Stanna upp…

..jag har förmågan att bara gå på, jag när något känns till etthundra procent så otroligt rätt, ja men då bara gasar jag. Förmågan, hmmm kanske det också stundtals just är min oförmåga?!
Det blir en sådan plötslig tvärkrasch när jag står där och inser, kanske det gasats på så mycket, mina tankar mina ide’er är så långt fram planerade att det nästintill är omöjligt för stackars inblandade runt omkring att hänga med.
Tror ändå att detta för mig mestadels är en styrka, och då när jag jobbar med personer som verkligen ser mig, personen och det etthundranittio drivet som något positivt. Men som sagt, många gånger blir det tokigt nog också mitt fall.
Ställde in gårdagens fotojobb i ladugården…vände rätt snabbt efter en fika i min fotografs hus. Stannade bilen, satte mig i dikesrenen vid en stor lägda med kossor.
Alltså Sverige är så otroligt vackert. Älskar landsbygden, älskar det fina o genuina! Så stolt är jag/har jag hela tiden varit för mitt samarbete med Västernorrlansdgården. Brinner så mycket för det och hoppas jag såklart får fortsätta i den andan! Hmmm..det här med att stanna upp, jag ska lära mig det och bli lite lite bättre på det…ja så det finns någon chans för andra inblandade att hänga med i alla mina tankar o ide’er…Om jag snart inte lär mig det, ja men då fortsätter jag ju bara att slå huvudet i stenväggen gång, på gång, på gång…

Kram o Eftertanke Bubblan

20110830-051909.jpg

Show på Inbetween..

Blir ingen höstresa till Spanien, nej efter noga överläggning med mig själv och under tidpunkt när det krisade med lite sjukdomar i min närmaste närhet  så bestämde jag mig! Vi tar den i Maj 🙂 Istället laddar vi nu för fullt för SHOW TIME! Ja det är dags igen, denna gång i Timrå på Inbetween. Fortsättning följer, ja jag ska såklart berätta mer inom kort…  kan förhinta om att Inbetween bjuder alla på denna härliga glädjestund, allt i Happinessanda!

Sätt ett litet kryss i almenackan…söndagen den 18 september, ja jag vet, det är ju snaaaart det 🙂

Tanke med Värme o Glädje

HiHi,  fina Maria..tänk att det nästan tog ett halvår för mig att lära känna dig fast vi jobbade på samma jobb. Ja det behövdes att jag flyttade ur ensamma rummet och avskärmade hörnet (fniss) för att vi skulle upptäcka och finna varandra…Tänker på dig ofta kluriga och inspirerande människa…Vi hade en trevlig fika stund här i sommar, gör om det snart igen tycker jag!

 

KrameliKram..

sex månader idag..

Har i vanlig ordning tagit min vardagliga prommisrunda. Varierar lite vart jag går, men favo är speciellt två rundor..

Idag blev det en runt sjön. Precis som för dagen i dag sex månader sedan. Skillnaden i dag mot då är att då var allt utom en vanlig skön o behaglig prommis dag, jo förvisso i början, men med tanke på hur den kaotiskt avslutade så finns det ingenting bra kvar att minnas, ja från den perfekta starten. Tänk så lite vi vet, ja och vad fort det verkligen går! Glädje vänds till sorg på ett bixtsnabbt ögonblick, ja från ena blinkningen till den andra. Vad är det för mening undrar man…i en stund som då finns det för tillfället ingen mening, nej ingen mening  att just då förstå eller kanske aldrig någonsin att förstå!

Jag är ju lite av en ensamvarg stundtals på mina dagliga promenad rundor, för ca. åtta månader sedan knatade jag i vanlig ordning runt sjön och ett flertal gånger stötte jag på en kvinna som också knatade runt med sig själv, denna tjej har tidigare tränat hos mig på Träningsverket rätt flitigt så vi ”känner” ju varandra. Bestämde oss ganska snart för att börja haka på varandra lite nu och lite då. Vi hann lära känna varandra rätt snart och jag insåg snabbt att det här blir för mig en vän för livet. Vi hade rätt samma lika värderingar, upplever henne som en otroligt stark, schysst o total reko människa, en på miljonen!

Vi hade en otroligt härlig prommis som jag skrev, otroligt mycke´fniss så mycket´skratt. Hon hade drömt en sådan märklig dröm vi formligen vek oss dubbel över…vi tolkade den då i stunden som en pånyttfödsel, styrka osv..ja men vi bara härjade lös som faktist aldrig förr…Vi skildes åt med ett otroligt brett smile på våra läppar och ögon våta av glädjetårar! Samtidigt som jag gick mot min bil så hörde jag att det ringde i hennes telefon.Jag hann starta bilen, åka ett par hundra meter så ringer det i min telefon! Det var  hon, min sprudlande glada vän jag precis lämnat bakom mig..ja bara för ett kort kort ögonblick sedan.  Hon lät som förbytt, en helt ny människa! Min första tanke var, hjälp hon har blivit överfallen…måste kalla på polis, ja tankarna snurrade, förstod inte något av vad hon försökte panikartat skrika fram. Vände bilen, åkte mot henne, hon hade inte alls kommit  långt från platsen där vi tidigare sa hejdå.  Det var det där telefonsamtalet, ja det som ringde när vi skiljdes åt för några minuter sedan…hennes son var död!!

Ja min vän, det finns inte ord nog att beskriva dig, det har gått ett halvår nu, ännu har vi inte börjat ta våra promenader igen, men nu ska vi! Kommer ju aldrig någonsin på riktigt förstå vad du och din familj  går igenom, men tänker på dig ofta! För mig är du, min vän,  en så otroligt kraftfull och fin person med så otroligt mycke´styrka o livskraft.  Undrar ofta  varför du och de dina  skulle behöva drabbas av detta.  En vacker, praktfull  blomma , det är du det! Livet går ju vidare. Om så med små små steg.. Du hjälper mig att stundtals stanna upp…

 

Massa varma kramar till dig från mig

Same,same-No differance

..att ljuga i stort och i smått, är inte det samma lika?! Jag tycker med bestämdhet det, ja för det där i smått blir ju tillslut också stort, du vet när sanningen tillslut segrar!
Ja, jag är en ordentlig grubbelbubbla jag..men tycker det är härligt att reflektera, ja släppa fram själva ”DET” inom mig.
Ser nu fram emot ny dag med enormt många möjligheter!
Ärligt o Klarsynt, ett hyfsat bra mantra fler borde följa…ja då skulle vi slippa massor av olyckliga själar i denna värld.
Respekt, ja det är ett starkt och laddat ord för mig…ja det besitter sååå mycket pondus att det absolut bara måste tas på allvar!
Så Respekt mina nära o kära!
Var snälla o schyssta mot varandra här och nu, för framtiden vet vi ju ingenting om

20110827-223608.jpg

Mmmmmm…

Smaken, känslan , minnet från tidigare…ja jag pratar om höstens alla upplevelser som går via munnen..det som verkligen får det att kittla i smaklökarna, äter sakta, njuter av varje goda tugga! Höstprimörer i mängder, eget odlat dessutom…ja det är ett fint komplement till Västernorrlandsgårdens goda kött. Härligt fredags mys!

20110826-221255.jpg

Mitt tvådelade liv…

Hmmm…har väl aldrig riktigt så klart som nu börjat se mitt liv på två verkligen helt olika sätt. Ja man kan säga att mitt liv, ja min vardag innehåller två delar enkelt beskrivet (fast det är ju ändå inte jätte enkelt hmm..) men en del är i allafall   otroligt Bubblande, på en enorm utvecklande framfart, positivt gånger tusen…i denna del räknar jag in mina vänner, underbara barn, mina fina och alltid stöttande föräldrar och såklart mina  spännande jobb som ÄNTLIGEN efter hårt slit börjar ge resultat.

Den andra delen, ja det är något jag verkligen kämpar o kämpat för i snart sex år…ja där utvecklingen går allt utom framat, nej tvärbacke bakåt snällt uttryckt! Hmmmm…är det kanske det här som ger balansen i livet, ja lika stor del katastrof , som lika del toppenbra?! Egentligen tror jag väl inte direkt det, men vad ska man tro då, vad är meningen? Jag är övertygad om  att alla de rätta svaren,  sina rätta beslut osv. bor i en själv.  För att få ta del av de här svaren  så måste man bara våga släppa fram dom. Jag känner att pusselbit för pusselbit börjar läggas till rätta, men även i ett pussel kan det stundtals vara lite rörigt, ja svårt att hitta rätt bit osv..vissa dagar är man mer på hugget, andra fungerar  inte alls….men så länge man tillåter sig att det får vara så , ja då  får man ju också  mer  klarhet för var dag som går  känner jag.

Det är fredag, min fredag med barnen, mysigt! Ingen ide´att ens i tanken försöka kämpa för något som är lönlöst egentlige… nej det tar bara dålig kraft o energi. De här konstiga frågetecknen  som är så  stört omöjliga att förstå sig på, ja de kanske just ska vara så för att få den här bra balansen, de kanske till och med är där för att man ska bli påmind om att berömma sig själv lite mer…Så NAMASTE´säger jag nu varje dag till mig själv…alltså tackar det gudomliga i mig själv, och vet ni mina vänner, jag tror det hjälper till att räta de här frågetecknen till ståtliga  och snart väldigt starka utropstecken.

Prommis kompis..

Gillar ju att ta mina promenader ensam jag..ja och det inte pga. att jag är folkskygg eller osocial på något sätt
(he he) nej snarare tvärtom i det fallet..
Nej det handlar bara om att när man som jag möter olika människor ständigt o rätt intensivt i mitt jobb dagligen så är det skönt när det bara är alldeles tyst, alldeles stilla…de få gånger TV:n är på hemma så kan jag komma på efter det gått en bra stund…ljudet är näst intill på absolut lägsta 🙂
..men så mina dagliga promenader då! Ingen regel utan undantag! Jag har nämligen massor med fina vänner jag gärna tar en runda tillsammans med! Fia, du är ju en…vi har såååå mycket att Babbla om, våra ben är lika långa, ursäkta korta(!) att dom går som trumpinnar som i värsta bästa ”uptempo låten”. Du är en fin vän min vän, prommis snart PROMMISE??

20110825-211610.jpg