Tid för reflektion

Visst jobbar jag en del, men mammaledigheten tar fortfarande över hand och det är verkligen underbart.
Så här skulle jag kunna tänka mig att ha det lång tid framöver.
Det enda problemet med det i mitt fall är att det förmodligen skulle födas alldeles för många nya projekt. Åtminstone i tanken.
De flesta som känner mig vet att många av mina idéer genomförs förr eller senare, det handlar bara om att hålla fast vid tanken tills det är läge för genomförande.
Framtidsgalan är ett bra exempel.
Ett projekt som länge fått vila men som nu aktivt ska få nytt liv igen.
Åtminstone om jag får bestämma 😉 .
Tiden i skogen under mina promenader tillsammans med min bäbis får mig verkligen att fundera.
Jag reflekterar kring det mesta som inträffar i mitt liv och runtomkring just nu.
Pusselbitarna börjar falla på plats en efter en och det känns som om saker omkring mig som sker där både alkohol och droger finns med som en gemensam nämnare i skolan och på nära håll hjälper till att blåsa nytt liv till mitt vilande men ständigt aktuella och viktiga projekt Framtidsgalan.
Underrubriken har alltid lytt:
För en drogfri värld, också den en viktig mening som tyvärr ständigt är aktuell att arbeta för.
Det positiva för min del, ja om man krasst får se det egoistiskt för mig och mina största barn är att inse vilken tur de (vi) har som har en så otroligt bra pappa.
En person som fungerar att helt fullt dela föräldrarskapet med trots att vi lever som skilda.
Delad vårdnad har vi alltid haft och såklart ska det vara så då ansvaret tas lika mycket från båda.
Det ser inte alltid ut så.
Något jag också bevittnar på nära håll och därför påminner mig själv att jag som sagt är otroligt lyckligt lottad som tillsammans med barnens pappa fungerar som bra förebilder åt våra gemensamma barn trots att vi är separerade.

20141227-034540.jpg

En tanke

Jag är långt ifrån ensam om att stanna upp för en stund i dag. Stanna i stunden och bra reflektera, fundera och minnas det fruktansvärda och ofattbara som hände för exakt tio år sedan.
En våg drog plötsligt in så enorm att den skördade mängder av människors liv.
Människor som valt att på olika vis tillbringa sin tid över julen i Thailand och andra ställen som också blev drabbade av samma otäcka mardrömsvåg.
De här personerna som så tydligt beskrev känslan av att tappa greppet om sina nära älskade. Hur de såg dem svepas med och i den stunden tvingas leva vidare med känslan att aldrig någonsin igen få mötas.
Att där och just då avslutades deras drömsemester, deras liv tillsammans är något jag tydligt kom ihåg som starkt inslag på nyheterna flera veckor och månader efter.
En vän jag lärt känna förlorade sin mamma i Tsunamin.
Fler jag har koppling till har förlorat sina nära under samma katastrof.
Jag följer dem aktivt både nära och på avstånd och blir mäkta imponerad över deras ork och deras vidare driv.
Att klara av att leva vidare på ett så bra vis.?!
Ödmjukhet och respektfullhet är något mina vänner verkligen blivit mästare på att anamma.
Om det är något det fruktansvärda lärt dem så är det just kanske det.
Att vara snäll och schysst mot sina medmänniskor för att man aldrig vet hur länge man får vara med varandra är något gemensamt mina drabbade vänner har.
Det är såklart inte så att jag tycker att fler borde drabbas av tuffa händelser i sitt liv, men många borde vakna upp och skärpa till sig.
Hur många är det inte som spottar.slår och sparkar på sina nära?
De som de nästa sekund påstår att de älskar mest av allt.
Undra hur de personerna skulle överleva en plötslig separation i en naturkatastrof?!
Nej….
Att vara rädda om varandra så länge vi har varandra är något vi ska fundera ordentligt på.
Extra mycket av min tankekraft ger jag för tillfället till min vän
Jessica Falk.❤

Första julen med Ellie

Jag

Det är fantastiskt att få ha en liten solstråle vid sin sida precis varje dag.
Ellie är nu 7 månader och växer för varje dag.
Första julen ser jag otroligt mycket framemot precis som hennes större syskon.
Vi kommer att fira hemma, premiär i vårat gemensamma hem.
Alla kommer hit och det ser de små barnen framemot mycket.
De värdesätter familjelivet enormt mycket och lillasyster betyder verkligen massor för dem i deras liv ❤

20141219-075843.jpg

20141219-075853.jpg

Dags att fota

Sist jag var hos Emma i hennes och Pärs Studio Unik bestämde vi att nästa gång det är dags för fotografering ska Ellie ha lärt sig att sitta själv.
Då kändes det som en evighet tills den dagen skulle komma, nu och sedan en månad tillbaka är vi där.
Helt galet vad tiden går fort.
I morgon är det dags att föreviga lite sittfoton på våran Super Ellie:-)

Vi ska absolut passa på att ta lite julfoton också när vi liks är i fokus av en riktig fotograf

Framtida tankar

Lite konstigt är det att tänka tanken angående hur det ser ut för mig om en månad.
Jag jobbar full tid igen är det bestämt.
Både roligt och gruvsamt. Tiden har sprungit iväg.
Min mammaledighet, vart tog den vägen?
Helt och fullt har den inte någon gång infunnit sig, men visst har jag varit väldigt mycket ledig och njutit tillsammans med min bäbis.
Visst ska det bli roligt att komma tillbaka till jobbet igen.
Framförallt då jag för tillfället smider framtidsplaner som jag hoppas och tror jag får börja jobba med igen våren 2015. i min plan räknar jag med att min arbetsgivare blir en av flera viktiga uppbackande parter.
Framtidsgalan är något som kan bli min verklighet i vardagen igen.

20141213-204934.jpg

Viktigt arbete

Ännu ett viktigt men tabu ämne verkar kvinnojouren för just nu.
Jag följer denna organisation och deras arbete och måste säga att de ständigt verkar för bra saker i förebyggande syfte.
De finns och de märks, men framförallt berör punkter som det inte alltid talas så högt om.
Just nu satsar de på en matkassar som ställer sig emot mäns våld mot kvinnor i hemmet.
Det finns en brutal baksida är budskapet med ett till synes lyckligt par på fotot.
Sök upp kvinnojouren och läs mer!

Länge sedan

Alltså…
Länge sedan jag bloggade nu.
Ibland händer det så otroligt många saker som tar överhand i mitt huvud.
Eftersom jag ofta skriver och förmedlar vad jag tänker så har det blivit ett naturligt stopp i mitt skrivande.
Jag har ju trots allt en inspirations
blogg.
Att skriva är dock ett väldigt bra sätt att avreagera sig på.
Massor av saker behöver man snabbt få ur sig, så fungerar åtminstone jag för att må bra och inte samla på mig en alltför stor växande frustration som på något vis måste få komma ut och gärna förr istället för senare.
Istället för att blogga en tid har jag därför valt att skriva i en hederlig gammal dagbok.

Något som också var länge sedan hemma i vårat hus är fruktsallad med min speciella (mycket enkla) hallonsås.
Det får minsann bli en sån’ laddning ikväll!

20141209-085923.jpg

I motgång föds framgång

Jag

Just för tillfället känner jag att min energi och kraft precis räcker till för att rodda i saker och fixa situationer som uppstår lite nu och lite då.
Det är ju tur att det är så, det bidrar ju till att det mesta flyter på trots allt.
Det som gör mig lite frustrerad är att de här reservkrafterna, den här extra växeln jag alltid annars haft med kraft att ta till när det är något alldeles extra som inträffar, finns inte längre.
Det är som om lagret har förbrukats.
Min son är för tillfället nere i Värmland och spelar TV-Pucken.
Enormt stort att som 15-åring få uppleva.
Både på och utanför isen.
Såklart är det något man som förälder känner en viss stolthet i också.
Mitt ”gamla” jag har aldrig varit bekväm i lägen som dessa.
Mitt ”gamla” mer energifulla och pigga jag hade direkt satt sig i bilen och åkt de här 60 milen för att finnas där
på plats där allt pågår just nu.
Följa medgångar så väl som motgångar.
Direkt i händelsernas centrum.
Frustrationen och den lilla besvikelsen jag känner riktar jag helt mot mig själv. Mitt nya jag som inte åkte fast jag både hade tiden och möjligheten.
Att jag inte precis som förr packade bilen med resväskor och barn för att åka iväg på spontana längre som kortare äventyr.
Som tur är finns hans pappa på plats och jag får nöja mig med att via honom följa min grabb, ja vad som händer både på och utanför isen men på avstånd.
Vinst första matchen, förlust den andra.
Blir det slutspel för Medelpad åker vi till helgen iallafall.
Håller tummar och tår för det.

20141030-121641.jpg

Bara fantastisk

Det spelar verkligen inte någon roll hur maxat det än är runt om.
Den oro för de stress symtom man för ett par dagar eller till och med för några timmar sedan känner, visar sig helt vara som bortblåsta då man får andas i Ellies fantastiska närhet.
Hon är enorm, hon är fantastisk denna lilla människa. Tillsammans med mina andra barn blåser hon verkligen liv i själva livet.
Magiskt och egentligen svårt att sätta ord på själva känslan.
Jag är så enormt lycklig som varje morgon får vakna bredvid denna magiska lilla människa.
Ständigt glad och så otroligt positiv till livet.
Ellie, tack för att du smittar mig med din enorma Superkraft varje dag.
Det behöver jag så mycket just nu!

20141029-224156.jpg