High hov

I går tog Juppe och jag ett pass på ovalen. Det kändes som att sitta på en jetmotor som varvar upp.

Sådär kul om jag ska vara ärlig. Men, efter mycket jobb med att stanna snabbt när jag bad om det och sätta igång snabbt (INGA PROBLEM!) så var grabben lite mer med mig.

Vi töltade lite, tror jag. Tänk att jag inte kan känna sådana saker när jag sitter på Juppe. På Mackan är det inga problem, då rider jag bara.

När vi slutade var båda nöjda.

img_2076

img_2074

img_2073

img_2068

img_2065

Juppe tycker det är kul att ta horsies. Helst vill han äta upp mobilen. Men stå ensam i ett hörn och posera framför en läbbig dörr ville han inte.

img_2060

Han är så kul min kompis. Jag tycker också att det är roande att han visar så tydligt vad han gillar och inte gillar.

I kväll körde vi ett pass på ridbanan.

Vi övar och övar på att Juppe ska lyssna på vad jag vill och inte improvisera. Nu gör han någon slags balettvändning istället för sluta när jag går framför.

Han blev sur och tvär när jag puttade in hans rumpa på banan igen. Vi övade på att ta ett steg i taget och att han inte skulle göra något annat än just det. Ta ett steg mot mig som stod vänd mot honom på banan.

När vi klarade det bad jag om rumpa ut. Klart jag fick – åt båda hållen.

Juppe är så glimrande klok och vacker.

Han lyfte också sin apportpryl med munnen och puttade bollen med mulen hur lätt som helst. Nu är nästa steg att han ska släppa apportprylen i min hand.

Han hade inte riktigt hundra tålamod i kväll. Men jag vet också att allt som han får sova på funkar bättre nästa gång vi provar på det. Mr Maräng.

Vad var det som var High hov då?

Två nya presenter till Juppe, två massageborstar i gummi från Horze. En stor och en liten. Båda var perfekta för mina händer i storlek 12-årigt barn.

dsc_0076

dsc_0077

dsc_0078

Lilla.

Och stora:

dsc_0080

Juppe gillade. Lagom hårda piggar och skönt grepp för mig. Han körde ut rumpan lite extra när jag gnuggade där. Då är det godkänt.

Följa med utan grimma? Moahahahaha!

 

DSC_0001

Tjänare grabbar! vrålade jag i kväll igen.

Äh. Ni ser ju. Tar det som att jag är en i gänget. Accepterad liksom.

DSC_0003

 

Min plan för kvällen: gå in i hagen och jobba med Juppe där. Se om han vill följa med mig utan att få grimma på och acceptera vilken utgång det än blir.

DSC_0005

Försöka öva lite straightness, se om han lyssnar när han är bland sina likar.

Njaäh. Ryktborste och skrapa hade jag med, och ett spö. Juppe ville gärna bli borstad, helt okej. Han såg till och med lite stolt ut när kompisarna tittade storögt. Frust, frust, kom det också nöjt.

Det spred sig som en löpeld i gänget. Frust, frust hördes överallt. Njutarnas mästare Mackan lade sig ned strax bredvid för att rulla.

Hundkexen flög runt honom. Rullningen gjordes noga och njutningsfyllt. Snacka om mindfulness. Det här är väl ändå en bild av sommar!

DSC_0007

En stilla känsla av lycka spred sig i min kropp. Tänk att jag får vara med om det här.

400-kiloskompisar runtomkring som tycker jag är helt okej. Och nu ska vi mysa!

DSC_0011

DSC_0012

Kolla benet där längs mitten på magen (eller är det en muskel?). Inte undra på att det kan kännas knepigt att få en sadelgjord hopsnörp där.

Tycker så mycket om Mackan och tror han känner det.

DSC_0013

DSC_0015

DSC_0016

Om Juppe ville följa med utan grimma?

Nä. Han tittade milt och undrande på mig. Men höll sig nära mig när jag ryktade. Slöt ögonen och njöt. Traskade iväg, tog några tuggor extra gott gräs – och kom tillbaks till mig.

Vad vill du mig?

DSC_0017

Gänget som höll lite koll på mig till att börja med skingrade sig snart.

DSC_0019

Kvar blev Juppe och jag. Och visst ville han vara till lags. Men tillräckligt med koncentration för att jobba med straightness fanns inte.

Det får vi ta en annan gång.

DSC_0026

Låter bra, sa Juppe. Syns vi i morgon?

Det kan du lita på, sa jag.

Jag tror på det här!

Häpp. Upp med tuppen för träning i morse.

Jag och Juppe tog det första trevande steget i straigtness training. Juppe fick lära sig att sänka huvudet på kommando, gick på ett försök (ja, han är världens smartaste häst).

Att ställa huvudet utan att böja kroppen, att se till att huvudet varken dimper ned eller flyger upp. Koll, helt enkelt. Och så vicka, vicka, vicka lite på huvudet. Tänk att en liten vickning av huvudet där fram kan synas genom en helt hästkropp och vicka på höfterna där bak.

Häftigt.

Juppes nacke knakade till slut. Han såg så nöjd ut. Blinkade och tuggade.

Andra grejen som vi gav oss i kast med är att ha Juppe i en bra position och att han ska ta ett steg med bakbenen på mitt kommando. Första gångerna räckte det nästan med att tänka på hans bakben, sedan tror jag att han blev lite trött och grinig – då fick jag peta med pisken i skänkelläge. Som en flugvift ungefär.

Juppe ångade på några gånger, någon gång lyckades vi med det som övningen går ut på. Att Juppe ska fråga mig – hur många steg ska jag ta? Hur fort ska vi gå?

Jättebra för mig och juppesnupp.

Tror det kan hjälpa mig att fokusera på att han gör rörelser rätt istället för att vara livrädd för att han gör sig illa. Och om jag kan styra hans fart så gör han sig ju inte illa.

Jag tror det blir riktigt bra det här för oss. Nu ska vi öva lite varje dag i sisådär knappa två veckor, sedan är det dags för lektion igen. Längtar.

Och längtar tills i morgon, då ska äntligen Juppe få njuta av grabbarnas grandiosa sommarhage. Det ska bli så kul att se honom där! Unnar honom det.

Han får bli hur fet och blank och fin som helst.

Jag och Juppe var helt slut i rutan när jag släppte ut honom i grabbhagen efter jobbpasset. Jag fick ta bort nosgrimman inne på ridbanan. Juppe gäspade så käkarna höll på att gå ur led.

Han var inte ensam om att vara trött:

 En tufsig Bäbibarracuda tittar upp bakom Dynan.

 Fast man heter inte Bäbibarracuda utan anledning.

 En gäspning och tre sekunder senare var han klar för drabbning.

 Suck.

 Dubbelsuck.

 Kan någon trolla bort honom?

Ungefär här fick Dynan nog och reste på sig. Jag förstår honom.
Fast han är himla söt och busig den lilla aborrmunnen.

Träna inkallning med grässugen häst

Det blev en tur till avelsstonas sommartomma hage i kväll igen. Så varmt och svettigt. Tänkte att det blir bra för Juppe att få springa av sig lite!

Och så tränar vi inkallning när vi väl är i bortesta hagen. Fram till grinden till hagen fick vi sällis av Hulda o co. Bara trivsamt hela vägen.

Juuuuupppe! Jupppeeee! Kom då – duktig häst!
En kvart senare . . .

 Den glada flygande tunnan kommer farande.

– Tjänare! Du jag ska bara . . .

 Eh, okej. Juppe jag går en bit bort i hagen igen och ropar.

Och så kommer du när jag ropar. Jag går en bra bit bort.
(Hojta, hojta, klappa händer, vissla, hota, svära)

– Japp, japp! Jag hör dig, jag greppar det här. Jag ska bara . . . 

Va? Sa du nåt?

 Gud vad sur du är, sa Juppe. Ta lite gräs och lugna ned dig.
Jag tog ett varv runt hagen på egen hand.
Muttrande.
 Fick syn på Hulda o Co på hemväg.
 De tränade också på sitt. Byta sida att leda på.
Kände mig som värsta paparazzin.

Här har jag alltså hunnit upp i backen mellan första och andra hagen.
Från backen leder en gång till hage ett.
Ja, jag fick gå ned igen och leda Juppe upp i betselringen.
Å anda sidan är han ju inte en häst som smiter eller springer från mig.
Men heller inte till mig. Än. Så ofta.
 Nyfikna grannar till hage ett, närmast vägen.

Tjänare killar! sa Juppe. Jag ska bara . . .  

Grabbar? sa jag till Juppe. Är du säker på det?
Mjuäh. vaddådå? sa Juppe.
De gillar inte mig, sa han besviket.

– Jag älskar kor! sa Juppe. De gillar inte mig!
 Men du, sa jag. När de ville hälsa hade du inte tid. Och om du vrider på nacken nu så ser du faktiskt ett gäng som vill säga hej.

Jajemen, sa Juppe. Jag ska bara . . . 

– Du, sa Juppe när vi var tillbaks i hemmahagen. Vilken bra kväll.
– Söta byxor du har förresten, färglada och fina.

– Vi kan väl träna inkallning lite mer tycker jag. I hagen där.
– Det gick ju riktigt bra för oss! Jag tycker du var bra när du skrek så där fint.

Stora bajsplockardagen

Juppe var bekymrad när jag envisades med att stå i grabbarnas toahörna.

Han klurade och klurade på vad jag ville.

I fjol funkade det här kanon, jag och Juppe gick till toahörnan. Han bajsade, jag plockade kottar till årliga träckprovet.

I år funkade det inte. Juppe blev olyckligare och olyckligare, men stod kvar och glodde på mig.

Äsch, på med grimman och traska till stallet istället. Vi lånade en box.

Juppe tog inte en tugga av höet. Han stod som en häststaty och tittade på mig tvärs över stallet.

Jag städade. Det berömda renskinnet hamnade i bilen, det ska få bo hemma hos oss istället. Lite annat smått och gott fick också landa i bilen, för att tvättas eller för att läggas undan till nästa vinter.

Nu hade den olyckliga hästen faktiskt producerat en hög. Skönt.

Orkade inte promenera i dag heller i blåsten. Slut som matte, tror det är pollen som spökar. Juppe såg lika nöjd ut för det. Eller nöjdare.

Vi tar nya tag, helt enkelt.
Och mannenvännen som hörde att jag ville cykla med Juppe har pysslat med min gammelhoj i dag. Bytt både däck och kedja. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad det är.
Själv handlade jag mat åt en synnerligen pank men lycklig yngsta dotter tämligen nyss hemkommen från Hawaii. Det är också kärlek.
Påsar för bajskottar.
Jag skulle verkligen vilja vara med när de letar efter maskar i bajset.
Sånt tycker jag är jätteintressant.

Den rödpälsade hämnaren

Ja, vad ska jag säga. Jag och Juppe myste i solen på stallplan, han blev ordentligt borstad och väldans mätt på hö.

Min plan: jag tar med bollen med handtag till grabbarnas hage och leker med Juppe där.

Hur det gick:

Oj. Vi syns i morron världens bästa Juppesnupp.
Fast då ska jag rida Mackan.
Juppe sa inte ens hejdå.

Vi tragglar apport

Titta vilken fin bild det blir! sa Juppe förtjust.
Men vad fanken, jag då, sa jag. Ska inte jag synas?
Juppe svarade inte utan återgick till höet. Helt plötsligt hörde han inget.
Juppe frustade lättat när han förstod att vi skulle ut på ridbanan. Fina, upplysta, trygga ridbanan.
Högg med en borste med lång, mjuk borst som apportföremål. Juppe lunkade snällt mot borsten och pillade med läppen. Det kommer nog att ta sin tid innan han fattar att han ska plocka upp föremålet.
Men vad gör det när grabben är välvillig och på gott humör?
Vi övade lite på att Juppe ska gå bredvid mig snällt och fint också, utan grimskaft alltså. Det gick sådär. Han blir ivrig och hamnar före mig. Eller också är han oförskämd, jag vet inte. När jag stannar stannar han snällt och hamnar som en ostkrok runt mig, det känns ju inte så oförskämt, utan mer undrande. Var tog du vägen?
Kort sagt, fin kväll. Vi var ensamma i stallet, det är mysigt det med. Eller – ensamma och ensamma:

Reflexbootsen satt som en smäck

 Juppe modellar.
Boots fram och reflexskydd på bakbenen.
Allt från Horze och i storlek medium. Perfa.

Och är kanske lite sugen på gräs.
Vi knallade på i en timme i dag. :-))))))
Appen verkar visa någorlunda rätt sträcka för en gångs skull, 4,7 kilometer.
Kompisarna i stallet hade kurs i centrerad ridning och det såg så kul, så kul ut.
Snälla människor frågar hur det är med Juppe och jag drar min ramsa om att det får vara som det är med Juppes hälta på böjt spår. Nu orkar vi inte med mer behandlingar.
Och att det får vara okej att kanske inte kunna tävla igen (fast här ljög jag tydligen, kände att jag fick en klump i halsen).
Men nu är det nu. Och nu jobbar vi på att stärka oss, vi trivs med att knalla. Juppe hörde två skott i fjärran och brydde sig inte nämnvärt. Han kanske har blivit coolare med knallar.
Juppe tycker INTE att det räcker med en timmes hålligång. När jag mockade med mig en hink bajs till komposten kopplade Juppe på alla clowntrick han kan för att få en godis.
Först lite vatten för att vara i toppform.

Har hon godis?

Japp. Lite yoga kanske? Nähä.

Ska jag bolla med bajshinken?

Nähä?
Juppe har lite tråkigt. Nu när han fått upp flåset lite tror jag resten av Juppe hänger med. Han kopplade väl ned hjärnaktiviten när han stod inne i sjukbox och i liten sjukhage. Nu är han sugen på utmaningar.
Får försöka hitta på lite trick som inte betyder böjningar av den vackra kroppen. Det måste väl vara okej att lyfta på hovar, även om man nu är lite paj i bogen (vet ju inte det eftersom jag inte longerat ännu). Tror det får bli det. Peta på ben, höja hov. Eller kanske hålla upp hov själv?

Gör inte så här

Älgjakt = gå på asfaltsvägen. Gå på asfaltsvägen = synas ordentligt.

Rotade fram ett ilsket gult täcke åt Juppe, och eftersom vi inte hade någon sadel att fästa täcket i så tog jag en täckesgjord.

Juppe och jag knallade iväg. Juppe var lite skeptisk, täcket prasslade och vi tog en ny väg. Jag blev mer och mer irriterad på Juppe som blev mer och mer underlig.

Tills jag tittade på hur täcket satt. Juppe hade fått kjol. Gjorden satt vid snoppen ungefär. Jag stretade och drog rätt så gott det gick. Juppe tittade med stora mörka ögon på mig.

Och så gick vi tillbaks. Täckhelvetet kasade bara mer och mer bakåt, men vi klarade oss till stallet. Nu fick ju världens bästa häst beröm istället för skäll och då såg han inte lika olycklig ut.

Av med täcket och ut igen. Vi ska ju röra på oss 40 minuter per dag nu, så vi tog sikte mot ovalen. Juppe frustade lättat och satte sådan fart att jag fick påminna honom rätt ofta om att jag vill gå först.

Tillbaks i stallet hamnade vi på en damfrisering. Två damer stod reda att bli friserade. Juppe tittade blasé på de brummande rakapparaterna. Det där kan han.

Han åt hö och tittade på Vajna och Embla som trippade runt sladdar och fnyste åt rakapparaterna.

Jag gjorde en grundklippning på Vajna (roligt) så att både matte och Vajna vande sig. Det blev inte elegant, men det blev.

Både Juppe och jag njöt av sällskap och pysslet med damfriseringen.