Återblick pga städning…

Jag tycker verkligen att det är så trisst att rensa och plocka bland både prylar och papper.
Det för att det inte är och aldrig riktigt har varit någon ordning på mig.
När jag väl börjar så blir det
”Molekyl SM” just för att jag är så dålig på struktur.
Hur gör man?
Suck, så illa är det men såklart är jag så pass förnuftig att jag förstår att jag måste göra det, annars blir det såklart svårt att flytta;-) .
Som sagt, det tar tid mycket pga. att jag fastnar i gamla händelser framförallt.
Jag vet att jag även i detta fall hastat på från projekt till projekt genom åren, knappt stannat upp emellan för att framförallt njuta.
Det är väl egentligen först nu jag förstår att allt jag gjort och allt jag samlat på mig i mitt yrkesliv lett till vart jag befinner mig här och just nu.
Mitt fasta arbete på
Internationella Engelska skolan i Sundsvall är kvittot för det.
I mitt arbete där som inspiratör och elevstöd får jag in precis allt jag verkar och arbetar för genom alla mina projekt.
Dessutom arbetar jag med personalen i min roll som personlig tränare.

Under tiden som hälsocoach på Attract blommade det ut ordentligt för mig.
Det var ju trots allt ett arbete där jag fick betalt och inte bara jobbade ideellt som det annars alltid varit då det handlat om något jag brunnit för som är kopplat till mitt intresse träning, inspiration och välmående…
( läs främst Framtidsgalan och Happiness)

Att stanna upp och fundera tillbaka lite är aldrig fel. Man måste tillåta sig att samla ihop sig och få njuta innan nästa projekt bara rullar på.
Därför bjuder jag mig själv på den här extra tiden flytten för mig just nu tar.
Ett bra argument men kanske också en bra och hållbar (?!) ursäkt framförallt för mig själv pga. mitt ständigt gnagande dåliga samvete att jag aldrig tycker att jag inte hinner med och räcker till nog..
Nostalgi i mina gamla skåp och lådor gör mig iallafall på gott humör för stunden.

20131130-112959.jpg

20131130-113035.jpg

20131130-113100.jpg

20131130-113136.jpg

20131130-113155.jpg

20131130-113219.jpg

20131130-113247.jpg

20131130-113452.jpg

20131130-113552.jpg

En första dos Julkänning..

För ett par dagar sedan fick jag en första dos av julkänning.
Pepparkaksbak med kategori yngre elever roade jag mig med för ett par dagar sedan.
Att baka pepparkakor går rätt snabbt, men när man är närmare 20 personer får man räkna på lite tid lärde jag mig.
Det är inte direkt som att vara ned sina egna hemma i huset.
Någon timme senare än beräknat var jag iallafall klar med allt eftersök och med mig fick jag alltså en ordentlig dos försmak av julen:-)

20131128-092257.jpg

20131128-092312.jpg

20131128-092321.jpg

Ta vara på de små ögonblicken

Som jag nämnt tidigare, det är verkligen en stor förändring som skett i mitt liv.
Det har verkligen hänt på kort tid.
Det är ett fantastiskt nytt liv på alla vis.
Det liv jag någonstans alltid har drömt om och på något vis alltid saknat.
Ett familjeliv på etthundra procent.
Att träffas på senare år är såklart både på gott och ont.
Jag är optimistiskt lagd så jag försöker såklart se fördelarna med varje situation som uppstår. Olika bakgrunder och olika erfarenheter man samlat på sig på varsitt håll tidigare både påverkar och formar en till den person man numer är i sin nya relation.
Ett förflutet är just ett förflutet, det som varit har varit och såklart är det något man lämnar bakom sig och sätter en ordentlig punkt för. Det säger förnuftet.
Rätt enkelt och logiskt om man tänker efter.
Att förhålla sig och att anpassa sig till olika nya situationer det förflutna för med sig är däremot en annan grej och inte alltid så enkelt.
Det är något jag ska vara ärlig att säga, det är något jag personligen verkligen får jobba med och påminna mig själv att jobba ordentligt för lite nu och lite då.
När det rullar på är det väldigt lätt att inte stanna upp och att tänka efter vad som känns rätt och vad som är fel. Det är lätt att tappa sig själv och sina egna värderingar med allt nytt som händer och sker omkring en.
jag inser att jag inte bara är en person som gärna ställer mig själv åt sidan, mina barn, mina vänner och mina andra nära blir också lite lidande.
Det är lätt att gå ”all in” i något just för att det är något som i stunden behövs.
Såklart man vill och försöker att hjälpa till om man märker att det är nödvändigt.
Jag kommer ihåg då jag själv hade mindre barn. I början då jag flyttade till eget hus med barnen var en mycket speciell tid.
En period då ett helt nytt liv skulle ta fart. Massor av nya situationer att både ta hänsyn till och börja lära sig att leva efter.
Att ha barnen varannan vecka på helt egen hand för att den andra veckan vara helt utan var nog den största och mest jobbiga förändringen i det nya livet.
Den här tomheten och saknaden när jag inte var med barnen var enormt stor och smärtsam, något jag aldrig trodde jag skulle vänja mig vid.
Den veckan jag tillbringade med barnen blev istället väldigt intensiv.
Man ville fylla dagarna med så mycket som det bara gick minns jag.
Under de första åren kommer jag ihåg att jag hade väldigt svårt att lämna ifrån mig mina barn de få veckor per månad jag hade de.
Det var ju trots allt bara halva tiden på en månad.
Fast fortfarande hade jag ju ett arbete och ett liv byggt efter att leva två vuxna i en familj så det var ju i början nödvändigt att be om den här hjälpen.
Min mamma och pappa fanns till hands för oss. En hjälp jag avvecklade mer och mer med tiden. Det kändes lite naturligare att min mamma och pappa så snart som möjligt skulle få komma tillbaka till rollen som vanlig mormor och morfar för mina barn, inte några typ ”surugat föräldrar”.
Visst, mycket var nytt och konstigt med det nya livet som ensam förälder, men att involvera mina föräldrar som jag då gjorde kändes aldrig riktigt som en bra lösning.
Jag var rätt snabb att ändra och anpassa mitt egna liv och mina egna aktiviteter så jag själv kunde ta hand om mina barn.
Det har fungerar bra under flera år, så då det fungerar som bäst är det alltså dags att återigen ändra lite i sin ordning och reda.
Det är ju pga. positiva händelser i mitt liv och det är anledningen som trots allt bestämmer att det är värt det.
En fin kille som snabbt blev min sambo mötte jag och med honom ett par mindre barn. De barnen bor inte halva tiden hos mamma och halva tiden hos sin pappa. De bor mer hos sin pappa vilket kräver mer såklart från oss andra som kommit in i deras familj.
Vi har redan nu bott in oss med varandra. Faktorn trivsel tillsammans är mycket hög även om mina barn fått stått tillbaka och fått lov att anpassa sig väldigt mycket nu under en tid.
Tack vare att vi varit duktiga att ta
till vara på de kvällar vi varit småbarnsfria och bara ägnat oss åt de stora så har vi fått ihop en bra sämja mellan alla.
Det är ju också dags att flytta till gemensamt boende nu i dagarna så det är ju något som verkligen bidrar att hålla humöret på topp.
Att vi vuxna också är duktiga på att ge oss utrymme till att rå om varandra bara vi är ju också något man aldrig får glömma.
Den dag det inte blir viktigt tror jag är en farlig dag. Då har något gått fel på vägen.
En kärnfamilj är något unikt och speciellt i sig.
Då är man ju en familj som har varandras kött och blod, åtminstone har båda föräldrarna lika starka band och därav en naturligare koppling till sina små.
Till och med då om jag tänker tillbaka på tiden då jag levde i den typen av familj, ja tillsammans med barnens pappa, så behövde vi ibland få lämna barnen en kväll eller tom. ett dygn för att bara få ha lite egen vuxentid.
Numer i livet som just pågår kommer jag på mig själv att jag är lycklig att få vara tio minuter bara själv med min kärlek då vi alla har vaknat på morgonen tex. Att ligga kvar under täcket i tysthet tillsammans och att bara få ”vara” är tillräckligt och nog. Hmmm… säger en del angående hur vardagen ser ut just nu. Vi är nämligen väldigt duktiga på att pussla och att bara byta av varandra.
Eller fylla den barnfria tiden med en massa ( i min värld) jobbiga måsten.
Numer har jag faktiskt börjar efterlyst lite egentid och ibland slår min önskan faktiskt in 😉 .
Som ikväll..
Vi ska inte göra någonting annat än att bara ge varandra tid tillsammans.
Tappa upp ett varmt bad och förhoppningsvis inte somna direkt därefter.
Skön lördagkväll bara två vuxna emellan 🙂
Ta vara på tillfället då det ges.

20131123-195202.jpg

Otacksamt…

Jag fick en riktig Flashback igår kväll då jag var i mitt nya hus och städade efter att en målarfirma varit på plats under veckan och rört till det.
Jag var i huset 21.00-23.15, effektivt arbete i över två timmar som jag dessutom hade inkallad extrahjälp för att orka utföra.
Mamma, pappa (såklart) och jag!
Att tillägga, vi städade bara en våning.
Helt galet vad otacksamt det är att städa. Idag tror jag nästan inte ens att det syndes att vi varit där, nej inte för personer som inte varit på plats och sett hur det egentligen såg ut där innan iallafall .
Intorkad fog, spackel i köksho, slipdamm i varje garderob och lådor osv.
Så ja…
Ibland är städarbetet ett väldigt otacksamt arbete.
Jag fick flashback direkt till tiden på Träningsverket.
Dagligen var jag den som putsade speglarna där.
Flera gånger/dag, men
efter några träningsklasser såg det i princip ogjort ut. Massor med intorkad svett blev det. Usch ja, väldigt äckligt egentligen 😉
Väldigt otacksamt, men det var ju bara att putsa på och att se glad ut.
Tur att en sådan här flyttstädning inte sker dagligen och under flera års tid som på Träningsverket 🙂

20131122-173618.jpg

20131122-173626.jpg

20131122-173725.jpg

Var tid sin charm..

Ett par täta besök på min fd. har det varit. Närmare bestämt två inom loppet av två veckor.Under ena besöket fick jag hämta några priser till elever/personal som gjort bra ifrån sig under hälsoveckan jag var med och anordnade för ett par veckor sedan på skolan.
Gårdagens besök handlade om att få offerter på massagefotöljer.
Jag blir verkligen nostalgisk då jag sätter mina fötter innanför kontorets dörrar.
Mitt arbete som hälsocoach på Attract lärde mig enormt mycket framförallt om mig själv.
Jag lärde mig verkligen att man kan ofta mer än vad man någonsin tror om sig själv då man påriktigt får utrymme och chansen till utveckling.
De två åren är en stor del av vad jag är just här och nu idag.
De åren gav mig ett enormt självförtroende i mitt val av yrke.

20131120-091941.jpg

20131120-091955.jpg

20131120-092011.jpg

20131120-092026.jpg

20131120-092034.jpg

Snabbt,Gott och enkelt

Då jag känner mig som mest trött, ja i det tillståndet jag befinner mig och har befunnit mig i ett tag nu så är det så lätt att fastna och låta det fortgå.
Det är därför väldigt viktigt att tvinga sig tillbaka till de rutiner man vet gör en gott.
Frukost tex.
Tyvärr är det allt för många som struntar i den viktiga stunden. Många har just argumenten att de är för trötta att de känner sig stressade på morgonen och därför inte ”orkar” med den viktiga grunden för dagen.
Min dotter är lite som jag var som tonåring.
Hon har svårt att äta på morgonen. Alla varianter finns ibland för att slippa, för att göra sig själv en otjänst anser jag.
De perioder jag hamnar i det här tröttistillståndet, vilket jag verkligen lyckats gjort det senaste halvåret, så går mixern varm både hemma och på jobbet.
Det är så lätt att snabbt fixa till en smoothies av de frukter och bär man har att tillgå.
Helt klart bättre än att inte få något alls i magen.
Snabbt, gott och enkelt!
Det håller till och med min dotter med om.

20131118-074147.jpg

20131118-074200.jpg

20131118-074221.jpg

Kvällstankar..

Jag har väldigt svårt att komma till ro numer då jag ska lägga mig.
Visst, lägger mig det gör jag inte alltför sent.
Ett tag har jag vakensällskap men rätt snart känner jag hur det börjar ryckas i kroppen bredvid mig.
Det är förmodligen det som försvårar den sk.”att försöka sova ” processen för mig.
Jag önskar själv att jag bara kunde vara nöjd med att lägga huvudet på kudden och därefter bara somna in.
När jag är i god balans med mig själv, dvs. regelbunden träning, lagom med stress osv. så är det rätt skönt att bara luta sig tillbaka.
Det är inte så mycket som snurrar runt i huvudet enkelt förklarar.
Kanske går det väldigt fort med allt i mitt liv och är väldigt mycket just nu? Även om känslan är den rätta så krävs det också att tankemässigt hänga med.
Känsla och tanke hör tillslut ihop. Kanske inte från början,men under vägens gång och framförallt när man når den ””grå” vardagen kommer de i fas med varandra.
Då krävs det lite tankeverksamhet och bearbetning. Åtminstone för mig.

Massor ska också hinnas med de få dagar vi inte har min sambos små barn.
Det är vi helt överens om.
Vad det är vi ska hinna med och vad som är viktigt att prioritera är vi inte lika överens om :-).
Det är sådant jag också ibland ligger och funderar över för mig själv.
Jag skulle kunna göra allt för att bara få vara etthundrade procent närvarande tillsammans ett helt dygn. Inte göra något annat än enbart ägna tid åt varandra som två vixna personer och ägna massir av tid till mina stora barn. Precis så som vi finns mer eller mindre alltid för de små barnen i familjen.
Såklart det inte helt stämmer överens om vad en lite trött tvåbarnspappa högst önskar då han får ett litet andrum.
Sömn och att ta hand om saker i hemmet står högst på hans lista de dagar de små barnen är hos mormor/morfar/mamma.
Ja ärligt talat så krockar vi lite där och därför har jag ärligt lite svårt att komma till ro på kvällen.
Fast å andrasidan var det inte alltför länge sedan jag levde i ett förhållande då jag ständigt somnade själv.
Kväll efter kväll, ja alltid under vardagarna i flera års tid.
Så om jag tänker efter, det kanske är därför jag inte riktigt vill somna.
Jag ligger in i det längsta numer och lyssnar till de här sköna rofyllda sovandetagen från han bredvid. Jag kanske omedvetet njuter av känslan att någon äntligen sover bredvid mig varje natt.
Jag är faktiskt tacksam och glad för
det men önskar samtidigt lite för mig själv att det var jag som direkt somnar in någon gång först av oss två .
Ett löfte och ett mål för mig själv är att börja öva ordentligt på det.
Zzzzzz
Go’natt!

20131118-003715.jpg

Skönt att summera i lugn o ro..

Jag har känt en enorm trötthet ett tag nu.
Tack och lov så har jag ett arbete där jag själv lägger upp förslag på hur jag vill arbeta och som tack och lov mer eller mindre alltid tas emot på ett positivt vis.
Att verka som inspiratör på en skola är speciellt.
Jag är otroligt stolt och glad över att få ha den unika möjligheten till att verka för något positivt och bra på heltid.
Att arbeta som inspiratör och att försöka motivera och verka för bra och meningsfulla aktiviteter är inte så svårt.
Inte när man som jag helhjärtat brinner för det.
Jag tror att det är just ett äkta engagemang som smittar och verkar i positiv riktning.
För den skull ska jag inte förneka att det ibland kan kännas lite slitsamt och jobbigt.
Då man jobbar och sliter för något som kanske inte här och just nu direkt visar resultat men om några år kanske, och nu verkligen betoning på kanske, hjälper till i den rätta riktningen.
När det blir för mycket fokus på tunga och lite jobbiga uppgifter är det viktigt att hitta ett förhållningssätt som fungerar för sig själv och sitt egna välbefinnande.
Jag har fått lov att lära mig det.
Så fort den här tröttheten börjar ta överhand har jag blivit duktig på att hitta aktiviteter i mitt arbete som ger positiva resultat direkt och på så vis ger mig energi tillbaka omgående. Igår gjorde jag fruktsallad och hallonsås tillsammans med några elever på JuniorClub. Syftet var att lära sig att själv fixa nyttiga mellanmål. Redan nu har flera föräldrar hört av sig och betättat vad dom numer blir bjudna på hemma, så det känns ju som om syftet direkt gav ett resultat .
Nästa vecka ska jag tex.stanna kvar med några elever i åk. fyra.
Tillsammans ska vi laga mat, snacka och bara mysa 🙂 .
Att komma från olika orter och på egen hand börja lära känna varandra även på fritiden är ibland lättare sagt än gjort.
Jag fungerar en kväll som denna likt en länk mellan eleverna.
På så vis kan det bli lättare att börja umgås med sina nya
vänner både under helger och under långa lov.
Jag har ett fantastiskt arbete säger jag ännu en gång.
Jag är stolt att ha en arbetsgivare och så fina arbetskamrater som stöttar min tanke och min tro på att verka för barn och ungdomar som inspiratör och vuxen medmänniska helhjärtat.

20131116-011911.jpg

20131116-012154.jpg

20131116-012436.jpg

20131116-012506.jpg

Intensiv vecka

Denna vecka ser inte så mycket annorlunda ut än någon annan . Såklart arbetsmässigt för på det planet är verkligen varje enskild dag helt olik den andra.
Ändå har denna vecka varit mer slitsam än andra. Mycket pga. att jag flera dagar bestämt mig för att vara ledig några timmar någon av dagarna för att jag jobbat både kvällar och timmar på helger, men inte lyckats få till att hålla mig ifrån jobbet en endaste dag.
I morgon fredag tänkte jag att det skulle bli en möjlighet till att ta ut den här stunden och bara återhämta mig men då fick jag precis ett meddelande från en kollega som är i stort behov av min hjälp redan från tidiga morgonen.
Psykologiskt känner jag att det varit lite påfrestande just för att jag bestämt mig så många gånger just denna vecka men inte lyckats få till det.
Några möten har jag haft utanför skolan, men det har varit snabbt iväg och lika snabbt tillbaka principen som då gällt.
Stress och press då det blir negativt är inte bra och något som inte landar väl om det pågår för länge.
Dessutom börjar hemmasituationen tära lite väl mycket men där är tack och lov en stor och nödvändig förändring på gång.
Ja att det blir helg nu kan inte komma mer lägligt. Dessutom en helg som vi bara får ägna till våra två stora barn i familjen känns supermysigt även om alla verkligen trivs ilag numer, stora som små.
Minsta grabben uttryckte sig så gulligt igår till min stora tjej.
Det riktigt lyste i hans ögon och han förmedlade en sådan värme med meningen:
-Vet du vad jag längtar tills vi alla flyttar tillsammans till det stora huset 🙂

För att få lite balans på min allt för stressiga dag idag så körde jag en relax/yoga med ett par arbetskompisar!
Så skönt, kommer att sova gott nu

20131114-225043.jpg

"BraVara" återhämtning..

Jag var rätt inställd på att alla timmar utanför jobbet nu framöver ska fyllas med förberedelse inför den stora flytten.
Packning, rensning och åter packning har stått som första och viktigaste punkt på min lista.
Tills igår.
Plötsligt blev det ändrade planer för de små barnen i familjen och jag insåg att vi skulle få en väldigt vuxen och endam måndagskväll tillsammans jag och min stora Kärlek.
Den här viktigaste punkten packning som stod högst på listan blev med ens inte så viktig längre.
Upp på första och viktigaste plats kom istället rubriken:
”Kvalitetstid och mys o pys”.
Vi tillsammans, bara två vuxna.
ÄNTLIGEN vågar jag skriva utan att skämmas.
Alla vet nämligen mycket väl hur glad jag är för mitt nya och intensiva familjeliv i mindrebarns anda!

En fantastisk kväll börjar nu nå sitt slut.
Nu längtar man till alla barnen är tillbaka igen.
De små kommer redan i morgon medan mina stora har kvalitetstid med sin pappa och familj några dagar till.
De kommer och går i vanlig ordni g precis som de vill. Jag är så otroligt glad för våran fungerande situation för våra fina barn med tanke på att det kan se såååå mycket annorlunda ut.
Snart närmar sig äntligen den stora dagen då vi får flytta in alla till vårat drömhus.
Känns magiskt och helt fantastiskt. Därför är det nu åter dags att sätta rubriken:
”Packa/förbered för flytt” som högsta och viktigaste punkt igen!

Jag längtar till de fina uterummen jag bara ska slappa och njuta i

20131111-232754.jpg

20131111-233223.jpg