Det man ser och det man inte ser

I går kväll hade vi i Askersund budgetfullmäktige. Hur vi använder de skattemedel som finns är ju själva huvudsaken med det politiska uppdraget och vad vi debatterar i fullmäktige. Vi får aldrig glömma att vi alla är med och betalar för det alla ska ha. Vi måste ha en sådan respekt för de pengar vi har att hantera att det i slutändan inte ska finnas ett enda tvivel om att vi inte använder skattebetalarnas pengar på det sätt som ger mest nytta för pengarna.

Hur ofta möts inte vi som politiker av argumentet att något måste få kosta? Ja allt kostar ju men om vi är beredda att använda mycket pengar till det ena så måste vi också ställa oss frågan vad vi skulle få om vi använde samma pengar till något annat.

Den franske 1800-talsfilosofen Frédéric Bastiat skrev en essä om det man ser och det man inte ser. Den börjar med en krossat skyltfönster. Affärsinnehavaren blir ledsen, men tröstas av en folkmassa som förklarar att krossandet är bra för ekonomin. Det ger ju glasmästaren jobb, och när han får lön kan han köpa kläder och ge skräddaren jobb. Ekonomins hjul börjar snurra.

Invändning är enkel. Det här är den effekt man ser, men det finns också effekter som man inte ser. Fönstrets ägare hade kunnat göra andra saker med sina pengar om fönstret inte hade krossats. Han hade kanske köpt nya skor, vilket hade gett skomakaren arbete, och på så vis fått hade han fått ekonomins hjul att börja snurra. Då hade han haft både ett helt fönster och ett par nya skor. Nu har han bara ett helt fönster, och därför innebär händelsen totalt sett en förlust.

Tankemodellen – det man ser och det man inte ser – borde vara obligatorisk vid varje politiskt beslut. Det är lätt att se vad pengarna används till men vi måste hela tiden tänka tanken om vad pengarna kunde användas till i stället.

Ett rätt så aktuellt exempel på vad man ser och vad man inte ser tycker jag att frågan om en höghastighetsjärnväg är. Det ät enkelt att se att man kan få en höghastighetsjärnväg för 300 miljarder. Det bidrar till samhällsutvecklingen i ett antal städer i södra Sverige.

Men vad är det vi inte ser? Om vi är beredda att hosta fram 300 miljarder så måste vi också ställa oss frågan vad vi hade kunnat använda pengarna till i stället. Hur mycket bredband får man för 300 miljarder och vad har det för effekter på tillväxten i Sverige totalt sett? Vad innebär en infrastruktursatsning på landsbygden för skolresultaten i den lokala skolan?  Vad händer om vi använder 300 miljarder på en rad olika infrastrukturprojekt. Vilken samhällsnytta kan vi se då?

Inte förrän man jämfört de olika alternativen är man redo att fatta något beslut.

Bo i Askersund

I tidningen Bo i Askersund som delats ut till alla hushåll nu i dagarna finns information från Askersunds kommun. Det handlar om utredningar, tankar om framtiden och vad som är på gång. Jag tycker att det finns anledning att kommentera tidningens innehåll.

I inledningen av tidningen berättas att vi har ställt oss bakom en ny Svealandsregion. Det är bara till viss del sant för det fanns ingen politisk enighet för det ställningstagandet. Från moderaterna och liberalernas sida så avslog vi regionbildandet i sin helhet. Vänsterpartiet och miljöpartiet var inte heller nöjda med den föreslagna regionen utan ville se ett annan gränsdragning. För Örebro Län och Askersunds kommun tycker jag av olika anledningar att förslaget är riktigt dåligt och man kan lite trött konstatera att man lagt ned rätt mycket tid på att prata om form i stället för innehåll. Ett intressantare uppdrag till de som arbetat med utredningen hade varit om konkreta förslag för hur man skulle lösa bristen på barnmorskor och läkare på t ex Askersunds vårdcentral. Men nu har ju arbetet med storregionen havererat, kanske borde man från Askersunds kommuns håll haft örat lite mer mot marken innan pressläggning.

Satsningen på E-sport är kul. Extra roligt var det att se att när de elever som inte var inbjudna till den presskonferens som var till för deras skull äntligen fick komma in i Sjöängens foajé, den som de varit utelåsta ifrån. På några minuter fylldes foajén med 3-400 barn som stod knäpptysta och följde det som hände. Invigningen med Charlotte Perelli var bra men för mig var det här ögonblicket större. Gåshud.

Rönneshytta skola, Hammars skola, Närlundaskolan, Åsbro skola. Investeringsbehoven är stora. Jag tror inte att 150 miljoner räcker. Rivningen och nedskrivning av Sjöängsskolan innebär kostnader på 11 miljoner. Det är fortfarande en otroligt dålig idé att riva Sjöängsskolan, fattat beslut eller ej. Ingenting är finansierat. Att behålla Sjöängsskolan hade varit ett 2B-alternativ, billigare och bättre.

Det är roligt att det finns intresse för att bo i Askersund. Jag trivs här.

Nytt vård- och omsorgsboende. Inga beslut är fattade, ändå så skriver Askersunds kommun som om det vore ett faktum. Jag är tveksam till det konkreta förslaget. Som vanligt i vår kommun så har man inte tagit fram miniräknaren förrän efter ett tag. Flera år har gått och vi sitter och diskuterar en lösning som vi direkt kan se att vi inte har råd med i stället för att samtidigt ha tagit fram fler alternativ. Och likt en god kamrer välja det alternativ som ger mest valuta för pengarna eller som i alla fall inte innebär att man gör konkurs i slutändan.

Visst ska vi genomföra det vi måste men det är dumt att göra det på det dyraste sättet. Men det är lätt att vara frikostig med andras pengar.

Nedräkning till idrottshall

I går fick vi det glada beskedet att Askersunds kommun tilldelas 4,6 miljoner i byggbonus. 111 kommuner i Sverige sökte. Hade alla sökt hade vi inte fått så mycket. Många missade att söka. Jag är glad eftersom det var jag som uppmanade vår förvaltning att söka pengarna. Tar åt mig lite av äran. Nu gäller det bara att använda pengarna på ett klokt sätt.

Jag vill att pengarna blir grundplåten till den där nya idrottshallen vi så innerligt behöver.

30 miljoner kvar att skrapa fram….