Varför mörkar ÖP vilken politiker som åtalats?

Varför berättar ÖP om att ÖFK-spelaren Jamal Blackman misstänks för rattfylla men inte vilken toppolitiker i länet som har åtalats för olaga förföljelse?

Svaret på frågan är att varje beslut om namnpublicering är unikt och varje fall ska bedömas för sig.

Att bara säga att ni gjorde så förra gången då måste ni väl namnpublicera nu också, är att göra frågan alltför lätt för sig.

Pressens etiska regler och tidigare beslut i Pressens opinionsnämnd (PO) finns att hålla sig till som vägledning men det går inte att dra generella slutsatser genom att jämföra den ena namnpubliceringen med den andra.

Det skulle dessutom vara att ge sig in på en farlig väg, eftersom risken då är att en av de etiska reglernas viktigaste byggstenar urholkas. Att i varje enskilt fall väga allmänintresset av att berätta vem det handlar om mot det övergrepp publiceringen innebär i form av intrång i den personliga integriteten. Hos alla inblandade.

Pressetiken är tydlig, media ska vara extra försiktiga med uppgifter som gör att brottsoffer och barn kan identifieras.

Att jämföra fallet med Jamal Blackman och den nu åtalade toppolitikern är intressant.

Båda är offentliga personer.

Blackman är professionell fotbollsspelare och var när han fastnade i polisens nykterhetskontroll företrädare för Östersunds Fotbollsklubbs allsvenska lag.

ÖFK i sin tur bygger sin verksamhet på offentlighet och till en del på direkt sponsring av skattepengar. Elitidrott har även en funktion som förebild i samhället, vilket då även gäller för högt profilerade elitspelare som Jamal Blackman.

När en av spelarna misstänks för rattfylleri blir det av allmänt intresse eftersom det påverkar med vilket förtroende medborgare ska se på ÖFK.

Rattfylleri är per definition ett brott som förknippas med stort allmänintresse. Ju fler fulla bilförare som kör omkring på vägarna desto större är risken att andra trafikanter skadas eller i värsta fall dödas.

Det hade inte heller varit möjligt att publicera misstankarna anonymt, som att det gällde en ÖFK-spelare, utan att namnge vilken när de inte är fler i laget än att oskyldiga då kan bli utpekade.

Namngivandet av Jamal Blackman berörde enbart honom, det fanns inga brottsoffer som riskerade att bli identifierade och utsättas för publicitetsskada.

När det gäller den åtalade toppolitikern handlar det också ytterst om trovärdighet. Vilken tilltro kan medborgarna sätta till sina folkvalda politiker? Hur lever de upp till lagar och normer som finns samhället?

Själva nyheten i sig – en kommunstyrelsepolitiker i länet åtalas – är av stort allmänintresse och det finns starka skäl att tala om vem åtalet riktas mot.

Skillnaden här är det misstänkta brottets karaktär. Politikern har skickat grovt kränkande och våldsamt formulerade mejl till en kvinna som har en relation med hennes tidigare make. Mejlen riktas även mot kvinnans anhöriga.

Det handlar alltså om ett misstänkt brott i en relation där en namnpublicering av politikern även skulle drabba brottsoffret och hennes anhöriga. Personer som inte själva valt att träda fram offentligt riskerar att bli identifierade.

Därför har ÖP så här långt anonymiserat vilken politiker och vilket parti det handlar om. Att ta hänsyn till brottsoffren väger tyngre än allmänintresset av att avslöja vem som har åtalats.

Att brottet inte direkt har med den åtalade kvinnans politiska gärning att göra har viss betydelse. Om politikern istället för Jamal Blackman suttit bakom ratten när polisen gjorde blåskontroll hade det givna utgivarbeslutet nog varit att berätta vem som åkt fast.

Skälet till att inte redovisa vilket parti politikern representerar är samma som när det gäller ÖFK. Kretsen av tänkbara personer blir så snäv att oskyldiga riskerar att misstänkliggöras.

Nu har den åtalade toppolitikern själv meddelat att hon lämnar alla sina uppdrag. Det minskar förstås allmänintresset men det är samtidigt inte självklart att avhoppet betyder att vi framöver avstår från namnpublicering eller att berätta om hennes partitillhörighet.

Det beror på hur historien utvecklar sig.

Åtalet har föregåtts av en lång process med polisanmälan, delgivning av brottsmisstankar och förhör där den misstänkta kvinnan även erkänt att hon skickat mejlen.

Toppolitikern har under många år varit en del av ett parti och en politisk kultur där det antingen inte varit självklart för henne att berätta om polisutredningen för sina partikamrater innan den gick så långt som till åtal – alternativt partiet har känt till misstankarna som riktats mot en av deras ledande företrädare utan att reagera offentligt.

Hur det hela hänger ihop är också av allmänt intresse för partiets väljare att få veta.

Se där, ytterligare alltså en slutsats som gäller utgivarbeslut. De fattas utifrån de förutsättningar som finns på bordet vid varje enskilt publiceringstillfälle. När nya omständigheter tillkommer kan besluten alltid ändras.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5G-nätet skulle kunna börja byggas i Strömsund

På torsdag diskuteras #rättvistäckning i Strömsunds Folkets Hus. Om du kan: Kom dit!
Om du inte kan vara med. Följ debatten direktsänd på op.se, ltz,se, i Sveriges Radio Jämtland eller på SVT Forum.
Satsningen på att granska bredbands och mobilutbyggnaden är ett unikt journalistiskt samarbete mellan länets medier.
Men framförallt är det ett försök att sätta en av våra mest avgörande framtidsfrågor på kartan. Rättigheten att ta del av det nya digitala samhället oavsett var du bor eller hur du förflyttar dig i samhället.
Synen på #rättvistäckning är mycket en fråga om perspektiv. Från vilken utgångspunkt man väljer att börja sin analys.
Just nu planeras för nya 5G-nät i Stockholm. Samtidigt som delar av vårt län får del av operatörernas uppgradering till 4G-nät.
Jämförelsen mellan de två näten är som att åka spark jämfört med racercykel, eller något liknande.
Utvecklingen av 5G i storstäderna drivs av kommersiella aktörer som Eriksson och Teliasonera. Drivkraften är var det är mest kommersiellt lönsamt att bygga. Om man väljer bästa samhällsnyttan som utgångspunkt för analysen skulle slutsatsen kunna vara den motsatta: Att 5G-nätet borde börja byggas i en glest befolkad kommun som Strömsund.
Vad som är bra täckning eller inte är också en fråga om perspektiv. Post och telestyrelsen (PTS) heter myndigheten som har uppdraget att vara en nagel i ögat på teleoperatörerna och se till att de bygger ut nätet med samhällets bästa för ögonen.
Vilka verktyg har då PTS för att ställa krav?
Kritiken mot PTS under såväl den förra alliansregeringens tid som under nuvarande regering är att det är en tandlös myndighet.
Ett intressant svar på den frågan ger myndigheten själv:
”Trots att operatörerna i huvudsak har uppfyllt de utbyggnads- och täckningskrav som PTS har ställt upp fortsätter det att komma klagomål från konsumenter som upplever problem med dålig mobiltäckning i olika delar av landet”, skriver PTS i sin årliga rapport. Slutsatsen är ändå att tillgången på vad som betecknas som ”grundläggande internet” är god.
Kapacitetskravet på ett nät som ger ”grundläggande internet” är satt till 1 megabit per sekund. Jag vet inte hur många entreprenörer i glesbygden som skulle våga satsa på digital affärsutveckling med en så låg garanterad uppkoppling?
Med andra ord: Företagen som bygger lever upp till kraven som politikerna ställer på hur de ska bygga upp #rättvistäckning. För många av oss som ska använda näten räcker däremot kapacitetskraven långt ifrån till.
Som sagt en fråga om perspektiv.
Till debatten i Strömsund har vi samlat snart sagt alla ledande aktörer. Nätbyggarna IP-Only, Telia, Telenor. Olika intresseorganisationer och regeringen.
De kommer kunna berätta om att just nu pågår en intensiv utbyggnad av fasta bredband och mobilnäten runt om i länet.
Det är förstås mycket bra. Vår ambition med #rättvistäckning är inte främst att peka på orättvisorna utan vilka möjligheter en infrastruktursatsning på digital teknik ger för att skapa tillväxt i hela landet på lika villkor.
Fram till nu har ett samlat samhällsansvar för utbyggnaden saknats.
Tre frågor att ha i minnet när du lyssnar på debatten:
Vad händer när företagen som nu lovar att bygga digitala nät i Jämtland tvingas höja priserna på datatrafik för att finansiera sina investeringar?
Vem ställer krav på snabb utbyggnad nästa gång det blir tokfullt i näten för att Apple eller något annat företag utvecklat en ny IT-pryl som kräver massor av datakraft och alla vill ha?
Vad ska vara styrande när landet byggs ut med ny digital infrastruktur. Marknadskrafterna eller allas rätt att vara en del i ett sammanlänkat digitalt samhälle?

Misstänkliggörandet av medier har blivit vardagsmat

 

image

När ÖP sammanfattade 2014 på juldagen förra året var rubriken på förstasidan ”Då tog vi ställning mot rasismen”.

Bilden från året som gått var hämtad från mångfaldsmanifestationen som Östersunds FK arrangerade i samarbete med ÖP.

När 2015 ska summeras känns det som ett ännu viktigare ställningstagande.

Året har handlat om ett hårdare Sverige. Mer polariserat. Fler pratar om ”ett vi och ett dom”. En växande nationalism, främlingsfientlighet och ibland rena rasismen.

Om murar, förslag som stoppar återförening av familjer på flykt, gränskontroller och det som har  kommit att kallas flyktingkatastrofen.

Om författaren Theodor Kallifatides som skrev ”Jag förstår inte riktigt hur den flyktingtragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem för oss än för alla som genomlever den” i ett ofta citerat twitterinlägg.

Om publiceringen av bilden på treårige Aylans döda kropp på en sandstrand i Turkiet och terrorattacker i en del fall riktade direkt mot media. Tolv människor dödades i attacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för snart ett år sedan.

Om att något ändå måste göras för att få ett bättre flyktingmottagande och en snabbare integrationsprocess.

Mycket av detta har även satt sin prägel på nyhetsflödet i Östersunds-Posten.

När samhället förändras på ett sätt som sker just nu skärps kraven på media.

Det handlar om att vara extra noga med att ge en heltäckande rapportering som sätter in nyheter i ett sammanhang.

Men som publicist finns också ansvaret att försvara grundläggande demokratiska rättigheter och människors lika värde.

Genom att exempelvis tillämpa samma pressetiska regler oavsett om nyheterna handlar om människor på flyktingboenden eller på ett äldreboende.

Därför känns det viktigt att återigen påminna om ÖP:s ställningtagande.

Samtidigt har det varit ett tufft år när det gäller att försvara och förklara vårt uppdrag. Jag har jobbat som journalist i över 30 år. Frågan är om journalistiken har varit mer utmanad än nu under hela den perioden.

Jag tror inte det.

Misstänkliggörandet av medierna har blivit en slags vardagsmat.

När jag ser hur vår oberoende nyhetsbevakning allt oftare misstolkas och utnyttjas i en hätsk debatt av röststarka grupper på sociala medier.

Inte för att de har sakligt grundad kritik mot vad vi faktiskt har publicerat utan för att innehållet kan utnyttjas för ryktesspridningar eller antydningar som stämmer överens med den egna politiska agendan.

När vi märker hur ÖP:s reportrar och människor som ställer upp och berättar offentligt i våra kanaler utsätts för hatkampanjer.

Ja då är det lätt att bli betänksam.

Om det är så att den någorlunda gemensamma bild av samhället som etablerade medier bidragit till att bygga upp håller på att brytas sönder. Vart är vi på väg då?

Självklart behöver medier förändra sig i takt med samhällets omställning. Jag skrev i en krönika under julhelgen om artikelkommentarerna som slopas och har fått en del ifrågasättande reaktioner på det beslutet.

Det vilar absolut ett tungt ansvar på ÖP att nu hitta andra sätt för att driva en öppen debatt och skapa lokal journalistik i dialog med publiken.

Som journalister behöver vi bli mer tydliga med vad vi gör och varför, när det gäller vad som hamnar på nyhetsagendan, vem vi väljer att intervjua och hur vi sätter rubriker. Och vara öppna med kritik mot innehållet i det vi publicerar.

Särskilt i tider av samhällsförändring som nu.

Men det är tydligt att vi nu också utmanas av andra krafter med andra syften.

För någon månad sedan stals en artikel skriven av en ÖP-reporter av två främlingsfientliga sajter.

Sajterna betecknar sig som alternativa medier men saknar ansvarig utgivare och står helt utanför det pressetiska systemet. Faktum är att det inte ens går att få kontakt med de ansvariga bakom.

Artikeln handlade om ett integrationsprojekt för ensamkommande flyktingbarn på Jämtlands gymnasium och publicerades digitalt av både Östersunds-Posten och Länstidningen.

Innehållet kom att missbrukas och vantolkas. Texterna ändrades. Formuleringar och uttalande av de medverkande rycktes ur sitt sammanhang. Bildtexterna skrevs om.

I hatdebatten som följde på sociala medier förekom tolkningar om projektdeltagarnas peronlighet och till och med sexuella anspelningar.

Det var förstås frågan om ett grovt övergrepp. På ÖP:s journalistik men framförallt på de personer som ställde upp och berättade om sitt projekt.

Artikelstölden utreds just nu av polisen efter flera polisanmälningar. Från såväl personerna som hängdes ut som ÖP och LT.

Vad som enligt ÖP:s nyhetsvärdering och efter vår källkontroll kan beskrivas som ett lyckat integrationsprojekt blev till något helt annat när de alternativa medierna grep in.

Det märkliga är hur obemärkt händelsen fick passera.

Om jag ska önska mig något av 2016 så är det att riktigt uppkäftigt socialt medieuppror mot att såna ”alternativa artiklar” sprids som ”sanningar”.

Även om vi på de gamla vanliga medieredaktionerna långt ifrån gör allting rätt är vår oberoende roll värd att försvara.

 

 

 

De kallades pissrännor – nu slopas artikelkommentarerna

De har kallats ”pissrännor” av en del. Andra menade att artikelkommentarerna gjorde journalistiken mer mångsidig när redaktionerna tvingades öppna upp.

Det var en viktig del i dialogen med läsarna innan sociala medier slog igenom fullt ut. Nu har systemet med artikelkommentarer gjort sitt i den snabba digitala omställningen.

Därför slopar ÖP artikelkommentarer på op.se. Istället kommer vi utveckla debatten och dialogen med er läsare på nya sätt.

Kommentarsfälten har varit en källa till mycket debatt om medier, öppenhet  och pressetik genom åren men de har också haft stor betydelse för den digitala förnyelsen av journalistiken.

När läsarna själva fick möjlighet att komplettera nyheter med ytterligare uppgifter eller direkt diskutera innehållet innebar det milstolpe.

På ÖP läser våra redaktörer alla kommentarer innan de läggs ut. För att på så sätt försöka hålla en bra nivå på debatten. För redaktörerna har det varit ett tufft jobb. Periodvis vet jag att de fått ta emot mycket, från rena skräpet till den värsta rasismen. Sånt som alltså aldrig publicerats.

Efter högerextremisten Anders Behring-Breiviks terrorattentat 2011 som dödade 77 människor kom mediedebatten om de fria kommentarsfälten igång ordentligt.

När det visade sig att Behring-Breivik hade hittat inspiration till sina dåd och sympatisörer bland annat genom olika tidningars artikelkommentarer.

Debatten ledde till att många redaktioner skärpte sina kommentarsregler och höjde debattnivån på de inlägg som faktiskt gick ut.

Även riksmedia som Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter  bestämde sig då för att läsa allt i förväg. Censur tyckte kritikerna. Andra tidningar svarade med att stänga av kommentarsfälten helt.

På ÖP slog vi ett slags rekord i kommenterande genom ett aprilskämt för några år sedan. Vi skrev om att op.se läggs ner eftersom det fanns så stort ointresse för att betala för nyheterna. Bakgrunden var att vi tidigare gått ut med förslag på en betalmodell och det gjorde många användare arga. Hundratals ville tycka till om nedläggningshotet. Efter några timmar fick vi stänga av kommentarsflödet för att inte systemet skulle braka ihop och skriva en förklaring om att det hela var ett skämt.

Kanske inte helt lyckat skämtande men med ett allvar i botten. Vi har vant oss – och media har vant sina nyhetskonsumenter – att det mesta på nätet är gratis. Nu behöver vi hitta ett sätt att ta betalt för unik journalistik? Precis som vi gjort av tidningsprenumeranterna och lösnummerköpare i alla tider.

Med andra ord fortfarande en högaktuell fråga. Nu under jul och nyårshelgerna finns på op.se extra mycket premiumartiklar som bara är öppna för prenumeranter och användare som registrerat sig digitalt. Bland annat nya delar i vår populära serie från ÖP:s gamla arkiv: ”Vår Historia”

När det gäller artikelkommentarerna har däremot utvecklingen sprungit vidare åt ett helt annat håll.

På ÖP har antalet artikelkommentarer minskat till en rännil. En orsak är att vi själva sedan något år tillbaka bara tillåter användare som registrerat ett konto skriva kommentarer men det är bara en liten del av förklaringen.

Framförallt handlar det om sociala medier. Facebook och Twitter har i stort sett tagit över artikelkommentarernas roll som plattform för allas tyckande.

Det är en utveckling ÖP och alla andra medier nu anpassar sig till på många sätt.

Att vi slopar möjligheten att kommentera enskilda artiklar på op.se och Mittmedias övriga sajter innebär inte att vi släpper taget om debatten. Tvärtom.

Mycket av ÖP:s nyhetsmaterial finns redan på sociala medier och delas vidare från våra Facebooksidor, Twitter och Instagramkonton.

Där finns möjlighet att kommentera och diskutera vad vi gör. Under nästa år vill vi fördjupa debatten och dialogen med er läsare och användare ännu mer.

Vi planerar att öppna fler dagliga nyhetschattar på op.se där du kan ha direktkontakt i mobilen med våra reportrar eller ta upp ämnen som du tycker behöver lyftas fram.

Varje vecka från januari sänder vi debatter live från redaktionens nyhetsdesk. Vad som ska debatteras kommer du kunna påverka genom att själv vara aktiv i våra chattdiskussioner eller på andra sätt höra av dig till redaktionen.

Sedan finns vårt vanliga flöde av insändare och debattartiklar som både dyker upp i papperstidningen och digitalt.

Det handlar alltså för om att ställa om och hänga med i utvecklingen, sedan behöver det ju inte betyda att allt är problemfritt.

Att debatt och dialog på sociala medier är mer personlig och öppen är en positivt. Samtidigt finns en tydlig skillnad mellan redaktörsstyrda kommentarsfält där i slutändan en ansvarig utgivare kan ställas till svars om övergrepp sker och flöden av åsikter i sociala medier helt utan moderering.

I den statliga medieutredningen som kom med ett delbetänkande för några månader sedan höjs ett varnande finger för riskerna med att alla åsikter flödar fritt i nya mediekanaler utan det redaktörskap som etablerade medier står för.

Och det finns nog all anledning att fundera över om vi var och en tar det ansvar för vad vi gillar och delar som den nyvunna friheten kräver.

En del debattrådar jag ser spridas ohämmat på sociala medier idag förtjänar att kallas ”pissrännor” i betydligt högra grad än de diskussioner som förekommit i ÖP:s kommentarsfält.

 

 

 

 

 

 

Teknisk uppdatering av avgasskandalen

Hej VW.

Ni på huvudkontoret i Södertälje.

Tack för brevet.

Det är några veckor sedan det ramlade ner i min brevlåda men jag läste om texten igen idag eftersom klimatmötet i Paris startar.

Rubriken låter inte särskilt dramatisk:

”Serviceåtgärder Dieselavgaser. Teknisk uppdatering: 23Q2”

Som att här kommer information om en liten detalj som behöver fixas till. Sedan klämde ni till med:

”Bäste Volkswagenägare!”

Hur tänkte ni då? Ärligt talat. Känns det inte som att ni går lite för långt i försöken att släta över avgasskandalen när ni skriver brev till oss lurade VW-ägare.

Jag känner mig inte som den ”Bäste… ” utan mer som bilägaren som dragits med i  klimatsyndarnas land av förnekelse.

Men å andra sidan vi är i gott sällskap. Jim Inhofer, ordförande i senatens miljöutskott i jordens mest miljöpåverkande land, USA, påstår tvärsäkert inför Parismötet att människans klimatpåverkan är en bluff.

Osökt tänker man att det måste finnas ett samband. Mellan Inhofer och att 30-talet toppdirektörer i ett av världens mest ansedda bilföretag stoppar huvudet i sanden. I tron att det här med klimatet bara är en liten detalj som fixas enkelt.

Har ni tänkt på att jag valde min folkvagn noga av ett speciellt skäl. Jag ville vara miljömedveten. Avstod till och med från finesser som fyrhjulsdrift, faktiskt riktigt användbart här uppe i norr med alla snörika vintrar. Istället ville jag köra en miljöklassad bil med klimatpåverkande utsläpp under EU:s fastställda gränsvärden.

Nu kan man i och för sig fråga sig om det kommer att snöa så mycket i framtiden. Vi har haft en rekordvarm november för tredje vintern i rad här. Hur har ni det på solkusten i Södertälje?

Odlingssäsongen kan bli upp till 50 dagar längre i Jämtland skrev vi i ÖP efter att länsstyrelsen gjort en ny analys. ”Mindre snö mer regn” var rubriken på artikeln.

Klimatmötet i Paris är det hittills mest domedagspräglade mötet för FN:s klimatpanel.

Åtgärderna som de deltagande länderna lovat att vidta för att hålla den globala uppvärmningen under den kritiska tvågradersnivån räcker inte på långa vägar till.

Så därför  känns det lite mer förtröstansfullt att läsa om Andreas Gyllenhammar, hållbarhetschef på konsultföretaget Sveko och från Östersund, i dagens ÖP.

Som motvikt till brevet från er på huvudkontoret.

Gyllenhammar är optimist. Inte för att politikerna ska lösa biffen utan för att klimatsmarta företag som hittar på nya tekniska uppfinningar börjar dyka upp.

Städer och näringsliv insåg fördelarna med att ta saken i egna händer i stället för att vänta på avtal.

Säger han till ÖP:s miljöreporter Maria Lindholm.

En annan sak som Andreas Gyllenhammar och andra klimatforskare brukar säga är att en av de bästa åtgärderna man kan göra som enskild medborgare är att medvetet välja vilken bil man kör.

För mig själv har det hela kanske inte så stor betydelse men jag har tre barnbarn och om jag på något sätt kan bidra till att de slipper klafsa runt i vadarstövlar i framtiden så känns det betydelsefullt.

En sak till. Har ni på huvudkontoret i Södertälje funderat på hur det egentligen gick till där på det andra överhuvudkontoret i Tyskland?

I brevet kan man läsa sig till att även ni är besvikna och kanske till och med lite arga.

”Det som skett är fullkomligt oacceptabelt och besvikelsen är stor även hos oss över hur detta kunnat ske”.

Jag gissar att ni fått rådet av kommunikationsavdelningen att försöka skapa en känsla av samförstånd och att vi har ett gemensamt problem som måste lösas.

Vi sitter liksom i samma båt. Som lika lurade. Oss miljöskurkar emellan. Vi kan förenas i att skylla på någon annan. Längre upp eller längre bort.

Vem ska mina barnbarn skylla på, tycker ni?

Okey att ni känner er svikna förstår jag men någon riktigt bra förklaring till hur det kunde gå så illa hittar jag inte i brevet.

Var det i själva verket inte så  att de på VW:s överhuvudkontor tänkte att den där Lindeberg och hans miljötjafs uppe i norr struntar vi i. Det blir bara dyrt och krångligt för något klimatstrunt.

Vi har ju Inhofer i USA att luta oss mot! Han som säger att allt är en bluff och tänk på USA-marknaden… Så kan väl inte vara så farligt att trixa lite med testerna.

I värsta fall får vi fixa till det hela med en serviceåtgärd i efterhand.

Teknisk uppdatering: 23Q2

Löpsedeln blev för tillspetsad

Löpsedlar har funktionen att med några korta rubrikord skapa högsta möjliga uppmärksamhet för en nyhet.

För tidningar som säljs som lösnummer är slagkraftiga löp en central del i marknadsföringen.

I ÖP:s fall har de inte alls lika avgörande betydelse eftersom huvuddelen av våra läsare är prenumeranter och lösnummerförsäljningen är ganska konstant från dag till dag.

Vi tjänar alltså inte mer på försäljningen genom hårdvinklade löp, vilket är viktigt att komma ihåg.

Däremot är löpsedlarna en av våra kanaler för att varje dag presentera bra nyheter.

I torsdags hade ÖP nyheten att Äldreboendet i Kall kan bli hem för ensamkommande flyktingbarn.

Den handlade om Skogsbygården som det just nu är hård debatt om i Kallbygden. I förra veckan rapporterade även ÖP om besvikelse över att en del politiker inte kom till den offentliga debatt som hölls där.

Nyheten handlade om en tjänsteskrivelse till kommunstyrelsen i Åre som har möte nästa vecka.

Så här skrev ÖP:s reporter i sin artikel:

”I en tjänsteskrivelse framgår det att kommunen vinner på att centralisera samtidigt som det finns stora behov av lokaler i Åre kommun. Det är framför allt stora behov av lokaler för nya HVB-hem i Åre kommun. Enligt kommunchefen Richard Högström kan Skogsbygården konverteras till boende för ensamkommande flyktingbarn. Eftersom Migrationsverket finansierar driften av boenden via bidrag kan en sådan satsning bli ekonomiskt fördelaktig.”

En nyhet ÖP förstås inte kan avstå från att berätta om, särskilt som förslaget att stänga äldreboendet väckt starka reaktioner i Kall.

På ÖP:s förstasida var rubriken ”Äldreboende stängs – kan bli flyktingboende”. När nyheten skulle filtreras ett steg till i en formulering på löpet blev den alltför tillspetsad eftersom texten skulle kunna läsas som att det fanns en koppling mellan stängningen av äldreboendet och att Skogsbygården omvandlas till boende för ensamkommande flyktingbarn.

Jag har fått en hel del frågor på mejl och i sociala medier om varför löpsedeln såg ut som den gjorde.

”De som läser vårt, ÖP:s, löp kan förstås hårdra det till att de äldre kastas ut för att flyktingar ska in” skriver ÖP:s egen krönikereporter Stefan Nolervik i sin blogg.

Stefan är en av dem som reagerat på formuleringen på löpsedeln. Det är förstås en styrka för ÖP som medieföretag att vi har en ständigt pågående diskussion om vår journalistik internt och att vi även, som i det här fallet, är öppna med den.

Jag kan förstå reaktionerna eftersom alla som följer ÖP vet att vi även är mycket tydliga med att vår journalistik bygger på en solidarisk värdegrund.

Den här gången innehöll löpsedeln en olycklig formulering som inte helt överensstämmer med vårt sätt att jobba journalistiskt med de heta samhällsfrågorna just nu.

Att det väcker reaktioner och frågor är inte så konstigt, men återigen, alla som följer ÖP vet att det handlar om ett enstaka löp och man måste ha förståelse för hur löpsedlar kommer till.

Rubriker på löpsedlar har i alla tider vållat reaktioner. Att vissa väljer att medvetet utnyttja en tveksam formulering till att dra generella slutsatser om ÖP:s journalistik och redaktionens arbete har jag däremot mycket svårt att förstå.

På ÖP är vi medvetna om att vi har kritiker som granskar och tolkar våra nyheter utifrån sin egen agenda. Blottar vi en svaghet låter de ofta höra tala om sig.

Medieutredningen: Vem kan man lita på

Hemlig vapengömma hittad i flyktingboende i Krokom. Påståendet gjordes av sajten Avpixlat i förra veckan. Uppgifterna om vapengömman skulle dessutom vara mörkade av polis och media i en slags strävan att inte vilja berätta ”sanningen”.

Avpixlat betecknas som oberoende Sverigedemokratisk och finansieras av anonyma donationer bland annat via en förening med kopplingar till SD.

Avpixlat har en ansvarig utgivare. Han heter Mats Dagerlind.

”Enligt säkra källor som Avpixlat varit kontakt med har både polis och Säpo varit kontaktade och beslagtagit vapnen, men inte sagt något till medier eller de boende om saken” hävdade Jan Sjunnesson, artikelförfattare och en av grundarna bakom sajten.

Om uppgifterna var sanna skulle de förstås vara av stort allmänintresse.

Hur var det då med sanningshalten?

På ÖP försökte vi på alla möjliga sätt få storyn bekräftad utan att lyckas.

Avpixlat sprider lögner om flyktingar och vapen i Jämtland skrev till slut ÖP:s kriminalreporter Per Arnsäter i en krönika. Den är fortfarande en av de mest lästa artiklarna på op.se.

När Per Arnsäter frågade Avpixlats Jan Sjunnesson om hur säker han var på att uppgifterna om en vapengömma var sanna förklarade han att de kom från ”en källa via en annan källa” men tillade samtidigt ”sen kan det naturligtvis vara en lögn”.

Avpixlats förklaring till att trots det publicera var att:

”Det är en så pass allvarlig situation att det måste komma ut”.

En minst sagt märklig motivering till ett utgivarbeslut.

För Per Lennart Persson i Kaxås kändes Avpixlats publicering som ett övergrepp. Hans bostad pekades helt felaktigt ut som platsen för en vapengömma.

När Avpixlats artikel spreds för fullt på sociala medier illustrerades den med en bild på Per Lennart Perssons gård. Utformningen av artikeln gjorde att det inte fanns mycket tvekan om var vapnen skulle ha hittats, trots att det ”lika gärna kunde vara en lögn”.

Per Lennart Persson valde att polisanmäla Avpixlat.

Artikeln om den påstådda vapengömman ligger fortfarande kvar på på sajten. Jan Sjunnesson fortsätter hävda att han har säkra källor men bilden på Per Lennart Perssons gård är utbytt mot en flygbild.

Att ryktesspridningen om den upphittade vapengömman kommer igång  samma vecka som regeringens stora medieutredning lägger fram sin första rapport framstår som en tänkvärt exempel en central del i innehållet.

Utredarna skriver:

Medborgare ställer sig med rätta frågan: ”vem i hela världen kan man lita på”.

En berättigad fråga när sajter som Avpixlat och andra sprider skräckpropaganda och rykten utifrån sin främlingsfientliga agenda under täckmantel av att vara någon form av nyhetsförmedlare.

Hur riskerar det att på sikt urholka förtroendet för journalistiken? Vilka krav ställer det på användarna när ett gillande på delningsknappen som bekräftelse till vänner och bekanta bara är ett tryck bort.

Det är lätt att dras med i ryktesmobben.

Utredarna är bekymrade:

”Vissa utnyttjar de nya massmediala verktygen i en odemokratisk riktning. I skydd av anonymitet sprids hot och hat, konspirationsteorier och rykten, desinformation och propaganda. Gränserna är svåra för att inte säga omöjliga att urskilja. Bilden av verkligheten som den tecknas på de mediala arenorna blir alltmer svårtolkad och svårnavigerad.”

Medieutredningen utgår från medborgarperspektivet. Det vill säga hur ska den oberoende journalistiken som är nödvändig i en fungerande demokrati fungera och finansieras i framtiden.

I maj ska utredningen komma med färdiga förslag.

Låt lex falsk vapengömma i Krokom bli en varningsklocka!

 

ÖFK till Allsvenskan – en käftsmäll mot enfalden

 

ÖFK

Det räcker med att läsa efternamnen.

Namnen på spelarna som gjorde Östersunds FK till Allsvenskt fotbollslag talar ett tydligt språk. Mångfaldens språk.

Aiesh, Nouri, Azulay, Bala, Smajic, Morgan, Stadler, Kapcevic, Hopcutt, Moon, Bala, Widgren, Lundbäck och Bergqvist…

Från Nigeria, Kongo, Kroatien, Slovakien, Storbritannien, Sydkorea, Island och Östersund.

Det var mycket länge sedan som fotbollsunderverk kunde beskrivas som Åshöjdens BK eller Degerfors. Det kämpande, sammansvetsade klubblaget från den lilla bruksorten som utmanade de stora elefanterna och slog sig ända in i fotbollens finrum.

Laget med de talangfulla och hårt tränande grabbarna från byn som lyckades med det oväntade.

Absolut inget ont om den epoken i svensk fotboll, men tiderna förändras.

Just nu sveper en kall främlingsfientlig vind genom Sverige och Europa. En iskall vind som bygger på rädsla och osäkerhet inför det okända. På en ideologi som utgår från att människor kan delas upp i raser och värderas utifrån hudfärg och efternamn.

Det är enfalden mot mångfalden.

Just därför betyder ÖFK:s segertåg mot Allsvenskan som fullbordades igår med oavgjort mot just Syrianska i Södertälje något mer än bara ett steg upp i högsta serien.

Det är det globala fotbollsgänget från jordens olika hörn som svetsats samman under mästercoachen Potters ledning och skrivit en helt ny fotbollshistoria.

ÖFK var tidigt ute och sa två saker:

Vi ska till Allsvenskan!

Vi ska göra det med mångkulturen som vapen.

Nu är de där.

Tillsammans skapade laget, spelare, tränare och ledare, sin egen programförklaring ”Styrka genom mångfald”.

Jag såg andra halvlek av den avgörande matchen mot Syrianska ikväll på en av Östersunds fullpackade sportbaren. Stämningen runt bardisken när bara 20-talet minuter återstod var rätt så krampaktig och nervös, möjligen avspeglade det också vad spelarna på gräsplanen i Södertälje kände.

Den 1-0 ledning som Syrianska skaffade sig efter ett misslyckat målvaktsingripande på en hörna i slutet av första halvlek kan ju knappast kallas annat än ett skitmål.

Och det var vad vi stod och pratade om. Skulle det sluta så här. Då blir det tufft och nerverna utanpå i sista matchen. Och vad händer då, tänk om det snöar…typ så.

Så kom det förlösande 1-1. Hopcutt trixade sig fram på vänsterkanten efter en fantastiskt framspelning. Ett förlösande jubel.

Jag vet inte om alla vi just på den där något stereotypiskt designade sportbaren – de ser ju likadant ut överallt – just då greppade vad målet innebar, egentligen:

En seger för mångfalden.

En käftsmäll mot enfalden.

Grattis ÖFK! Och tack.

 

 

Vi män måste säga stopp

Hammarbys mittfältare Erik Israelsson krockade med en försvarande AIK-spelare samtidigt som han avgjorde Stockholmsderbyt i fotbollsallsvenskan förra helgen.

Erik Israelsson blev liggande medvetslös i flera minuter. Först på sjukhuset fick han veta att hans nick gått i mål.

Samtidigt som en svårt medtagen Erik Israelsson togs om hand av ambulans och sjukvårdspersonal nere på gräsmattan kokade det på läktarna på Tele2 Arena i södra Stockholm.

En uppretad del av AIK:s hejarklack skanderade ”Låt han dö”.

Sedan dess har händelsen diskuterats och fördömts. AIK fotboll har bett om ursäkt för fansens uppträdande. Andra har vittnat om hur barnfamiljer känt sig hotade och skrämda av fotbollsfans på tunnelbanan på väg till matchen.

Supporterkulturen har våldsamma och hotfulla uttryckssätt som i sin mest extrema form ibland övergår i handling, det vill säga rena slagsmål.

Och den domineras helt av män.

Hur fotbollsfans hotar, skrämmer och slår är tydligt för alla och på agendan i samhällsdebatten. Våldet sker i offentligheten.

Men vad händer om en liknande manlig våldskultur flyttar in i det fördolda? Där det är som mest osynligt, skuldbelagt, nära vardagen och svårt att prata om.

När våldet flyttar in i hemmet och familjen.

I dag startar ÖP:s artikelserie om det osynliga våldet. Förra året polisanmäldes 316 personer för att ha utövat våld i nära relationer i Jämtlands län. I fyra av fem fall var den misstänkta förövaren en man, i fyra av fem fall var offret en kvinna.

ÖP:s reporter Linda Hedenljung har läst varenda anmälan och förundersökning som kom in och upprättades under 2014. Det har inte varit något lätt arbete. ”Det är som ett krig där ute som sker i hemmets vrår”, skriver hon idag.

I serien kommer vi berätta om kvinnor som själva tar på sig skulden för att mannen slår, om hur få fall som leder till åtal och dom, om polisen som saknar rätt utrustning för att utreda brotten.

Om Ida som sex år gammal utsattes för sexuella övergrepp av någon hon litade på och då trodde att vuxna vet väl bäst.

Om förövare som ber om förlåt och lovar att det aldrig ska ske igen i handskrivna brev. Löften som sällan infrias. Om män som skyller på att de varit berusade när de dunkat sin partners huvud hårt i väggen upprepade gånger.

Och om poliser som säger ”Vi har hört det förr”.

Fotbollsvåldet är per definition synligt. Våld i hemmet behöver synliggöras. Därför har vi också valt att återge detaljerade berättelser om hur våldet kan se ut i enskilda fall.  Uppgifterna är helt anonyma och hämtade från redan offentliggjorda domar.

På sajten op.se synliggör vi bland annat genom en interaktiv tidslinje. Ett års anmälda fall av våld i nära relationer samlade i ett långt flöde. För varje nytt fall kommer tidslinjen förlängas. Sex nya anmälningar i veckan, nästan ett fall per dag, tills någon säger stopp.

Det är en skrämmande, jobbig läsning som i vissa stycken kan kännas kränkande.

Framförallt handlar det här om brist på jämställdhet och en manlig maktstruktur som ur tar sig i uttryck i våld och övergrepp.  Även mekanismerna bakom det osynliga våldet måste lyftas fram och diskuteras mer i offentlighetens ljus.

Därför vill vi att du hjälper oss genom att skriva ner din egen berättelse under taggen #minhistoria på op.se eller mejla på adressen: minhistoria@mittmedia.se.

Framförallt handlar det här om att vi män behöver ta vårt ansvar och säga stopp.

 

 

Robottexter – vad är det för konstigt?

Regn, snö, blåst eller solsken? Det är frågan. Mössan på eller av, det vill vi nog alla veta frampå morgonkvisten. Från och med idag kan du på op.se varje morgon läsa korta artiklar som berättar om hur vädret förväntas bli där du bor. Så blir dagens väder…är rubriken på artiklarna.
Automatiskt sammanställda väderprognoser nedbrutna på stora och små orter har funnits länge. Mobilsajter eller appar från till exempel SMHI, Foreca eller norska YR är mycket välanvända digitalverktyg. Väderprognoserna brukar visas ut som tabeller med symboler för sol, halvklart, regn, temperatur, vindstryka och så vidare. Prognoserna genereras automatiskt och grundar sig på insamlade väderdata.
Skillnaden nu är att väderdata även översätts till en automatiskt skriven text på op.se. Vilka ord som står i texten och hur meningarna byggs upp styrs av en i förväg programmerad algoritm. Artiklarna avslutas med meningen ”Den här texten har skapats automatiskt med väderdata från SMHI”.  Under artikeln där namnet på någon av ÖP:s reportrar brukar stå finns en annan byline: ”Mittmedias textrobot”.

Premiär alltså idag för det som i mediebranschen kommit att kallat för ”robottexter”.

Inom Mittmedia har vi bestämt oss för att pröva om robottexter kan vara till nytta för våra läsare. Första testet är lokala väderprognoser, vi kommer också vara snabba med att få ut artiklar om SMHI:s varningar om oväder och stormar.

Avsikten är att ge bättre läsarservice genom dagliga lokala väderrapporter men också se till att våra reportrar lägger sin arbetstid på mer komplicerad journalistik.

Nästa steg blir att se om det går att sammanställa inrapporterade sportfakta till korta artiklar.

Men det är ett test där det är viktigt att hålla reda på vad som är vad. Robottexter är en enkel sammanställning av data enligt en i förväg fastställd beställning.

Robottexter ersätter på inget sätt artiklar skrivna av reportrar. Däremot kan tekniken underlätta reportrarnas arbete genom att göra faktasammanställningar från olika databaser som tidigare gjorts för hand.

Det finns flera frågetecken kopplade till tekniken. En risk är att det helt enkelt blir obegripliga texter om data tolkas på fel sätt. Om robottexter skulle börja skrivas utifrån till exempel polisens öppna dataflöden skulle det innebära uppenbara etiska dilemman

Därför är det viktigt att säga att vi nu testar tekniken men samtidigt är medvetna om svagheterna med robotskrivna texter.