Dagarna efter event

Jag kan inte riktigt bestämma mig angående vad jag anser är roligast då jag anordnar event i Framtidsgalans anda.. Om det är det som händer på scenen eller om det är arbetet runtomkring, dvs. förarbetet, arbetet bakom kulisserna och/eller efterarbetet dom är det bästa. Såklart är det mixen av det hela som är den största behållningen och tillfredsställelsen ⭐️     

  

Förvrängd verklighet 

Jag tror att alla någon gång dragit en ”vit lögn” eller har ljugit smått eller stort om någonting. Känslan då det inträffat efteråt är väl inte den allra bästa. Såklart ska man inte ljuga, det är man ju någonstans uppfostrad till att inte göra. Om det inträffat/inträffar mår man såklart inte bra med sig själv. Det är inte direkt med skarp blick och stolta ögon man stirrar mot figuren i spegelbilden. Ja så resonerar en ”frisk” människa anser jag och med det menar jag enkelt en person med ett hyfsat normalt samvete i behåll. En person med förmågan att känna empati och en förståelse för andra människor. Där ”jaget” och ”egot” inte helt tagit över. Det är illa nog att ljuga för vuxna i sin närhet, men när barn dras med i lögner och ofrivilligt drabbas av svikna löften m.m då kan jag inte låta bli att beröras. Det går inte att förhålla sig till det på något vis. Sanningen segrar alltid tillslut, visst är det så, men hur orkar man med ett liv uppbyggt  av lögner? Hur reagerar ens omvärld? Det måste ju bli ett väldigt isolerat liv tänker jag mig med väldigt få personer nära som kanske till och med lever precis efter samma livsmåtto för att klara av och att orka med. Jag har ärligt lite svårt för att förstå detta så därför har jag nog grubblat färdigt kring detta för denna gång.

 Sov sött ⭐️ 

 

Bubblanvatten-GIF

Yes, Nu är det klart!  Min dag startade på ett riktigt bra vis. Ett trevligt möte med marknadsansvarig samt försäljningsansvarig i föreningen GIF Sundsvall resulterade i att nu kommer Bubblanvattnet  att finnas i alla kioskerna från  premiären i april. Detta är riktigt bra för Framtidsgalans fortsatta viktiga arbete. Jag är så väldigt tacksam och glad och utan VASA Bryggeri hade detta överhuvudtaget  inte varit verklighet⭐️ 

 

Tid för välgörenhet 

Även om det är ett fullt schema minst sagt hela tiden så drar jag mig aldrig för att ställa upp på event kopplade till välgörenhet. Visst händer det att jag ibland måste tacka nej, men jag försöker att pyssla till det så mycket som det bara är möjligt. Hockey of Hope var jag med på förra året och så även iår. Förra året var jag där i egenskap som mig själv, Bubblan och detta år representerade jag Vasa Bryggeri. Jag ställer ju mig bakom deras sockerreducerade sortiment så under hockeymatchen i onsdags sålde jag deras lemonader i 6-pack och hela intäkten skänktes till Barncancer Fonden. Vasa Bryggeri är ett väldigt humant företag. Det är en av många anledningar till att jag samarbetar med dem⭐️ 

    
    
 

En självklarhet!

Jag blir så irriterad när jag ser dessa rökförbudsskyltar  uppsatta lite här och lite där. Det är väl en självklarhet att man inte röker i närheten av platser där barn och ungdomar vistas?  Det är väl en självklarhet att man inte röker  i närheten av någon annan levande varelse överhuvudtaget någonsin kan jag ju tycka.  Antingen har skyltarna kommit upp lite här och lite där nu, eller så är det någonting jag går och tänker mycket på och därför ser jag dem lite extra mycket nu. När vi var utomlands för en tid sedan och vistades på en stor anläggning helt anpassad för  barnfamiljer fanns det rökförbudsskyltar  tom. utanför hissarna. Att skyltarna fanns uppsatta där, betydde det alltså att någon kommit på att röka i hissen?? Kan det verkligen vara möjligt?? Jag har svårt att förstå den här hela grejen med rökning. ALLA vet ju hur farligt det är.  Fast det spelar ju ingen roll hur mycket man säger det, ”problemet” uppstå uppenbarligen. . Fast då undrar jag hur MAN som rökare tänker angående sin omvärld. ALLA vet ju hur farligt det är med passiv rökning. Att utsätta barn som man kanske tom. har en anknytning till. Tänder  en cigg medan  de leker där i närheten, det är för mig helt obegripligt och inte alls OK. 

  Denna skylt utanför ett gymnasie

 Denna skylt utanför flickornas förskola 

Happiness

Familjens 5,5 åring hängde med på min Happinessträning ikväll. Det händer rätt ofta att hon vill det faktist och självklart får hon det. Det ger mig en flashback  hur det var då mina största barn var små. De hängde nästan alltid med på dessa träningar och Ebba  var den som fortsättningsvis långt upp i åldern valde att hänga med helt av egen vilja. Fina människor och fantastiska vänner. Såklart väljer man ju att vara med dem så fort man går chansen. Dagen till ära hade vi med gelehjärtan som ”lilla hjärtat” bjöd gänget på.  Uppskattat  till max. ❤️

  

     
   
 

Sleep Over

Att tillbringa fem dagar på skolan för att sedan ta helg, ja så ser vardagen generellt ut för våra skolbarn och ungdomar. Att efter dessa fem vardagar åka hem en stund för att därefter komma tillbaka senare på kvällen och dessutom kanske sova över till dagen efter, är kanske en mindre vanlig företeelse för våra barn och ungdomar. På Engelska skolan händer det emellanåt att det arrangeras SleepOver med klasserna. Något som uppskattas av de flesta.

Min Bubblan  fredag, dvs. myskväll som jag arrangerar lite nu och då på skolan förvandlades till judt en sådan kväll och natt igår.  Jag kunde verkligen inte ståemot trycket. De tjejer ifrån åk.6 som arbetar med Framtidsgalans arr.  som ska hållas den 27 februari på teatern här i Sundsvall  nöjde sig  inte med en vanlig Bubblankväll. Såklart blev jag rätt enkelt övertalad att ställa för en ”SleepOver” istället. Med tanke på hur flera av de andra dagarna sett ut denna vecka så kändes det skönt att få ”checka in” i det normala igen. Glada och energifulla tjejer som smittar med sina härliga skratt. Bättre jobb kan jag inte önska! 

   

Gå i ide…

Vi har ju våra barn utspridda under dagarna då vi arbetar. De stora på varsin gymnasieskola, de små tjejerna på samma förskola          (tack och lov) och den minsta grabben på fritids och ytterligare en skola. De stora sköter sig mer eller mindre såklart själva,  den äldsta har ju både bil och körkort och den yngre har även han moppekort som krävs för att köra hans variant av minijeep. Så oftast är det bara de yngre tre i familjen som vi roddar och fixar för. Vi delar för det mesta upp oss efter arbetets slut. Jag åker då och hämtar tjejerna på förskolan och min sambo tar  oftast svängen till fritids. Idag var det annorlunda. Idag kändes det på något vis lite extra viktigt att tillsammans åka för att hämta alla barnen. Lite känslan av att samla ihop oss alla ordentligt. När samtliga var hämtade och vi var påväg till bilen som stod parkerad en bit bort ifrån fritids, mötte vi en av våra grannar som även han skulle hämta barn. Han utbrast spontant: – Alltså ni ser ut som en hel grupp som är påväg på utflykt. (Hehe)

Man kan känna sig rik på många vis, för oss och just nu värderar vi familjen och alla fina barn vi tillsammans har lite extra högt. Vi har en otrolig rikedom på så vis, något vi som sagt värderar högt och är väldigt tacksam över. 

En trötthet har dock tagit över de senaste dagarna, min sambo beskrev känslan som helt slut, ja som om han blev överkörd och jag kan faktist bara hålla med. Jag delar den känslan fullt med honom.

 Just nu skulle jag önska att jag var en björnmamma som kunde ta med alla mina små björnungar till en skön plats att tillsammans vistas länge, länge på. Vilande,sovande, alla tillsammans. Hela stora familjen i ett ide så nära varandra det bara är möjligt. Att sedan  när allt är lite mer  klart bara få vakna upp och fortsätta att få må gott alla tillsammans ⭐️