Träna för livet

Att inte träning är någonting man gör för stunden utan en investering för sig själv i livet stämmer så mycket i mitt sätt att se det. Träningsrundan jag har för mig själv, ofta i form av en promenad, ger lika mycket med energi som själva träningspassen jag lägger upp och genomför tillsammans med andra.Träningen är stunden då övrigt stängs ute, då ingenting annat betyder mer än att det får vänta just för en stund.                                  I träningsstunden finns det varken tid för tankar eller energikrävande grubbel. Det är nämligen stunden då ingenting annat blir viktigare än att bara få vara och att tillåtas att släppa precis allt för just en stund.

Träning ska vara enkel och lustfylld. Gärna lite ”jobbig” också ⭐️ 

 

Simpel och skön lördag

För att få vara med måste man själv också bjuda till. Det är någonting jag förmedlar ofta till de barn och ungdomar jag omger mig ned. Är jag duktig på det själv?   Nej inte särskilt och har faktist aldrig direkt varit det heller. Fast så trivs jag också bra innanför husets väggar då tillfälle ges. Jag skrollar  runt bland  mina ”vänners” FB statusuppdateringar och visst, det ser ju verkligen supertrevligt ut med alla bilder då man faktist lägger tiden till att umgås med sina vänner. Fast krogmiljö, sippande  på drinkar….. nej, i livet och i stunden jag lever för tillfället här och nu är det  bara lugna och mysiga hemmakvällar jag ständigt suktar efter. Tid tillsammans med ENBART min sambo jagar jsg precis hela tiden, så pass mycket så när de få tillfällena ges så somnar jag helt utmattad i soffans hörn (en viss överdrift). Igår hade jag en dag helt utan åtaganden. Ingen träning nej en dag med precis ingenting extra, något jag i den stunden insåg är väldigt sällsynta  dagar i mitt liv. En lördag då jag hamnade i köket och lade massor med tid på matlagningen. Att äta gott är nämligen det bästa jag vet och att laga mat gillar jag ju massor. Den bästa lördagen på länge som  avslutades i soffans hörn i vaket tillstånd. Jag och min sambo har tillsammans med största sonen börjat följa en serie. 

Livskvalité på hög nivå om jag får välja ⭐️ 

 

Veckans höjdpunkt 

Denna vecka har torsdagens Bubblemission varit min absoluta höjdpunkt. Ibland  är det de enkla inslagen i mitt arbete som jag utför på skolan de mest energigivande stunderna. Att dessutom få en stund med  de mindre barnen för uppdrag och samtal är roligt bara det. Så enkelt, uppskattat och helt okomplicerat. Visst, det krävs en del planering såklart, ett moment som jag är väldigt dålig på att ge mig själv tid till, fast jag har ingen annan än mig själv att skylla för det. Mina chefer är nämligen oerhört lyhörda och förstående gällande det mesta som jag tar mig för. I torsdags blev uppdragen som barnen gav varandra så roliga att de glömde bort våra regler på skolan lite för en stund, men det fina med det är att det bara behövs en liten extra påminnelse om just det här med höga röster i korridoren blandat med spring. Det är så obeskrivligt skönt att vi är konsekventa med dessa regler. Det skapar en skön stämning och hjälper till en viss grundtrygghet. Att man glömmer bort ibland är ju bara mänskligt och ifrån fel är det ju väldigt lätt att komma rätt igen.😀👍🏻

   

Återträff med ALMI

Jag har många gånger frågat mig hur jag kunnat bli den jag blir med tanke på hur övriga i min familj är. Jag är lite ”out of the Box” om man ser till övriga medlemmar i familjen jag kommer ifrån. Med dem är det en helt annan struktur och ordning än det någonsin varit på mig. Min pappa rektor, mamma klassisk skolfröken och min äldre bror som arbetar  inom ett fackförbund. Ni som känner mig förstår säkert funderingen jag har kring mig själv. Vid ett tillfälle minns jag tydligt hur jag faktist lite olyckligt och uppgivet frågade min pappa hur jag kunde bli så annorlunda alla andra i familjen. Detta efter att jag kommit på en liten grej som faktist resulterade i ett möte tillsammans med ALMI år 2010. Min pappa fick ta del av min lilla ide’ och jag glömmer aldrig hans reaktion efter att jag kläckte min grej för honom med mina fortsättningsord: ”hur kan jag ha blivit som en uppfinnare och inte någon annan blev det i familjen?” (detta med en viss klagan i rösten, för jag funderade verkligen över hur det är möjligt) pappa som är en korrekt person och sällan tappar fattningen bröt fullständigt ihop och stöttade sig över kundvagnen mellan skrattattackerna. Vi inhandlade Ebbas nya garderob som han skulle hjälpa mig att frakta hem och montera ihop. Under den perioden levde jag väldigt själv i mitt särboliv och  pappa var den som ständigt stöttade mig, hjälpte mig och fixade med allt som jag behövde. Efter att han samlat ihop sig så tittade han på mig och utbrast: ”Alltså det där är ju verkligen så väldigt bra!”

Nu idag tog jag återigen tag i min lilla ide’. Ett nytt möte hade jag med ALMI och faktist ska vi ses redan om en vecka igen! Detta känns spännande och otroligt häftigt. Vem vet vart denna lilla ide’ leder.  Möten utanför mitt arbete den senaste tiden har inte varit så  upplyftande om jag tänker efter. Därför var det fantastiskt att få komma en dag som idag och få känna helt tvärtom. Jag gick ifrån ALMI:s kontor med en riktigt upprymd och härlig WOW känsla, en känsla som jag så länge saknat men som jag tycker att jag faktist är så väldigt värd  med tanke på allt som sker i livet nära just nu✨⭐️✨⭐️ 

 

Motion nära husets knut

Att åka skidor på längden är inte riktigt min grej säger jag år efter år, tills igår!  Jag tog mig faktist runt ett varv tillsammans med bonusbarnen. Spåret har vi ju ett  stenkast ifrån huset.  Det blev ett alldeles lagom  tempo För mig med en åttaåring och en sexåring som bästa sällskapet. Till veckan ska jag nog  smyga iväg själv för att se om jag kanske kan bli lite mer biten.  

 

Massor som händer

Den senaste tiden har vardagen påmint  mig om en hel del ”elände” på precis alla fronter. Jag  känner bara att jag  skulle vilja skrika rakt  ut, blir frustrerad och framförallt fundersam. Hur kan livet behöva var så  grymt och så vansinnigt orättvist?  Somliga får kämpa för sin överlevnad, tvingas fly ifrån sina länder och sin trygga punkt för att komma till någonting, ja vadå? Andra lever  i en ständig oro pga. ovisshet. Så har vi det just nu själva. Det vilar ett lugn  på så vis att det nu finns en kontroll på någonting som annars tickar liknande en bomb i min/våran  närhet. En kontroll  för tillfället som vi inte kan påverka men heller inte behöver ansvara för. Nu vilar det  helt och hållet på andra och framförallt på individen själv. Så den största och  jobbigaste situationen känns iallafall lite lugn för tillfället, jag tänker inte på den 24/7 eftersom det är alldeles tyst pga. omständigheten just nu och ett litet tag framåt. Det är inga terrorliknande främst sms som annars påminner om hur sjukt det verkligen är. Det känns lite som att det är nu eller aldrig det finns möjlighet till en förändring. Sjukdomar i våran närhet, ja det verkar som om det är en period just nu när det inte finns något stopp på alla tråkigheter. Jag är därför så tacksam  för den hjälp som verkligen finns. Främst hjälpen som Anhörighetscenter bistår med. Igår var jag där för andra gången. Jag har alltid haft den teorin för och med  mig själv, (eller alltid i mitt vuxna liv iallafall) att om man pratar om saker som är jobbiga så hjälper man både sig själv och andra som brottas med liknande situationer. Jag får nu möjligheten att träffa andra personer som alla lever i en vardag  med någon anknytning till missbruk och/eller psykisk ohälsa. De är väldigt  öppenhjärtiga och framförallt ärliga. En två timmars träff blir det varannan vecka och någonting jag verkligen kommer att prioritera och se som en god hjälp för  mig själv.  För fyra år sedan kunde jag väl aldrig föreställa mig att jag skulle ingå  i en rehabliknande grupp där man sitter i ring och talar om jobbiga och svåra situationer som påverkar  livet och vardagen väldigt mycket. Jag liknar det med  de här psykologiska amerikanska TV programmen som inte känns verkliga, eller som jag aldrig någonsin då kunde ta till mig som en hjälp och en del till mitt liv. Det är lite annat nu. Tänk vad man kan omvärdera saker snabbt😳

När jag satte mig i bilen igår för att åka hem kände jag mig oerhört trött, men samtidigt så otroligt stark som faktist vågar och vill ta tag i jobbiga situationer direkt. Jag tror faktist att det krävs både mod och styrka för att bestämma sig för det. Det finns väldigt många som borde jobba med både sig själv  och jobbiga saker som händer, men som istället väljer vägen flykt. Eller locket på. Det finns såklart anledningar till det. Kanske för att de anser sig färdiga med det jobbiga, de känner sig stabila med det hela och har lärt sig att förhålla sig, eller också är anledningen att de inte orkar. River man upp massor med känslor så måste man ju vara redo för att våga visa sårbarhet. Det är ingen lätt psykologi det här med hantering av jobbiga situationer. Jag är iallafall nöjd med mitt val hittills, det är någonting som passar mig. Fast visst drömmer även jag ibland om att hitta någonting att fly till bara jag,bara med mig själv. Drömma måste man ju få göra. Det är drömmar som håller oss lite glada och märvarande i stunden anser jag  ⭐️ 

 

Lyckad dag i backen 

Tänk att jag aldrig varit i Nolbybacken tidigare. Igår blev det dock ingen skidåkning för mig där, men jag stod vid en snöbar  och hade full koll upp mot backen mellan alla smakprover. Jag var en stolt representant för VASA Bryggeriet hela långa dagen då Nolbybacken anordnade familjedag för skötte året. Delar nu med mig av lite trevliga bilder  

    
    
   

Toppenstart en fredag

Idag träffade jag återigen Ben, eller som han är angiven i min telefonbok ”Scandic chef Ben”.Den kontakten har jag haft i 10 år nu och det är en person som ALLTID trott på det jag gör. Han stöttar, fixar och får till så många bra saker då det gäller Framtidsgalan. Jag fick  en personlig guidad tur genom deras fina restaurang Braseriet Verket och jag känner att där kommer jag nog att hänga en del.                 Redan imorgon tar jag med min sambo dit och testar någonting från menyn . Vårat möte som redan var lyckat slutade på bästa vis… Han beställde nämligen hela 20 kollin Bubblanvatten till sina båda hotell!

Kort och gott…                                     

 En riktigt bra start på en fredag ⭐️

Mål med livet 

Min dröm var från liten att utbilda mig till förskollärare vilket jag gjorde så snart som jag slutat på gymnasiet. Det blev några års pendlande varje dag till Härnösand. Min pappa påminde mig för någon vecka sedan att jag tillhörde den första gruppen att få ut min legitimation då det krävdes för några år sedan ⭐️

Jag har dock inte arbetat som förskollärare längre än till mitt barn nummer ett kom till världen för snart 19 år sedan, men genom åren och fortfarande så har jag stor hjälp av pedagogiken och alla de extra poäng jag läste till under utbildningens gång. Det blir som den stabila ryggraden eller den röda tråden i allt jag tar mig för, och såklart hjälpte den utbildningen mig till att få den tjänst som jag är oerhört tacksam och glad över att jag har idag på Engelska skolan.

Den pedagogiska grunden och min erfarenhet som egen företagare inom träning och hälsa är en god hjälp till att forma själva Bubblan 💕 

 

Liten E och Stor E

Tänk när vi skulle beställa vagn och min största tjej var med för att få bestämma modell och färg. Såklart kände vi båda expediten som kollade lite förvirrat och frågande på både dottern och mig. Tillslut utbrast min tjej:                 ”Ja det skulle ju  kunna vara så att jag ska bli tonårsmamma, men så är set inte. Fast det är minst lika tokigt, för det är dem där som ställt till det”. Hon pekade mot mig och min sambo. 

Ja,så tokigt är det eller häftigt vill jag nog hellre välja som uttryck. Det var inte så länge sedan jag kallade min grabb för min minsting. Han fyller 17 år om en vecka (!). Nu har vi alltså en ny minsting i familjen. Lilla E drygt 1,5 år. Min stora E är 18,5. Häftigt, magiskt och alldeles underbart är enkla men riktigt bra beskrivande ord❤️