Skamligt 

Jag blir så vansinnigt trött på vuxna människor som inte kan uppföra sig. Hur ska vi någonsin kunna förvänta oss att våra barn ska uppföra sig och bete sig respektfullt på sociala medier då inte ens vuxna människor kan göra det?

Jag skrollar runt bland mina FB- vänners inlägg och hittade någonting så vidrigt. Visst, jag har  väldigt många print screenar som skickats till mig tidigare och fortfarande fortsätter att skickas till mig som visar hur jag och min sambo blir direkt attackerade. Det är någonting som vi direkt lämnar till polisen i hopp om en hjälp till förändring. 

 Visst, jag kanske reagerar extra hårt när jag läser någonting liknande detta med anledning att jag  är drabbad själv.  Fast samtidigt så tror jag att jag skulle ha reagerat oavsett! Jag har engagerat mig kring det här med att vi vuxna måste välja stt vara goda förebilder för  våra unga så länge jag kan minnas! 

Barn gör inte som vi säger, de gör dom vi gör⭐️

Att vara vän med sig själv 

Jag tror på kopplingen att om man ifrån grunden tycker om sig själv så blir det lättare att stå emot dåliga saker så som alkohol, cigaretter och droger då det erbjuds.Om man är kompis med sig själv så blir det automatiskt lite lättare att säga nej då det väl behövs. Så resonerar  åtminstone jag. 

Kaosdag

Jag förstår inte hur det bara kan bli så fel. Gårdagen blev för mig en total katastrof. De möten jag hade bestämt missade jag. Lunchen som jag planerat tillsammans med min Robban för att diskutera viktiga saker som gäller vår framtid, ja sådant  man inte vill  prata om då det finns lyssnande små öron i närheten och sådant man absolut inte orkar att prata om  efter barnen har somnat och man själv är trött, ja den lunchträffen som var ämnad för lite sådant snack  sket  sig också.  Jag kom när min sambo var tvungen att gå tillbaka på sitt arbete. Nåja, vi har ju fortfarande ett kontaktförbud som gäller så vi hinner med att prata om det nästa vecka också. Fast viktiga saker för mig blir sällan viktiga.  Det är ju absolut ingen annan som bestämmer att det ska bli på detta vis än just jag själv så därför förstår jag inte varför det blir så.  Jag hann heller inte med att åka till fabriken för att hämta vatten som jag hade planerat.  Det betydde ju också att de som beställt vatten och som jag hade planerat att åka runt till inte heller fick någonting.  

Vilken dag! Den blev inte så myclet bättre av att drt jag hamnade i, de situationer som jag valde att beblanda mig i bänken också totalt kaotiska.  Tack ock lov så hade jag en skön  träning tillsammans med ett taggat Saxokam gäng.  Det blev en bra upplevelse och som fick sätta punkt på den dagen. 

Stolt så jag kan spricka

Det är inte på det viset att jag tar det för givet, nej då man på relativt nära håll (men ändå på ett lagom avstånd) bevittnat hur föräldrar får kämpa med sina barn på olika vis trots att de blivit myndiga och sk. vuxna för länge sedan ser jag på mina stora barn och känner en enorm tacksamhet. Den större (snart 20-åriga tjejen) har haft jobb sedan hon avslutade sin gymnasieutbildning.  Där blir hon förmodligen kvar för en tid. Jag får höra att hon gör ett väldigt bra jobb i en klass på en skola, men som resurs åt ett barn.  Hon gör det så bra att hon stundtals får ta mer ansvar än vad som i grunden och på papperet är bestämt.  Min 18-åriga grabb tog körkort de första vardagarna efter sin 18-års dag , ja han skrev teorin godkänd den ena dagen för att fixa uppkörningen direkt dagen efter. Några veckor efter det fick han komma på en arbetsintervju som ledde till det arbete han numer har.  Chefen är nöjd med honom.  Anställda och kundet uppskattar honom redan. Såklart blir man som förälder otroligt stolt. Jag har alltså två fina och ansvarsfulla unga vuxna numer. De har inte alls samma behov av hjälp längre ifrån sin lilla mamma.  Det är väl precis så det ska vara och jag tror att det finns många som delar min upplevelse och känsla när det gäller just sina egna stora barn.  Jag vill tänka och tro att denna känsla och situation jag delar är mer vanlig och normal än tvärtom❤️


Mindfullness

Kan det komma mer lägligt?  Svar: NEJ! Genom mitt arbete har jag nu fått ett erbjudande att gå en mindfullness kurs. Jag ska baea se så det inte krockar med fotbollsträningar  eller andra aktiviteter de dagar som är planerade. Om så är fallet (som det förmodligen är) så ska jag i god tid stämma av med föräldrar och/eller större syskon, för att komma till en sådan kurs med andan i halsen pga. Halvdålig panikplanering hör inte direkt ihop. Hoppas att jag kan tacka ja till detta erbjudande. Jag ska ta reda på det redan ikväll✨⭐️✨

En dag med guldig kant✨

När möjligheten ges till att få åka med min sambo då de har match på bortaplan så tar jag den.  Ja, när drt är möjligt   att få göra det utan de mindre barnen vill säga.  Den minsta brukar jag i och för sig för det mesta ta med om inte min mamma och pappa tar hand om henne en stund  då de större två får åka till sin farmor  och farfar. 

  Nu när fotbollssäsongen kör igång   påriktigt  så kommer de att vara hos dem varannan helg, men den har inte riktigt kommit igång ännu så denna dag  blev som en bonus dag.   Det kanske låter konstigt när jag skriver på det viset, men bonus blev det faktist eftersom våran gemensamma minsting också fick vara hos farmor och farfar tillsammans med sina två större syskon. Jag fick alltså åka tillsammans med min sambo till matchen helt och hållet med mig själv och inte något av decsmå barnen var med. Det är alltså anledningen till att jag använde ordet bonus. 

Vi lämnade barnen vid Njurundabommen där farfar mötte upp.  Därefter fortsatte färden mot Hudiksvall.  Eftersom laget träffas en rätt lång stund innan avspark så betydde det att jag fick en hel del med tid  som jag kunde ägna helt och hållet till mig själv. Så när jag fick frågan om jag blivit mer fotbollsintresserad nu än tidigare så är svaret nja..  Fast om jag jämför med mitt intresse  från tidigare år så är  det faktist lite bättre nu när jag fått  den stora äran att  träna min sambos gäng varje måndag.  Det kommer såklart bli lite extra roligt att följa dem i år av den anledningen. Fast bara att få åka i bilen själva utan barn, att som två vuxna kunna prata tillsammans om saker vi inte kan göra när barnen är med om vi vill, eller att bara lyssna på en dokumentär alternativ ljudbok i bilen tillsammans helt i tystnad (!!)  bara två personer emellan varandra , det är någonting som är lyxigt värre.  När den möjligheten kommer, ja då tvekat jag inte  alls att ta vara på den.

När vi kom fram gick min sambo direkt till deras samling medan jag  tog det lite lugnt. Jag satt ock läste, lyssnade på någon pod och tog en prommis i närområdet. Snacka om livskvalité för mig själv.  Middagen vsr dessutom serverad då vi kom för att hämta hem barnen.  Ja, alltså en dag med guldig kant  fick vi idag  trots att laget förlorade. ✨


Transport av stor familj

Tack vare att mina två stora barn har körkort och tom. varsin bil så blir det sällan att de åker bil  tillsammans med oss övriga i familjen. Så har det egentligen sett ut ett par år, eller ända sedan våran minsta familjemedlem kom till världen . Redan  då hade mina två stora barn en varsin liten bil att transportera sig i så vi övriga fem familjemedlemmar kan fylla  en bil och lämnar  alltså inte en endaste plats tom. 

Därför får det bli två bilar de tillfällen barnen ska ta med sig någon kompis till saker vi bestämt oss för att göra, och alla gånger vi har vårat ”extra barn” på besök och ska åka någonstans så brukar jag antingen gå eller så delar vi upp oss i två bilar. 

Idag hade vi bestämt att gå på Pokemon’ jakt nere på stan’. William hade två kompisar med också var våran extragrabb Baran med.  Det blev nästan två fulla bilar ner mot stan’. Jag körde den lilla rosa Bubblan bilen ner till stan’ och var med en liten stund.  Därefter åkte jag hem igen för att lämna bilen och tog sedan en prommis tillbaka ner mot stan’.  Det var ju dags för min söndagsträff tillsammans med Happiness ❤️

Laddat gäng, taggade för att fånga Pokemon⭐️