En mycket fin dag ❤️

Jag har ju jobbat rätt mycket denna vecka. Jag har haft en hel del att sammanställa ifrån mitt jobb på skolan för det är någonting som jag alltid gör de första dagarna som barnen är på sitt lov. Det är ett arbete jag sitter hemma och utför. Jag varvar det nämligen med mitt arbete med Framtidsgalan. De mer ”tråkiga” bitarna som tillhör det jobbet försöker jag som sagt att lägga lite tid och engagemang på under några av barnens lovdagar. Även i det arbetet behövs det sammanställningar och vidare planeringar och självklart är det inte enbart tråkigt. Fast eftersom jag är mer en ”doer” så är det också det i jobbet som inspiratör som är det roliga och det jag drivs av, ja alltså när det händer saker, när jag får sätta allt jag planerat i ett samanhang påriktigt.  Att få utföra det man bara suttit och planerat, haft nedskrivet på papper och/eller strukturerat i sitt huvud, ingenting slår väl då att få utföra det hela tillsammans med barnen och ungdomarna tycler iallafall jag😊

Fast att utvärdera är nödvändigt. Att sitta ner och fundera över om det jag trott och verkat för under terminen har  fyllt den funktion och nått det syfte jag önskat eller om det kanske behövs några förändringar, det är ett nödvändigt och viktigt arbete. Jag är alltid öppen för att göra saker på  ett nytt vis och ofta har jag vidareutvecklat mina ideer redan utan att jag direkt har tänkt på det.😊  Ibland  behöver jag också sätta punkt för att lämna plats till nya ideer. Min tid  är dessutom  mer begränsad numera  eller så fyller jag mina dagar med  så pass mycket att det krävs en ordentlig handlingsplan även för  mig att följa.  När jag är klar med detta arbete så känner jag mig så otroligt nöjd och tillfreds, men eftersom jag denna vecka har delat detta jobb med att också finnas på Sundsvalls  Stadshus  två halvdagar för att göra roliga och inspirerande aktiviteter helt kostnadsfritt för de barn som valde att komma, så är jag faktist ordentligt trött idag ska jag erkänna.

Min sambo jobbade idag så redan igår kväll så  frågade jag min äldsta son om han kunde tänka sig att tillbringa några timmar tillsammans med sin minsta syster. Han och hans flickvän tog med ”Lilla E ” till Himlabadet medan jag bestämde mig för att ta med våran 6 och 8-åring till stan. Pojken har vunnit en slags frågesport på Kulturmagasinet  så vi började med att åka dit för att hämta ut hans vinst.  Därefter gick vi till Stadshuset.  Idag var det nämligen andra som hade uppdraget att underhålla de barn som ville. Det  var två jätte duktiga musiker som spelade och underhöll, men tråkigt nog så var vi alldeles ensamma där.  Jag greppade iallafall några instrument som var till för att hålla takten med samtidigt som L och W skakade på sina  huvuden mot mig och skrattade. De tycker verkligen att jag är  tokig, fast de tycker det på ett kärleksfullt och gulligt vis, det är någonting som jag känner rätt så tydligt ❤️  Vi stannade några låtar innan vi avslutade vårat besök på stan med en varsin glass.  

Innan vi åkte hem gick vi också in på Apoteket. Jag hade ett par ärenden och medvetet så valde jag Apoteket som ligger på Storgatan precis ovanför Navet. Det Apotek  som  i somras förvandlades till en mycket obehaglig plats samtidigt som det var stället som jag såg som min enda räddning efter en förföljelse som inte avtog, nej som jag aldrig hade klarat  av att få ett avslut på själv.  Alla barn som vistas och bor unde samma hustak som mig vet vad som hände den där första måndagen efter skolans slut. De vet att jag blev förföljd och de vet också att både vakter och polis kom för att hjälpa mig. De vet såklart också att jag hela tiden pratade med våran superhjälte till Pappa❤️ 

 Såklart är det viktigt för dem att också veta att deras pappa självklart kom till mig när det tokiga hände. Vi har valt att berätta detta som sagt för alla barnen, men för de mindre i samtal tillsammans med Skeppets personal.  Jag är så glad att de förespråkar den metoden. Ja att vara så ärlig det bara går utan att det för  den skull ska bli för skrämmande.  Jag har alltid fungerat  på det viset och blev därför hjälpt i att känna  stödet  i just den filosofin när det kommer till att välja förhållningsätt för och tillsammans med de mindre barnen.  Det går inte att ljuga för barn!  Det är heller inte särskilt smart att göra det. Vill man vinna barnen och göra allt i sin makt för att skapa trygga individer så gäller det att finna just tillit och ett förtroende individer emellan och det gör man definitivt  INTE  genom att ljuga!  Det finns så många bra exempel på hur de små så enkelt slår hål på lögner. Tack och lov har vi barn hos oss som jag upplever är ärliga och trygga tillsammans med oss, de har vågat fråga om saker som uppkommit och på så vis har vi kunnat hjälpa dem att reda i det. Under en period, de första åren minns jag särskilt att det många gånger var rätt jobbigt.   Jag fick verkligen skärpa mig för att inte visa min personliga reaktion av det som berättades.  Många gånger gruvade jag mig för vad som skulle komma minns jag samtidigt som jag var tacksam över att de vågade prata. Tack och lov är det inte så många sådana situationer längre.  

Såklart måste man lägga fram saker och ting på ett barns nivå.  Jag känner iallafall  att ”våra” barn är trygga och mår bra för tillfället.  Det känns som de på något vis andas ut och jag känner att vi byggt ett förtroende mellan oss vuxna och barn på ett bra vis i våran stora familj.  Vi har inte direkt tvivlat på om vi gör rätt eller fel, vi är som ett stort och fungerande team faktist där vi vuxna  blir som ett mer och mer starkt och tydligt nav.  Jag blir varm och jag blir lite tårögd när jag skriver detta, för det är ju inte så enkelt och självklart alla gånger då mattan liksom dras bort helt oförutsägbart under våra fötter då vi minst anar… men vi fixar det!  Den känsla stärker oss såklart och gör oss ännu tightare och vi bygger ännu mer och ett större förtroende oss alla emellan.  Stora som små, ingen känner sig sviken eller åsidosatt , alla blir viktiga spelare som både ger och tar i våran cirkus fina familj.  😊

När vi gick in genom dörren på detta Apotek så sa jag till barnen att jag nu var glad att vi gick dit tillsammans. Tidigare har jag och barnens pappa istället sagt …. ”Det var  tur att jag var  alldeles själv den där måndagen på stan mitt i värsta lunch- och semester yran.”  Precis när vi passerade ingången tittade ett av barnen mot mig  och sa: ”- Alltså,  så himla smart av dig att du smet in hit, här jobbar det ju jätte många tanter ju 😊”  Han ”blickade”  mot disken  där man får ut sin medicin om man har recept.  Flera av personalstyrkan  satt nu som då bakom den långa disken.  Alla som hade möjlighet kollade mot oss och sa glatt hej när vi kom in.  Ja, det var nog rätt smart att jag  sökte mig hit i somras. När vi gick ut från Apoteket kramade jag om barnen samtidigt som jag sa att jag var glad att vi nu var tillsammans på stan igen.  Precis så som vi brukade vara lite då och då under de första åren då vi hade träffats. Denna dag symboliserade så väldigt mycket för mig. Någonting jag inte alls behövde prata med barnen om.  För dem räckte det ju bara med att få dela känslan att tillsammans haft några mysiga timmar med varandra på stan igen. Så som det tidigare varit och så som det alltid ska vara.

Innan den minsta kom hem och innan pappa kom hem ifrån jobbet så åkte vi och köpte godis på CandyWorld. Våran mysdag kunde inte få ett bättre avslut. Jag älskar verkligen att strosa runt och handla ifrån CandyWorlds stora godis utbud. Barnen jublade och klappade händerna när det gick upp för dem vart vi var påväg 😊

Det är ju bara  jag själv som kan ta kontrollen över mitt eget liv. Livet varar ju inte för alltid så det är ju lika bra att göra allt det man vill och lite till av varje speciella dag ❤️  Inatt vet jag att jag kommer att sova gott. Jag känner som en skön tillfredställelse i hela mig på ett obeskrivligt men oerhört fint vis. 





Stunder att minnas

Så har Julen 2016 passerat. Jag sitter nu och bläddrar bland alla foton. Min telefon indikerar ständigt på att det inte finns något utrymme och eftersom jag har förmågan att ta typ 20 kort på samma motiv så blir det till att sitta ner och rensa bort några som är lika emellanåt.  Ikväll fastnade jag verkligen vid denna bild.  Denna väcker så mycket värme och utstrålar så mycket med kärlek tycker jag.  Bilden gör det bara i sig, ja så som den är, men för mig förknippas den också med någonting så mycket mer och så väldigt mycket djupare.  Vi har så fina samtal emellanåt, jag är tacksam att jag får det förtroendet här i livet, ja att finnas som en trygghet och ett stöd både för mina barn och för mina bonusbarn❤️

 En mer ärofylld uppgift i livet vet jag inte om jag kunnat önska mig ❤️

Beroendesjukdom 

Jag läser ständigt om  olika beroendesjukdomar . Till och från så har jag alltid gjort det. Jag minns att jag läste mycket som  tonåring och det tillsammans med de värdegrunder som min mamma och pappa lärde mig redan som litet barn har lag grunden och är förmodligen starten till mitt brinnande intresse för alla typer av  människor, med eller utan sjukdomar.  Att vara nära anhörig är inte direkt en enkel lott man blivit tilldelad. Jag lider faktist rätt mycket när jag läser om alla dessa sjukdomar och försöker att sätta mig in i att ha det sådär väldigt nära som jag tror fler än vi kan ana har det. Ja som om en  nära släkting med blodsband drabbas, hur tacklar man det innan sjukdomen  med det ”fina” namnet medberoende helt tar överhand? 

Jag tror att nyckeln till förändring kan vara att man börjar prata om detta mer öppet.  På så vis så lyfter  man kanske bort en liten del av ”ensamast i världen” känslan.  Det kanske blir lättare att fixa den eventuella skam och skuld som man  som anhörig rätt  ofta lägger på sig när en anhörig drabbas hårt.  Ja, enligt det jag många gånger läser så är det ofta det som nämns när man kommer till kapitel angående att vara anhörig till drabbad av beroendesjukdom eller beroende- sjukdomar.  Det är tyvärr inte allt för ovanligt att det finns många olika sorter samtidigt, heller inte att det växlar mellan olika typer av tillstånd om man väljer att inte få hjälp. 

Som anhörig så finns det hjälp att få!!  Det finns till och med hjälp att få hem för att möta personen ifråga om den vägrar att inse att den är sjuk. Nyckeln till det är att man är ärlig angående precis allt som händer och det  är ofta där svårigheten ligger enligt mycket som jag lyssnar till eller läser. Förnekelse är ett slags försvar eller det klassiska: ” om man inte pratar om det så finns det inte”. 

Det finns nog många både beroende och anhöriga som tyvärr lider i det tysta.  





Mysig dag tillsammans med farmor och farfar ❤️

Dagen innan julafton vaknade Lillan bra precis 8.00 och det första hon sa när hon öppnade sina små blå  var: ”- Farfar hämta mig!”. Alltså snacka om taggad liten tjej. Äntligen skulle hon få hänga med sina två större syskon för att tillbringa en dag  i Skrängstabodarna tillsammans med farmor och farfar, men också tillsammans med alla pappas bröder och ”Lill kusinen”  som de andra barnen träffat en hel del tidigare, men inte Ellie.

Det var en förväntansfull liten tjej som inväntade att farmor och farfar skulle komma för att hämta. Vi hann pyssla med de sista julklapparna, se julkalendern på SVT Play och mysa en liten stund i soffan innan lilla fröken kom på att hon skulle packa sin väska. De skulle ju bara vara borta över dagen, men hon har väl så många gånger sett på när William och Line har packat sina väskor de tillfällen då de ska åka för att vara med farmor och farfar , så självklart fick hon packa och fixa på sitt vis.  

Alltså, att detta betydde väldigt mycket för både Lillan  och de andra två gick det inte att gå miste om. De var så glada och upprymda alla tre. Till mig hade Ellie knappt tid att säga hejdå då de kom för att hämta. Hon var så oerhört stolt när hon precis som Line och William fick följa med sin farmor och farfar till deras bil ❤️ Det var tre nöjda barn som kom tillbaka under eftermiddagen✨

Beundransvärda föräldrar 

Julen fick sätta punkt hemma hos min mor och far detta år.Det var länge sedan jag uppskattade så mycket att få sätta mig vid ett dukat bord och bara bli serverad som denna dag❤️

Jag hann tom. slumra lite mellan middagen ovh efterrätten, alltså vilket lyx!! Jag beundrar verkligen mina föräldrar.  De är över 70 år men är verkligen så fantastiska på att leva livet och att ”finnas till”.

Jag är så väldigt tacksam för allt som de bidrar med och jag ställer mig ofta frågan: ”Hur skulle jag klara mig utan det stödet och den hjälpen”?  Ovärderligt!!

Min mamma och pappa är helt enkelt oslagbara och jag kommer att vara nöjd och glad om jag får hälften av det driv och engagemang som de besitter (om) när jag kommer upp i deras ålder ❤️

Pysselmys

Mina större barn var på bio med sin mormor och morfar ikväll. Medan de roade sig med det så passade jag och 6-åringen på att testa en av mina många ide’er. Denna lilla roliga grej vi skapade  ikväll har jag sett på någon av barnen på skolan, jag  tror att det var i samband med halloween  😊  Ett öga på ett slutet ögonlock, jamen det blev ju jätteroligt. Det tyckte iallafall vi för vi hade väldigt roligt medan vi gjorde det.  Restrerande   eftermiddag och kväll fick vi alltså en liten söt typ av figur med  oss.  Barnen satt sedan och skapade med lera länge. Det enkla är helt klart det bästa tycker jag och eftersom det är någonting jag ständigt försöker förmedla till alla barnen och har gjort i princip från start när jag kom in i deras liv, så är det roligt att se att de tillämpar sig det. 

Det blev en Yazzysväng tillsammans med J och hans tjej när de kom hem från bion. En klassisk marängsviss blev något slags kvällsfika innan de nästintill stupade i säng.  Tänk vad bra de här mindre barnen i familjen har det. De verkligen älskar att få tid tillsammans med de större. ❤️


Dagen efter …

Juldagen är alltid en så skön dag. Så länge jag kan minnas så är det en dag då de små tar  till vara på alla fina klappar  som de fått. Det är en dag då vi hjälps att att bygga ihop legokonstruktioner men också ett helt stall som 6-åringen fick detta år. Hon är i en drömmarnas värld kan jag lova. Studsat fram av glädje har hon gjort, ja så som man  ser ut när man är så lycklig att man nästan kan spricka.  Jag måste säga att min sambo briljerat i sitt byggande denna dag, jag tror att han är lite förvånad tom.själv över sina färdigheter som han fick visa ordentligt i dagens konstruktivt skapande arbete. 

Våran minsting  fick så väldigt många  fina instrument. Hennes grejer blev så pass intressanta att de större barnen tom. släppte sina fina saker för en stund. Till och från under hela dagen har vi haft underhållningsmusik här hemma. Minstingen har givetvis intagit rollen  som kapellmästare ✨⭐️✨

Klok kille 

Det kommer en hel del klokhet emellanåt ifrån Mange Hellberg. Den killen vet vad han pratar om, han är killen som ville famla i mörkret för att hitta vägarna tillbaka till livet trots att han har jobbiga händelser med sig i sin ”rygga.”. Ett föredöme och en förebild för många.  Han är lite beviset av utrycker ”vill man så kan man”,  för det handlar om att vilja tillräckligt  mycket och hårt.  Trots att det är mörkt och vägarna därför är extra svåra att finna så går det . Det tror åtminstone jag. 

När jag har gått på anhörighetscenter under hösten så inleddes de träffarna med en story direkt ifrån livet. Det var en tjej som pratade om hur hennes väg tillbaka till ett nyktert liv utan alkohol och droger sett ut.  Imponerande och även hon inspirerande.  Denna tjej hade en mycket speciell historia som hon levde i och med helt själv, ja för i hennes tokiga vardag som missbrukare så tog hon hela tiden beslutet för sig själv att inte på något vis blanda in sina barn.  Hon har i dagsläget tre barn  som hon då och då träffar. Hon har med hjälp satt punkt för att vara missbrukare för ett bra tag sedan, men den tid som hon missat eller som hon själv uttryckte det försummade från barnen går såklart inte att ta igen.  Det krävs mycket arbete för att återvinna barns förtroende och för att fixa det så  måste man ju först och främst ta i tu med sina  egna känslor kring det hela.  Hennes tro till att det ofta inte fungerar, att man istället för att bli nykter väljer droger och/eller alkohol igen är just för de hopplöst starka känslor som framkallas och de  är tydligen oerhört jobbiga att börja handskas med den dag som man bestämmer sig för att börja sitt nya och HELT ”nyktra” liv.  Att börja möta barnen  igen som nykter, det var hennes tuffaste och bästa ögonblick på samma gång.  Hon var väl medveten om att under den tid som hon varit borta ifrån dem, som längst över ett år, så krävdes det en hel del hjälp ifrån många håll för att klara av ett första möte. Så många frågor ifrån framförallt barnen att fixa sanningsenliga svar på.  Är man inte klar med sitt missbruk, redo för att göra upp med sig själv och  påriktigt, då är det också svårt att vinna tillbaka förtroendet hos sina små.  Barn känner av om det är påriktigt eller fejk, de lurar man inte alls så lätt som man kanske ibland önskar.  Ja, som sagt, mycket tänkvärt, sorgligt och klokt förmedlade hon med sin  historia.

Ja, det var en gripande föreläsning och mycket med saker hon berättade kommer jag så glasklart ihåg , men hennes ödmjukhet och tacksamhet gentemot andra och framförallt mot hennes barns två olika pappor, det var någonting som grep tag i mig lite extra mycket.  Jag minns att jag inte kunde hålla tårarna borta.  Detta verkade vara en så genuin och genomsnäll människa som tyvärr hamnat så galet fel.  Fantastiskt att hon delade sin historia. Känslan av att om viljan finns tillräckligt hårt så går det infann sig iallafall hos mig. .       

Det jag tog ordentligt fasta på var att att det finns ingen annan än  just ”JAG SJÄLV” som kan fixa förvandlingen genom att medvetet visa framförallt sig själv att viljan finns. Därefter kan de utsträckta händerna vara till hjälp. De ”hjälpande” händerna blir bara ett ännumer möjliggörande till fortsatt missbruk om man inte påriktigt bestämt sig för att sluta. Det är inte speciellt  lätt att vara nära anhörig tänker man också när man lyssnat till en sådan här historia.