökte han inte.

DSC_0063Tillbaks hos polarna drack Juppe vatten som han alltid brukar göra. Så glad för att han bälgar i sig vatten.

DSC_0065Kompisarna kom farande. Juppe ropade på långt håll: grabbar, grabbar, ni kommer aldrig att tro det här men . . .

En fin sommarkväll. Igen.

Mycket bättre än att däcka framför tv:n eller hupp, städa.

Jobba? Nu? Njaeee . . .

DSC_0009

Vore jag konstnär skulle jag fånga grabbarna i hagen ungefär så här tror jag.

Vilket underbart gäng dom är. Jag som tyckte det var otäckt att gå in i flocken först är halvkär i de flesta nu.

DSC_0010Dynan låg och klippte med ögonen, killen i mitten står och dinglar glatt med snoppen i solen och vem det nu är ligger fullständigt utslagen i gräset.

DSC_0011Jaha, ja, sa Juppe. Halvkär i de flesta. Låter lättvindigt.

DSC_0012Dåså. Sätt lite sprätt på någon av de andra här då. Om de nu är så söta.

DSC_0014Ta inte mig, pep Bäbibarracuda. Jag är alldeles för liten. Och har inga skor.

DSC_0015Ja, du ser, sa Juppe surt. Responsen är enorm.

Äh, sa jag. Du vet ju att du är vackrast och min allra käraste häst. Det finns ingen som du. Kom nu. Att jag tycker de andra är lite fina är väl inget att sura för.

DSC_0018

Okej, jag följer med då, sa Bäbibarracuda. Juppe säger att han får G-O-D-I-S. Som jag är för liten för att förstå vad det är. Men jag vet nog.

DSC_0019Vad fina ni är allihop, sa jag. Ni ligger och står som en välkomponerad tavla, med grangrenen överst och allt.

Du är bra konstig, men ändå kul, sa Bäbibarracuda.

DSC_0020Så, nu blev tavlan bättre, sa Juppe.

DSC_0021Sådärja! Där satt den, sa Juppe.

Vi gick till stallet, eller Juppe gick och jag cyklade. Jag tycker det går raskare med mig på cykeln, det blir färre diskussioner om det är okej att stanna och äta och Juppe går i ett mycket raskt tempo.

Pyssel i svala och flygfäfria stallet och en kort sväng på ridbanan över bommar. Vi var nöjda båda två när vi var tillbaks vid hagen. Fem kilometer promenix känns trots allt bra även om det är på slät grusväg.

DSC_0023

Gud vad gott med mat, sa Juppe när han landat i hagen. Jag trodde jag skulle svälta ihjäl!

(Nej, jag svalde kommentaren om ätpauser på väg hem och rejält med hö i stallet).

3,5 hektar sommarparadis

I dag har varit en lång härlig dag. Uj, uj, uj. Både morgonpromenad för hela Bäjebygänget till respektive flocks sommarhage OCH kurs för lilla Mackan och mig.

Orkar bara skriva om Juppes o co sommarliv i kväll. Är för trött för att summera kursen.

Juppe var konfunderad från start.
Allt kändes underligt på Bäjeby. Trevligt – men underligt.
Du. Berätta! Vad ska vi göra?

Du ljuger! Vaddå gå till större hage.
Det är fult att luras. 
Mjahapp. Jag är inte övertygad, sa Juppe.

Här någonstans blev han övertygad.
Så här ser det ut direkt innanför grinden till grabbarnas sommarhage.
Äventyr!

Men först lite gräs.

Du? Tänker du ångra dig? Ska vi gå hem nu?

Var ska jag börja?

Baldur fick eskort av en hel fanclub. Här är yngsta medlemmen.

Och här kommer de två yngsta medlemmarna i flocken.
De slöt upp lite senare.

Annica försöker få lite fart på Bäbibarracuda.
Lägg märke till gräset i abborrens mun. 
Där är dom – kompisarna.
Fatta vilken hage.

Ingen kosläppskänsla här inte. Bara ett envetet tuggande.
På eftermiddagen promenerade jag och Karin upp Frami och Mackan efter kursen.

Jag var lite nyfiken på hur det såg ut då i flocken. Hade de rejvkalas?
 Flaggan i topp vid stugan som är granne med hagen.
Helrätt på nationaldagen såklart.
Men inget rejvkalas.
Mackan bjöd på språngmarsch efter kursdagen. Imponerande.

Ih. Tvärnit. Betande kompis.

Bäbi kom efter. Det rättade han till.
Ja, ursäkta bildbomben. Men det här var en dag att njuta av.
Jag har längtat så efter att Juppe skulle få flytta till sommarhagen och njuta av den.
I morgon ska han få vara i fred.
Sedan ska vi börja gå som vanligt igen. Och träna straightness förstås (grabben var ännu bättre att gå med i dag efter gårdagens lektion. Så uppmärksam).