Student

Förra året var det vi som fixade och grejade som mest för då var det vi som hade en blivande Student här hemma.  Världens vackraste och klokaste lilla Ebba höll vi på att fixa för  som mest precis denna tidpunkt men ett år tillbaka. Ett mycket  roligt ”fixande” ska tilläggas 😊

Detta år vilar vi oss i form inför nästa är. Då är det ju återigen dags för då är det min ”lilla” grabb som tar examen.  Detta år får vi  njuta av andra fina Studenter  och deras firanden ⭐️✨⭐️

Det är verkligen en så minnesvärd och fin tid

Trygg på stan’

Det är på ren svenska förjäkligt att känslan av trygghet kan få  sig en så pass rejäl törn pga. en minst sagt sjuk händelse som jag drabbades av förra sommaren.  Det var en vanlig måndag mitt på ljusa dagen och mitt på Storgatan! Det börjar närma sig den förfärliga årsdagen och den tänker jag inte direkt fira, men när den dagen kommer så ska jag ägna en liten stund till att blicka tillbaka på vad som egentligen hände  en lång tid efter den sjuka händelsen.  Ett tag höll den på att ta över hela  min vardag och den sjuka förföljelsen styrde mitt liv  lite väl mycket och lite för länge.  Jag undvek tex. helt och håller att åka till stan ‘ under en period.

Nu däremot är jag regelbundet i stadskärnan och vistas  ofta vid Navet.  Med hjälp av  projektet ”Tillsammans på stan” som jag är initiativtagare till så kan jag faktist med stolthet säga  att jag tagit tillbaka äganderätten av att bestämma över mig själv och  min egen situation.  Det finns inte NÅGON annan som längre påverkar mig på ett negativt vis i den graden att jag håller mig hemma längre.  Visst, jag har såklart också vårt rättsystem att tacka som tog detta på stötsta allvar och beviljade ett kontaktförbud.  Min  sambo har också blivit drabbad och utsatt på många  vis, fast inte förföljd men som sagt, hotad på andra vis. Även han är skyddad mot samma person. Tänk  att det ska behöva gå så långt. Att vuxna människor beter sig så dåligt att det måste till sådan säkerhetsförebyggande insats som kontaktförbud. Vi har dessutom fått det förlängt så det säger tyvärr en del om personen ifråga. Sorgligt, tråkigt och rätt sjukt är det ju 

Mitt fokus är ALLTID att barnen inte ska bli drabbade.  Idag när jag som hastigast sprang ifrån ett möte som jag hade haft på just stan så är jag glad och tacksam över att jag var själv, ja att inte några barn alls var med mig.   Ska vi behövs känna såhär en vardag och mitt på ljusa dagen?  Helt klart NEJ men en viss oro känner  jag. 

Hur står det egentligen till i vårt samhälle? Hur ska det någonsin bli annorlunda?  Vem ska få stopp på dessa helvetes droger som  ställer till det så obeskrivligt sjukt och så mycket? 

Jag känner en enorm frustration över att inte kunna  göra någonting, men saknas viljan och insikten hos den sjuka individen så går det ju verkligen inte att göra någonting!  Sorgligt att se. Det är den känslan som jag alltid bär med mig.  Det är svårt att blunda  för det man så klarögt ser tyvärr, men jag antar att anledningen till min reaktion beror på att jag är känslig och mänsklig  😔

Lugn helg för se stora 

Igår blev det en helkväll tillsammans med de stora barnen.Jag älskar de stunderna och de har ALLTID  varit viktiga för mig.  Med tanke på att vi har slagit ihop två helt olika och skilda typer av liv, dessutom med barn i helt olika åldrar så kan jag säga att det inte varit helt självklart att få till allt efter sina önskningar och olika behov.  Jag har jobbat väldigt  hårt för att få till det kan  jag säga och då ska det tilläggas  att det aldrig har handlat om annat än att frigöra tid för mina mer än fyra dagar per månad.

  Att få ihop två olika liv men med två parter som kommer ifrån mer normala men separerade omständigheter är förmodlugen tillräckligt svårt kan jag tro. Med tanke på min sambos bagage och de ändå bra erfarenheter jag kommer med så är jag ibland förvånad att jag inte gett upp mina ”små” krav istället för att  fortsätta  att stå upp för mig, mitt och mina. Vecka ut och vecka in, jag har ALDRIG gett upp mitt eller gett efter. Det handlade som sagt om så få dagar och det var dessutom på set viset set såg ut då jag i starten klev in i detta liv. Vi var då ”småbarnsfria” varannan helg vilket var en viktig detalj för mig med tanke på att min familj som jag då bidrog med bestod av mig och två stora barn. Även vi hade behov, ja främst mina barn men det var ju behov på en helt annan nivå än vad min sambo med sina små barn hade. Handhade sina barn mer eller mindre på heltid, det visste jag men varannan helg, alltså fyra dagar per månad fanns det utrymme för oss och för andra och större barns behovs. Eftersom det sett ut så från start så har också de fyra dagarna blivit viktiga för mig fortsättningsvis också.  

Fotbollen blev min räddning.  Ja, då min sambo  presenterade att han mer än allt (typ) ville bli trönatev på A-laga nivå igen så blev det en mer ordnad och riktigt uppstyrd uppbackning igen.  Den hsde avtagit ett tag beroende på helt andra omständigheter. Den hjäp som fanns varannan vecka helt naturligt finns inte kvar längre.  Det har myndigheter tack och lov satt stopp för och det är en alldeles egen historia för sig.

Farmor och farfar hjälper numer till varannan helg. Dvs. mina bonusbarn får vara med dem så det finns möjlighet  för oss att lägga lite tid på mina stora barn, oss själva men också vår gemensamma lilla E. Genom denna planerade och uppstyrda hjälp kan alltså min sambo också ägna sig åt sitt assisterande tränaruppdrag.  

Igår blev det bio med de stora, ja vi lånade faktist bort våran lilla tjej till mormor och morfar för en kväll och natt  så vi kunde komma iväg lite som förr. Såååå mysigt❤️ Ebba fick dessvärre boka av, men Jeppe och hans tjej blev ett tillräckligt och nog så bra sällskap.  Sådana här stunder blir det helt klart fler av och redan nu funderar jag över vad vi ska hitta på om två helger.  Helt klart är iallafall att det blir en eller ett par kvällar bara tillsammans vi vuxna eller tillsammans med mina största skatter ❤️   Så länge min sambo är engagerad som tränare på A-lagsnivå ser det ut på det viset.   Det gäller att ta vara på tiden och göra det bästa av varje stund för alla i en familj.

Vilket brev ❤️

WOW!

Det kom ett helt fantastiskt och alldeles magiskt brev.

Så mycket med känslor kommer för varje mening som man läser.  Jag tror ni förstår om  ni också läser detta nedan:

Dear IESS, Teachers and friends who is reading this.
I have decided to write an letter to you guys since I miss you and to thank you. 

I have been through rough times in my life and it has affected my work in school, grades and maybe even social. But even when I had a very hard time in my life I could still come to Internationella Engelska Skolan i Sundsvall and know that I could be welcomed with friends, teachers and just happy people in general. 

I mentioned that I was gonna thank you in this letter, because I feel it’s the right thing to do. If it was not for IESS, my friends in the school and the teachers I would not have gotten this far in schoolwork or with my mental wellbeing. I remember that the school was doing everything to make sure that I could feel safe and just to be happy being in school. Internationella Engelska Skolan i Sundsvall is a school that really cares about their students. And I am very thankful and I do not know how to repay IESS, the teachers or my friends because it has helped me.

Now I might be repeating myself with that IESS and everyone that has been involved with me in school and how thankful I am and that I do not how to repay you guys. But I am serious when I mean that if they did not do those things to me I would not be doing this good now. 

William Hall, Johan Löthman, Gry Holmberg, Felicia Bengtsson, Egon Englund, Charles Forsgren, Jacob Olsson, Marcin Kryger, Liam Vestman, Lucas Tjärnberg are just a few people that has helped me through the time at IESS. And there are more names but you know who you are. I would like to thank you for helping me through the rough times, talking to me and just being friends with me and respecting me for who I am. You guys are the best and it is for the better that you keep it that way.

Ms.Nordin, Ms.Håkansson (Vice Principal) are the teachers that helped me through times and tried their best at making my stay in IESS the best possible. I am thankful for what you have done for me and that you put the time and effort in to make it work and to make me feel good being in school.

Mr.Brisson, you have made an amazing school. And please, keep the school being the best as you have done. I can’t explain in words but IESS has helped me a lot. And I believe strongly that it will help many students in the future. 

This letter may be short but I felt that I needed to say something or write something as some sort of thank you for being there for me and helping me succeeding in school. 

Thank you for an amazing time in Internationella Engelska Skolan and I miss all of the teachers, friends and the environment in general.

I am making this letter for public view and hopefully people that I wanted to reach out will read this.

Thank you once again from Tiger.  

Plötslig förändring 

Plötsligt mitt i samtalet och mitt i skrattet så förändrades allt så väldigt snabbt.Det var som ett knapptryck på strömbrytaren som förändrar ljust till mörkt. Höga och glada ljud förvandlades till en eftertänksam och dov tystnad.

Det är sorgligt när en fin människa försvinner ifrån oss.  Det gör oss ledsna och det ska vi tillåta oss att bli.

Fast mitt i denna ledsamhet väcks en ännu större beslutsamhet angående hur viktigt det är att ta vara på varandra och framförallt leva tillsammans med varandra så länge vi finns med och för varandra.

Jag älskar dig❤️ Jag älskar oss❤️

Mormor Barbro och morfar Otto  är fantastiska förebilder för oss och för många, jag tror du instämmer min R!

Jag är mycket tacksam att jag fått möjligheten till att möta dem i mitt liv❤️❤️

Förebild

I yrken där man arbetar med människor och allra helst då det handlar om arbeten där vuxna jobbar med barn eller situationer eller projekt där vuxna kliver in i rollen att vara lite extra  förebild för våra unga,  jamen då krävs det  väl ändå ett visst ansvar?!  Det tycker iallafall jag att det gör. Om vuxna människor mässar och predikar ena stunden om vikten i att sköta sig på tex. sociala medier (för att nämna ett  av mänga aktuella och känsliga ämnen)  ja men då bör man väl kanske också själv ha koll på vilken ”appeoach” man  har i sina olika forum?!   Det spelar ju inte någon  roll  hur mycket man än använder snacket  ”jag är ju också bara en människa”  efter att ha insett att den fyllebideon man ”live” sände på småtimmarna,  eller annat olämpligt material  man lagt ut inte alls var så lämpligt och någonting som kanske inte reflekterades över förrän spriten gått ur kroppen. Det är verkligen på det viset att där spriten går in går vättet så mänga fredagar och lördagar ut, det konstaterat man rätt enkelt då man skrollar runt bland uppdateringar på sociala medier.  Fast söndagar och vardagar är de inläggen mer eller mindre  borttagna. Spåren som vittnar att de varit där kan vara något försök till försvarande text eller tvärtom, en offentlig attack mot personer som tabut ställning och som faktist reagerat.

Om man nu bestämt sig för att ta på sig tröjan lite extra och kallar sig för god förebild, hur tänker man då?  Som om inte skadan redan är skedd, det om något vet ju alla, det som publicerats på det berömda  ätet  finns ju alltid kvar.  Dessutom går ju allt att spara, det är ju också någonting ungdomar får predikat för sig, så hur tänkte man då som väl medveten ”vuxen” själv?  

 Det blir sällan bra när alkohol är med i bilden, det är min personliga slutsats.  Vart tog moral, ansvar och ett allmänt sunt förnuft  vägen?  Det försvinner med första klunken som också många vuxna glatt och stolt visar för alla sina vänner.  Ja, sociala medier har en stor slagkraft och spridning bland nära som ytliga vänner och nej, tyvärr, det fungerar inte på det viset att det som tas bort har aldrig existerat.

Jag är långt ifrån felfri och det är jag absolut fullt medveten om, men om jag inte sköter mig som en vuxen och bra förebild för de unga, ja eftersom jag själv har valt att ta på mig den tröjan lite extra…SNÄLLA, säg då till mig omgående.  Slit av mig  den tröjan omgående!  Jag skulle nämligen inte kunna  se mig själv i spegeln om jag inte vore sann och äkta.  

Barn och ungdomar gör inte som vi vuxna  säger, de gör precis som vi vuxna gör!  Med det sagt, vi har ett ansvar i och med att vi kliver in i vuxenrollen.