Kvällsgott

Ikväll lovade jag barnen smoothies som kvällsfika. De älskar mina olika mixar och har alltid gjort. Det är någonting jag gjort till Line och William redan från första stund då vi träffades ⭐️

Kvällens smoothie blev inte någon smoothie, det blev mer en sorbet och därför serverade jag den i små lila skålar. Det bröt av fint mot den hallonröda färgen. Åter gör man även med sina ögon, ja det gör åtminstone jag. Varför det blev en mer frysen variant av min mix denna gång tror jag beror på att jag använde mig av både hallon och bananbitar tagna från frysen.

Kvällens populära och goda mix:

Laktosfri mjölk

Äppeljuice

Frysta hallon

Frysta bananbitar

Laktosfri yoghurt vanilj/blåbär

En sked honung

Alla ❤️-dag

Jag fick blombud idag, eller jag fick rättare sagt personlig leverans till mitt arbete idag

Alltså vilken total surprise! Såklart blev jag grymt glad. Det är en så otroligt fin handling och som sagt, det hade jag inte väntat mig ❤️

Detta betyder allt ❤️

”- Tror du att detta är lagom för dig?” Det sa 7-åringen till mig samtidigt som hon smög fram ett fint kompis armband som hon gjort till mig på Fritids idag ❤️

I samma stund gick jag in till 9-åringen som ropade från sitt rum. Han ville visa vad han hade satt upp vid sin hylla. Meddelandet som jag skrivit till honom i morse lagom till han skulle vakna.

Just nu visar mina bonusbarn mig på så många vis hur mycket jag betyder för dem. Kanske är det inte mer än vad det alltid har varit men jag ser det så tydligt just för tillfället och det för att jag kanske behöver det just nu mer än någonsin. Denna kärlek och kraft gör att jag både orkar och faktist aldrig någonsin tvivlar trots allt ❤️

Vad är elaka människors syfte ?!

Jag har följt en familj rätt länge. En familjs kamp för rättvisan och sanningens seger som faktist kom tillslut. Tråkigt nog fick det avgöras i en rättslig process. Jag skriver ”tråkigt nog” för att jag kan aldrig liksom förenas och bli sams med tanken att det ska behöva gå så väldigt långt att man ska behöva hamna där, ja i en rättslig process. Tänk att det ska till en rättegång för att avgöra vad som är rätt och vad som är fel.

Att avgöra vad som är rätt och vad som är fel borde man väl kunna sköta själv kan man ju tycka, fast vi människor verkar tyvärr inte vara kompetenta nog till att fixa det alla gånger.

Hennes låt ”Make a change” symboliserar så mycket för mig i min vardag och i mitt liv just nu. Jag kan inte föreställa mig hur mycket den betyder för Jessica och hennes familj. Jag är grymt imponerad⭐️✨⭐️

Bamse, klok och fin är han

”Vad har man dunderktafter till om man inte använder dem för att hjälpa andra?” /Bamse, världens starkaste björn

Han är klok den snälla och fina björnen. Fler som honom och världen skulle se så mycket bättre ut på alla vis. Han är en av mlna absoluta förebilder 👊🏻⭐️ Varje vecka år efter år då jag växte upp så fick jag tidningen till brevlådan som tillhörde familjens röda lilla hus i Bergeforsen. Bamse till mig och Kalle Anka till brorsan. Tack mamma och pappa för det minnet som plötsligt poppade upp då vi nu sitter och ser de gamla avsnitten på Netflex.

Tillsammans så är vi starka

Jag drivs väldigt mycket av att skapa och att själv vara med och genomföra projekt av olika slag. För tillfället är det mesta som jag tar mig för riktat till barn och till unga. Kampen om att hjälpa och att förebygga. Ett fel val kan nämligen få så otroligt ödesdigra konsekvenser. Det bevittnar jag både på längre och lite närmare håll och jag finner inte ord över hur tragiskt jag tycker att det ser ut för vissa grupper i vårt samhälle.

Tillsammans på stan”  föddes i samtal tillsammans med barn som jag kommer i kontakt med. både på min arbetsplats men också utanför skolan. Det pratades om alla möjliga saker de bevittnade och oftast medan de väntade på anslutande bussar vid Navet efter skoldagens slut. I deras värld var det sällan i ett upprört tillstånd som de berättade vad de såg, min känsla blev rätt snabbt att det som händer inte alls är så ovanligt och  att det därför mer blir normalt och någonting man får räkna med då man är vid Navet.

Jag kommer ALDRIG att tycka att det barnen berättade ska accepteras som någonting normalt och någonting man bara ska låta gå förbi, så därför bestämde jag mig som sagt för att dra igång detta ”Tillsammans på stan” projekt.

Tråkigt nog så fick starten av projektet skjutas upp. Tankarna fick läggas åt sidan ett tag och det för att jag fick fullt upp med att klara av min egen vardag. Numer lever jag med ett kontaktförbud och det har blivit förlängt tre gånger. Den utlösande händelsen för min del och att tillslut få till detta kontaktförbud beror på en händelse som inträffade i centrala Sundsvall.

En vanlig måndag, klockan var 13.30 och det var så många människor som fyllde Storgatan. Där och då blev jag plötsligt förföljd av 4 personer och med tanke på att en av dem drog det så långt att h*n bestämde sig för att följa med mig in till det ställe där jag beslutade mig för att ta skydd så kände jag rätt tydligt att det inte var vanlig läsk som personen hade druckit. Detta kunde jag tydligt känna eftersom personen valde att parkera ca. en till två decimeter framför mig och gjorde allt för att försöka starta en konversation med mig.

Rädd blev jag inte förrän efter ett tag och det var nog ungefär i samma stund då jag började känna ett enormt obehag och en rädsla som personalen tydligen bestämde sig för att tillkalla väktare. Vilket bra sammanträffande!! Rädslan kom alltså smygande efter en kort stund. Den första tanken som så hårt grep tag i mig när jag såg på personen framför mig var hur otroligt synd jag tycker att det är om denna människa . (Det har jag alltid tyckt) . Det måste ju såklart vara så förnedrande att behöva visa sig i detta tillstånd mitt på ljusa dagen. I grunden tror jag inte att det finns någon som egentligen vill det och är stolt över det, men kärleken till drogen verkar vara alldeles för stark och och därför svår att övervinna. Varför gör man det annars? Det finns ju inte någonting att vinna då det gått så långt. Det störtar ju typ bara rakt ner 😔

Det slutade alltså med att personalen larmade till väktare och de i sin tur ringde efter polisen eftersom personen placerat sig utanför ente’n. Innan polisen kom till plats för att göra ett förhör med mig och även med min sambo som lämnat sitt arbete för att komma till mig, så hade personen försvunnit därifrån. Jag pratade med min sambo i telefonen precis hela tiden när detta inträffade. Från tillfället där på Storgatan utanför Lindex då jag märkte att jag började bli förföljd till stället några hundra meter därifrån , ja stället där jag snabbt bestämde mig för att gå in till för att söka skydd.

Denna händelse påverkade mig så pass att jag lade alla mina nya projektplaner på hyllan. Efter ca. sju månader började jag fundera över min situation rätt ordentligt. Jag lämnade knappt mitt hem. Jag blev rätt asocial och kände mig otrygg vart jag än befann mig. Det söker jag fortfarande hjälp för. Det tar nog tid att hämta sig från detta helt och hållet inser jag.

Lättskrämd och konstant huvudvärk m.m m.m , det lever jag med nästan dagligen tyvärr. Är det så det så det ska vara? NEJ…. och därför kände jag att jag måste ta tillbaka mitt liv igen.

Denna personliga händelse tillsammans med det barnen berättat för mig blev ju ännu mer en påminnelse av hur viktigt det är att göra någonting åt situationen. Detta som hände mig inträffade ju faktist mitt på ljusa dagen och på stan.

Därför startade jag med stöd från min chef och min arbetsplats ”Tillsammans på stan.”

Bättre sent än aldrig tänkte jag efter att ha lagt planeringen på hyllan en så pass lång tid som jag gjorde.

Förra året fanns vi, jag och frivilliga med mig på plats under eftermiddagar 2 -3 tillfällen/vecka. Nu 2018 satsar jag på att det ska bli 3-4 vardagar.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att prata om jobbiga saker. Jag om någon värnar om utsatta grupper och tycker att psykisk ohälsa samt missbruk är fruktansvärt sorgligt och tragiskt för jag tänker att det handlar om trasiga och olyckliga människor som inte tar sig ur detta helvete som de har hamnat i. (HUR de har hamnat där kan man däremot fundera över.)

Samtidigt så måste jag också ge mig rätten till att tycka att det INTE är ok att som oskyldig individ bli så hårt drabbad som jag faktist  blivit. Det måste man också våga sig på att prata om men på ett värdigt vis om ni förstår vad jag menar.

Många bär på liknande historier men man känner sig oftast som ”ensamast i världen” dessvärre. Detta är alltså min berättelse för grunden till projektet ”Tillsammans på stan” och jag vill gärna att fler ansluter sig.

Tänk, snart är vintervilan över och då är det dags att verka som en posotiv kraft för de små igen 🙂 jag längtar och jag vet att denna enkla och nödvändiga insats gör en märkbar skillnad.❤️

Att göra någonting bra utifrån någonting dåligt, det är någonting som också har en stor positiv inverkan på mig personligen har jag märkt.❤️

En nöjd Prinsessa 💕

För ett par dagar sedan möttes jag av en strålande glad,, nöjd och superfin Prinsessa då jag kom hem. Det första besöket hos våran nya frisör Zarah som driver sin salong i Timrå är nu alltså avklarat för min sambo och våran Line. Min sambo har inte klippt sitt hår på jag vet inte hur länge så även han var märkbart glad och tacksam.

Det är skönt när det direkt känns så rätt, men det kände jag iof. redan då Zarah engagerade sig i Framtidsgalans arbete tillsammans med sina elever från den skola hon då undervisade i för några år sedan. Hon är en sådan där skicklig och säker person som inte gör så mycket med väsen ifrån sig. Säker, skicklig och så bra. Hon är som barnen säger en Zuper Zarah ⭐️✨⭐️

Vilken bister verklighet

Många saker påminner mig och driver mig så starkt i detta. Visst, beroendesjukdom är en för hemsk sjukdom men att som oskyldig bli drabbad och att helt oskyldigt komma i en beroende persons skottlinjen är inte OK på något vis. Jag tycker att man helt klart har rätten som drabbad att INTE förstå missbruk och psykisk ohälsa i stunder då man drabbas som hårdast och mest själv. Det betyder INTE att man INTE tycker att psykisk sjukdom och missbruk är för hemskt och tragiskt på alla vis. Jag står för att jag hatar att jag ska bli drabbad som oskyldig. Jag står också för att jag lider med den förnedring som detta helvete orsakar den person som drabbas av beroendesjukdom . Det går ju så fort utför och det är hemskt att stå på sidan och se på denna snabba förvandling. Ännu värre om det också finns små drabbade barn med men samtidigt skyddade utanför den hemska bilden.😔

Detta år ska jag göra någonting ännu större AB projektet Tillsammans på stan. Jag blir så väldigt mycket påmind om hur mycket det behövs. Sjukt och så trist egentligen, men ack så nödvändigt!