Girlpower car

Alltså våra små tjejer i familjen har också fattat ordentligt tycke för den lilla rosa Bubblan bilen (som inte är en riktig Bubbla, men liten och gullig är den iaf.som en Bubbla.) Min största tjej lånade den redan i går kväll när hon skulle iväg. Minstingen vill inte kliva ur när hon väl satt sig i den och gulliga 6-åringen vill åka med mig vart än jag ska  och har bestämt sig för att det ska bli tjejernas bil i familjen. Hon har också bestämt att jag ska hämta henne varje dag till hösten då hon börjar på fritids💕

Lyckat köp, riktig Girl Power blev det tydligen med den, fast minsta grabben som absolut inte skulle sätta sig i bilen om det var den knallrosa vi skulle köpa ångrade sig rätt snabbt när han såg den igår. Han var den första dom anmälde dig för en liten kvällstur igår när lilla rosa kom hem✨

En födelsedag att minnas

Så har klockan slagit över till ett nytt dygn och med det lämnar jag min födelsedag bakom mig för denna gång. En av de bästa födelsedagarna på länge, länge konstaterar jag.

En mysig fikastund tillsammans med mina svärföräldrar, alla mindre barnen, min största dotter tillsammans med pojkvännen och bästa kompisen blev det. Några spontana besök under kvällen av vänner blev det också. Saknade såklart min grabb och flickvän samt mina föräldrar som alla var på annat håll i kväll. Vi pratade såklart i telefonen istället💕

Min rosa lilla drömbil står nu på gården nu  och inväntar att få fina loggor på sig. 

Det som satte extra mycket avtryck just denna födelsedag var mina bonus barns engagemang.  De har nämligen pysslat, grejat och fixat med sina presenter i flera dagar.  Hos grannen (tack Lisa för det), på fritids och på förskolan. Det symboliserar och bevisar så oerhört mycket för mig.

Det lönar sig att vara den man är i alla lägen oavsett hur hårt och svårt det stundtals både känns och är!

I ❤️ You All!

Kärlek övervinner ALLTID hat.
Det är skönt att veta men såklart också att få känna. Glöm aldrig att vänlighet är det bästa vapnet mot ondska och elakheter⭐️✨⭐️

Tillbaka till grunden

Äntligen är det dags att komma tillbaka till det som jag startade med, ja det jag egentligen byggt upp och utvecklat allt annat jag håller på med.  Mitt barnkoncept bygger så mycket på min yrkesroll som förskollärare. Jag jobbade som det direkt efter min högskoleutbildning och parallellt med det körde jag igång mina första barndans grupper. Det som jag sedan utvecklat till mitt Showkidz koncept som i sin tur bygger mycket på Framtidsgalans koncept, att duga som den man är och vill man så kan man. Jag kommer att smyga igång med två barngrupper i åldrar 3-5 år och 6-10 år. En Framtidsgala har jag också planer på att genomföra detta år, så det blir såklart den perfekta terminsfinalen för  barnen som väljer att gå denna kurs i höst ✨

Som jag längtar efter att få göra detta igen . Det är mitt kall och absolut min grund och platå.

En sann och äkta vardagshjältinna❤️

För precis en vecka sedan hade jag ett möte med en imponerande tjej på stan’. Jag kallar henne för en sann vardagshjälte för det är precis vad hon är. Dessutom med en sådan styrka och ett sådant mod som hjälper henne att leva ett drägligt och bra liv trots allt. Hon har bestämt sig. Främst för sin egen skull, men såklart också för det liv hon valt att välkomna till sinvardag och till sitt  liv. En fin liten grabb som förtjänar en mamma i ett gott skick ❤️    Jag bad Emelie att skriva några rader och jag har läst detta många, många gånger nu. Vilken  kraft och vilket mod.  Det handlar om att våga prata om jobbiga och obekväma saker som inträffar i livet. 

Hej!

Jag har fått äran att skriva ett inlägg på bubblans blogg.

Jag träffade denna glädjespridare och lyckobomb till människa redan som liten genom något som jag verkligen brinner för och det är dans. Dans och show ger och är för mig lycka, ren lycka ända in i själen och där har jag alltid fått kraft.

Ni undrar säkert vem jag är och dit kommer jag nu. Mitt namn är Emelie Henriksson, 22 år och lever familjeliv med min sambo och son. Livet har sina prövningar, vägen är inte alltid rak på livets väg. Vissa drabbas dock mer än andra av motgångar och jag ser mig själv som en av dem och jag ska försöka skriva så kort som möjligt om min historia.

Som 9åring drabbades min mamma av cancer & det var inte alls säkert att hon skulle klara sig. Hon är ett mirakel. Att jag som ett litet barn få växa upp med oron kring att sin mamma ska försvinna bildade för mig en stor klump i hela kroppen. Jag kunde inte äta och jag pratade inte om det. Inte ens vården pratade med mig om detta. Men jag såg, jag förstod hur otroligt sjuk min mamma var och i familjen pratade vi om det eller mina föräldrar prata om det. All oro och rädsla fick jag gå omkring med helt själv i mitt huvud och det gjorde jag. Detta levde jag i som barn, genom tonåren och fram till gymnasieålder. Min mamma är nu friskförklarad från sin cancer och det är ett mirakel, så sjuk som hon var så skulle hon inte ha överlevt. Tyvärr har hon fortfarande hjärtproblem som följd efter allt detta men hon mår bra och det viktigaste av allt, hon lever.

Mer om mig själv. När jag var 14 år fick jag för första gången sån kraftig smärta att jag inte kunde stå på benen. Jag trodde helt seriöst att jag skulle sprängas, att jag skulle dö. Hela bäcken ilade av smärta och jag minns den där första gången än idag för jag var på språkresa i England första gången jag fick denna smärta. Sen dess har jag levt med kronisk smärta och perioder med smärttoppar. Jag har åkt in och ut på sjukhus. I åk.8-9 skämtade jag och mina närmsta vänner om att sjukhuset var mitt hem för så ofta var jag inlagd på sjukhuset. Undersökningar på undersökningar, prover och ännu mer prover. Jag klarade i alla fall grundskolan trots detta men mina smärtor blev aldrig bättre och jag fick ändra om mkt i min vardag. Jag kunde på grund av detta inte gå i skolan som vanligt utan fick studera mycket hemifrån och jag som älskar människor, det sociala och det försvann från mig mer och mer på grund av att min ork inte fanns och mina smärtor satt ofta stopp för att kunna göra saker tillsammans med mina vänner. Jag tog mig in på gymnasiet och jag har haft fantastiska vuxna människor i min närhet som stöttat mig i och utanför skolan. Andra året på gymnasiet orkade jag inte mer, mkt frånvaro pga smärtor och med detta så gick jag in i en depression. Jag började då studera på 50% istället för att kunna orka och fokusera på några ämnen i taget istället vilket gjorde att jag nådde mina mål och klarade av studierna just då men jag fick också lära mig att acceptera att jag inte kunde ha topp betyg i alla ämnen eftersom min situation var annorlunda.

 

Våren 2013 mot sommaren så hände det som ingen ska behöva vara med om och som än idag är jobbig att skriva om men jag har lättare nu att prata om det och det gör jag öppet. Jag och en av mina närmsta vänner tog oss ner på stan för att ta en drink. Någon klunk senare så blev allt svart. Allt minne är borta och vi blev inte vid medvetande. Någon hade då spetsat(drogat) våra glas. Denna kväll blev jag våldtagen och min vän bröt foten. Att känna men att inte veta vad som har hänt har varit det värsta. Jag vågade inte ens vända mig till polisen efter detta då jag inte fick fram en enda bild i mitt huvud om vad som hände den kvällen/natten men jag kände. Jag kunde knappt gå och det skavde och jag var otroligt öm. Jag var tyst och låtsades som ingenting kring detta. Jag var inte mig själv på någon vecka, jag kunde inte vara närvarande. Jag blev senare inlagd på sjukhus och där blev detta bekräftat då jag på grund av detta blev väldigt sjuk och jag berättade det lilla jag visste och allt jag kände med en kurator/psykolog på kvinnokliniken i Sundsvall. Jag ringde även min chef då jag nyligen fått en extra anställning på Statoil och berättade att jag inte skulle kunna jobba på ett tag, där och då fick jag ett avsked. Som att inte detta var tillräckligt så blev jag av med den enda glädjen jag hade, mitt jobb. Hela sommaren bestod sedan i samtal med polis och brottsofferjour tills fallet blev nedlagt. Jag blev helt trasig av detta och vänner försvann precis när jag behövde dem som mest. Jag ville inte leva efter detta, det var botten för mig. In och ut på psykjouren och jag ville bara här ifrån. Bort från allt så jag flyttade ner till Stockholm. Jag fick jobb direkt och jag var ärlig med allt Jag berättade min situation både med trauma och mina smärtor och mina kollegor och min chef var förstående och jag blev accepterad trots allt detta. Jag är så tacksam för att jag fick jobba med gänget nere på Statoil Ekerö för jag fick tillbaka mitt liv.

Det var då mitt sätt att hantera detta på för jag var inte redo för att gå i någon terapi eller att prata med någon om allt som jag har gått igenom. Alla runt om mig försökte få mig att gå i terapi, jag gick dit (ibland) men inget jag tog till mig av och jag berättade inte ens sanningen. När jag väl sökte mig till hjälp så hamnade jag mellan stolarna så tillslut gav jag upp men en dag då var jag redo och då kom min vändning, JAG ville ha hjälp och det kom inifrån mig själv och inte från alla andra runt om mig.

Nu är jag tillbaka i Sundsvall och har startat upp föreningen ubuntu för ungdomar och unga vuxna som har en relation till psykisk ohälsa. Gemenskap och samhörighet är otroligt viktigt för att orka med vardagen och med det samhället vi lever i idag med all stress och press som ligger på oss människor. Ingen är ensam i psykisk ohälsa för det finns otroligt många drabbade där ute och trots att det känns som livet inte har någon mening och man är där längst nere på botten så går det att ta sig upp igen. Det vet jag för jag har själv varit där. Än idag arbetar jag med mig själv, med panikångest och har en PTSD diagnos efter detta så ser jag ljuset och när det drar neråt så söker jag hjälp. Våga sök hjälp, du är inte ensam och till er alla andra runt omkring, våga prata om psykisk ohälsa. Våga fråga om självmordstankar och våga prata om självmord för det räddar liv. Att fråga om någon har självmordstankar är aldrig uppmanande utan tvärt om. Det räddar liv. Får ni ett JA till svar så lämna ALDRIG den personen ensam och sök er till professionell hjälp och vård och jag är tacksam att när jag själv var där så hade jag rätt person på plats som hjälpte mig in till den vården jag behövde för mina självmordstankar och handlingar var impulser. Precis som det ofta är.

Jag lever och jag är tacksam, dessutom har jag äran att få vara mamma och det sista jag vill säga till er som läst detta är att var rädd om varandra och ge alla i din närhet en extra lång kram och visa din omtanke och att du finns där bredvid och ge inte upp!

 

Mitt motto är: Livets hemlighet, allt kommer bli bra

Kram / Emelie Henriksson, verksamhetsansvarig för föreningen UBUNTU

 

Länk till st: http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/hon-har-gatt-genom-atstorning-trauma-och-depression-nu-hjalper-hon-andra

Föreningens hemsida: http://foreningenubuntu.se/

Föreningens facebook: https://www.facebook.com/foreningenubuntu/

Fattat grejen

– Varför har du ett eget vatten?               Frågan kom ifrån familjens lilla kille för ett par veckor sedan. Jag förklarade hela tanken med Framtidsgalan på ett enkelt och väldigt ärligt vis och hur vårat bryggeri som finns i närheten där  vi bor, VASA Bryggeri, tyckte att det arbetet är så pass viktigt att de valde att hjälpa till genom att göra ett alldeles eget vatten till mig.  Barn är kloka, barn är inte dumma på något vis och de förstår mer än man någonsin  kan ana. Det är därför jag anser att det är otroligt viktigt att vi vuxna runt om är ärliga angående  saker som händer och sker i deras närhet.  En ärlighet och öppenhet på ett vis som ett barn  klarar av förstås. Med en schysst, ärlig och öppen relation vuxna och barn emellan skapas ett förtroende. Starka band byggs upp som är så oerhört  viktiga att ha då vardagen och hela livet svajar pga. av diverse incidenter som löser av varandra och får det normala och stabila att tappa lite fäste emellanåt. Jag är glad att jag då finnas för de här otroligt fina barnen, mina bonusbarn som jag bara fäster mig mer och mer vid för varje dag som går och för varje tokig grej som inträffar! Jag är glad att deras pappa kan känna att han både vågar och kan släppa en del av sitt enorma ansvar till mig.  Om jag inte känt så, då hade det ju heller inte fungerat och visst har det funnits stunder när jag nästintill trott att jag ska under och inte klara mer, men tack och lov så är jag inte den som släpper  och ger upp i första taget.  På något vis vänder man ändå det dåliga och det jobbiga till någonting bra och positivt istället. Människan är verkligen rustad med superkrafter, det gäller bara att skaffa sig kunskapen om hur man ska använda dem✨

När vi går på ICA och handlar numer, ja efter snacket angående vattnet som är kopplat till Framtidsgalan tar alltid min bonustjej en Ms.Bubble vatten ifrån hyllan och lägger i korgen med motivering: ”- Vi måste ju köpa en sådan här också för då blir det ju bra för oss alla barn” hon har suttit med och snappat upp snacket. Underbara och kloka unge!


Bubblanvattnet tar plats 

I går kom jag äntligen ut till ett av mina favoritställen. En plats jag besökt sedan jag var liten. I går packade jag med mig några kollin vatten och begav mig till Söråkers Grönsaker. Thai mat och Bubblanvattenblir nog en superbra kombination i h eftersom det är samma ägare för den vita Thaivagnen vid ån i Sundsvall så kommer vattnet även att kunna köpas där. Tack Roffe med fru för det och största tack till Niclas och övriga på VASA bryggeri som i grunden gjort detta möjligt!  Målet är nya evenemang,  och vattnet bidrar och hjälper enormt mycket till det⭐️

Bästa presenterna 

Presenter med en personlig touch är de presenter som är de absolut finaste och bästa. Bara känslan och vetskapen om att det lagts ner lite tid, engagemang och kraft för ens skull är en känsla som  är värdefull i sig  och en handling som betyder så otroligt mycket.  Jag har nu fått min födelsedagspresent ifrån familjens 6-åring❤️  Pappas tjej i alla lägen, så har det alltid varit som jag förstår det men som ändå accepterar och tar till sig mig och det jag kan erbjuda  mer och mer allt eftersom.  (Pojken med ska tilläggas.)  Det hänger såklart ihop med att lilla pappa vågar slappna av och släppa lite mer på sitt numer.  Jag kan verkligen inte  föreställa mig hur hans liv sett ut tidigare trots att han förklarat och berättat många, många gånget. Samtidigt som det berör mig och såklart gör mig oerhört ledsen på hans vägnar så tänker jag att om inte den mycket speciella historia som varit hade utspelat sig så hade ju heller inte jag varit här och nu i detta liv. Man måste ALLTID fokusera på det positiva och det bra med det hela, annars skulle man ju emotionellt  gå sönder och det framförallt för att det  är barn inblandade.  

Jag kommer inte att ta av mig denna armbands länk i första taget. Den betyder väldigt mycket för mig just här och just nu. Barn är underbara, de kan man inte ljuga för. De ser igenom falskhet och köper inte elakhet. Denna länk som jag fick anser jag att jag fått just för att jag genuint är omtyckt och det betyder så otroligt mycket för mig med tanke på allt jag oskyldigt fått utstå den senaste tiden

Tänkvärt om vuxnas intag av alkohol 

Denna text är så oerhört viktigt och tänkvärd. Det tråkiga är att det är så oerhört vanligt, ja det finns så otroligt många barn som blir drabbade och känner igen sig i detta. Beklämmande, tragiskt och sorgligt är vad det är!

”Jag har under ett tag tänkt, funderat och velat publicera en text angående vuxnas intag av alkohol under semester och hur det påverkar barnen. 

I går såg jag en text som delades på Facebook kring semester, alkohol och barn. När jag läste ”Nej, vi kan inte åka och bada för pappa har tagit en öl och jag ett glas vin. Vi gör det i morgon” 
Nu kan jag inte hålla tyst mer, det kryper i kroppen att göra rösten hörd för barnens talan under semestern! 
Överallt på sociala medier flödar semesterbilder. Då med alkohol i mängder. Nästan varje ny person som intar semestern gör det med någon form utav alkohol. Jag anser inte att det är något fel med att dricka- Vuxna personer har eget ansvar och man bestämmer helt till 100% över sin egen alkoholkonsumtion. När du har barn, har du ett ansvar: att vara en förebild.Det jag vill tala om är barnen. Barnen och hur alkohol påverkar deras sommarlov.”

VACKRA MASKROSBARN

Kära förälder, när du får semester vill jag fira den med dig. 
Jag vill bada sena sommarkvällar när solen gått ner. 

Jag vill leka med dig så där som vi gör på vardagen men ännu mer.

Jag vill åka båt både dag och kväll.

Jag vill kunna bli hämtad hos min bästa vän mitt i natten när jag inte vågar sova borta. 

Jag vill bjuda hem vänner och ha roligt.

Jag vill att vi kan hitta på roliga saker och skratta.

Jag vill grilla och äta gott.

Jag vill springa på ängarna och hoppa i vattenpölar.
Kära förälder, när jag har sommarlov vill jag vara barn. 

Kära förälder, när jag har sommarlov vill jag leka och ha kul.

Kära förälder, när jag har sommarlov vill jag bada och få bruna ben.

Kära förälder, när jag har sommarlov vill jag ha trygghet och kärlek. 

Kära förälder, när jag har sommarlov vill jag att du finns där för mig. 
Kära förälder, när du dricker alkohol känner jag inte igen ditt beteende.

Kära förälder, när du dricker alkohol får jag ofta hjälpa dig hem.

Kära förälder, när du dricker alkohol blir det lätt bråk.

Kära förälder, när du dricker alkohol är jag rädd. 

Kära förälder, när du dricker alkohol förändras du till ett monster.

Kära förälder, när du dricker alkohol vill jag inte finnas. 
Kära mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, morbror, faster, farbror. 
Jag vill fira sommarn med dig utan att vara rädd för att monstret ska dyka upp.

#VACKRAMASKROSBARN 

/Henrietta Lysén – Dela gärna, för barnens skull!

Kanin till låns

Vi blir alltid lika glada när vi får förfrågan om att ge kaninen Burre mat. Eller snarare sex och åtta åringen i familjenjublsr högt. I dag var vi hos Burre en rätt lång stund. Eftersom Robban och Lillan drog i väg på en långprommis så hade vi inte alls bråttom. Vi pysslade  väldigt, väldigt  länge med den gosiga kaninen.  Skönt att bara gå dit någon gång ibland ⭐️