Hela kapitlet om Maths O

Förra helgen avled företagaren Maths O Sundqvist. Nu skrivs ett nytt kapitel om hans upp och nedgång som finansman. I sin memoarbok ”Mina tre liv” ger Dan Olofsson, barndomsvän med Maths O Sundqvist, sin bild av vad som hände när banken Carnegie tog över Sundqvist företag.

”Ett av statens största ekonomiska övergrepp på en enskild familj” skriver Dan Olofsson.  ÖP sammanfattade kritiken i en nyhetsartikel i tisdags, Bo Lundgren, direktör för Riksgälden, svarade att i ”affärer måste man hålla sig till vissa regler”.

ÖP har skrivit enormt mycket om Maths O Sundqvist genom åren. Hans affärer har granskats på olika sätt. Vi har berättat om hans intresse för sång och trav. När boken ”Kungen av Jämtland” kom för ett par år sedan blev debatten snabbt ganska hetsig. ÖP återgav då även några avsnitt ur boken.

Maths O Sundqvist byggde framgångsrikt upp ett företagsimperium. Något som vissa gånger krävde mycket hård hud och andra gånger omsorg. Han agerade som finansman och tog stora risker. Hans beslut påverkade utan tvekan länets utveckling.

Historien om Maths O kan berättas på olika sätt. Därför återger ÖP  hela kapitlet om Maths O Sundqvist ur Dan Olofssons bok i lördagstidningen

Var det personliga ansvar för att imperiet föll ihop slutar och vad som kan skyllas på banker och staten får eventuella utredningar klargöra, om det överhuvudtaget är möjligt.

Dan Olofsson, själv företagare och finansman, har sin bild av händelseförloppet klar, väl  medveten om att den kan avfärdas som en partsinlaga.

ÖP kan vinna Årets Dagstidning

”…å dom nominerade är…”

Du vet hur det brukar låta på Idrottsgalan, Kristallenpriset, P3:s musikgala, Guldgalan och allsköns olika galor…tidningsbranschens eget pris heter Årets Dagstidning.

”…å bland de nominerade är Östersunds Posten”. Så kunde vi säga till varandra i dag på redaktionen. Jag lovar att vi känner oss både stolta och glada.

OP.se är utsedd till en av de bästa tidningssajterna i landet. Vi tävlar mot Aftonbladet och Norrköpings Tidningar om utmärkelsen Årets dagstidning – digitala medier. Finalen avgörs i början av oktober.

Visst, jag vet det är lite navelskåderi, som en personalfest för branschen men samtidigt väldigt roligt att OP.se lyfts fram bland tidningar i hela landet. När sajten gjordes om förra året var det ett lokalt utvecklingsprojekt. ÖP:s redaktionen och annonsavdelning arbetade tillsammans med företaget Adeprimo i Östersund.

I grunden handlar det förstås om att ha ett så fylligt utbud av nyheter som möjligt men vi ville också göra nya OP.se snabbare och mer lättanvänd.

Resultatet har vi sett under året när antalet besökare växer med rekordfart och många surfar runt på allt fler artiklar och TV-klipp.

På ÖP firade vi med tårta men utan gensvaret från läsare och användare hade OP.se aldrig varit en så bra lokal nyhetssajt. Det dagliga arbetet med sajten handlar mycket om att följa upp trafikflöden och se vad som är mest intressant.

På så sätt gör vi innehållet bättre, med allt från snabba nyheter till projekt som Slutgnällt. Du kanske minns ÖP:s serie om Östersunds framtid för något år sedan.

På tårtkalaset tackade jag alla medarbetare. Det är också på sin plats att tacka dig som gillar OP.se. Du bidrar till att ÖP är i final om Årets dagstidning.

Tack för förtroendet!

Vi stärktes i arbetet med att granska

Förra året hotades en av ÖP:s journalister. För att fullgöra sitt jobb som kriminalreporter bevakade han en rättegång i Östersund. Målet handlade om grov misshandel, misstankar om att kopplingar till organiserad brottslighet fanns.

Reportern hotades i förtäckta ordalag men på ett sätt som var svårt att misstolka. Mannen som framfört hotet dömdes senare för olaga hot. Fallet är överklagat till hovrätten.

Sedan journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson släppts ur etiopiskt fängelse har det uppstått en debatt som går ut på att ”de har sig själva att skylla”. Bland annat avspeglar den sig i en insändare i ÖP med rubriken ”Står journalister över lagen”.

Samtidigt ifrågasätts varför vi i media engagerat oss så starkt i deras öde, medan många andra svenskar sitter dömda i fängelser runt om i världen. Jag kan förstå om mottagandet efter frigivandet, med direktbevakning och applåder på presskonferensen, skapar osäkerhet om mediernas roll.

Möjligen är det hela ett tecken på att vi mitt i välfärdstryggheten tappat lite av förståelsen för de grundläggande värdena i pressfrihet och yttrandefriheten.

När ÖP:s reporter konfronterar misstänkt kriminella MC-gäng utsätter han sig för en risk. Samtidigt: om han inte gjorde det skulle vi inte kunna rapportera om ett rättsfall av stort allmänintresse. Många reportrar runt om i landet kan vittna om hotelser när de skrivit om grov organiserad brottslighet.

Martin Schibbye och Johan Persson tog medvetet stora risker i Ogadenprovinsen men både de och deras uppdragsgivare ansåg det uppenbarligen nödvändigt för att granska oljebolagens exploatering där.

Om inte journalister utsatte sig för personliga risker skulle vi veta lite om civila offer i  inbördeskrigets Syrien.

En avgörande fråga är hur samhället ställer upp och försvarar reportrar och fotografer som i sin yrkesroll hamnar i utsatta situationer. Som ett mått på hur starkt pressfriheten värderas.

I fallet med ÖP:s reporter ledde det till en rättsprocess där det faktum att hotet riktades mot media var en avgörande del. Hur det än går i hovrätten stärkte det ÖP:s redaktion i vårt arbete med att granska och bevaka.

När Martin Schibbye och Johan Persson fängslades i Etiopien uppstod tveksamhet ifall svenska regeringen betraktade de gripna svenskarna som journalister eller turister som trotsat utrikesdepartementets råd för turistresande. Med andra ord ”ansågs som ett vanligt konsulärt ärende”.

Trots att Schibbye och Persson dömdes av etiopisk domstol i en riggad rättegång med fejkade bevis finns nu i efterhand inga planer på kraftfulla protester mot regimen där.

Mediernas engagemang  handlar inte om att journalister ska ha en gräddfil i det juridiska systemet. Om det blir allmänhetens slutsats har vi misslyckats med att förklara det väsentliga: Att ingen får sväva på målet när det gäller ett rakryggat försvar av pressfriheten. Vare sig det handlar om rättegångar i Östersund eller övergrepp i Etiopien.

Uppstår osäkerhet på den punkten är det självklart att reagera. Och fler borde vara oroade.

Deras historia handlar om yttrandefrihet och demokrati

Johan Persson och Martin Schibbye vid presskonferensen tidigare i dag. Foto: Scanpix

En dryg halvtimme in i presskonferensen med Johan Persson och Martin Schibbye känns skildringen nästan overklig.

Deras berättelse handlar om dagarna i öknen efter att de skottskadats och tagits tillfånga av etiopiska säkerhetsstyrkor. En märklig filminspelning ägde rum. Fejkad men ur deras perspektiv absolut på liv eller död.

Soldater utklädda till motståndsmän, arrangerade attacker, skott i luften och omtagna scener. På kvällarna ringde regionpresidenten och sa att han inte var nöjd med de båda svenskarnas rollprestation.

De förväntades spela ångerfulla och erkänna mer. Vad är oklart. Filmerna presenterades sedan som bevis under rättegången. Som även den visar sig vara ett regisserat skådespel.

I öknen blev situationen alltmer pressad. Till slut utsattes de två för fingerade avrättningar.

Enda gången Martin Schibbye gråter under presskonferensen är när han och Johan Persson berättar om de där dagarna innan svensk ambassadpersonal fick kontakt med dem.

Självklart är det en befrielse att två svenska journalister efter 14 månader släppts ur fängelset. Att vägen dit kantats av eftergifter är förståligt. De hade att välja på att sitta kvar på obestämd tid eller ta sig ut och själva kunna berätta om förhållandena i det etiopiska fängelset. Sannolikt är det så.

Alltför många medfångar sitter kvar inspärrade just för att de är journalister eller för sitt politiska engagemang.

I all glädje över svenskarnas hemkomst finns anledning att komma ihåg just det. Historien om Martin Schibbye och Johan Persson handlar ytterst om yttrandefrihet och demokrati.

Att diktaturer är beredda till vad som helst för att stoppa obehagliga sanningar är känt sedan gammalt. Det beklagliga är att den filmfars som etiopiska regimen spelade upp i öknen kan ha lyckats som skrämseltaktik.

Inte nog med att Johan Persson och Martin Schibbye dömdes i en skenprocess. De övergrepp som begås på oljefälten i Ogadenprovinsen – med svenska affärsintressen – riskerar att ske ännu mer i skymundan.

Låt oss hoppas att det inte blir så.