Tisdag=Träning 💪🏻⭐️👊🏻

Tisdagar har jag som vanligt träning  tillsammacs med Saxokam tjejerna. Jag ver faktist inte hur många år vi kört nu vecka ut och vecka in, men det är sällan vi hoppar över någon veckoträning. Det är alltid lika roligt att möta veckans taggade gäng. Denna vecka var det chefen tillsammans med yngsta dottern och hennes kompis som dök upp längs ån för 50 minuter effektiv träning. Allt var toppen förutom att det var väldigt många flygfän just denna kväll som störde 







Ja snart är det dags.Framtidsgalan 2017.

Ännu ett år är min världsbästa Johanna med mig och skapar material med både den rätta tyngden och känslan.

Det är så otroligt ärofyllt att få ha en Johanna Pansarhierta Ehnberrg i sin närhet Det du sätter dina händer vid blir alltid så väldigt magiskt.

Just nu är det sponspaket färdiga som behöver spridas.⭐️✨⭐️  jag R inte den bästa säljaren, men vem vet… kanske har jag bett om hjälp för den biten 

Full fart framåt ⭐️✨⭐️

Ja snart är det dags.Framtidsgalan 2017.

Ännu ett år är min världsbästa Johanna med mig och skapar material med både den rätta tyngden och känslan.

Det är så otroligt ärofyllt att få känna dig Johanna Pansarhierta Ehnberg, det du sätter dina händer vid blir alltid så väldigt magiskt.

Just nu är det sponspaket färdiga som behöver spridas.⭐️✨⭐️

Nu är det goda gratis ❤️

Jag har en dyr last, men en allt utom onyttig eller  skadlig sådan.  Mitt beroende heter färska hallon som jag i normala fall inhandlar på Citygross minst en gång i veckan. Där köper man två askar för 45 kronor.  Jag har  smittat hela min övriga familj med detta beroende också.  Så länge drogen och beroendet heter hallon så känns det faktiskt som om det får kosta hur mycket som helst, men för tillfället kostar det mig absolut ingenting.  Jag och Line är nog de flitigaste i hallonbuskarna på gården  just nu .

Jag älskar verkligen denna tidpunkt.  Nu kan vi plocka hallon obegränsat i våran närhet  precis varje dag❤️

5 års jubileum⭐️

Idag för 5 år sedan blev jag anställd på Engelska skolan.Jag minns att det var en fredag och jag började redan måndagen efter. 

Jag minns också hur min blivande chef ärligt uttryckte sig då jag entusiastiskt lade  fram alla olika tidigare event i flyerformat på hans skrivbord som exempel på saker jag tidigare gjort: ”- Jag förstår inte riktigt hur du tänker med detta, ja hur det ska passa in i vår skolmiljö, men jag köper din energi. Jag tror heller inte att du är typen som sätter dig där (pekade mot en viloplats på kontoret) så du får några veckor på dig att sätta din arbetsbeskrivning.” (närmare bestämt 5 veckor)

Med de orden blev jag alltså direkt provanställd i 6 månader, men redan i samband med julledigheten fick jag min fasta anställning. Jag vet inte, men kanske för att det gick så snabbt där i starten så lever jag fortfarande i lite av en chock. Det här flowet ” det är för bra för att vara sant”  har inte lagt sig ännu.

Visst, även jag har under denna femårsperiod haft mina   ”up and downs”, men i det stora hela är det som en dröm och en fantastisk framgångssaga.

Jag gör det jag brinner för.Jag jobbar med barn i olika åldrar, men på ett och samma ställe⭐️ 5 år alltså idag. Det måste jag ju fira på något vis!




Hemma hos de små ❤️

Att bara få vara tillsammans med de stora barnen i fyra dagar har varit så skönt. Det blir helt enkelt ett  annat fokus på en resa tillsammans med vuxna barn. Dessutom så var det ju inte så många veckor sedan vi åkte iväg tillsammans med de små till Leksand Sommsrkand, så att mina barn fick denna resa till Prag tillsammans med oss som 18- och 20 års present kändes inte annat än rätt. 

Det är vid tillfällen som dessa som  det är ovärderligt med den hjälp  och uppbackning som vi har runt om oss . Robbans föräldrar och mina föräldrar, jag hoppas verkligen att de förstår hur otroligt tacksamma vi är  över att de finns i våran närhet  och att vi värdesätter deras inställning till att hjälpa till med de små enormt mycket.  Det är fantastiskt med många barn, men att ha  de i så många olika åldrar som vi har ställer också till det ibland, eller det var fel formulerat. Situationen är stundtals lite påfrestande s de här stunderna då vi kan dela barnen  ågin gång lite nu och då värdesätter vi enormt mycket. 

Fyra dagar som det blev denna gång borta från alla tre små barn känns alldeles tillräckligt.  Jag skulle inte fixa fler dagar ifrån dem oavsett hur bra vi än hade det. Kärt återseende blev det när vi kom hem. Barnen var även de  glada äver att vara hemma igen fast de också har haft det helt underbart på sitt håll.  De var inte alla tre tillsammacs,  så därför var också de så väldigt glada över att återförenas med varandra ❤️

Supermöte⭐️✨⭐️

Sista möter innan fem dagars ledighet kunde inte på något vis bli bättre. Jag har träffat en fantastisk person och jag hoppas att det blir många fler möten med Räddningstjänstens chef. En så rätt person på rätt plats. Stort hjärta och en perfekt pondus på samma gång.  Ett sådant hör möte kan jag leva på hur länge som helst. S⭐️✨⭐️




Min Ebba 20 år❤️

Så har jag precis hämtat hem min stora Prinsessa.  Ikväll har det firats med nära vänner.  Tänk, 20 år, ja det är nämligen vad mln dotter fyller idag.  Alltså, vart har alla åren tagit vägen?  Liten blev plötsligt så väldigt stor.  Skaffat  jobb,  fått förlängt ytterligare ett år och har så många framtida planer att jag snart  spricker av stolthet.  För stolt, det är precis vad jag känner mig. Min första och största. Världens bästa syster och en så fin förebild för så många här hemma❤️

Vi är väldigt många som älskar dig Ebba❤️

Att sätta gränser

Som mamma och som  bonusmamma, eller rättare sagt som tillsvidareanställd manma som vi nu kommit på att jag mer är eftersom jag tillbringar precis lika mycket tid tillsammans med ALLA våra barn,  biologiska som extra barn, så krävs det självklart att det finns en tydlighet i våran vardag. . Givetvis ska man redan som liten lära sig att kunna skilja på vad som är rätt  och vad som är fel.  Vad som är tillåtet eller inte tillåtet, alltså helt enkel klara av vissa ”basic” förhållningsregler i sin vardag.

 Om de vuxna inte fixar det,  ja att man som vuxen helt enkelt inte klarar av  att vara lite obekväm eller att kliva in NÄR och DÄR det behövs, eller när man som vuxen helt enkelt inte bryr sig för att man inte orkar eller struntar i att säga ifrån för att man är så oerhört  konflikträdd. Man väljer istället att ”stoppar huvudet i sanden” och låssas som det regnar” … ja hur slutar det då?   Sällan bra tror jag! 

Om man inte fixar att vara en jobbig och krävande mamma (eller förälder) för barnen då de är små, hur blir det då för barnen när de växer upp och man fortfarande är en förälder som inte fixar att sätta gränser?  Det blir förmodligen inte lättare tror jag.  Hur blir det tex. om barnet kommer hem och det visar sig att hen har börjat röka?  Blir man då som gränslös förälder plötsligt en rökande kompis till sitt barn?! Om det sedan leder till  att barnet blir drabbat av en beroendesjukdon och därför börjar missbruka droger, alkohol etc…  Alltså, sätter man sig då vid middagen och dricker vin tillsammans? Höjer man glasen tjoar, skrattar och skålar tillsammans för att sedan dyka ännu  djupare i fördärvet… kan det ens vara möjligt att det förekommer och går till på det vis jag beskriver?  Ja, dessvärre så är det nog så.

Är detta ett OK beteende? NEJ SÅKLART INTE!!!  (Vill jag bara skrika… )  men tyvärr förekommer det och tråkigt nog läggs det stolt ut bildbevis på sociala medier. Det är vad vi ser, tänk så mycket det finns som vi inte ser och det kanske är lika så bra det.  En förändring kan nämligen aldrig göras av  någon annan än av personen själv.

Ja, tänk att människor som bär sig åt på detta vis är stolta . Eller så är det bara en fasad. Egentligen kanske de är så oroligt ledsna,vilsna och olyckliga. Fast föräldrar som gör på detta vis, förstår  de påriktigt inte vad de gör?  Sakta men säkert blir det ju bara värre och värre. Det märker ju alla med lite inblick. Medberoendesjukdom är inte heller någon rolig historia. Den tar över, den förhäxar och den förblindar. 

Fast detta fördärv motiverar mig på något underligt vis  bara ännumer till att fortsätta att var den där  ”ordning och reda polisen” här hemma.  Även om jag såklart  också måste lära mig att tagga ner lite emellanåt, ja när jag bli allt för tjatig och förmanande. 

Fast hellre lite extra jobbig tänker jag  än att inte ha den egenskapen alls.  Jag har tyvärr ett så färskt exempel som jag  följer lite på lagom avstånd med en skräckblandad ledsamhet och det exemplet motiverar mig till att fortsätta att vara en krävande men samtidigt kärleksfull mamma till alla våra barn  här hemma ❤️

Min äldsta dotter fyller 20 år på lördag. Jag är så innerligt glad att hon håller på att kolla på eget att kunna flytta till så småningom. Det är liksom rätt steg i utvecklingen tycker åtminstone jag.  Är man 20 år så börjar man bli vuxen och såklart vill man flytta ifrån sina föräldrar. Ja så  tänker jag. 

Såklart så tror jag inte att det går fel bara pga. att föräldrar inte klarat av att vara föräldrar till sina barn. Det finna såklart miljoner olika anledningar till  att det blir som det blir, men jag trot att de nära vuxna kan ha ett gott inflytande om individen är mottaglig till det. Vill man däremot inte,  om man väljer att bara strunta i allt och göra sig själv illa genom ett destruktivt handlande mot sig själv, ja då spelar det nog kanske inte någon roll hur aktiva och engagerade  eller passiva de vuxna runtom är.