Vanor smittar

Jag blir väldigt glad när jag  märker att det man står för och försöker verka för smittar av sig till sina nära. Som det här med goda matvanor.  Igår valde jag att ta en promenad både till träningen som jag har tillsammans med IFK Timrås À-lag. och hem när vi hade tränat färdigt. Det var rätt motigt hem ska jag erkänna. Många backar uppför  är det ju och mörkt blev det. Väl hemma så hade alla somnat, ja min sambo låg i soffan och snarkade ljudligt. Det var rätt inbjudande att sjunka ner framför honom.  Efter en stund vaknade han till liv och han bad mig gå in i köket.  Husets blivande 7-åring hade omsorgsfullt gjort en överraskning  till mig.  Hon visste ju att jag både skulle ta långa promenader och köra träning ikväll, så därför tyckte hon nog att jag hsde behovet av att få fylla på med lite nyttigheter när jag kom hem.   Manuellt med sina två små söta händer så hade hon pressat ett par clementiner,  och trots att det var utblandat med en stor mängd vatten så drack jag självklart upp innehållet ur den rosa koppen.  Ett meddelande hade hon också omsorgsfullt skrivit och lagt bredvid den rosa muggen.   Alltså, mitt hjärta smälte!  Snacka om gullig och omsorgsfull handling.  Jag känner mig oerhört uppskattad av barnen här  henna.  Till och från känner jsg det genom så fina handlingar de gör.  Jag blir varm och jag blir rörd med tanke på allt.  Det är så fint att få uppleva hur barnen, (nu tänker jsg främst på mina två bonusbarn) räknar mig som en med dem i alla lägen ❤️

Vill man ja då kan man ⭐️

Att utgå från det som är bra och att fokusera positivt oavsett hur negativa vindar som än blåser runt om oss och ibland rätt nära, det går!Det är långt ifrån enkelt alla gånger för det är så oerhört lätt att spåra in i det negativa för att fastna där istället. 

Varje gång jag bevisar för mig själv att allt går bara man fokuserar rätt och vill tillräckligt mycket så känner jag en sådan tillfredställelse och det landar ett lugn i mig som utvecklas till en trygghet med och för mig själv.   Det är en fin känsla på alla vis som jag strävar efter varje gång som livet bjuder på tråkigheter och motgångar.

För mig har det haltar lite den senaste tiden, jag har fått lov att ta lite ofrivilliga breaks påvägen, fast det har nu visat sig att det enbart har hjälpt mig till att komma på fötter lite bättre och fått mig att tänka till lite mer.

Av dåliga saker går det nämligen att göra någonting bra och snart kommer jag att presentera någonting som det senaste året har  grott och växt fram utifrån min egna  situation och frustration.

TILLSAMMANS kan vi fixa massor ⭐️✨⭐️

Is show 

Ett årligt evenemang som jag brukar ta med min familj på. De är otroligt duktiga på skridskor alla  så om ett par helger är det då äntligen dags igen ⛸

Visst ses vi i Gärdehallen om ett par helger?  Det är äntligen dags för den årliga is showen igen⭐️✨⭐️

Goda vanor

Jag är så evigt tacksam att jag blivit uppfostrad på det vis jag blivit. Främst när det gäller livstil och levnadsvanor. Jag blir mörkrädd när jag hör hur det finns föräldrar som tex. accepterar att deras barn röker och då menar jag dessutom i väldigt unga år.  Jag kan inte riktigt tro att man som förälder tom. gör sällskap med sitt barn och gemensamt röker och barnet då endast är i  13-14 års ålder. Det är så vansinnigt och så sjukt! Hur kan man som förälder överhuvudtaget tycka att det är OK?  Vad är det för ordentligt fel tänker jag om man gör en sådan grej och vad är man då kapabel till för mer galenheter?

Jag kan alltså inte tacka min mamma och pappa nog mycket. Jag har aldrig ens tagit i en cigarett och kommer därför heller aldrig att göra det. Varje gång jag hör en ungdom säga: ”- Jag ska göra som Ms.Bubble jag, jag ska aldrig någonsin röka i hela mitt liv!”   En sådan gång så känner jag att jag lyckats bra med att föra vidare de goda vanor jag fått med mig hemifrån.  Vill man så kan man och det blev ju trots allt människa av mig med utan att jag tjuvrökte, brukar jag  säga. 

Rökning+Barn= Vidrigt!

Det finns inte någon vid det här laget som inte vet vad jag tycker om rökning. Usch, fy och blä… det är vedervärdigt. Ett gift som jag önskar att ingen blev slav under men som tyvärr allt för många inte lyckas med att hålla sig ifrån.  Inte ens när de är gravida! Vad jag tycker om det? ja om att gravida röker trots att de alltså bär ansvaret över ett annat litet helt oskyldigt men beroende liv i sin mage… jag vet inte vad jag ska säga.  Inga ord som jag skulle välja är tillräckligt negativt laddade.  Fast om jag skulle välja några så skulle det vara fruktansvärt, galet, sjukt, vidrigt, idiotiskt egoistiskt, puckat och sjukt oansvarigt.  

Det pratas om att vi människor är en intelligent art, jag vet inte riktigt om jag skriver under på det.
Vart finns rättvisan?  Vem bestämmer egentligen angående det här med föräldraskap?  I den frågan funderar jag ibland om det överhuvudtaget finns någon övre makt.  Det finns så många lämpliga och fantastiska personer som kämpar och på alla olika  vis försöker att få till det, men kanske inte alls lyckas med att bli förälder, medan det alltså finns de som är högst olämpliga och totalt skiter  i allt vad som kan förknippas med ansvar. De fortsätter fortsätter att röka och kör på med sina andra dåliga och direkt skadliga val de en gång tagit och inte kommer ifrån.  Inte ens när de bestämmer sig för att skaffa barn. Någonting som direkt är förenat med ansvar.  Jag undrar hur de tänker? Inte alls såklart. De röker vidare och lutar sig kanske tillbaka med orden ” Det är väl ingen ”big deal”. Det blev ju människa av mig också trots att min mamma rökte under hela graviditeten med mig i magen.” Jag har fått ett sådant här argument berättat för mig och jag har även läst det som någonting att luta sig tillbaka mot då man fortsätter att röka helt obrydd eller orolig över hur det egentligen påverkar den stackaren som blivit ett oskyldigt offer för en form av misshandel.  Det är mitt sätt att se på det.

Ett härligt minne

I dag för precis ett år sedan åkte vi ifrån Prag för första gången. Vi jobbade och planerade massor för kommande resor. Det dök upp ett härligt årsminne att blicka tillbaka mot:

Sitter nu på tåget och summerar en fantastisk helg i Prag.Uffe Bengtsson har fixat det förträffligt för oss. Vi har besökt så många fina platser både i och utanför Prag, ätit god mat och gjort besök på hans båda World Classanläggningar i centrala Prag. Jag har tom. hunnit med att gästa en PowerYoga klass.

Att jag har fått uppleva detta tillsammans med en av mina bättre vänner gör denna weekend till den bästa på länge💕 (Tack Johanna)

Nu har vi redan börjat paketerat, fixat och planerat för en weekend med träning, nöje och shopping till hösten.  Hoppas det finna många som kan tänka sig att hänga med på en sådan helg.

Hönsmamma 

Jag kommer nog alltid att vara den där hönsmamman. Det inser jag nu när jag fortfarande sitter vaken här i soffan. Sonen har kommit hem från sitt arbete för en liten stund sedan men jag har väl i princip suttit och väntar sedan stället stängde. Såklart borde jag väl enkelt kunnat räkna ut att det oclså är en del efterarbete så som städning och andra avslut som drog ut på tiden, men så tillslut så kom han äntligen!  Alla sover nu för länge sedan inklusive min son.  

Vi säger rätt ofta till varandra han och jag att det är en enorm tur för honom att han har fått ett mindre syster samt två bonus syskon. Det betyder att jag inte helt och fullt behandlar honom som den lilla killen. 18 år som han är så förtjänar han ju ingenting annat än att behandlas som en ung vuxen och han uppträder defenetivt exemplariskt och har alltid gjort. Jag får ju skärpa mig 😊

Nu borde jag väl bara kunna komma till ro.  Jag ska slänga iväg ett sms till min stora tjej som har varit med sina vänner ikväll. Födelsedagsfirande på Uddas stod på hennes fredagsplanering. 

Mina stora barn har accepterat att jag är en hönsmamma.  Jag kommer aldrig att kunna bli på annat vis och jag tänker att det kan väl aldrig skada att man bryr sig för mycket? Seriöst, kan man verkligen bry sig för mycket?  Jag tänker att det finns allt för många exempel på föräldrar som bryr  sig på tok  för lite eller inte bryr sig alls!  Lagom, visst det ör ju ett bra ord, men jag har gett upp det där att vara lagom. När det  kommer till det här med omsorg, omvårdnad och kärlek till mina barn och bonusbarn som jag räknar lika  mycket och älskar precis lika mycket som om de vore mina,  ja då komme jag aldrig att kunna vara sådär lagom. Fast för min egen skull bör jag nu också varva ner, andas ut och sova medan jag har möjlighet till det ❤️


Värdefulla skatter som jag får den stora äran att Älska💕