Det man ser och det man inte ser

I går kväll hade vi i Askersund budgetfullmäktige. Hur vi använder de skattemedel som finns är ju själva huvudsaken med det politiska uppdraget och vad vi debatterar i fullmäktige. Vi får aldrig glömma att vi alla är med och betalar för det alla ska ha. Vi måste ha en sådan respekt för de pengar vi har att hantera att det i slutändan inte ska finnas ett enda tvivel om att vi inte använder skattebetalarnas pengar på det sätt som ger mest nytta för pengarna.

Hur ofta möts inte vi som politiker av argumentet att något måste få kosta? Ja allt kostar ju men om vi är beredda att använda mycket pengar till det ena så måste vi också ställa oss frågan vad vi skulle få om vi använde samma pengar till något annat.

Den franske 1800-talsfilosofen Frédéric Bastiat skrev en essä om det man ser och det man inte ser. Den börjar med en krossat skyltfönster. Affärsinnehavaren blir ledsen, men tröstas av en folkmassa som förklarar att krossandet är bra för ekonomin. Det ger ju glasmästaren jobb, och när han får lön kan han köpa kläder och ge skräddaren jobb. Ekonomins hjul börjar snurra.

Invändning är enkel. Det här är den effekt man ser, men det finns också effekter som man inte ser. Fönstrets ägare hade kunnat göra andra saker med sina pengar om fönstret inte hade krossats. Han hade kanske köpt nya skor, vilket hade gett skomakaren arbete, och på så vis fått hade han fått ekonomins hjul att börja snurra. Då hade han haft både ett helt fönster och ett par nya skor. Nu har han bara ett helt fönster, och därför innebär händelsen totalt sett en förlust.

Tankemodellen – det man ser och det man inte ser – borde vara obligatorisk vid varje politiskt beslut. Det är lätt att se vad pengarna används till men vi måste hela tiden tänka tanken om vad pengarna kunde användas till i stället.

Ett rätt så aktuellt exempel på vad man ser och vad man inte ser tycker jag att frågan om en höghastighetsjärnväg är. Det ät enkelt att se att man kan få en höghastighetsjärnväg för 300 miljarder. Det bidrar till samhällsutvecklingen i ett antal städer i södra Sverige.

Men vad är det vi inte ser? Om vi är beredda att hosta fram 300 miljarder så måste vi också ställa oss frågan vad vi hade kunnat använda pengarna till i stället. Hur mycket bredband får man för 300 miljarder och vad har det för effekter på tillväxten i Sverige totalt sett? Vad innebär en infrastruktursatsning på landsbygden för skolresultaten i den lokala skolan?  Vad händer om vi använder 300 miljarder på en rad olika infrastrukturprojekt. Vilken samhällsnytta kan vi se då?

Inte förrän man jämfört de olika alternativen är man redo att fatta något beslut.

Publicerat av

Caroline Dieker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *