Vardagsmorsa ❤️

”-William, din mamma väntar på dig”. Det är inte helt ovanligt att det låter så, nej kanske mer vanligt numer faktist om jag tänker efter. Detta hände tidigare i eftermiddag då jag hämtade mina bonusbarn på fritids. Jag, min 3-åring och min bonusdotter stod redo vid dörren för att få avsluta en rätt lång dag. Vi väntade alltså på fina storebror. Han kom tillslut och mötte mig med ett leende. Hans ögon mötte mina och han log med hela sitt ansikte, det gjorde jag med. Numer då en mening med ”mamma” istället för mitt namn Annelie eller Bubblan nämns så brukar vi söka varandras blick och samstämt le. Det hat blivit min och barnens grej, ja någonting fint och bara oss emellan. Det har mest blivit en grej mellan 9-åringen och mig och det för att han är rätt stor för att lägga ihop de mesta. Han har blivit så stor och har därför bättre koll och han väljer helt enkelt utifrån alla sina tidigare erfarenheter hur hans liv och struktur ska se ut. Han är helt enkelt stor nog att förstå och klok är han också. 💙.

När vi kommer för oss själva efter en sådan ”mamma” situation har uppstått så pratar vi alltid om det. Jag är så noga med att allt är på mina bonusbarns villkor och det har jag alltid varit! I bilen påväg hem pratade vi återigen om vilken slags mamma jag är och William var snabb med att hitta på alla möjliga namn. VM var det vi fastnade för mest denna gång. VM är förkortningen av Vardagsmamma och det namnet kunde ju inte passa bättre en dag som idag då ”våran” pappa dragit iväg till Malmö för ett par dagars jobb.

VM är nu lite trött, så sov så gott Hehe)

Foton, så mycket mer än ett motiv ⭐️

Tänk vad det är fantastiskt med foton. Fotot i sig är ju en grej men tänk vad ett foto representerar så mycket. Tänk så många historier ett foto berättar. Foton på personer i min telefon delar jag för det mesta (om inte alltid) en story tillsammans med. För mig är det själva händelsen och just upplevelsen i sig som betyder någonting. När det handhar om alla mina barn (ja jag kallar familjens alla fem barn numer för mina) så är det definitivt upplevelsen och inte själva motivet på fotot som betyder någonting när jag tittar tillbaka på det.

Jag är så glad att jag fotar så mycket från framförallt alla äventyr och projekt vi hittar på tillsammans med barnen. Minnen om hur roligt vi haft det i själva förberedelsen påminner jag mig alltid om få jag ser de härliga bilderna av slutresultatet. Jag glömmer aldrig den fina sommardagen då jag och min bonusdotter gjorde henne i ordning för DollyStyle konsert nere på Sundsvalls torg. En poserande och förväntansfull Polly franske min rosa bil är själva fotot i min telefon och som jag delat på mina sociala medier, men för mig blir det samtidigt en påminnelse om så mycket mer. Nämligen hur otroligt mysigt och roligt vi två hade det tillsammans den fina sommardagen i juli månad.

Min chef är med i en bok

Alltså ännu en bok som jag ska ta mig an och börja läsa mycket snart är boken där min chef är en av huvudpersonerna.

Boken heter ” Mod att leda med värderingar” och författarinnan är Lisa-Maria Norlin.

Jag bad de två att signera den och när jag fick tillbaka den så var det två så väldigt fina hälsningar i den. Detta gör mig så otroligt glad. Allt positivt som jag får tillbaka driver mig till att göra ännu fler bra och goda saker. Så är det helt klart !

TACK ⭐️✨⭐️

Värdefull hjälp

www.freppomedia.se

Alltså denna hjälp som jag fått och fortfarande får med Framtidsgalan är ovärderlig och för mig oersättlig.

Det är så mycket med tid och engagemang som Fredrik, ägare av Freppo Media, som han lagt ner och fortfarande lägger ner att jag blir alldeles rörd!

Att det finns så engagerade människor och som gör jobbet för ”sakens skull ” gör mig så otroligt stolt och glad.

Ja, han stöttar Framtidsgalan helt och hållet med sin tid och sin kraft .

I år hade jag så fullt upp med saker bakom och runt om kring att jag inte hann se mycket av

2017 års Framtidsgala.

Jag har hört att det blev lyckat och tack vare Freppo Media och hans filmteam som fanns på plats (två personer till) så kommer jag också snart att kunna få njuta av årets show⭐️⭐️⭐️

Bokleverans

Igår fick jag en leverans av böcker till min arbetsplats. Det var böcker som jag hade beställt ifrån en av mina absoluta ”favo” skribenter. Till vardags så arbetar Katarina Vikström på Sundsvalls Tidning och gär reportage samt skriver krönikor på ett helt magiskt vis. Det är just krönikor som hon samlat ihop och resultatet är nu dessa två böcker.

När jag öppnade böckernas pärmar så hade jag dessutom fått ett par personliga hälsningar. Det gjorde mig extra glad såklart ⭐️✨⭐️

Utan varandra

Den senaste veckan har jag lagt in en extra växel gällande Framtidsgalan och det har givetvis tagit en hel del med tid bort från familjen. Visst, jag har varit hemma innan sovdags osv. men jag har inte varit med barnen så mycket som jag i normala fall brukar vara och det känns. Min minsta sa i dag på morgonen innan vi skulle åka till förskolan: ”- men mamma vad jag har saknat dig” också släppte hon inte sitt hårda grepp om min hals som hon kopplat på lite tidigare .

Jag är så innerligt tacksam över att kunna fungera normalt, dvs. att vara rustad med förmågan att både kunna älska och att kunna känna saknad. Jag vill alltså inte vara ifrån mina och min sambos barn speciellt många dagar innan jag känner en stor, stor saknad. Det är svårt att föreställa sig hur känslan i kropp och sinne är för människor som har valt att skaffa barn till värden men därefter av olika anledningar helt och hållet försvinner bort från deras avkommas liv. Det går verkligen inte att föreställa sig hur man än försöker och jag tänker att den oförståelsen är ännu en sak att känna tacksamhet för.

Bokrelease

Detta brev hittade jag i brevlådan förra veckan.  Från festfixare Johan Pitte’ minsann. Såklart vill vi delta denna kväll, men vi  måste först lösa allt praktist. Våran fina vän har ju skrivit en bok, och vi blev bjudna till detta event redan i augusti på gymet i Prag.   Vi var ju på en familje träningsresa kan man säga.   Jag,  min sambo och mina största barn.  Min son fick resan som present  då han fyllde 18 år och min dotter fyllde 20 år den dagen som vi flög iväg ⭐️

Uffe Bengtsson ordnar alltid så väldigt bra för mig.  Han är en fantastisk och oerhört generös person.  Honom kan man sitta och snacka med och lyssna till i timmar.

Handla lokalt

Att  verka för och att marknadsföra närproducerat skulle  jag lätt kunna göra igen.  Det är så mycket jag,  någonting jag står för till 100 procent.  Det kommer att starta ett nytt matprojekt här i Sundsvall och det skulle vara så  roligt att  få vara med på ett litet hörn med de delar  jag kan bidra med.  Det handhar väldigt mycket  om att  knyta kontakter  och den delen  känner jag att jag lätt skulle kunna bidra med.  Det handlar också om att skapa olika aktiviteter och event av olika slag och då kan det ju vara bra med ett stort socialt kontaktnät. 😊

Besöket på Gårdsjö Gård inspirerade mig bara ännu mer. Vilket ställe!  Jag vet vart jag ska köpa rotfrukter, salladskål m.m  framöver utan att för den skull sluta handla på Söråkers Grönsaker.  I helgen var det tråkigt nog Säsongsfinal men när de drar igång igen efter vintervilan  så kommer de att utöka sin fina verksamhet med ett gårdsmejeri.  Alltså det är någonting jag verkligen har saknat  sedan Rotsjögård  lade ner sin verksamhet.  Jag gjorde ju ofta besök på den gården och köpte alltid ned mig så goda ostar m.m    

Ja, jag kan bara konstatera att jag hittat mitt nya ställe.  Dessutom KRAV märkta grödor/produkter.



Lokalt projekt 

Sociala medier kan vara bra på så många vis.  Används det förståndigt och på rätt sätt så finns det många fördelar tycker jag. För mig har sociala medier inneburet en hel del jobb genom åren.  Ett riktigt roligt projekt som jag blev med i tack  vare min profil och mitt användande av olika sociala medier är ett projekt som handlade om näeproducerat i Västernorrland. Jag gjorde besök, fixade recept, knöt ihop kontakter, ordnade tävlingar, lagade mat tillsammans med barn och familjer, fixade olika aktiviteter  och gjorde så många fler  roliga saker.   Jag åkte tunt på gårdarna och odlingarna för att bara stortrivas och ha det bra.  

Det är sällan jag längtar tillbaka till saker jag gjort och avslutat, men detta projekt  är någonting jag skulle kunna  göra  igen och igen och igen …

Jag älskar nämligen att måna om det som finns nära❤️




Människor borde vara vänligare 

Ikväll blev det en stund ute för mig själv. Det var mörkt, det var tyst och luften kändes frisk att andras.

Första varvet njöt jag enbart av tystnaden och ensamheten. 

Mot slutet av det andra varvet började jag skriva ner lite av mina nya idéer till min Johanna❤️

Jag kollade också igenom lite i det sociala flödet på min telefon och då slog det mig plötsligt….

Tånk om jag skulle ha lite mer tid,vad skulle jag göra av den tiden då?Jag skulle definitivt förvalta den till någonting bra. Jag vet att jag skulle göra allt för att lyfta både mig själv och andra människor, vara så positiv och så vänlig som det bara är möjligt att vara. För vad finns det för anledning att vara på annat vis  (tänker alltså jag.)

Hur ska vi någonsin få ett annat livsklimat om vi inte börjar med att ha en schystare inställning till livet och till varandra?   Vad finner människan för nöje med att både namnge platser/personer för att i nästa stund öppet döma ut eller elda igång iskalla, elaka och rakt sårande diskussioner? Hur ska våra unga någonsin tänka att de ska bli på annat vis när det vimlar av så många otänksamma och öppet vassa, fördömande och direkt elaka vuxna?

Jag önskar så mycket att JUST mycket skulle se annorlunda ut.