Ovant

Tänk för närmare två månader sedan var det inte alls konstigt att promenera själv.
Nu är det helmärkligt att inte ha sällskap av vagn med liten bäbis.
Fast vi är många i familjen som slåss om Lillans uppmärksamhet så ibland får man därför ge efter.
Lillan är för tillfället med övriga och storhandlar. Mina stora barn har precis åkt till sin pappa för vidare sommarlov 🙂

Som sagt, det som var en vana förut är helt ovant nu. Jag saknar ”min”
fina Ellie och vagnen på promenaden mot stan’.

20140630-123929.jpg

20140630-123940.jpg

Kris?

Tänk, om ett par dagar fyller jag år. Siffran är dessutom jämn vilket jag faktist knappt funderar över.
Kriser hit och kriser dit, vet inte riktigt om jag känner av det.
Visst funderade jag lite då min dotter undrade om jag fått 40-års kris då vi berättade att vi väntade barn men nääää.. Jag funderade faktist bara lite och kom rätt snabbt fram till att så var det inte.
Ett planerat och efterlängtat kärleksbarn som länkar ihop våran lite annorlunda familj, det är våran Ängel Ellie det.. En ålder är en siffra på ett papper. Så har jag alltid tyckt och gör det fortfarande. Visst, moral och präktighet som en dam, det har jag men i kroppen och knoppen känner jag mig som en yngling utan att för den skull tycka att jag ”kriser”.
Så på söndag alltså fyller jag år.
En fest ska jag ha men flyttar den till slutet av sommaren.
Mina tankar och min planering har rört en annan liten krabat. Jag har inte tänkt så mycket på mig själv de senaste månaderna 🙂

20140627-233224.jpg

Inte klaga.

Ellie är nu dryga sex veckor.
En fantastisk liten skapelse som för det mesta verkar nöjd med livet.
Hon äter och sover, däremellan är hon vaken korta stunder.
På natten är det två ibland tre mål mat som gäller och ett par blöjbyten såklart.
Att ingen annan i familjen vaknar, nej det tom. snarkar en person bredvid oss då vi pysslar på, är ett bevis nog på hur duktig hon är våran lilla nya familjemedlem.
Jag vill inte ens tänka på hur det hade varit om jag hade behövt hjälp och avlastning, så som jag behövde då min äldsta var liten och hade kolik i ca. 3 månader.
Hon tog flaska precis som alla mina barn gjort från start så det betydde att flera av nätterna hjälpte barnens pappa till och lät mig få ett par helt sovande nätter emellanåt.
Det behövs som sagt inte nu. Visst ska jag erkänna att jag ibland känner mig trött, men att be om hjälp från en person som på skalan är tröttare avgör att jag aldrig skulle komma på tanken att fråga om hjälp.
De få dagar varannan helg, ja då jag skulle kunna få hjälp, då det inte finns några som kräver hans fulla uppmärksamhet på det ena eller andra viset, då är han om möjligt ännu tröttare.
Förmodligen för att han då har möjlighet att släppa sitt 100 procentiga ansvar för ett kort ögonblick.
Sover ännu djupare och hårdare om natten.
Ja så tack och lov att vi fått en liten SuperEllie.
Jag ska bara bli duktigare på att vila då jag har möjlighet under dagen.
Mitt järnvärde är fortfarande inte på topp så att sova det behöver jag också.

20140626-071827.jpg

Prio alla andra…

Igår fick vi en riktig rivstart.
Lillan åt som hon brukar vid ca.5.30.
Sedan vaknade jag 9.20.
Jag brukar nästan alltid vakna då de andra drar igång sin morgon
(6.30 och framåt) men inte igår.
Min son skulle vara på körskola för sin andra körlektion tillsammans med Henke kl. 10.10, han är på god väg att ta moppekortet så det betydde att det blev lite bråttom här hemma.
Väcka Jeppe, ge lillan mat och en ordentlig omgång som resulterade i ett par blöjbyten hann vi med innan det var dags att packa vagn och oss andra i bilen.
Vi hann precis till körskolan. Alla nöjda och glada utom jag själv.
Med denna rivstart betyder det att jag själv inte ens hann kolla mig i spegeln. Eller rättare sagt, jag undvek det.
Jag hade ju inte tvättat mitt hår ens på x-antal dagar. Jag kände mig sådär lagom sunkig.
Min son skulle köra en timme, Saxokam ligger ju väldigt centralt och lagom från körskolan så jag kom på den goda ide’n att gå förbi och kolla läget.
Gabbi var ledig för stunden och tog sig an mig.
Tvättade håret och stylade mig också lite.
Snacka om vardagslyx. Något jag känner att jag behöver emellanåt. Det är lätt att det blir som det blev för mig igår morse. Ja att jag fixar och grejar ständigt för alla andra och glömmer bort, eller rättare sagt struntar i mig själv. Att få bli ompysslad så som jag spontant blev av Gabbi på Saxokam igår gjorde mig sååå gott!
Nu ska jag fortsättningsvis sköta mig lite bättre 😉

20140626-063752.jpg

20140626-063808.jpg

Uppdrag slutfört

Så är mitt lilla uppdrag tillsammans med Söråkers Grönsaker slutfört för denna gång.
Det blev två eftermiddagar på ICA Alnö där jag bjöd på goda grönsaker och kryddor.

Denna gång stod den här enkla salladen på menyn:

Massa tomater

Basilika som jag klippte för att få mer smak

Röd lök

Feta ost

Detta serverade jag på en bädd av tre sorters sallad.
Olivolja, salt och peppar.

Enkelt och gott.
Har man dessutom så fina råvaror är det svårt att misslyckas!

Trevlig midsommar 🙂

20140620-084158.jpg

20140620-084234.jpg

20140620-084248.jpg

20140620-084432.jpg

Enkelt tjejmys

Jag tänker inte så mycket på det själv ja då det handlar om mig själv. Det är alltid lättare att se på andra. Fast visst förstår jag någonstans vilken viktig roll man ändå spelar i livet som ”extravuxen” där det är små barn inblandade. Små barn som inte är sina egna men som bor näst intill helt och hållet hemma hos oss.
Förebilder är viktiga och att vara en hel familj då det dessutom kommit en ny liten medlem till oss tror jag länkar ihop och lagar tillvaron lite bättre.
Som barn väljer man ju inte hur livet ska se ut, det är vi vuxna som avgör, och våra val (sjävvalda eller ej) får våra små därefter lära sig att leva med.
Har man inställningen att göra något bra av sin situation så blir det också tillslut bra. Det tror åtminstone jag.
Med den rätta gnistan och i den rätta energin så händer det plötsligt.
Jag mötte tillslut min livskamrat och han har precis som jag alltid tanken på att göra något bra av saker och ting oavsett utgångsläge.
Såklart är det just därför vi mötts och kompar rätt bra.
Det är jag alldeles övertygad om.
Jag tycker att det gått rätt smidigt ända från start. Det är väl mer att få ihop livet och att bli överens om regler osv. som sätter oss vuxna på prov ibland, men det är nog inte unikt enbart hos oss icke kärnfamiljer.

För ett par dagar sedan tog jag med minstingen (inte babyn) till Birsta.
Spontant tjejmys stod på agendan.
Det är ju midsommar och såklart måste vi ju inhandla fin klänning:-)
Fika gjorde vi också och det var då det verkligen slog mig hur enkelt det kan vara men hur mycket de här små lyxiga stunderna i vardagen betyder för de små. Denna gång var det flickan och jag som sagt. Vi fikade länge och vi hade verkligen supermysigt.
Att shoppa, snacka och att fika, det gillar vi tjejer!

20140620-075256.jpg

20140620-075310.jpg

Baby på Gym

Det var ju ett tag sedan jag hade en bäbis. Ebba fyller ju 17 i sommar och Jesper är 15.
Det är ju ä så länge sedan de var små som Ellie är nu.
Fast vissa händelser i livet med en baby just nu får mig att komma ihåg och jämföra med hur det var då.
Händelser och saker som inträffar i vardagen som ser helt olika ut.
Träning för att ta ett exempel.
När mina stora barn var små var jag ju i full gång med mitt Träningsverket.
Av anläggningens 110 klasser i veckan snittade jag nog på ett 40-tal. Det och alla andra ansvarsuppgifter. Det var en rätt stor verksamhet.
Skillnaden på arbete för mig då jag fick barn var ingen större.
Efter fem veckor med barn nummer två var jag i full gång medbatt leverera igen.
Med det menar jag att köra träningspass med och för andra.
Jag formade verksamheten också massor så den kunde passa mig och mina barn.
Startade bl.a. flera mamma/baby klasser som Jesper flitigt fick vara med på.
Som sagt, träningen var mitt arbete och som egen företagare var det bara att jobba på.
Såklart något jag trivdes med men det här med att vara ledig tillsammans med sina barn, att gå iväg för att låta någon annan ta hand om oss eller få lite tid för sig själv fanns inte.
Genom åren har jag mest skojat lite då jag sagt att jag skulle vilja ha ett barn till någon gång mest för att få uppleva mammaledighet så som de flesta andra gör och jag aldrig gjorde.
Skoj blev verklighet.
Nu har jag fått en liten Ellie och det händer att jag åker iväg på träningsklasser och deltar precis som alla andra.
En instruktör som tar hand om mig.
Igår var jag och Ellie på gymet och nej, jag hade inget PT-pass för någon annan, jag var där för att bara pyssla om mig själv.
Detta är lyx i min vardag.
Jag är glad att träningen är mitt arbete men också så glad att det återigen blev en livsstil och ett intresse ägnat för mig.
Egoboost om något och jag frågar mig själv tätt ofta:
-Ska det verkligen få vara så här? 🙂

20140618-094722.jpg

20140618-094825.jpg

20140618-094839.jpg

20140618-094847.jpg

20140618-094900.jpg

20140618-094926.jpg

20140618-094947.jpg

Ge aldrig upp

Hårt arbete lönar sig.
Känslan och tanken att aldrig ge upp ska man alltid bära med sig.
Allt går om man vill!
En fin överraskning väntade på mitt kontor idag då jag gjorde ett besök på skolan.
Det är stunder som dessa som gör att man motiveras till att ständigt försöka göra och finnas det där lilla extra.
Jag känner mig rörd och så glad men samtidigt tom.
Jag kommer att sakna alla mina ungdomar jag fått äran att lära känna rätt ordentligt.
Hoppas det går väl på vidare livsresa!!

20140616-221424.jpg

20140616-221434.jpg

Ärligt bemötande

Jag tänker nog mer på det än jag säger det. Mina vänners sätt att vara påverkar och präglar, de lär mig att se verkligheten och sanningen mycket mer än man kan föreställa sig.
Det är väl därför jag förespråkar det här med att mötas mer naturligt alla tillsammans oavsett ålder och handikapp.
Att vara olika är häftigt men kan både skapa rädsla och avtståndstagande.
Okunskap skapar elakhet tror jag helt klart.
I vissa fall och i vissa möten tror jag tyvärr att det inte är bra eller fint nog i mötet med handikappade, och i de fallen och tillsammans med den sortens människor spelar det nog ingen roll hur
många möten som sker, de blir förmodligen inte annorlunda.
Det är ledsamt att säga det men under mina år tillsammans med mina vänner har jag tyvärr stött på alla typer av människor då vi gjort olika saker.
Då pratar jag om möten med oss som kallas normalbegåvade.

Det är såklart mina vänner i Happiness detta handlar om.
Som sagt, jag har hunnit med att göra en hel del saker med dem under mina fjorton, snart femton år tillsammans.
De flesta upplevelserna är såklart så som de ska vara. Så som det är då jag väljer att göra saker med mina andra vänner.
Fast då finns det alltså tillfällen då det uppstår saker som är rakt sorgligt att bevittna.
För några år sedan släppte vi ju en bilaga jag kallade HappyNews tillsammans med Sundsvalls Nyheter.
Det var en tidning med massor av positiv och härlig läsning då gänget såklart var i fokus.
Vi hittade på roliga och tokiga upptåg tillsammans som dokumenterades både i skrift och fotades av proffs.
Överallt där vi drog fram följdes vi av en fotograf.
Ett av reportagen gjordes på ett av våra fina hotell i Sundsvall.
Jag hade kommit överens med VD:n där att två av mina kärleksfulla vänner, ett äkta par skulle få checka in på fina hotellet och tillbringa natten i en svit.
Något de aldrig tidigare fått göra.
Reportaget gick ut på att de med sina ord och sitt sätt att uppleva saker skulle beskriva atmosfären och hela känslan där.
Resultatet blev häftigt. De upptäcker och satte ord på känslor många aldrig någonsin skulle tänka.
Vi togs emot av en super fin receptionist. De var två där men den andra tjejen klev direkt undan. Det var knappt hon hälsade. Fast eftersom det var en så hjärtlig och fin person som sträckte ut sina armar och tog emot mina vänner på ett genomäkta och hjärtligt vis så brydde vi oss inte om den andra.
Det hade vi väl inte fortsatt att göra heller om det nu inte var på det viset att allt blev så påtagligt annorlunda då våran fotograf en stund senare dök upp.
Plötsligt blev ”vi” väldigt intressanta även för tjejen som inte brytt sig på något vis och helt tagit avstånd från oss tidigare.
Det sköna med mina vänner var att de då markerade rätt rejält. Har det inte passat tidigare så går det inte att lådsas vara trevlig senare.
Maria blev våran hela kvällen .
Hon var varken inställsam eller falsk. Hon brydde sig inte om det skulle bli tidningsrepotage eller ej. Hon var helt enkelt en äkta och fin person som engagerade sig utan några andra avsikter. Att det kom en fotograf eller ej var inte avgörande för henne.
Detta känner mina vänner av. Det går inte att lura dem på något vis.
Tyvärr har jag lärt mig att det kan vara så här. Förr blev jag ledsen och arg för gängets skull. Numer blir jag mest ledsen för de här inskränkta och falska människornas räkning.
De skulle bara veta vad mycket i både känsla och lärdom de missar!

20140614-085949.jpg

20140614-090104.jpg

20140614-090140.jpg

20140614-090227.jpg

20140614-090258.jpg