Juppe testar: visualise sportswear på matte

Hoppade på lektion för Karin Wåhlin i dag, bra att känna pressen när resten av straightness-gänget i stallet övar och är duktiga.

Tur hade jag. Karin ville testa en kollektion med ridkläder på någon som inte är rädd för att vara med på bild 🙂 Självklart gjorde jag och Juppe honnör och ställde upp.

Visualise sportswear heter kollektionen. Finns på fejan också. Fanns det en svensk återförsäljare? Har glömt. Återkommer.

Tur att det blev delvis uppsutten lektion i dag, jag är verkligen inte i form. Mer som en sladdrig ballong om jag ska vara ärlig.

Såhär kanske det ser ut som en ganska vanlig jacka. Men icke. Kolla in de smart placerade revärerna som löper både längs armar, över axlarna på både fram och baksidan och som markerar linjen för ryggraden. Även det både på fram och baksida.

Vitsen? Ja ni ser själva. Det går inte att prata sig ur en sned sits. Linjerna talar ett mycket tydligt språk. Vore jag ridfröken skulle jag tvinga på varenda elev den här. Tur att jag inte är ridfröken.

Den älskade fickparkeringsbara hästen och jag gjorde också premiärtur med bettlös ridning. Kapson på helt enkelt. Har inte ens vett att vara rädd. Jag känner mig så trygg med Juppe.

Jag älskar varje rött hårstrå på hans kropp. Han ställer upp på det mesta. Även om det passar honom bra att bli lite rädd för prylar ibland.

Jag är väldigt svankryggig och skulle försöka få svanken att flyta ut. Ack ja.

Jävla fötter. Men ränderna är bra.

Här kände jag att gränsen gick för min förståelse för Juppe. Han blev ”rädd” för min ridkappa. Men ränderna är ju fortfarande bra. Ryttarens balans blir ju otroligt tydlig.

Men vad gör lite spök. Inte ett dugg. Juppe är så otroligt positiv, han är kul att jobba tillsammans med både på ridbanan och i skogen. En helt suverän kompis.

Sa jag det att jag älskar min häst?

Titta. Varenda litet tippat höftben blir synligt.

Det ska också finnas ett program att köpa som gör att det går att analysera bilder där man jackan på sig. Suveränt för den som är noga med detaljerna.

Tänk att jag vågar trava på Juppe. Tänk så mycket som har hänt på ett år.

Vi jobbade med att få till bananen på volt. Jag ska komma ihåg att hjälpa till med innerskänkeln när bakbenet är på väg upp. Vilken skillnad det gör!

Och ja, vi travar på volt. I båda varven. Visst, ibland känner jag ett felsteg men Juppe rättar till sig och jobbar utan knyck och ryck när han går rätt och fint samlad och i balans.

Glömde fråga Karin vad jag ska göra när Juppe gör motsatsen till det här, krummar ihop sig bakom lodlinjen. Han gör gärna det när han tycker att arbetet blir jobbigt. Det är hans sätt att smita.

Det blev en fin lektion med lite påminnelser om det vi ska jobba med. Slutor där Juppe faktiskt kan inta formen av en snygg banan. Jag ska flytta min boll bakåt och komma ihåg halvhalter. Och innerskänkeln på volt.

Att rida i kapson gick finfint. Juppe är lite vårbusig, men det tycker jag att man kan få vara. Och inte busig som att han vill få av mig, utan lite lättare döv sisådär. När jag känner mig piggare ska jag ta itu med det.

Lyx-Juppe testar: Hrimnir tredelat bett

Det är klart en Juppe är värd ett nytt bett för en tusenlapp! En Juppe förväntar sig högsta kvalitet.

Säger tandis att gamla bettet är kasst, då köper matte ett nytt. Till exempel när matte är på Vintermästerskapen i Strömsholm och strosar i Karin Åbergs butik.

Yep. Det blev alltså det här:

Bett Hrimnir tredelat

Ni ser ju själva. Varje bett är röntgat för att upptäcka sprickor. Och så får man en snygg vikingaplutterutt på sidan av D-bettet. Precis som en vikingahäst vill ha det.

Kostade faktiskt inte ens en tusing. Bara 995.

Kände mig lagom intelligent när jag letade efter märkningen som skulle vara i vänstra nedre hörnet av bettet. Jag tycker det är så himla svårt att veta att bettet är fäst rätt vid huvudlaget.

Bra med märkningen.

Bra med en Juppe som är van vid en matte som lyser med ficklampa lite här och lite där, till exempel för att leta efter märken på bettet.

En Juppe är alltid lugn. Det är faktiskt det som är särskilt utmärkande för en Juppe. Lugnet i alla lägen, sa Juppe.

Hm. Man ser ju inte riktigt bettet, även om du är snygg ur den där vinkeln, sa jag.

En Juppe är som sagt alltid lugn, sa Juppe. Tålmodig, vänlig. Modigt möter Juppen alla faror, även om han inte har halsen som en giraff. Det får matten ha.

Där satt den! sa jag. Och så ser man att du har lite läppstift efter jobbet på ovalen också. Inte för mycket, utan lagom med skum. Precis som tandis sa att det skulle vara.

Men hur skönt är det med den där nosgrimman egentligen? Det ser knäppt ut att ha den över ringen på bettet. Jag kanske ska skita i den helt enkelt.

En Juppe är trygg i sin manlighet. En Juppe tycker att killar kan ha läppstift. Men nosgrimmor har juppar inga åsikter om.

Juppe testar: Waldhausen fällskrapa

NEJ!

Sa Juppe. Jag skiter i att du köpt en fällskrapa när du åkte på Vintermästerskapen UTAN MIG.

Prova själv, fräste han.

Möh, mäh, öh. Sa jag. Du gillar ju inte ens att åka transport. Eller rättare sagt, du går ju för fanken inte in frivilligt.

Hur ska du då kunna följa med till Strömsholm? Du hade ju förstås tagit publiken med storm, det är ju inte det, fortsatte jag inställsamt.

Vi trippade mot stallet på isig stallbacke. Jävla väder, sa vi i kör.

Härmas inte, sa Juppe och fällde öronen bakåt.

Titta vad fin, fjäskade jag. Med gelhandtag så att jag inte slinter. Köpte hos Karin Åberg som sålde på tävlingen i dag. Emmishopen har också (undrar om de inte är lite billigare, men å andra sidan slapp jag ju frakt).

Mer hö! sa Juppe.

Ska bli! sa jag.

Fällskrapan är av klassisk modell med djupa piggar som når ned i pälsen. Det behövs. Juppe har en annan skrapa, men den tar inte lika mycket hår.

Den här har en gles sida som inte luggas så mycket när pälsen är vinterlång, och en tätare som kanske blir bra när mer av pälsen släpper mer lättvindigt.

AAAAJJJJJJJ! Vrålade Juppe.

Det är ju bara 15 hårstrån pep jag till mitt försvar.

Suck. Det kanske blir lättare en annan dag. Längre fram.

Vi gick i alla fall ut på ridbanan och traskade över bommar. Juppe tar i fint. Men iväll krävde han godis, han blev inte glad för en gåva. Han skulle bara ha. Basta.

I morgon är en ny dag. Och ja, Juppe. Jag vet att jag inte umgåtts tillräckligt med dig den här veckan. Så blir det ibland.

Inte bara ryttare och matte utan människa också

Vi knogade på i dag med sluta. Lite övergångar fixade vi också. Maffig trav, både på mig och Juppe. Yep.

Men huvudet var inte riktigt med mig, det märktes på Juppe. Skönt med en häst som greppar läget, blir lite fundersam. Sådana dagar ska vi också ha, det rättar till sig. Jag vet det. Det är skönt att veta.

Som ryttare och matte är man ju inte bara ryttare och matte, man är till exempel också dotter till en mamma som gått in i en mycket tidig demens.

Ack ja, det livet, det livet. Det är alltid både och tycker jag. Glädje över ett perfekt och vackert och sprillans nytt barnbarn och på sätt och vis sorg över att aldrig kunna prata med sin mamma på det sätt man är van vid.

Och på sitt sätt märker Juppe vad som rör sig i mig. Det är vackert tycker jag. Och så sätter jag en liten guldstjärna på mig själv för att jag ändå fattar att jag och min sinnesstämning påverkar min fantastiska häst.

Här är det inte läge att ge honom skulden för att slutan inte blir perfekt, om någon hästägare nu skulle få för sig att något sådant är pållens fel.

Och mitt i alltihop är det alltid skönt att hänga i stallet. Göra vardagliga sysslor, borsta på sin häst och hänga med grabbarna i hagen:

Jag och Juppe börjar bli överens med kapsonen från Fakur. Jag fattar grejen med den, att den styr ställningen på Juppes huvud mycket mer än en grimma.

Juppes och min trognaste fanclub. Bäbibarracuda.

En så klok och fin liten häst. Inte alls bufflig och dum, bara nyfiken och vaken. Redo för att säga hej på ett schysst sätt.

Blixt i nyllet? Inga problem. Han vet att jag är snäll under min sura tantyta.

Snyggare bilder utan blixt.

Visst är han ljuvlig!

Nu får du väl för f-n ge dig! fräste Juppe.

HÄÄR är JAG.

Fast han orkade inte vara så sur över att jag gav Bäbibarracuda lite uppmärksamhet. I ligghallen låg sprillans ny och doftande härlig halm.

Det njöt alla av.

Nej. Jag håller på att svälta ihjäl, sa Juppe. Se, jag orkar inte ens hålla upp huvudet. Så försvagad är jag.

Titta inte på mig för då kanske jag trillar omkull.

Mäh, sa jag. Du spottade ju ut det fina nyårsäpplet jag kom med till dig. Då kan du väl inte vara så hungrig.

Det smakade mysko, sa Juppe. Säkert hårt besprutat. Sedan såg jag inte att du hade på dig plasthandskar när du hanterade min mat. Vintertid är magsjuketid.

Du ger mig bara en hård lakritsgodis till så låter vi udda vara jämt.

Sötnos, sa han till.

Den här grabben vet jag inte vad han heter. Han var lite nervös först när jag stod bredvid honom i ligghallen, men han står nyfiket kvar. Samma lika varje gång jag är i hagen, lite kul. Är det Axel kanske?

Och så var det dags för Ess att jobba. Vroooommmm hördes det till slut från nedre änden av hagen efter att matte ropat ett tag (hurra för enorma hagar!). Bossen Frami har fått en ny hangaround.

Båda grabbarna gav JÄRNET i galoppen. Jösses. Det var så jag flyttade mig lite diskret mot väggen av ligghallen. De gav allt.

Det syntes hur skönt det kändes för hästarna att få använda alla muskler till max utan att det står ett staket i vägen efter tio meter. Full kareta.

Varken jag eller kameran hängde med.

Sedär. En fin sista dag på året, tillbringad på bästa stället/stallet.

Långpromenad med julluva på

dsc_0036

Ah, så härligt att få promenera med Juppe i dag. Lite blåsigt, lite läbbigt. Lite stela kinder, men ljuvligt ändå.

Vi tog vår tvåtimmarsrunda. Satt fint på alla sätt och vis.

Juppe fick inviga julluvan. På onsdag blir det Mackans tur. Juppe verkar acceptera det mesta här i livet.

img_2398Fruntimmer! fräste Juppe när vi gick förbi avelsflocken och alla damer tittade storögt och lite skrämt.

Men det gjorde han bara för att han fortfarande kommer ihåg allt smaskigt gräs i den enorma hagen och missunnar brudarna vartenda litet fruset strå.

img_2386

img_2388

img_2395

Juppe mumsade förnöjt på de strån han kom åt. Så härligt också att det är fruset i backen och man slipper blöt och hal lera.

dsc_0047Mackan väntade på oss i hagen. Han har börjat bli riktigt fotovänlig.

dsc_0050

Och jag har fått reda på att Mackan och jag nog får träffa en gammal vän till mig. Juppes halvbrorsa Ofsi ska tävla på samma tävling i Skultuna som vi ska delta i nästa helg.

Hoppas jag får tillfälle att hälsa på Ofsi. Det vore så himla kul att se om han kommer ihåg mig, för mig är det en väldigt speciell och fin kille. Juppe och Ofsi gick ganska länge i samma hage när jag nyss köpt Juppesnupp.

dsc_0052

Juppe kontrollerar att jag inte glömt någon godis i fickan. Han flemar ofta.

dsc_0031Bäbibarracuda utnyttjar sin bäbisstatus. Han får äta ur samma hög som chefen.

Kanske börjar han ändå bli lite för stor? Han ser nämligen till att stå stadigt bredbent och beredd på att flytta sig.

High hov

I går tog Juppe och jag ett pass på ovalen. Det kändes som att sitta på en jetmotor som varvar upp.

Sådär kul om jag ska vara ärlig. Men, efter mycket jobb med att stanna snabbt när jag bad om det och sätta igång snabbt (INGA PROBLEM!) så var grabben lite mer med mig.

Vi töltade lite, tror jag. Tänk att jag inte kan känna sådana saker när jag sitter på Juppe. På Mackan är det inga problem, då rider jag bara.

När vi slutade var båda nöjda.

img_2076

img_2074

img_2073

img_2068

img_2065

Juppe tycker det är kul att ta horsies. Helst vill han äta upp mobilen. Men stå ensam i ett hörn och posera framför en läbbig dörr ville han inte.

img_2060

Han är så kul min kompis. Jag tycker också att det är roande att han visar så tydligt vad han gillar och inte gillar.

I kväll körde vi ett pass på ridbanan.

Vi övar och övar på att Juppe ska lyssna på vad jag vill och inte improvisera. Nu gör han någon slags balettvändning istället för sluta när jag går framför.

Han blev sur och tvär när jag puttade in hans rumpa på banan igen. Vi övade på att ta ett steg i taget och att han inte skulle göra något annat än just det. Ta ett steg mot mig som stod vänd mot honom på banan.

När vi klarade det bad jag om rumpa ut. Klart jag fick – åt båda hållen.

Juppe är så glimrande klok och vacker.

Han lyfte också sin apportpryl med munnen och puttade bollen med mulen hur lätt som helst. Nu är nästa steg att han ska släppa apportprylen i min hand.

Han hade inte riktigt hundra tålamod i kväll. Men jag vet också att allt som han får sova på funkar bättre nästa gång vi provar på det. Mr Maräng.

Vad var det som var High hov då?

Två nya presenter till Juppe, två massageborstar i gummi från Horze. En stor och en liten. Båda var perfekta för mina händer i storlek 12-årigt barn.

dsc_0076

dsc_0077

dsc_0078

Lilla.

Och stora:

dsc_0080

Juppe gillade. Lagom hårda piggar och skönt grepp för mig. Han körde ut rumpan lite extra när jag gnuggade där. Då är det godkänt.

På kurs hos Anne Fornstedt på Hammarby

En himla trivsam dag blev det. En lång trivsam dag.

Jag och Karin och Mackan och Frami åkte en knapp halvtimme för att komma till Hammarbyhästar. Jag är så impad av Karin som tagit utökat körkort för att kunna köra tyngre släp.

Lite meckigt var det vid gården, lite trångt. Det klarade Karin galant.

Om min hjärna kommer ihåg rätt så var vi sju ekipage som fick ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Perfekt.

dsc_0003

Hästarna var änglar och klev snällt på transporten (om jag någon gång ska köpa transport ska jag ha ett likadant som Karins. Dörrar därbak och ett kliv upp för hästarna istället för läbbig ramp, och fronturlastning).

Hästarna fortsatte vara änglar när de snällt hoppade in i varsin box i ett främmande stall.

Glorian föll på sniskan för Mackan när det var dags för första lektionen. Herreminje. Mackan var förvandlad till en ganska surmulen islandssnigel.

Hade jag varit på hemmaplan hade jag nog spruttat iväg i galopp för att väcka honom. Men nu var vi ju på kurs, då får man uppföra sig.

Min kompis var förvandlad till en karikatyr av en trött ridskolehäst och jag förföll tyvärr till en karikatyr av en elev som bankade fram sin häst för varje steg.

Vi berättade att vi gärna övade på övergångar och jag sa att jag vill ha hjälp att få igång motorn på Mackan. Men – lektionen bestod av mycket arbete på volt, viktiga saker som att få hästen att böja sig rätt och sätta sina ben under sig.

Mackan blev inte gladare.

Under lunchen fick vi en helt fantastisk fisksoppa. Fikabrödet ska vi inte prata om, förrädiskt gott.

Jag blev så otroligt glad för att det var så många som frågade hur det var med Juppe, det värmde hjärtat något otroligt.

Ännu roligare var det att höra att många förstår att jag inte kan ta bort Juppe utan sympatiserar med att man kan göra mycket kul med sin häst förutom att rida.

dsc_0006

Dags för rond två.

Mackan var lite piggare och lite gladare, och si – då blev jag det också.

Allt gick lite lättare.

Jag red faktiskt en kurs för Anne Fornstedt när jag och Juppe precis hade flyttat till Bäjeby. Här kan du läsa om det.

Anne är så fantastiskt bra och pedagogisk när hon förklarar gångarter, undra på det – hon är ju Feifdomare. Ska jag vara riktigt ärlig så var tävlingskursen snäppet roligare tycker jag. Tror Mackan hade taggat till mer på en ovalbana också, han ger järnet när han tycker det är kul (påminner om en viss Juppe).

Kul att vara två på kurs, och skönt att det inte var så långt att åka. Drömmen är att få göra så här korta och roliga utflykter med Juppe också. Då kanske lastningsproblemen lättar lite.

dsc_0008

Kolla: bred dörr för fronturlastning där fram och dubbeldörrar att kliva in genom där bak. Så perfekt.

dsc_0009

Coola och glada pållar som inte tyckte det var så bråttom att komma av. De hade ju ett helt hösegel med käk att förse sig från.

dsc_0010

Kul för hästarna med rejäl utsikt också tror jag. Inte bara en liten glugg till dörr. Och ett ganska stort fönster på Mackans sida.

dsc_0016

Tittut.

Svinhärlig dag. Roliga människor, fina ekipage, god mat. Tror alla inblandade sover gott i natt. 🙂

Juppe har fått en kapson

Inom islandshästvärlden är det vanligt att använda kapson, inte minst till unghästar.

Jag har aldrig använt en förrän Juppe fick en i går.

DSC_0087Vadfalls? Ska jag ha en snabel?

Juppes kaspon är från Fakur. Det här var ovant för både Juppe och mig. Jag tror nog att det ska bli lättare att ställa Juppe när trycket liksom kommer rakt från mulen. Tror det blir tydligare än när snöret dinglar under hakan på ett ganska löst sätt.

Vi testar helt enkelt.

DSC_0088

En kapson ska tydligen sitta ganska lågt. Juppes ska få några hål till. Vi härmade lektionen i dag på egen hand, jag märkte att lädret gett med sig lite så jag ska göra några hål till.

DSC_0089Tränar-Karin hjälper till med alla snoddar. Hon tycker det är smidigast att ha en tunn läderlina där fram, en longerlina.

DSC_0090

DSC_0091Min fantastiska häst var fantastisk i dag också, trots att vi inte hade stöd av Karin.

Fy för den ledes vad det är svårt att få till allt i rätt ordning. Typ uppmuntra Juppes inre bakben att lyfta lite extra genom att peta med spöet i skänkelläge – när benet är i luften.

Gluäk.

Juppe var bättre än mig. Jag hinner i alla fall inte vara rädd för att se Juppe knycka till av smärta när han går i fel läge (nej, det har aldrig hänt i skritt. Bara i trav på volt).

Jag har för mycket att tänka på för att ha hjärnkapacitet till mer än att gå på en volt. 🙂

Inte alla är stormförtjusta i kapsoner. Så här skriver Markus Ridakademi. Å andra sidan säljer han själv kapsoner. Här skriver han också hur de ska sitta.

 

Hööks kappa Leece JH är inte vattenavvisande . . .

Jag tycker fortfarande att kappan är jättesnygg, men jäääääädrar vad blöt jag blev i den i dag.

Och ja, jag fattar att vattenavvisande inte betyder regnkappa. Men här pratar vi blöt ända in på bh:n. Nästan löjligt.

Juppe och jag blev liksom lite överraskade efter att ha stått och myst i solvärme på stallbacken till att mötas av hagel (!) och regn på ridturen.

Jepp – ridturen. Vi körde vårt vanliga koncept. Jag sitter på Juppe en raksträcka på vägen ut, kliver av och traskar backen bort mot Hallbo och ner igen. Hoppar upp och – gaaaaalopppeti gloppeti.

Då tänker jag att Juppe är rejält uppvärmd. Han tycker det är så himla kul att få springa, han ser glad ut bara jag sätter på honom sadel. Han vet.

Tre galopprakor fick han ta. Sedan hoppade jag av och vi knallade tillsammans hem. Vi var på toppenhumör trots att det bara droppade från oss. Knappa fem kilometer blir det. Det märks inte på Juppe att han varit i farten, tror han behöver lite längre turer faktiskt.

Ska du gå hem?
Vi har ju nyss börjat?

Perfekt gympasko!

Åkte direkt till hästbutiken Glada hästen i spiltan efter jobbet. Jajemen, de var lika trevliga och tillmötesgående som alltid.

Självklart fick jag köpa en gympadoja trots att de egentligen såldes i par. Det blev gulp, 700 spänn. Och ja, det är värt det för mig.

Jag vill inte hålla på och jaga hovisar, jag vill ut och gå med min häst. Punkt.

Fixade en ”strumpa” av en avklippt linda med kardborrefäste.
Blev lite nervös för risk för skav.
Såg till att den blev grön, Juppes favoritfärg. Bra för hästen psyke.
Världens bästa häst knallade glatt på i sin nya sko.
Jag skulle nog inte sätta av i galopp med dojan på, men det kändes mycket bättre att ha skydd för hoven på promenaden än att gå med bar hov.
Visst går Juppe barhovad i hagen, men där knallar han inte fyra-fem kilometer i ett sträck.
Kändes också bra att skon var ungefär så hög som en hästsko. Juppe slapp att linka fram låghalt.

Mycket glad och trivsam och hungrig häst som var sitt allldeles vanliga jag i kväll.

Tänk så lätt det är att noja. Men så har också min kompis varit krasslig i ett år. Mina nerver är väl sköra helt enkelt.

Det var dom inte efter kvällen kan jag lova. Vi frustade ikapp till stallet jag och min polare.

OCH stallägarens äldsta dotter hittade Juppes tappade sko i hagen (mirakel!). Så nu är det ”bara” att hitta någon som kan slå på den. Om jag inte väntar in ordinarie hovis då.

Gympaskon funkade grymt bra. Man spänner fast den med ett räfflat band. Ett spänne liksom hakar i en räffla. Då låser man. Inga hårda grejer som sticker ut åt något håll.