Sista chansen

Snart är denna sesong över och vi måste återigen vänta ett tag tills vi återser Söråkers Grönsaker i våra matbutiker.
Lika mycket sommartecken det för mig är då de dyker upp, lika snabbt höst och vintekänsla får jag när det är över.
Fast då man längtar efter något gott är det ju bara härligt och ännu är det ju inte riktigt över. Det finns ju faktist kvar en hel del grönsaker från detta toppenställe i butikerna ca. en månad till.
Skynda att fynda goda och närproducerade grönsaksdelikatesser.

20130928-093045.jpg

20130928-093058.jpg

20130928-093139.jpg

20130928-093158.jpg

Tuffare tider

Igår var det dags igen, ja att möta dottern vid macken och fylla på med lite bensin. När jag för första gången hörde min dotter nämna att hon önskade att ta moppekortet tänkte jag för mig själv: hon skämtar!
Det är så otroligt långt ifrån mig och mina tankegångar i den åldern.
Så är det ju också med mycket annat om jag tänker efter, ja trots att det inte är så länge sedan jag var 16 år 😉

Hon tog alltså ett moppekort och rätt snart därefter körde hon sin lilla minibil flitigt.
Att börja på gymnasiet är ett till kliv i sin vidare utveckling.
Det är verkligen mycket som händer.
Det är andra kompisar, fester och så många nya händelser i livet.
Så var det ju även då jag var ung. Jag var också på fester men hittade snart mitt stora intresse, gå på styrdans!
Tanken på att testa alkohol fanns aldrig hos mig.
Då jag var i sammanhang där det förekom drack jag cocacola men låssades vingla lite, ja för att ingen skulle komma på art bjuda mig på något.
Detta knepet hjälpte mig tills jag blev mer än myndig 🙂
Jag smakade alltså aldrig någon alkohol där innan.
Mina knep har jag såklart delat med mig av till min tonårsdotter och hennes vänner, men de verkar inte vara det bästa knepet att hålla sig ifrån utan att man anses vara tråkig eller annorlunda.
Så trisst att höra, ja att det ska vara så svårt det här med grupptryck.
Det enda man kan fortsätta att göra som förälder är ju att stötta vidare.

Att hon flitigt använder sin bil tycker jag numer är mycket bra.
Jag tankar den mer än gärna till henne och jag vet att hon tar sig till och från på egen hand.
Det är lite samma princip som det jag tillämpade som ung.
Ingen tycker det är konstigt om man inte smakar alkohol om man ska köra.

20130927-110315.jpg

Titta på sig skälv..

Jag blir lite ledsen på de människor som fördömer och klagar på andra utan att ens ha någon bakgrund och belägg.
Bara slänger ur sig syrliga och vassa kommentarer åt alla möjliga håll och kora sig själv mer eller mindre som världsmästare..ja ni förstår andemeningen?!
Man lär sig snabbt vilka som fungerar på det viset i sin närhet och därför kan man ju välja att inte möta de här personerna så ofta.
Visst, alla är vi olika och man måste ju skaffa sig olika förhållningssätt för att klara av detta utan att behöva bli upprörd och tänka så mycket på det som jag faktist gör, men jag har ärligt svårt att komma på knepet!
Jag är verkligen allergisk mot elakhet, avundsjuka m.m som jag tror uppstår av osäkerhet.
En osäkerhet kanske främst till sig själv?
Många personer som kräks och slänger ur sig elaka kommentarer till andra tror jag har jobbigt med sig själv och sin egen kanske livssitustion, kanske handlar det om identitet??
Istället för att fokusera negativt mot andra borde man kanske ägna tid till att se på sig själv ?!

Lite höstbubbel grubbel en vanlig tisdag:-)

20130924-095408.jpg

Ska det vara så ska det!

I torsdags blev det en riktig smoothies dag på jobbet.
Först i en utvald och speciell klass för dagen. Sedan fortsatte jag för alla de mindre barnen på Junior Club, detta ute på skolgården i det fantastiska höstvädret som då rådde.
Efter skoltid på torsdagar erbjuder jag träning för
åk. 8 och 9… När jag ändå hade smoothies ångan uppe så fick det bli en bra start för de hurtiga eleverna inne på mitt kontor..
Ja mitt arbete är verkligen fantastiskt och varierande.
Stolt och gla’ var da’ 🙂

20130914-090037.jpg

20130914-090215.jpg

Aldrig redo..

Hur mycket man än i förväg går och tänker på att det jobbiga faktist kan ske, ja att sannolikheten är rätt stor, så är man aldrig påriktigt redo när det väl händer..
Mina Happinessvänner har jag träffar nu i snart 14 år och ingenting har drabbat oss i negativ aspekt.
Visst, några småkrämpor lite nu och då, någon tandprotes som råkat försvinna i en bulle någon gång i ett show fika, men inga större och jobbigare händelser än så.
Tills nu..
En av Happiness stjärnor ligger på sjukhuset just nu. Det jag omedvetet genom åren bävat inför har nu inträffat. Det är med gråten i halsen och tyngd över bröstet jag skriver att en av våra fina vänner i Happinessgänget ligger på sjukhuset.
Det sista som överger oss ör hoppet . Det är något just denna person lärt mig att leva efter. Därför vore det orättvist om jag i stunden inte tänker så.
I morgon ska jag minsann åka till sjukhuset för att hälsa på.
Detta är faktist en av mina finaste, finaste vänner!
Styrkekramar och massor med kraft!
Sov gott…
jag kan inte låta bli att undrar i stunder som denna:
Vart finna rättvisan då man behöver den??

20130914-005926.jpg

20130914-005947.jpg

20130914-010003.jpg

20130914-010028.jpg