Semesterstopp

Alltså… Jag trodde att den här senestertrippen  till Spanien skulle hjälpa till att pigga upp mig så här på hemmaplan igen, men det  höll max ett par dagar. Under de få dagarna fick jag tack och lov en hel del gjort, men nu är jag återigen tillbaka i den intensiva hemma-semester-lunken. Jag längtar tills det blir vardag påriktigt igen. Då barnen kommer till dagis och fritids igen, då vardagen i jobbet på skolan drar igång igen. En viss förändring blir det såklart för min minsta, för henne blir det också snart en vardag på förskolan.  Det kommer att gå lysande för henne där, det är jag alldeles övertygad om.  Jag vet att jag desdutom kommer att vara mindre trött när jag får börja jobba igen än jag är just nu här hemma…                         Ja hur tokigt det än låter  

 .

Happiness till omvärlden

Mitt gäng, mina bästa vänner saknar jag massor under sommaren. Fast det är förmodligen just de här semester”breaken” ifrån varandra  som gör gör oss påmind om  hur mycket vi tycker om varandra  då vi åter ses igen. Jag tror att det är viktigt att emellanåt få möjligheten att stanna upp i något som annars  bara rullar på år efter år och just få tiden till att reflektera. Fast bara att ha den förmånen att  få umgås  med  så fantastiska vänner som jag har har  i mitt gäng Happiness får mig att vara tacksam och glad precis var  gång vi ses, de hjälper mig att vara aktivt närvarande precis varje minut. Det är mitt 15:e år tillsammans med gänget och ide’n som föddes för 9 år sedan  lever ständigt kvar. Vid precis varje  tillfälle som jag möter mina vänner så tänker jag tanken: ”mer Happpiness till omvärlden”.

Igår hade jag ett tre timmars långt möte med Anders Ringman. Producent,musik/låtskrivare. Vi pratade både Framtidsgalor och ungdomsevent, men större delen av tiden blev det snack om mina fina och genuina Happinesskamrater. En egen låt är nu ett faktum. Ingen dålig start på en framtida fortsatt  Happiness  planering. 

 

Tillbaka i verkligheten igen 

Så har jag haft lite semester. Jag tog verkligen paus i allt vilket var nödvändigt för att  återigen känns sig lite ”hungrig” . När resan planerades jobbade jag mer än mest och var inte direkt inblandad ska jag erkänna. Nej min sambo och min pappa var de mest drivna och de som också bokade redan i mars. Något  jag är otroligt tacksam över nu med tanke på det tråkiga väder denna sommar hittills erbjudit oss. Annars ska jag erkänna  är jag lite ANTI att dra iväg från denna härliga årstid. 

     

Sanningen kommer alltid ikapp, eller som min sambo ständigt säger:                 ”Det goda segrar alltid tillslut.”  Man kan inte ljuga för barn för de ser igenom det. Helt klart är det så, det märks redan här hemma. Fast det är barn som inte är så gamla ännu så förstår de. Det fina med dem är att de också förhåller sig till märkliga saker och situationer 10 gånger bättre än vi vuxna. Jag får  verkligen öva mig på att lägga bort mina egna känslor ordentligt. Min frustration gör jag mig därför ordentligt av med under mina träningspass i skogen. Det gäller att hitta förhållningssätt även för oss vuxna. Jag har märkt att det hjälper till för att vinna de små barnens förtroende. De pratar och bubblat ur sig saker som de funderar över numer. Saker som de ”matas” med, saker som de inte riktigt själva kan hantera. Inför barnen skulle jag ALDRIG yppa ett ont eller fördömande ord även om det verkligen finns massor att säga om de ”dumma”vuxna, men hemligheten med att lyckas vinna ett förtroende ifrån barn tror jag just är att bemöta på ett neutralt vis och att istället direkt  bolla över frågor tillbaka till dem  rörande om just vad de precis berättade. Hjälpa dem att sätta sina känslor på  det inträffade och inte lägga på dem sina  egna ”tycka synd om” känslor. Även om det i stunden kan bli gråt och man behöver tröstas en längre stund så är det också en  känsla att lära sig att bejaka. Det är viktigt att slussas in i verkligheten på ett bra vis. Att ta hjälp av de myndigheter som verkligen finns för att ge de här hjälpande verktygen på vägen. Skeppet (en av SOC.s  alla hjälpande verksamheter) har jag via mitt arbete tidigare kommit i kontakt med. Jag kunde väl aldrig föreställa mig att jag skulle hamna där  privat, men nu när  jag valt det liv jag lever är det  ett  självklart ställe att regelbundet få åka till. Jag kontaktade dem rätt tidigt och det är något som min sambo verkligen utryckt att han är tacksam för.  

  • Jag får också en otroligt skön distans till mitt egna liv. Jag kan inte nog många gånger säga till mig själv hur tacksam jag är att ha en fantastisk pappa till mina stora barn. En fungerande och frisk pappa som gör det möjligt med ett delat föräldraskap. Något jag aldrig tidigare skulle fundera eller reflektera över. Något som såklart är omöjligt att inte tänka på nu när jag på nära håll ser hur det också kan vara. Jag säger det lite nu och då till mina stora barns pappa, men framförallt till mina egna barn som också på nära håll är med i ett nytt liv med små barn som bor med oss på heltid trots att vi inte är en kärnfamilj. Hur många gånger har jag inte varit ledsen och gråtit när barnen skulle vara borta ifrån mig en hel vecka?
  •  Det  här växelvisa boendet, lika mycket hos oss båda som vi alltid haft för barnen var ju såklart fruktansvärt jobbigt och under en lång  tid blev man ju ordentligt påmind om vilket misslyckande man ställt till med för barnen. Nu såhär i efterhand känner jag såklart fortfarande en uns av misslyckande, men med tanke på vad jag lever i för familjekonstellation just nu så är jag mest tacksam över hur otroligt bra mina stora barn både haft och har det.
  • Nu är det dags att snöra på sig  träningskorna. Rundan i skogen är för mig livsnödvändig. 😄  

Förebilder

Att stå på nära håll och att se barn bli svikna gång efter gång är förmodligen det som absolut berör mig mest illa av precis allt jag kan komma på. Galet ledsen,frustrerad,arg ja precis allt blir jag samtidigt i en mycket frustrerande mix. Jag kommer ALDRIG att förhålla mig till det.  Mest varje dag blir jag påmind om hur viktigt det är att släppa på sitt EGO.  Att släppa på det här med ”mitt” och ”ditt” är en förutsättning för oss alla hyfsat fungerande vuxna, för det finns nämligen många, många barn som inte alls har den självklara mamman eller pappan att identifiera sig med. Tänk så många vuxna som fullständigt skiter i sina barn av diverse olika anledningar. Oavsett anledning, ja att man väljer vägar som gör att barnen drabbas eller ofrivilliga händelser så är det alla våra andras vuxnas skyldighet att hjälpa till och att finnas för de barn som blir drabbade. Där tvekar jag inte en sekund att rycka in såklart,  men det finns tillfällen då även en person som jag går undan, blir ordentligt arg och ledsen i en laddad mix.  Ibland  så önskar jag så innerligt att energitjuvar skulle kunna  tänka sig att ta en liten paus. Eftersom det mer är en önskan och något jag förstår INTE kommer att slå in så tar VI istället en välbehövlig paus. Våran familj behöver en ordentlig semester tillsammans och på den åker vi om ett par dagar. Det kan verkligen inte komma mer lägligt än just nu. Vi tar alltså en liten välbehövlig paus ifrån våran vardag just här och just nu. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka både utvilade och  stärkta tillsammans.  Det finns trots allt en hel del bra saker att både tänka på och att se framemot. Det gäller att inte släppa det positiva. Fokus ska ligga där och ingen annanstans.🌟 

 

Svårt att förstå 

Fuck Cancer!! 

 Usch vilken fruktansvärd och hemsk sjukdom. Det värsta är då den drabbar unga och människor som är så otroligt livsglada, människor som inte vill annat än att leva sina  liv med sina nära nära och kära. Hur känner de när de ligger där och kämpar? Känner de den här just i stunden så  påtagliga  orättvisan? Den som jag ständigt blir  påmind om.  Tänker de som jag, på alla  människor runt om som inte drabbas av de här livshotande sjukdomarna men som väljer att sakta men rätt säkert släcker sina liv, eller åtminstone ser till att drabbas av skador för livet genom att proppa i sig otillåtna preparat av olika slag toppat med stora mängder alkohol. Kommer man någonsin förstå varför livet fungerar så otroligt orättvist.? Mina tankar går just nu lite extra till en medelålders man som fått sin 8:e tumör. Han kämpar, men det är tufft och så  fruktansvärt orättvist!  

 

GIF levererade 

Ett poäng blev det ikväll mot serieledarna IFK  Göteborg. Vi snackar allsvensk fotboll och vi var på plats. Robban, jag och hans barn såklart!  Våran minsting blev kvar hemma med mormor.  Barnen var väl inte direkt jätteintresserade av matchen så som deras pappa verkligen önskar (hehe), men vi gjorde något av söndagkvällen vilket var trevligt i sig och som sagt, oavgjort mot Götebotg var inte direkt ett dåligt  resultat. Precis innan matchen hämtade jag sjuåringens tröja som tränaren (Franze’n) fixat lagets alla spelares autografer på. Den kommer förmodligen att hamna på pojkrummets vägg . 

   

Urkraft

Skogen tillhör en av de platser där jag trivs som allra bäst. Där föds och bearbetas massor med ide’er och tankar. Frustration omvandlas till projekt. Närmast Framtidsgalan i den ständiga kampen för ett lite renare och vänligare samhälle.Det är få gånger jag går på stan’, men när jag gör det så kommer alltid en tjej i ca. 30-års åldern fram till mig. Hon säger att hon tränat för mig, hon berättar om situationer som stämmer väl in. Det jobbiga är att jag känner inte igen henne. Hon är bla. en av många anledningar till att jag vill dra igång mitt största hjärteprojekt igen! Det handlar om att stärkas till bra beslut i unga år så man inte hamnar tokigt i resten av sitt liv. 

 

Min bästa födelsedag

Helt galet rolig födelsedag firade jag för några dagar sedan. Eftersom mina barn inte var hemma, ja mina stora barn, så hade jag inte tänkt att dagen skulle bli märkvärdigare än att mamma och pappa skulle komma och tillsammans med övriga medlemmar av cirkus familjen fika av allt jag  ändå bakat. Fast fel hade jag.  Spontant bestämde jag med några av mina vänner i Happiness, min kompis Cissi och Moa, (min sambos kusin).  Jag åkte en runda med min fina bil och hämtade upp alla på mitt håll i Sundsvalls trakten medan mamma och pappa plockade upp några vänner efter vägen i Timrå, och plötsligt var ett trevligt födelseparty ett faktum. Det gjorde inte kvällen så mycket sämre att jag fick en grym högtalare av min familj som födelsedagspresent 😄