Bästa boosten

  1. Träning är helt klart den bästa medicinen för precis ALLT!  Jag är så oerhört tacksam att den för mig är ett naturligt inslag i vardagen. Förhoppningsvis inspirerar jag fler till att använda denna mycket simpla metod då det är läge för lite energi påfyllning eller när hjärnan helt enkelt bara ska få ta sig en välbehövlig vilopaus. Det kan  handla om något så enkelt som att bara ta sig ut en liten stund flr sig själv i skogen, eller att träffa sina sina vänner eller arbetskamrater för att köra ett gemensamt träningspass någonstans där det passar, inne eller som det blev för mig och Saxokam tjejerna  ikväll, enkel och effektiv träning ute i den fina höstkvällen. När det är så pass mycket runt omkring, ja så mycket så det nästintill blir svårt att sortera i sina tankar, ja då fyller ett träningspass en sådan oerhört stor funktion för mig i mitt liv.  Dessutom blir jag mycket piggare och mycket starkare, ett par ”bieffekter”  som också är en god hjälp till att fixa allt ⭐️

Snart en vecka som stor ❤️

Förra veckan började förskoleklassen på riktigt för våran finaste 6-åring.  Eftersom mitt arbete i skolan också drog igång som mest precis samtidigt så hann tanken komma att jag inte hinner  att följa med till hennes stora dag och givetvis var ju hennes största trygghet i livet med, pappa Robban. Dessutom har hon fått tjuvstartat i några veckor då hon gått på fritids i samma byggnad och tillsammans med några av hennes fröknar  veckorna innan. I samband med den starten fanns jag givetvis med.

Jag hann med att tänka dessa tankar, men när vi väl började prata så insåg jag rätt snabbt att det inte var något alternativ att ens presentera mina tankegångar.  Det var så oerhört viktigt att jag ocks fanns med och gärna redan klockan åtta på morgonen😊 Jag hade en del på mitt arbete inplanerat sedan tidigare under morgonen så för mig var det tillräckligt att få till att komma till tiden 930, ja då själva förskoleverksamheten drog igång på riktigt!  Jag kom precis efter det att alla föräldrar satt sig och barnen placerat sig  i ring och jag tänkte att jag kan ju stå i dörrens öppning så jag inte stör  med min lite sena ankomst , för det viktigaste var ju ändå att den stolta 6-åringen såg att jag var där. Det gjorde hon!Hon började vinka och vifta, pekade mot sin pappa där han satt. Sötaste unge, det var ju bara att lyda, störa lite grann för att bege mig åt det håll som hennes små men ack så bestämda armar och  händer visade . Tänk, det hade ju verkligen kunnat vara tvärt om!  Jag är så glad att få detta så naturliga kvitto på att jag duger bra som extra förälder på full tid⭐️✨⭐️

Tråkig läsning

Tänk, denna läsning är så fruktansvärt tråkig och den dyker upp lite nu  och  då som påminnelser när jag bläddrar igenom mina uppdateringar på Facebook. Detta är bara ett av liknande exempel:

En så fruktansvärd tråkig läsningMina ungdomar är nu hemma men man är ju aldrig riktigt lugn och avslappnad förrän de äntligen är det.  Tänk så lite som behövs för att det ska gå fel!!

Det gäller att stärkas till att välja rätt och att alltid ta de här bra besluten för sig själv. Att snart få jobba ännumer med direkt stärkande event riktade till denna målgrupp känns så rätt. Det behövs på olika vis med tanke på hur verkligheten ser ut.

Samhörighet är viktigt 

  1. Eftersom fotbollen är i full gäng igen efter ett mycket blygsamt uppehåll i sommar för min fotbollsgalning till sambo,( ja han har ju det senaste året tagit på sig  uppdraget som assisterande tränare till ett lag på A-lags nivå) så hjälper hans mamma och pappa, barnens farmor och farfar till varannan helg genom att låta de små barnen vara med dem ett par dagar i sträck. Inte alla små barn, nej hans barn som han har sedan ett tidigare förhållande. Våran lilla gemensamma  är för det mesta med oss, men då finns min mamma och pappa, hennes mormor och morfar alltid  till hjälp de dagar som det behövs. I helgen har hon varit hemma med oss hela tiden medan hennes större syskon som sagt fick åka till farmor och farfar. Ännu så länge protesterar hon inte, men jag väntar på dagen då hon kommer undra varför hon inte får följa med sin bror och syster till sin  farmor och farfar när de åker dit. Tur att hon är den som går själv kvar på förskolan i år för då slipper hon fundera så som hon tidigare gjorde de gånger farfar hämtade storasyster därifrån tidigare på fredagar och inte henne. Hon var ju lite mindre då än vad hon är nu och av den anledningen funderade hon kanske inte alltför länge då de väl hade åkt. Våran lilla sötis unge❤️  Av olika själ och förklaringar så är hennes större syskon oerhört tighta  med sin farmor och farfar. Någonting som verkar bestå.  De har alltid funnits till hjälp och som avlastning sedan de var väldigt små och deras pappa blev ensamstående förälder väldigt plötsligt. Ja bara över en kväll sådär och helt utan förvarning blev han plötsligt ensam  tillsammans med två små barn och en hund om jag fattat det hela  rätt.  Ibland går det så fort att man knappt hänger med.

När barnen åter träffas efter en vistelse om max  två dagar ifrån varandra så blir de överlyckliga då de ser varandra  igen.❤️  Denna helg har vi åkt och tittat på storebrors fotbollsmatcher , men eftersom storasyster varit lite sjuk så har hon hållit sig hemma och inne tillsammans med farmor. Idag däremot, då brorsan spelade sin sista match så kom hon med farmor dit för att heja. Lillan  blev så oerhört glad när hon fick syn på henne,  6-åringen  med såklart. Den första hon sprang fram till för att krama var tveklöst den Lilla. Att de tre små har en naturlig och fin koppling till varandra går inte att ta miste på.  Att tonåringarna i familjen, mina stora barn, också har en stor betydelse vet vi redan och idag när vi åkte hem ifrån den långa cupdagen fick vi det bara bekräftat ännumer.  Jag tjuvlyssnade till diskussionen som fördes mellan mina fina bonusbarn där bak.  8 åringen sa till sin största lilla syster: ”- Jag är år precis som du också både storebror och lille bror.”  När 6-åringen  inte riktigt förstod hur han menade så förtydligade han genom att säga: ”- Jag är ju storebror till dig och lilla E, men jag ör ju lillebror till Ebba och Jeppe❤️  Detta var första gången jag hörde det  från honom, ja så konkret. Samhörighet är oerhört viktigt och en underbar känsla när den  väl infinner sig. 

JAG bestämmer över mig

Vissa ”moment” som dyker upp i minnesflödet känns verkligen som om de inträffat för en hel evighet sedan.Tre år kan bevisligen gå väldigt väldigt fort.  När jag ser foton på mig själv som inte alls är från en hel evighet sedan tänker jag att jag ska ta tillbaka mitt liv och göra det till mitt påriktigt igen.  Jag blir extra påmind om att det inte är någon annan eller någonting annat som ska ta över min tillvaro och på så vis forma mina dagar. 

Även om det onekligen är svårt att inte låta sig påverkas av saker som händer så är det ingen annan än JAG som bestämmer över mig själv och hur min situation i mitt liv ska vara. Minnen som är bra ser jag som en god inspirationskälla.  Jag ser det som en hjälp och en påminnelse om hur det faktist kan se ut då man med alldeles egen kraft och ett eget ansvar lever livet på det vis man själv vill.
Om man inte är en god kamrat med sig själv så är det svårt att vara det med någon annan också ❤️

Sammandrag 

I dag var det fotbolls sammandrag för den lille fotbollskillen i familjen, och vi var många med och hejade. Farmor, farfar och farbror Parrik kom med bil från sitt håll och vi tog cyklarna och rullade neröver backarna från vårat håll. En skön och en  liten lagom utflykt för oss alla blev det och det var ju tur  att matcherna för fotbollskillarna inte krockade med varandra. Visst, denna vecka har det varit väldigt mycket både fotboll och arbete för min sambo på kvällstid och att det ”kryddades” med en match dessutom på bortaplan en fredagkväll kändes väl lite sådär ska jag villigt erkänna… men med tanke på att det blev bra och att det  stämde med Williams match dom alltså spelades nära oss blev ju hur bra som helst. Plötsligt  kändes det som om det blev en mycket  bra planering denna vecka, ja åtminstone fotbollsmässigt. Vinst blev det för de små GIF pojkarna så nu laddar vi om för en fortsatt festlig eftermiddag. Vi ska få vara med och fira Robbans mormor och morfar som firar 65 år som gifta ❤️

Aldrig ensam 

Det finns massor med positiva saker med att vara en så stor familj som vi är.  Om man tex. inte tycker om att vara ensam så behöver man ju aldrig någonsin bekymra sig över den biten. En fredag kväll som ikväll är ett väldigt bra exempel. Min stora tjej är fortfarande borta med sin kille i Göteborg.  De drog i väg en vecka till Göteborg för lite  semester innan arbete för dem båda drar igång nästa vecka. Min stora grabb tillbringar mycket mrd tid hos sin flickvän nu. De har hennes hus lite för sig själva då hennes föräldrar är borta några dagar. De kom förbi en liten stund för att heja på Lillan ikväll, men sedan åkte de rätt snabbt vidare. Min sambo ör ju ass. tränare för ett fotbollslag i division 2, så matcher är det ju varje helg men oftast under dagtid  på lördagen eller söndagen , men denna helg blev det inte så, nej så snart jag kom hem från jobbet så kom hans tränarkollegaoch hämtade honom. Helgens match skulle spelas ikväll, alltså fredag. Eftersom det var en bortamatch så tog det ju ganska mycket tid av denna kväll. Han åkte alltså tidigt och kom hem rätt så sent. Med så här många bortfall från familjen en fredag kväll som i kväll, så kan Manny tänka sig att man blir rätt ensam kvar, men så blev inte fallet 😀  Nej, kvällen spenderade jag på bästa vis tillsammans med Lillan (2 år,), mellan flickan (6 år) och  våran iyngsta kille         (8 år). Alltså, med andra ord, det var inte direkt folktomt här hemma. 😂

Vi har haft en riktigt mysig kväll och det känns så otroligt fint att mina bonusbarn trivs så pass bra tillsammans med mig som de gör.  Jag vill inte och kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om det fungerade på annat vis. Trots detta bortfall i familjen en kväll som  i kväll så blev  vi alltså ändå fyra glada kvar. Ett trött gäng men med humöret på topp spenderade vi fredagkvällen tillsammans.

Livet 

Alltså jag är så oerhört tacksam över att det finns poliser i vårat system. Poliser att ta hjälp av då situationer blir ohållbara rent verbalt och psykologiskt, brottsrelaterat och fysiskt men också i rent förebyggande syfte!  Samtidigt som jag är  så  glad och så  tacksam över att den tjänsten och det allmänna skyddet finns, så tycker jag att det  är så vansinnigt sorgligt att det ska behöva finnas överhuvudtaget. Vad är  vi människor för knäppisar  egentligen?   Hur står det på riktigt till?!   Det är sanslöst helt galet att vi människor fungerar så idiotiskt stundtals eller kanske alltid i den ändå  så begränsade och korta stunden på jorden. När jag dessutom fick svaret att det ligger ca. 3000 outredda anmälningar hos polisen bara här i mina trakter då jag ringde för  att ta reda på hur det gick i ett sv många ärenden för våran del, ja då tappade jag gnistan och hoppet försvann för en stund. Det är just då i den stunden som jag  ifrågasätter vad jag så hårt försöker verka för, vad jobbar jag med och vad försöker jag åstadkomma. Vad vill jag egentligen  uppnå?  Fast lika snabbt som de tankarna börjar snurra runt så  försvinner den  där känslan av hopplöshet och ersätts istället av kraftorden : ”vill man så kan man”.  Vi lär så länge vi lever och varje dag samlar vi på oss erfarenheter bra som dåliga att direkt ta vidare med oss på livets resa som bara fortsätter och fortsätter. Det är här man har möjligheten att välja hur fortsättningen blir. Själv förespråkar jag och försöker göra allt jag bara kan för att verka för en lite bättre och mycket snällare värld.  Vem vet, en dag  kanske poliserna har en helt annan roll för oss människor ute i samhället? 

 Att drömma kostar i allafall ingenting! Drömmen håller oss levande, och tro försätter berg ❤️  Vill  vi åstadkomma en förändring  så kan den processen bara starta igång i oss själva och inte med någon annan än just oss själva.   Jag tror att om vi skulle se det fantastiska med oss själva och vad vi faktist alldeles själva kan åstadkomma, ja då trot åtminstone jag att vårat agerande mot andra utifrån våran syn på oss själva skulle vara så mycket bättre.  Vi skulle bespara oss från att vara oförskämda, elaka, hotfulla, och arroganta mot andra. Vi skulle kanske inte må så dåligt och därav inte bete oss dåligt. Ett fult och dåligt beteende  mot andra tror jag enbart är någonting som vi helt och hållet känner för oss själva i grund och botten. Det  speglar vårat egna dåliga mående, ett förakt  och kanske rent ut ettbhat som vi egentligen känner för oss själva?!  Så kom igen, fundera!  Det är på tiden att vi ordentligt  rannsaka oss själva och den  personen som vi faktist är.  Varför inte ställa sig framför spegeln och ordentligt göra upp med sig själv?  Det känns åtminstone mer rätt och riktigt än att projicera dåligheter över till någon annan stackars oskyldig.  

En sund inställning till sig själv tror jag  smittar och leder till  att vi också älskar livet lite mer och med det blir det betydligt mycket lättare att också fatta tycke för våra olika medmänniskor. 

Lev livet nu,  för det pågår precis just nu❤️

Samhörighet

Visst har vi både sett och förstått att det är oerhört viktigt med samhörighet för barnen här hemma och då främst för de yngre såklart. Att Lilla E kom som en frisk fläkt och länk blev bättre än vi någonsin ens vågat drömma om. Mellantjejen letar alltid lika kläder i affärerna till sig och sin mindre syster och hon hämtar ofta foton från sitt rum på sig själv när hon var liten och jämför dem med Lillan, ja så som hon ser ut nu. Visst, båda tjejerna är lika sin pappa på många vis, men för det mesta får vi höra att minstingen är väldigt lik mig och de på min sida. Det är någonting alla hör och   vardagspysslet  går ständigt vidare i att hitta liknelser. Det är oerhört gulligt att bevittna.

För ett par dagar sedan då min stora tjej tillsammans med sin pojkvän kom hen med Lillan efter ett besök hos frisör Malin på Saxokam utbrast 6-åringen spontant och förtjust:”- Men lilla gumman vad söt du blev då du klippte  dig, nu har du ju precis lika lugg som mig” 💕   Ja, som sagt… samhörighet!   Det är någonting som är oerhört viktigt. Ibland när jag är på det humöret blir jag så rörd att det är  svårt att inte bli lite fuktig i ögats vrå.  Jag är så glad att det finns så  många värdefulla och stabila förebilder för de små. Tacksam är ett blygsamt beskrivande ord. Jag ör stolt varje dag som jag  ser på mina stora barn. De anar inte vilken enorm  betydelse de har för de små i familjen. Jag  är så oerhört tacksam till livet och så väldigt  glad att jag får möjligheten till att ösa av min kärlek till så många precis varje dag. Vad kan någonsin konkurrera med det?   Det ör riktigt lyxigt att få leva på det viset och att få ha det så precis varje dag. Biologiska barn som bonus barn, jag gör inte någon skillnad. Jag tackar Gud för att jag tar till mig alla  lika mycket! Tänk om det hade varit på annat vis? Barn väljer inte sina livsöden. De är därför värda det absolut bästa och viktigaste i livet, nämligen sann och innerlig kärlek❤️

Skön stund på Norra

I dag blev det äntligen en skön slappar dag på Norra berget. Vi hade våran extra kille Baran på besök så det blev lite överfullt i bilen. Det är ju sällan något problem då jag mer än gärna tar en promenad istället för att åka bil. Lite tempo fick jag ha i stegen eftersom jag lovade 8-åringen att jag skulle skjutsa honom till ett kalas på Leos lekland. En av de bättre kompisarna har nu också fyllt 8 år ✨⭐️✨  Rätt  direkt när jag kom på plats åkte William och jag därför iväg.  Jag åkte ju bara fram och tillbaka till Birstaområdet och när jag kom till Norra berget för andra gängen så var det grillat och klart för servering.  

Det ör någonting  visst med att grilla korv och att fika ute. Jesper och hans tjej Ellen hade tagit egen bil och var också med oss hela eftermiddagen vilket förgyllde dagen lite extra⭐️