Lättare att blogga på ÖP

En fördel med att blogga är att du kan skriva när du har lust. För mig är det stor skillnad jämfört med att ha en deadline för när en artikel ska vara klar.
En annan bra sak är att du får breda ut dig, långt eller kort beroende på hur mycket plats du behöver. Här finns inget stopp efter 140 tecken.
Nu tror jag i och för sig på att skriva så kort som möjligt. Folk ska orka läsa också.
Jag har inte sett statistik över om bloggandet går upp eller ner. Man skulle kunna tänka sig att det minskar om fler använder facebook eller twitter.
På ÖP har vi bestämt oss för att satsa mer på bloggandet. Vi vill ge fler skribenter möjlighet att publicera sig. Därför blir det nu lättare att starta en egen blogg. Vi hoppas att många ska ta chansen så att blogg.mittmedia.se blir en samlande bloggportal för länet, med olika ämnen och en bra diskussion.
Jag kan nog inte påstå att jag är jätteaktiv som bloggare. Sedan jag startade i september har det blivit ett eller två inlägg i veckan, mest om ÖP och vad vi gör.
Bloggandet ger ett bra verktyg när jag känner att det finns någon jag vill berätta eller diskutera.
Kanske något för dig att pröva, läs hur här.
Ett råd innan du startar är att läsa bloggreglerna noga. Eftersom det du lägger ut kan läsas av alla är det viktigt att veta vad som gäller.
Själv tänker jag ta en paus i mitt bloggande. Ska vara ledig några veckor. Återkommer i december, förhoppningsvis har jag så fått konkurrens om uppmärksamheten av många fler skribenter på ÖP:s bloggportal.

Gör tummen upp – nominera till Slutgnälltpriset

Kommer du ihåg ”tummen upp”. ÖP:s redaktionella satsning för ett år sedan.

Serien handlade om hot och möjligheter för Östersund och länet. Programförklaringen löd:

”I en stad i Norrlands inland som vill öka sin befolkning behöver debatten komma vidare. Den måste gå från gnäll till konkreta idéer och handlingskraft.”

Artiklarna första lördagen handlade om befolkningsutvecklingen. Samtidigt sjösatte vi en chatt där över 200 inlägg gjordes första dagen. Chatten hölls igång hela tiden under de tre veckor som Slutgnällt pågick.

Totalt kom nästan 700 debattinlägg och tips, en del av dessa gick redaktionen vidare med. Det blev egna uppföljningar, nyheter eller intervjuer under seriens gång. Specialsajten Slutgnällt hade ett par tusen dagliga läsare, artiklarna fyllde 45 sidor i tidningen och ÖP sände direkt från ett kommunfullmäktigemöte. Alltsammans för att bidra till diskussionen om framtidsfrågorna. Och försöka göra det i en slags konstuktiv anda.

Tummen skulle symbolisera framåtanda. Samtidigt andas den, ja vad vet jag. 1970-talet…Det fanns faktiskt en tanke med att vara lite retro, utan att titta bakåt blir det svårt att förstå vad som händer framåt. Ungefär så.

Jag kan väl erkänna att det var inte helt enkelt att som nyhetsredaktion lansera en artikelserie med temat Slutgnällt, symboliserad av en upptumme. Det är ju lätt att hävda att medierna bidrar till ett trist debattklimat. Därför stramade vi även åt nivån på inlägg och artikelkommentarer för att komma bort från en del okonstuktivt ”gnäll”.

Rätt eller inte. Svårt att säga. Jag är ändå glad över att vi gjorde satsningen. Många engagerade sig i Slutgnällt, den debattarena som uppstod under några veckor för att brett diskutera något vi på redaktionen tycker är mycket angeläget.

Slutpunkt för Slutgnällt version 1 blev att Slutgnälltpriset gick till Marcus Byman 22 år. Här kan du läsa mer om hans arbete med Mötesplats Oviken, ett konkret exempel på vad framtidstro kan betyda.

Slutgnälltpriset är också ett bestående resultat av ÖP:s satsning. Den 16 november tänker vi dela ut det på nytt till någon som ”som har konkreta idéer för hur det här ska bli bästa platsen att leva på.”

Klicka här och föreslå kandidater