I motgång föds framgång

Jag

Just för tillfället känner jag att min energi och kraft precis räcker till för att rodda i saker och fixa situationer som uppstår lite nu och lite då.
Det är ju tur att det är så, det bidrar ju till att det mesta flyter på trots allt.
Det som gör mig lite frustrerad är att de här reservkrafterna, den här extra växeln jag alltid annars haft med kraft att ta till när det är något alldeles extra som inträffar, finns inte längre.
Det är som om lagret har förbrukats.
Min son är för tillfället nere i Värmland och spelar TV-Pucken.
Enormt stort att som 15-åring få uppleva.
Både på och utanför isen.
Såklart är det något man som förälder känner en viss stolthet i också.
Mitt ”gamla” jag har aldrig varit bekväm i lägen som dessa.
Mitt ”gamla” mer energifulla och pigga jag hade direkt satt sig i bilen och åkt de här 60 milen för att finnas där
på plats där allt pågår just nu.
Följa medgångar så väl som motgångar.
Direkt i händelsernas centrum.
Frustrationen och den lilla besvikelsen jag känner riktar jag helt mot mig själv. Mitt nya jag som inte åkte fast jag både hade tiden och möjligheten.
Att jag inte precis som förr packade bilen med resväskor och barn för att åka iväg på spontana längre som kortare äventyr.
Som tur är finns hans pappa på plats och jag får nöja mig med att via honom följa min grabb, ja vad som händer både på och utanför isen men på avstånd.
Vinst första matchen, förlust den andra.
Blir det slutspel för Medelpad åker vi till helgen iallafall.
Håller tummar och tår för det.

20141030-121641.jpg

Bara fantastisk

Det spelar verkligen inte någon roll hur maxat det än är runt om.
Den oro för de stress symtom man för ett par dagar eller till och med för några timmar sedan känner, visar sig helt vara som bortblåsta då man får andas i Ellies fantastiska närhet.
Hon är enorm, hon är fantastisk denna lilla människa. Tillsammans med mina andra barn blåser hon verkligen liv i själva livet.
Magiskt och egentligen svårt att sätta ord på själva känslan.
Jag är så enormt lycklig som varje morgon får vakna bredvid denna magiska lilla människa.
Ständigt glad och så otroligt positiv till livet.
Ellie, tack för att du smittar mig med din enorma Superkraft varje dag.
Det behöver jag så mycket just nu!

20141029-224156.jpg

Rätt fokus

Det var ett tag sedan jag bloggade nu.
Jag kan ju inte skylla på att jag inte hinner, nej för tid har jag egentligen för att göra flera blogginlägg per dag och behovet finns ju fortfarande att skriva av sig men jag märker att de gånger jag kommer av mig i mitt skrivande är vid de tillfällen det är lite för många saker runt omkring som knycker både mina tankar och min kraft.
Mitt jobb på skolan är ännumer värdefullt just nu. Hur trött och orkeslös jag än känner mig då jag beger mig dit så är jag alltid pånytt energipåfylld när jag lämnar och åter beger mig hem..
Visst, även där händer det grejer som får mig att fundera, gör mig frustrerad i hur våran värld verkligen ser ut.
Världen runt knuten, mer eller mindre nära i sin egna vardag.
Jag blir galen när jag tänker på hur droger och alkohol tar sig an och förstör människor.
Vuxna som ungdomar , vuxna som har små barn, ungdomar som bara hänger på för att alla andra gör det.
Av allt jag påträffar just nu, både nära i mitt liv och genom mitt arbete med ungdomar vill jag och känner jag att det är ordentligt dags igen.
Jag måste göra något av min inre egna frustration. Prata sönder det med min nära som även han kämpar för att fixa allt, håller inte i längden.
Det knycker precis all energi oss emellan och det blir inte hållbart.
Jag är verkligen tacksam att jag är den typen jag är i just stunder som dessa.
Det är dags att göra något bra av det hela. Det är dags att återigen dela med sig till sin omvärld.
Jag inväntar för tillfället en återkoppling från polisen och om ett par veckor ska jag åka till Stockholm för att ha lite artistmöten.
Framtidsgalan ska få ett liv igen.
Det är dags nu efter fyra års vila.

Alla kan göra något bra av mindre roliga situationer.
Det vet jag!

20141023-101518.jpg

Pyjamasparty

För ett par dagar sedan hade jag och Lillan en dag utöver alla andra dagar.
Vi gjorde absolut ingenting på hela dagen.
Förutom att fixa och greja lite lagom innan alla andra kom hem.
Fasttejpade hela förmiddagens agenda var helt och hållet väldigt blank.
Pyjamas hade vi på oss hela förmiddagen. Låg i sängen under täcket gjorde vi länge och riktigt njöt av ljudet från det dåliga vädret som rådde utanför husets fasad.
Längtar efter fler så sköna dagar.
De behövs 🙂

20141009-221341.jpg

Tufft klimat

Vi har verkligen tur att vi lever i ett land som Sverige. Så tänker jag ofta. Även om det stundtals även här känns hopplöst då man ser sig om i samhället. Alla tragiska och tråkiga livsöden, hur framförallt många vuxna ställer till det både medvetet och omedvetet för att sedan vara de här personerna deras barn ska se upp till.
Listan kan göras lång på hur mycket med tokigheter det finns runt om oss och ibland dessutom närmare än vi både anar och vill.
Det är problem vi ändå kan handskas med. Ja stabila vuxna med hyfsat klar blick får kliva in, eller rättare sagt har en skyldighet att göra det för medmänniskor när det krävs.

Jag ligger ofta vaken en stund både på natten och tidig morgon.
Det är i samband med att jag ammat min Lillan.
Innan jag lägger henne tillrätta i sängen igen tittar jag på henne långa stunder och lovar henne att jag ska finnas där när hon växer upp. Om jag av någon anledning blir sjuk så ber jag till högre makter att jag blir så pass frisk i min sjukdom så jag tänker klart då det gäller mina barn.

Vårat samhälle och omständigheterna som påverkar oss runt om blir förmodligen inte mindre tuffa. Känslan av att få duga för den man är när kraven utifrån ökar blir förmodligen inte lättare att handskas med.
Finns det dessutom inte några stabila vuxna eller goda förebilder som jag brukar säga runt om så blir det hela ännu svårare.

Ja….
jag har precis som många andra följt programserien ”Djävulsdansen”.
Har ni inte sett den så gör det.
Oavsett om man har eller har haft med personer att göra som lider av psykisk ohälsa eller missbruk av olika slag så är detta något för alla att ta del av.
Det är ett skrämmande och ett mer vanligt samhällsproblem än vi anar.
Något många inte väljer att prata om pga. både skam och rädsla.
SVT har visat detta några veckor och programmen berör långt in i själen.
Fantastiska personer som öppnar upp för samtal.
Förhoppningsvis hjälper dessa program både drabbade och alla som är medberoende i kampen om rätten att få till ett värdigt och fungerande liv.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något brukar jag säga.
Det kanske är dags att ta krafttag igen?
Det är kanske nu det är läge att återuppta mitt intensiva arbete för att verka och stärka barn och ungdomar i kampen om hur viktigt det är att aldrig tappa tron på sig själv.
Oavsett vad som händer runt om oss så finns det möjlighet till att ta ställning och välja sin egna väg. Förutsättningarna som gör det lättare eller svårare ser såklart olika ut för oss alla.
Jag är en person som har så svårt att se på eller låta jobbiga händelser bara passera. Jag är en person som måste agera för att inte tillslut gå sönder av inre frustration.
Jobbiga situationer och upplevelser jag själv stöter på i min vardag försöker jag använda till att göra något bra av.
Framtidsgalan är ett solklart exempel på det.
Jag tror det är läge snart igen.
Ett arbete som både stärker mig själv och andra kan ju aldrig vara fel.
Min dröm och ammbition är att få min chef och min arbetsplats med i mina tankar bara.
Ingenting är omöjligt för vill man då kan man!

20141009-082409.jpg

20141009-082416.jpg

20141009-082424.jpg

20141009-082432.jpg

20141009-082439.jpg

Skingra tankarna

Så är det äntligen fredag igen.
För mig betyder det att det är dags att få göra sig ordning för två timmars roligt jobb på skolan.
Tisdagar och fredagar ser ut så för mig.
Två timmar/dag, kl.11.00-13.00.
Det innebär två timmar utan min bäbis vilket är den enda nackdelen i själva upplägget.
Hon är helt fantastisk detta snart fem månaders lilla väsen.
Hon är en riktig Sagoprinsessa.
Så att lämna henne är lite jobbigt.
Hade det inte varit pga. att det hjälper mig och stärker mig massor som jag sedan kan dra fördel av i andra situtioner som råder i livet just nu, så hade jag såklart bara varit hemma. Kanske enbart haft mina personliga träningar där det till och med fungerar att ta henne med.
Jag är väldigt tacksam att ha en chef som låter mig jobba på dessa promisser.
Det är alltså fredag, mormor och morfar är tillbaka från semestern i Spanien så nu blir det en stund där med dem innan jag åker mot skolan 🙂

20141003-092203.jpg