Bubble Fridays/Saturdays 

”- Vad gör du på fredagar Ms.Bubble?”  Det var en fråga som jag fick för ca.fyra år sedan ifrån två tjejer som då gick i åttonde klass.  Under den perioden arbetade  jag mycket i våran ”efter skola”  verksamhet på Junior Club, så jag svarade tjejerna att jag kunde kolla med min chef om jag fick avsluta där lite tidigare för att få till lite tid tillsammans med dem innan jobbardagen var slut.  Det var inte vad de menade med den frågan, nej deras följdmeningar blev: ”- Nej Ms. Bubble, vi menar efter skolan och på kvällen”.      (De tittade på varandra och fortsatte:)  .    ”- Om vi är tillsammans med dig på fredagar eller lördagar så slipper vi ju allt det jobbiga med att säga nej, då är vi ju tillsammans med dig!  

Jag minns att jag tänkte för  mig själv en lång stund att tjejerna säkert drev med  mig, de hade en förmåga att kunna göra det ibland (hehe). Vi hade blivit väldigt ”tighta” och vi jobbade aktivt tillsammans genom att ses under skoltid och  vi  snackade  om precis allt möjligt, men mest om vikten i att göra bra val för sig själv och att stå emot det ibland alltför svåra grupptrycket.  Massor med stärkande snack om bra val i livet var alltid huvudspåret i våra samtal  och till en av tjejerna blev jag en slags social mentor tillsammans med hennes ”riktiga” mentor.  Vi klickade jätte bra tillsammans dessa ungdomar och jag, så pass bra att de alltså kunde tänka sig att träffa mig fredags eller lördags kvällar. Det var när en av tjejerna vände sig mot den andra och sa. ”- Kanske inte precis varje helg”  som jag insåg att detta var en  ide’ och tanke som de menade på fullaste allvar. Det  blev starten för mitt koncept  Bubble Fridays/Saturdays. Många gånger har jag bjudit in lite vuxna förebilder i form av idrottsprofiler. De har sportat tillsammans med de som velat i våran gymnastiksal, medan andra har valt  att se på flim eller sitta och mysa/snacka tillsammans med mig eller andra vuxna som funnits på plats. Skolan har alltid  stöttat med snacks/dricka och annat som hör helgen till.  De gånger jag kommit hem från jobbet för att sedan åka tillbaka till skolan på fredagarna så  fick jag den spontana frågan av mina egna barn som var i ungefär samma ålder: ”- Alltså, väljer de frivilligt att åka tillbaka till skolan en fredag kväll för att vara tillsammans med dig (hehe)”  Ja, så konstigt  var det ju . 😊   Min största dotter hängde med mig några gånger, de var ju som sagt i ungefär samma ålder.

Under en rätt lång period så hade jag dessa Bubblanträffar varannan helg. Jag riktade dem till olika åldersgrupper.  Detta koncept består än idag, men jag har också valt att utveckla det lite mer till riktade grupper emellanåt. Under en period har jag nu tex. träffat en grupp tjejer regelbundet varannan fredag.   De tjejerna kallar jag för Framtidens  ambassadörer (ett namn som Lina Larsson på NBV kom på under en av våra uppstarts träffar).  Dessa träffar har tillhört mitt aktiva  arbete med Framtidsgalan som också blivit en stor del av min tjänst på skolan. Nu när Framtidsgalan precis har varit så är drt dags att planera för en Bubblsn fredag eller lördag där alla som vill i den åldern, killar och tjejer tillsammans är välkommen igen. Jag tror den blir någon gång  under jullovet som närmast ✨

Jag bläddrade igenom mina Socialamedier och ett minne på min FB sida dök upp:
”Bubble Friday är över för denna gång. Jag känner  mig så otroligt nöjd och glad trots att det blev en väldigt lång och hektisk dag idag. Det var massor som skulle fixas på alla plan då jag lyckades pricka in denna dag precis samtidigt som Robban drog iväg på en arbetsresa tidigt i morse som sträcker sig till i morgon. Fotografering var det också på dagis. Viktigt värre såklart, det blev lockar i en av flickornas hår i morse och lite matchande kläder såklart. Min bonusflicka älskar när jag pysslar om henne lite extra 💕

Därefter  har jag faktist bara gasat på hela dagen. Jag fick också in ett möte tillsammans med Näringsbolaget. Trots dagens väldigt tighta och hektiska schema så känner jag bara ett välbehag och en enorm tillfredställelse i hela mig just nu. Det har varit såotroligt många bra inslag och i vanlig ordning massor med barn och ungdomar inblandade.

Många möten med intressanta och givande samtal. Att vara mänsklig är inte svårt.  Lite tid och massor med värme och kärlek , mer än så behövs faktist inte. En tjej sa till mig innan vi gjorde ”natt”  på skolan: 

– Alltså Ms. Bubble, detta är någonting jag skulle vilja göra varje helg 💕” 

Fredagsbukett

Jag har slutat att köpa snittblommor till mig själv på helgen för numer står det nämligen för det mesta ett fång med rosor eller någon annan typ av fin bukett av blommor i hallen direkt där man kommer in. Robban och barnen köper alltid blommor i samband med att de införskaffar fredagspizzan. Det är så otroligt lyxigt och det gör mig så glad såklart ❤️

Sociala medier 

Jag pratar ofta med mina ungdomar angående vad som händer på sociala medier. I deras värld är det ju mest forum som ”Snap”och ”Insta”  som gäller och angående det förstnämnda lutar de sig  lite tillbaka i tanken att det man skickar försvinner ju lika snabbt. Fast gör  det verkligen det?  Såklart nej, någonstans hamnar ju alltid  det man väljer att skicka/posta  och inte allt för sällan görs ju skärmavbilder och då finns det ju förevigat direkt. 

Det är lite försent att komma på att det man postade på sina olika sidor  kanske inte var så lämpligt. Att ha den tron och tanken ”jag radderar det bara så har det inte existerat”, alltså, dessa samtal har jag med ungdomarna flera gånger per vecka vilket jag är glad att jag kan ha.  Jag tänker då att de kanske lär sig någonting och tar med sig det vidare i livet.  Allt man skriver ska man kunna stå för och säga face go face, det är en gyllene regel tycker  jag.  Att det behövs information i tidig ålder, det förstår jag. Barn  och ungdomar gör ju precis som vuxna gör och inte säger och det finns ju en uppsjö av exempel på hur illa det kan se ut i de storas ”värld”. Jag har personligen så många exempel som handlar om mig och där tom. ”friska” och ”normalt fungerande” personer gillar, hejar på och kommenterar. Dessa inlägg kan ju tas bort hur mycket som helst, men det hjälper ju inte om det finns andra kloka människor som reagerar, tar skärmdumpar och sedan skickar de till de berörda och utsatta personerna. Man kan radera hur mycket som helst, men från den dagen man bestämmer sig för att lägga ut någonting så består det för alltid oavsett om man väljer  att trycka på ”delite. ” eller ej.

Går saker och ting också vidare till polis eller åklagare,  ja då har de ju alla möjligheter till att återskapa det som tagits bort och ser till att matcha det med de anmälda skärmdumparna . Det tror åtminstone jag. 

Av fel har man alltid möjligheten till  att välja vägen att komma rätt. Ibland behöver man kanske också komma till en punkt där det inte finns en annan utväg än att välja om och att försöka göra rätt. Alla människor som har viljan till att försöka är också värda att supportas till att komma vidare.  Det sista som överger är ändå alltid hoppet och ordspråket ”Älska, glömma och förlåta” står sig ALLTID❤️✨

En självklarhet!

Det finns många fördelar med att fira julen på hemmaplan. En av alla är att man helt och hållet själv bestämmer hur det ska dukas fram på bordet.  Nu tänker jag främst i dryckesväg. Det är självklart fantastiskt att jag träffat en sambo som delar mina värderingar till 100 procent. Alkohol i en miljö där barn befinner sig hör inte ihop och någonting vi emellan oss aldrig ens pratat om, det är som sagt för oss båda en självklarhet.  Det är Julmust i en massa varianter som pryder vårat julbord här hemma.

Hur ser det ut hemma hos er?

Det finns nog inte en julklapp i världen som kan ersätta en närvarande och icke berusad vuxen i sin närhet då man är barn.  

Hoppas att fler tar ställning och bestämmer sig  för en vit jul❤️


Sanna supportrar

Uppskattning mår vi alla bra av och det  är någonting precis varje människa behöver. Jag har alltid haft mina föräldrar som stöttande supportrar, ibland kritiska och ifrågasättande men ALLTID av  en omtänksam  och fint oroande anledning.  De senaste tre åren vill jag nog påstå att jag fått det som mest bevisat för mig. Dessa senaste åren och kanske allra mest det senaste halvåret är tveklöst den absolut tuffaste perioden i mitt liv, där jag påriktigt blivit vansinnigt hårt prövad som människa.  Mina föräldrar precis som många andra och även jag själv har ibland haft svårt att hantera det som hänt och det tror jag beror på att det varit så svårt att greppa. Det har helt enkelt varit så sjukt overkligt allt som inträffat. Sådant man läser om i tidningen och som bara händer andra kom plötsligt så nära och in i min vardag.  Trots denna svåra greppbarhet så har alltid mina föräldrar frågat hur jag mår och fortsatt med att stötta mig  i rätt riktning.  Det är bla. deras stöd i kombi med min egna starka vilja såklart som hjälpte mig att stå på mig i känslan: ”detta är inte normalt” . Det var en mening som jag sa både för mig själv och inför andra rätt snabbt.  Att definiera vad ”normalt” är, ja det går ju däremot också att diskutera.  Såklart är det ett ord som betyder helt olika  beroende på vem man är, fast mina föräldrar förstod iallafall rätt snabbt hur jag kände och vad jag menade.  

Att fråga hur en annan människa mår, hur det går och hur man känner med allt  är en sak ,  men det är en helt annan sak hur man därefter hanterar de svar man får.  Antingen kan man bli tyst och bara  lådsas som om man inte hörde eller som om det inte existerar, eller  så gör man som mina föräldrar (och såklart fler gör),  följer upp och fortsätter att visa att man finns då  de där frågorna är ställda trots att det kan vara känsligt och kan leda till vidare jobbig svar som man såklart kan få om man väljer att ställa följdfrågor.  Man lär sig såklart hur olika människor fungerar.  Det är ju till synes om sist det som är grejen.  Vi fungerar alla helt klart  så olika och därför reagerar vi och agerar vi därefter i situationer.   Mina sanna supportrar i medgång som i motgång är mina föräldrar och det är jag så otroligt tacksam för ❤️

Jag har bestämt mig  för att jag ska vara lika delaktig och engagerad i mina  barns liv som mina föräldrar alltid har varit och jag ska också  fortsätta att finnas för andra som inte har samma fina support och stöd som jag alltid haft och fortfarande har.⭐️           

Vilken ambassadör

En bättre  ambassadör för Bubblan vattnet kan jag nog inte hitta ❤️.   Dessutom absolutist.

Alkohol och droger gör så mycket ont för så många.  Såklart direkt för brukaren men det drabbar och ställer till det för så många fler runt om.  Jag vill fortsätta att  tro på en förändring. Om jag verkat för  det hårt tidigare så gör jag det ännu mycket mer och hårdare nu. Hoppet är det sista som överger och tillsammans gör vi skillnad ❤️

Fina foton

Det är svårt att slita sig och sluta  titta  på alla fina foton som ramlar in till mig.  Idag har jag en riktig röjar dag. Det är ju en del att ordna efter ett stort event också så det gör jag samtidigt som jag såklart också ska finnas på skolan. 

Men först ett litet minne ifrån lördag morgon.  Jag och årets värd för Framtidsgalan satt och gick igenom program och manus ett par timmar på Scandic Hotel (city).  Anton Eriksson, vilken kille!  Han har dessutom jobbar på Engelska skolan innan han flyttade vidare för att fortsätta sin karriär som duktig innebandykille i Göteborgstrakten.  Han  var en grym Värd för kvällen,  precis vad jag visste  att han skulle vara.  Hedersamt att han tackade ja och gick in för son uppgift till 190 procent